Årets badpojkar


Här kommer vårt bästa julkort för i år... tre friska grabbar som julbadar i mormors vedeldade badtunna på julafton. De simmade, dök och plaskade som värsta valrossarna och hade nog legat i hela dagen om de fått :-)

Ja, det är väl inte så hurtigt kanske för vattnet är ju runt 38 grader varmt så man behöver ju inte frysa, men någon som är hurtig det är min moster. Hon badade i sjön på väg till julmiddagen. Hutter!!!! blir kommentaren på det. Jag tror ni säger det samma ;-).

Julnattspyssel

Det här sysselsatte jag mig med, natten innan julafton. Tändsticksaskar! Två till blev det, men de ville inte fastna på bild ;-)





Väldigt roligt när man kommit in i "tänket" och kommit på hur man ville ha det. Får nog ta och göra några mindre juliga också.

Julklapparnas julklapp

Min man är en överraskningarnas man. Vissa år suckar och stönar han över julklappar och deras köpande, men i år har han bara gått och lett, myst och hämtat en massa konstiga och mystiska paket på posten. Tror jag det att han kände sig nöjd när han lyckats fixa fram en sånhär julklapp...



Och jag behöver kanske inte säga att jag inte blev alldeles olycklig heller ;-)
Fast nu märker jag att blogger är lite knepig... om det är macen i sig eller om det är safari, eller vad det är, det måste undersökas. Men det är iallafall inte helt fel att kunna sitta i sängen och blogga ;-)
Hon är nöjd, nöjd, nöjd. Kvinnan här är jättenöjd....la, la, la, la...

Tålamod personifierat

Det måste bara vara det samma som min man.
The one and only!
Vem annars skulle orka stå i flera timmar med ett pyttelitet kretskort, en pytteliten sladd (eller kabel eller vad det nu kan heta), en lödkolv som för länge länge sedan sjungt sin sista vers och med dessa komponenter försöka få lampan i spisfläkten att fungera igen?!
Mitt i badrumsrenoveringen och intagandet av årets julgran.
(Vilken för övrigt landade i dörröppningen mellan hall och kök... praktiskt ;-) bara lite sticksigt när man skulle ta sig till toan, men lekte man att man var på skogsutflykt så....)
Vem annars undrar jag?

Inte jag iallafall!!
Jag fick krupp efter att i tio minuter hållt det pyttelilla kretskortet medans maken skulle löda med en lödkolv som inte fungerade mer än sporadiskt.
Det började klia på hela min kropp!
Och det är INTE tålamod personifierat.

När till och med maken gav upp en stund så tänkte jag i min enfald att:
"Där gick han väl ändå bet. Man måste nog ändå ha en lödkolv som inte är 50 år gammal..."
Skulle jag inte gjort!
Borde jag inte lärt mig vid detta laget?
Morgonen efter när jag kom upp, vad skådar jag då?
Jo, natsuddaren har SÅKLART!!! lagat lampgrunkan. MED hjälp av den ledbrutna gamla lödkolven (som han antagligen också tagit sig tålamod att meckla med först i någon timma, för att få den att funka hjälpligt.)

Det är min man det!
I´m impressed!
Han måste ha trillat i tålamodsgrytan som barn och fått en överdos.
Eller så var det mitt tålamod han snodde?
Ja, så var det nog...
Men så länge som han stannar här hos mig så kan han gärna få ha det kvar.
Jag blir så imponerad... och kär!
Det är min man det! :-)
Han med tålamodet :-)
TACK!

Måste komma ihåg...



"Diego, det finns kontinenter som rör sig snabbare än dig!"

Citat från IceAge 2 som jag måste komma ihåg att använda...
Det finns flera barn i denna familjen som rör sig långsammare än kontinenter.
Ofta!!
Särskilt när man har bråttom!
En ultrarapidman finns det också! Iallafall när det gäller att ta sig ur sängen ;-)

Så ni förstår... jag måste komma ihåg det!
Jag kommer att vara dagens roligaste!
Eller?
(Och om ni inte sett IceAge 2, GÖR DET!)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Ipren, Alvedon, varmt te och annat som gör en influensa mer uthärdlig. Att jag slipper köra barnen till skolan när jag är sjuk och det är minusgrader :-)

Men så sjukt (host, host)...

... tråkigt det är att vara sjuk. Fortfararande feber... dag 6... Har bestämt mig för att försöka överleva utan ipren idag för att se hur jag verkligen mår, egentligen. Annars kör jag ju bara på som vanligt och det kanske inte är så smart?! Borde väl vila. Måste vila! Men...
Nån som märkt hur svårt det är att vila när man har tre barn, en man, katter, pysseldag, julkort att göra ett badrum som ska bli klart och en vecka kvar till jul??

Men just nu!!! Jag vill inte just nu! Nä... jag har så mycket som ska göras ju... vägrar äta köpebröd på julafton! Måste baka...nångång... när jag orkar.
Hoppas det blir innan söndag.

Julpynt och pyssel, del 1








Folket pruttar

En mycket trött, sur och uppretad Elia står i badrummet för att borsta tänderna och har precis kommit till insikt att hans eländiga mamma haft mage att lämna tillbaks hans favoritsaga "Folke är pruttig" till bokbussen utan hans vetskap och godkännnade.

"Åhhh, jag ville ju ha Folket pruttar. Det är ju min favoritsaga. Åhhh Mamma...(morrrningar) Den där pruttande sagan är ju den jag vill höra ju. Det är ju den enda jag vill höra (morrrr...) Du fick ju inte lämna den mamma"

*Plötsligt händer det*

Och då känns det hundra gånger bättre än en trissvinst.
Jag har i natt fått sova 9 timmar OAVBRUTET!!!
I ett sträck, utan att bli väckt, utan att behöva gå upp flera gånger mitt i natten för att valla barn till toaletten, utan att bli störd av katterna, utan avbrott!!!

Fatta hur helt makalöst det är! Det händer ju typ aldrig!
Jag kan lätt, kanske t.o.m på ena handens fingrar räkna upp de gånger som det inträffat de sista sju åren.
Eller, det skulle jag kanske kunna göra om jag hade haft lite bättre minne... men men...allt kan ju inte vara perfekt.

Faktum kvarstår dock. Jag har sovit nio timmar i sträck! Det behövde jag.
Plötsligt händer det :-)

Trötter, så trötter...

...bara trötter, trötter! Det är därför det är så segt på blogfronten för tillfället. Idag började det dessutom kännas alldeles varmt från halsen och ända upp i hjärnan och mer ont i alla muskler än vanligt (ni känner igen förkylningssymptomen?!) Host, host!! Det var lite onödigt att bli förkyld också tycker jag, jag var väl mer än tillräckligt trött ändå.

Och inga julkort har jag fått gjort, eller köpt. Och inget bröd har blivit bakat. MEN jag har grävt mig igenom storepojkarnas rum idag och till och med fått dammsugit under deras sängar. Först skickade jag in Elia och Noah som golvmoppar att samla upp alla hundratals med leksaker som hade samlats där. Sedan var det inte så mycket kvar att dammsuga, om man bortser från pojkarna då. De såg ut som stora dammråttor hela dom :-)

Jag tänker att jag ska få så mycket gjort på kvällarna. Pyttsan heller! Vad hinner man på en kväll? Inte mycket här inte.
Först ska barnen läggas och det kräver ju sina procedurer och "Alfonsfasoner" var eviga kväll. Sedan somnar man lite i sängen jämte nån liten varm gosse. Efter det masar man sig motvilligt upp igen för att få något gjort och då måste man först få i sig lite te för att vakna till liv igen. Sen är det kallt upptäcker man, så då måste man tända en brasa för att inte frysa fingrarna av sig.

Sedan...som igår då, så var det ju Grey´s Anatomy. Det enda tv-programmet jag följer, så det var jag ju tvungen att se. När det var slut var ju klockan tio och då hade jag under tiden jag tittade också vallat två gossar från sängen och tillbaks för toabesök. Då, klockan tio eller var hon halv elva, när jag precis skulle komma igång att måla på skåpet vi ska ha i badrummet så ser jag Asta pipa förbi (katten) vilket osökt leder in mina tankar på att jag minsann inte sett till Svea (den andra katten) sen morgonen. Var kan hon hålla hus då?

Hon är en riktig smygis som gillar att krypa in i garderober och lägga sig så först var det inte så konstigt att jag inte hittade henne. Men sen, efter en dryg timme, när jag dragit in både make och bror i letandet och vi finkammat varje skrymsle av huset med ficklampa började det kännas smått obehagligt. Kan katter gå upp i rök, eller kanske beama sig till varmare ort? Jag började allvarligt fundera på det för katten fanns inte att finna någonstans. Absolut inte någonstans!

Martin får tillslut syn på, när han sitter på köksgolvet, att bakstycket på en öppen hylla som vi har jämte spisen har lossnat. Han lyser in med ficklampan. Ingen katt i sikte. Han drar ut spisen. Ingen katt i sikte. Han lossar varenda sockelbräda som sitter under köksskåpen OCH... katt i sikte!! Eller kattsvans i sikte. Vardå? Jo, BAKOM diskmaskinen!! Och hon sa inte ett pip och hon VÄGRADE komma fram. Tillslut fick vi motat fram henne med skaftet till en mopp och Martin fick tag i ett ben eller något och fick dragit fram henne. Tacksam för att ha blivit hittad? Inte då! Hon såg mest indignerad ut över att inte få vara ifred.

What!!??? vad är det då? Brukar era katter sitta bakom diskmaskinen? Jag har aldrig varit med om maken till katt att gömma sig.

I varje fall. Där gick ju den kvällen. När katten var hittad, bakstycket på hyllan ditspikat igen och det var dammsugit bak spisen och under köksskåpen (det var man ju tvungen till när man fick dragit fram allt och fått se hur D A M M I G T där var) så var ju klockan tolv. Igen! Hur blir klockan tolv vareviga kväll? Hur? Och snabbt går det också. Och inte ens hälften får jag gjort av vad jag tänkt.

Trött blir man iallafall! det vet jag. Och nu borde jag väl egentligen lägga mig, men jag får väl måla lite först. Om nu inte katten hittat något nytt snillrikt gömställe idag...

Granen står så grön och grann i stugan

Eller inte inne i stugan, ännu. Men väl inne i ladugården för lite acklimatisering innan vi tar in den nästa helg. Inte för att det behövs särskilt mycket acklimatisering denna underligt varma decembermånad, men det är väl bäst att hålla på traditionerna så inget går fel ;-)



Vi hade beställt perfekt väder till denna granletardag och vi lyckades verkligen. Mitt bland alla regn och ruskdagar så dök det upp en soldag. Out of the blue kan man väl säga. Och vi tackade och tog emot. För då gick det ju till och med att fika lite lussekatter och varm choklad ute i skogen, till barnens stora förtjusning.



Barnen ja, de var mycket tappra och tålmodiga. Elia nästan mer kröp än gick i den något varierande terrängen (för att uttrycka det försiktigt.) Inte förrän riktigt på slutet började han tjuta, men då hade han också blivit rispad av en gran, så han såg ut som en indian (observera rimmet ;-P ) och var typ genomvåt överallt utom under regnbyxorna, så det var väl legitimt vid det laget tycker jag nog.

Aron drog och släpade sin lilla (eller den var ganska stor för att vara liten) gran ända till bilen. Under något litet klag och knot visserligen, men det var det lilla det. Han börjar bli stor, vår sjuåring. (Hur nu det gick till när jag fortfarande är så himla ungdomlig fortfarande ;-) ) Och Noah´n, söte Noah´n. Han hängde efter Erik som en litet plåster som vanligt :-) Erik är verkligen favoriten no.1, den store idolen, stjärnan på Noah´s himmel för tillfället.

"Mamma, har Erik regnbyxor?" "Jag vet inte det." "Nähä, då tar jag inte det än!"
"Mamma, ska Erik ha stövlar?" "Ja, det tror jag alldeles säkert." "Bra, jag tar mina med!" :-)



Ett gäng granar blev det tillslut och lite ris av olika slag. En släpkärra full, närmare bestämt. Vi tog till ordentligt när vi ändå var ute ;-) Nej... men vi var ju några stycken och det var inga minigranar vi hittade precis. Den perfekta granen måste vara grön och grann, ha grova barr, vara tät och jämn och lagom hög! Inga spretgranar kommer innnanför min dörr inte! Julgransperfektionisten har talat!

Ni vet väl att jag brukar frisera mina granar med sekatören också...:-) Jo, det ÄR sant! Därför kan det också ta sin lilla tid att hitta den, så det inte behöver bli allt för mycket friserande. Men idag gick det ovanligt lätt måste jag säga. Det har funnits år när vi knatat runt mest hela skogen i vårt sökande. Men i år bara stod den där, nästan mitt framför näsan på oss. Lucky day!

Så nu ska det väl bara städas lite, IGEN! så allt är färdigt för att ta in härligheten till tredje advent. Eller städa, jag vet inte. Jag har kommit på att i denna familjen är det en omöjlighet att städa i god tid, för att ha det fint till jul. Ska det hålla sig så får jag nog städa natten till julafton. Det blir ju kaos och bombanfall på tio minuter här, så någon vidare framförhållning på städfronten är nog meningslöst att satsa på, tyvärr. Så är det med barn (mina iallafall) stökiga små gödselspridare, men ack så söta. Tur för dom ;-)

Vi får väl förbereda annat istället. Godis kanske? Eller förresten, dom äter ju maken upp fortare än man hinner blinka så... jag kanske bara ska ligga lågt och softa tills "dan före dan"?! Knappast va... ;-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Perfekt väder, jättefin gran, mysigt fika i skogen, två ljus tända och julsångstexter som rör vid det inre.

Säg Hej...

... till våra två nya familjemedlemmar. Systrarna Asta och Svea. Eller egentligen är det käre grannbroderns nya familjemedlemmar, men eftersom han bor bara fyra steg från vår ytterdörr och Asta bara vill yla när han ska sova (på dagen, eftersom han jobbar natt) så har dom mest varit inne hos oss ännu. Det kommar väl att bli så att de springer mellan husen eftersom det är så illans nära, och vi har inte precis något emot att de är här :-)

De är riktiga sötnosar. Och riktiga fegisar. Och riktiga ylisar. De jamar inte sådär lite tyst och lagom utan det är riktiga YYYYL ;-) Mest Asta, men Svea kan minsann om hon vill hon också. Det är väl för att de är lite förvirrade och saknar mamma och syrran kanske, så vi får väl härda ut och försöka få dem att känna sig hemmastadda. Vi gör vårt bästa... när vi kan hitta dem! De är rätt bra på att gömma sig. Men sen efter ett tag börjar någon av dem yla och då är de ju förstås avslöjade. Med de röstresurserna som damerna har är de inte precis svårlokaliserade :-)

MJAU och YYYL!!! nu ska jag försöka gosa med gaphalsarna, om jag får tag på dem. Annars får jag väl se om jag kan vara min man behjälplig vid tvättställsmonteringen. Snart är det fääärdigt... (och det blir såååå snyggt!)

Jag har duschat!!!



Vi har ingen duschdörr än, så man får vara lite försiktig med hur man vänder och vrider sig och vattenflödet är lite fjuttigt eftersom det antagligen kommit skräp i silarna. Men... DET ÄR VARMT och MAN KAN DUSCHA!! LÄNGE! och KOKVARMT!! :-) :-) :-)

Detta måste vara fullkomlig lycka! ;-) Jag tror jag ska gå och ta mig en dusch...igen...

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Inte så svårt att gissa... att vår dusch äntligen är klar, fix, färdig, monterad och går att duscha i igen efter X antal långa veckor av duschlåning ute på bygden.

Baka baka liten kaka

Älskar alla barn att hjälpa till att baka?
Mina gör det iallafall. I exakt sju och en halv minut.
Sedan överlåter de gladeligt den hundra kilo tunga lussekattsdegen på modern och övergår till mindre stillsamma fäktningslekar.
Hej och hå vad bullegulligt och julpysmysigt det blev nu då...

För på exakt sju och en halv minut har de glada bagarna hunnit med att sprida ut ett halvt kilo vetemjöl på bakbordet med omgivande möblemang (mao. halva köket), knåda in ett halvt kilo mjöl i degen, späcka härligheten med två paket russin och klibba ner och skala av sig alla kläder som de över huvud taget hade på sig när de började.

Så där står man då, med tre nakenfisfäktare i vardagsrummet och mjöl upp till armbågarna.
What to do?
Det är väl bara att lyssna lite extra noga till Celine Dions skönsång om julefrid som fortfarande kan urskiljas genom stridslarmet och hugga in med rullandet. Hundra kilo lussekatter gör sig inte själva precis.

How ever... så var de väldigt entusiastiska så länge de höll på, och söta. Och jag hann fota dem så att vi nästa år när minnet har blivit lite kort kan titta och "komma ihåg ;-)" hur glada och flitiga bagarna var. Men vid det laget säkerligen inte hur länge de egentligen höll på.
Så då gör vi alldeles säkert ett nytt försök. Och vem vet, kanske kan de då härda ut i hela tio... och en halv... minut... eller mer? ;-)

Och om inte, så säger vi bara... "same procedure as last year!" (Och där på slutet önskar man verkligen att man hade en James att säga det där till. Som kunde ta hand om allt det där eviga torkandet som kommar efter tre glada bagare och ett kilo mjöl.)

Det ekar i min hjärna

Eller det borde nog iallafall göra det, för det känns ungefär lika tomt där som inuti en ballong. Luft! Och vad skriver man då? Svårt!

Kanske om att man kavat runt hela dagen tillsammans med sin man och son. Först på Gekås (tillsammans med några tusen andra ;-) ) och sedan på Hajen stormarknad. Vad är man sedan? Trött ja! Såpass trött att hjärnan känns som något slags vaacumfyllt hål.

Eller så kanske man skriver om när man sitter, efter allt kavande, och pratar med någon slags undersökningsdam som ringt från Sifo och det, POFF!!! blir kolmörkt, telefonen dör och strömmen försvinner :-) På nedervåningen hör man barnen, "IIIIIII Paaaapppa, var ääääär du? Det är så mörkt!!!" (Jo vi bor ju på landet, och det är december och försvinner strömmen så.... det blir MÖRKT!) Sedan, RIIIINGER det igen och man får treva sig ner för trappan och fram till fasttelefonen för att försöka svara utan att slå sig fördärvad på vägen.
"Du försvann!" "Jooo, det blev lite mörkt här liksom och lite strömlöst..."
Men nu fick vi ju användning för alla juleljusen :-)

Or... man måste kanske berätta, för alla scrap och pysseltokiga, att man på Gekås hittade en plastbox med, håll i er nu, 26 stycken minipunchisar (stansar), för, håll i er ännu mer, det fashionabla priset 149 kronor!!!
Oh la la! skulle min äldste son sagt. Och det kommer han kanske att göra också, när han får puncharna i julklapp... ;-)
(Som en liten parentes köpte jag även en lika billig box med lite större stansar till en pysseltokig nioåring. Ibland är Gekås en guldgruva!)

Slutligen kanske man förtäljer att man just varit uppe och kört upp sin man ur mellansonens säng, där han för övrigt sov lika vackert och hårt som törnrosa, för att han ska mjukfoga det sista i badrummet så man kan få en lång varm dusch nån gång innan jul. (Och så man kan få andas efter den långa meningen...)

Duschningen har varit lite misärisk sen vi rev vår mögeldusch. Eller nej... det var väl överdrivet. Men den har inte varit riktigt så varm som jag skulle önska att den varit. Jag vill nämligen ha typ SKÅLLHETT vatten! Men det har tyvärr inte kära, älskade, underbart generösa vännernas dusch velat ha. (Tack snälla för att vi sluppit se ut som ingrodda troll och fått duscha hos er!) Iallafall, den har varit sådär lagom... säkert mer än nog varm för en normal människa, men liiite för sval för mig.

För att inte tala om älskade mammans dusch, som jag också provat två gånger. Den har varit... KALL!! De eldar nämligen för att få varmvatten, och båda gångerna jag kommit dit så har snopet nog varmvattnet... tagit slut... är det tillåtet när man bara får duscha högst två gånger i veckan? Jag bara undrar?

Men nu har jag iallafall väckt maken. Så snart kanske... då ska jag duscha så länge att jag gör slut på allt skållhett vatten vi har. Sedan kan de mer normala få ta över :-)

Kanske skriver man om sådant när hjärnan känns ihålig? Det gör man nog.
Och sedan går man och lägger sig och vilar sin storhandlingströtta kropp.
Sweet dreams!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Alla juleljusen som gjorde myspys av tråkigt strömavbrott. Fina julklappsfynd i Ullared. En flitig och tålmodig make som orkat med att "valla" mig runt på diverse shoppingställen hela dagen. En ännu mer tålmodig och charmant son som inte rymt en enda gång och charmat alla Gekåsbesökare han mött.

Pysselblogg

Det blir pyssel i bloggen idag :-) Jag sprang maraton... nej förlåt, springer gör jag ju bara varannan fredag ;-)... jag scrappade ju maraton igår, på Scrapbutiken. Och då fick jag gjort detta!



En skissutmaning. Det blev en layout på Noah och hans kusin som gottar sig i höstsolen (för tre år sedan... bättre sent än aldrig...)

En ganska skev och knölig, men rätt rolig, julsko.

God Jul PP (paper piecing) med en glad tomte. Skylten under mecklade jag till i morse och satte dit. Tänkte att barnen skulle få ha den på dörren till sitt rum. (Om de inte gömmer sig i affären någon mer gång innan jul ;-) )

Och nu får vi se när det blir bloggat nästa gång. En mus (eller en råtta, o hemska tanke...) har nämligen gnagt av teleledningen till bredbandet så det är finito och kaputt. Vi hoppas få fixat det i veckan. Så tills dess... frid till er alla. Njut av adventen och juleljusen :-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Min fantastiska mamma som klipper min man och mina tre pojkar så de slipper se ut som skatbon i huvudet. Min käre make som snart fixat klart badrummet. Att jag fick pyssla HELA lördagen :-)

Don´t worry

Jag är fortfarande här.
Jag bara drömmer lite att jag ligger under en skuggig palm på en varm strand i ett varmt land.
Och inte stretar runt här i blåsten under en grå himmel ;-)

MEN... jag fick lite bannor härom dagen att jag slutat vara tacksam. Vill bara förtydliga att det har jag inte, riktigt... Jag är tacksam flera gånger om dagen. Det är bara här som jag glömt mitt dagliga "Jag är tacksam för...". Men jag är inte sen att bättra mig. Det kommer igen... om ni tittar längst ner sedan.

Fast först måste jag bara få säga.
Visste ni att tre liter vattenbaserad lackfärg kostar 588 balobas, kronor, pengar.
Yepp, femhundraåttioåtta!!!
Isch... det sved!
Man kan ju tycka att målning skulle ingå i det priset, men icke...
Hoppas nu bara skåpet blir makalöst vackert så det känns som om det är värt det ändå!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att mina barn är världens sötaste och bästa. Att det är dags för ljus i mörkret - adventsstjärnor och ljusstakar. Att hyacinter luktar SÅ gott!

The new and improved me


Jag har ju glömt... jag har uppgraderat mig! :-) Alltså, jag har köpt nya glasögon!
Det är ingen lätt uppgift om man är mig, det ska alla veta. Jag är ju den med mest beslutsångest i hela Sverige. Ja, eller iallafall i Västsverige, så har jag inte överdrivit.

Att då gå från en hel glasögonaffär, ner till åtta par, ner till ETT par glasögon, det är inte mer eller mindre än en bedrift!! Jag är riktigt stolt över mig själv!

Dessutom!!!! OBSERVERA!!! så valde jag INTE dem som alla andra tyckte jag skulle ta, vilka visserligen var snygga men inte kändes riktigt "jag". Alla som känner mig vet att jag annars är väldigt mån om att göra alla andra till lags. T.o.m så att jag kanske väljer ett par glasögon för att alla andra tyckte att de var snyggast på mig, men inte jag. (Man litar väl på sina medmänniskor ;-) )

Men nu gjorde jag faktiskt inte det. Jag valde själv och litade på mig själv och jag är STOLT!! Och känner mig nästan lite rebellisk ;-) (Snacka om hämmad människa ;-) )

Well,nog om det.
Bara ett litet tillägg så här på slutet angående barn som kommer bort i affärer och LOOOOVAR dyrt och heligt att aldrig göra om det.
Lita inte på dem! De gör det igen!! Idag gör de det!
Och de gömmer sig bakom annat godis.
Och de tar den största chokladtomten de kan hitta och knaprar på.
Och de säger inte ett pip.
Och gömmer sig så väl att bara liiiite tröja tittar fram.
Fastän de fått tillsägelser och lovat en sekund innan de gick in i affären att de inte skulle gömma sig.
Och fastän inga storebröder var med och kunde distrahera.
Vi ska nog inte ha några fler utflykter till ICA, Elia och jag. Iallafall inte denna veckan... och nästa... och nästa... Möjligtvis efter jul, eller när han fyllt femton.

Någon som vill köpa en chokladtomte förresten? Bara lite gnagt på luvan... och halva ansiktet...

Ett litet kort...

...blev det igår. Till en god, vacker och trevlig vän som fyllt 30. Grattis Emma!
"Lift" av ett av MeliBeans kort på Two Peas. Hon är SÅ duktig!!

Lite motion kan väl aldrig skada?

Det är fredag och jag har motionerat.
Varannan fredag motionerar jag.
Ett kort men intensivt sprinterpass.
Med vikter i händerna.
Tufft och tungt!
Idag regnade det också. Men inte stoppade det mig inte.

Varannan torsdag tänker jag att jag ska förbereda och vara ute i god tid, så jag kan få slippa fredagsmotionen.
Det funkar aldrig.
Jag måste ha det för fullt i min hjärna eller något.
Det svämmar säkert över lika mycket där som i soppåsarna jag förtränger att jag ska gå ut med, för när torsdag kväll kommer så lyckas jag på något vis alltid glömma det - att dra ut soptunnan till vägen.
Här får man nämligen böter om sopgubbarna måste gå några meter extra och hämta soptunnan.
Därav min ofrivilliga, men ack så behövliga, motion på fredag morgon.
Egentligen skulle sopbilen behöva komma varje dag. För min hälsas skull.
Jag får inte så mycket mer motion nämligen, än soptunneracen.

Fredag är sovmorgon här.
Barnen är lediga från skola och förskola, det regnar och vi ligger i sängen och myser.
Klockan börjar närma sig nio.
DÅ!!!!!
Varje gång kommer det över mig lika oförberett och oförhappandes som en blixt från klar himmel. Oavsett hur många gånger jag tänkt på det under torsdagen.
SOPBILEN!!! Det är sopbilsfredag!

Och varje gång förorsakar det ett sprinterlopp i pyjamasbyxor och jacka ut till soptunnan med fulla soppåsar i alla händerna (två då...)
Snabbdragning av soptunnan ut till vägen i racerfart.
Och småjogg tillbaks in i till värmen.
Jag hinner aldrig värma upp så mycket.
Men jag försöker iallafall varva ner en aning på tillbakavägen.
Det måste jag väl ändå få några extrapoäng för.

Idag hann jag ut innan sopbilen siktades vid horisonten.
Det gör jag inte alltid.
Ibland möter jag den. I pyjamasbyxor.
Då är det bara luva upp, haka ner, "hej hej" och snabbt vända och gå som gäller.
De skrattar säkert åt mig, men jag får väl bjuda på det då.
Ibland hinner jag inte alls.
Då hoppar jag högt i sängen och adrenalinet pumpar när jag inser att sopbilen står utanför och jag glömt... som vanligt.

Vissa veckor vill de dessutom skoja med mig och komma på fel dag.
På torsdag.
Men då blir jag arg.
Man behöver ju inte skjuta på den som redan ligger. Eller skrämma den katt som redan är rädd. Eller så.
Det får ju vara någon måtta.
Kommer de på torsdag utan att ha meddelat det i förväg så vägrar jag att få skrämselhicka och dåligt samvete.
Då står jag i fönstret och blänger ilsket på dem för att jag inte hunnit slänga alla mina (alltid överfulla) soppåsar och fylla soptunnan till bredden.
Håller de inte reda på att vi har så mycket skräp här att vi alltid måste fylla soptunnan, annars blir den överfull till nästa gång?
Har de ingen anteckningsbok eller något?

Men de ser mig aldrig.
För om de tittar åt mitt håll så gömmer jag mig bak gardinen.
Man vill ju inte stöta sig.
Eller vara elak.
De kanske bara var tvungna att komma en dag för tidigt för att deras barn skulle vara hemma från skolan imorgon och deras fru hade en svår vecka på jobbet hon också, och förkylning, och de kunde inte hitta någon annan lösning hur mycket de än försökte.
Jag har faktiskt empati även med sopåkare.
Därför är jag bara arg i smyg.
En liten stund.

Sedan får jag hoppa i soptunnan två veckor senare för att allt ska få plats.
Då blir jag lite arg, igen.
Men barnen skrattar och är glada.
Aldrig har de väl sett en så galen mamma som hoppar i soptunnan med gummistövlar.
De älskar nog sopgubbarna för att de kommer när de "inte ska".
Då blir jag lite kluven och vet inte hur jag ska förhålla mig.
Jag får väl försöka vara neutral.
Lite arg.
Och lite glad.
Och lite tacksam för att jag får motion. Iallafall varannan vecka.
TACK!

På flykt undan kriget




Som alla kan se har vi slutligen lyckats bestämma oss för vilket kakel vi ska ha i badrummet, och nu har jag flytt fältet. Undan krigshärden. Bort från minfältet som kan paja tolv års lyckligt äktenskap och starta ett nytt världskrig ;-) Renoveringsarbete såsom kakling, tapetsering och målning, alla så kallade precisionsarbeten, är nämligen inga bra "samarbets-arbeten" i vår familj.

Min man är av naturen MYCKET lugn. Och då talar vi om MYCKET lugn med stooora bokstäver. Det ska mycket till för att han ska bli upprörd och det är inte många gånger han blivit arg på mig under de sjutton år vi känt varandra. Faktiskt har nog de flesta gångerna inträffat under just renoveringstider. Det har hänt att jag fått gömma mig, matt av fruktan ;-)
(Jag menar kan man bli annat än förfärligt omskakad när någon man inte trodde visste hur temperament ens stavas, plötsligt RYTER och är JÄTTEARG... ;-) )

Nu måste jag ju säga att han nog inte blivit arg helt utan anledning kanske. Så fort vi börjar renovera förvandlas jag nämligen till millimeterperfektionisternas ordförande. Jag ser varendaste liten mikrometerskarv och upptäcker skavanker och små snedheter överallt. Det är inte bra för äktenskapet!
Särskilt inte som mannen i familjen är renoveringsproffs och har jobbat dagligen med dessa "frågor" i snart tjugo år och jag å andra sidan inte ens med god vilja kan kallas så mycket som amatör, eftersom jag gladligen överlåter alla dessa arbeten åt den som gör dem hundra gånger snabbare än mig.

Ändå kan jag inte låta bli att tycka. "Att det kanske är liiite snett där." "Att den där plattan nog ser ut att vicka liiiite åt fel håll." "Att man kanske måste använda det där snöret, eller?" Jag hade också blivit galen på mig tillslut måste jag nog (tyvärr, fast det smärtar) erkänna.

Så därför har jag nu flytt fältet. Något har jag ju ändå lärt mig efter tolv års äktenskap. Varför tror ni annars att jag sitter här och inte i badrummet och "proffstycker" ;-) Jag har helt enkelt listat ut att det är bäst för den äktenskapliga sämjan och för mitt hjärta och min stressnivå om jag håller mig borta. Mannen kan förklara tusen gånger att det INTE ÄR snett och att det kommer att se bra ut bara det blir fogat. Men jag vet inte riktigt om jag kan lita på det ändå... ;-)

Därför är det bäst att jag bara ser det färdiga resultatet. För då är det ju såklart JÄTTESNYGGT !! Maken är återigen den bästa hantverkaren i världen och millimeterperfektionisten har gått och lagt sig i sitt lilla skrymsle och kan sova lugnt... tills nästa renoveringsprojekt ska dras igång ;-)

Cybercrop

...var det ju på Scrapbutiken i helgen och jag hann med så mycket som ETT HELT KORT!!! Yay!! Applåder tack! ;-)

Iallafall, här kommer det.



Stämpel från Magnolia, papper från Basic Grey, "bling" från MM.

Määään....

...aj äm tajerd (fri översättning från engelskan ;-) ) Har haft en knölig eftermiddag i Bäckebol när vi skulle köpa kakel och tvättställ och kom hem med... helt otippat, en toalettstol och ett duscmunstycke/slang. Suck... Varför är livet inte alltid lätt?

Och ska man ha bara kakel eller kakel/rakkantad falspanel (har någon någonsin hört ett sådant märkligt ord?!) eller kanske kakel/pärlspont? Och ska kaklet sedan vara med rak kant eller vågig kant? Giv mig styrka! Jag hatar att välja. När man sedan inte ens vet hur det kommer att se ut... Jag vill inte va´med... (Fast jag vill heller inte överlämna beslutsfattandet helt i någon annans händer, så ni fattar...)

Nu ska jag lägga mig och sova på saken och hoppas att den löst sig alldeles av sig självt tills imorgon. As if... ;-) men man kan ju alltid hoppas!

Funderingar

Jag undrar...

1. Varför får man finnar av choklad? (Jo, det FÅR man!) Kunde man inte få det av havregrynsgröt istället. Det är ju ändå inte gott.

2.Varför kostar allting, "X och trettiotre" på Liedl? Inte för att jag handlar på Liedl, men jag såg i deras reklamblad att nästan allt kostade "X och trettiotre". Det finns ju inget som egentligen kostar "och trettiotre". Iallafall har inte jag sett till några trettiotreöringar på sistonde. På Gekås kostar väl det mesta "X och nittioåtta" och det är väl i princip inte mycket bättre förstås, för vi har väl inga nittioåttaöringar heller vad jag vet. Men trettiotre?!...nä. Fast man får väl kanske ge dem credit för lite nytänkande i öreshysterin iallafall...

3. Varför har de slutat sända den där Arla reklamen på TV för riven ost? Den där alla sitter på akuten med rivsår efter rivjärnet. Jag rev ost OCH tumme idag. Det hade säkert inte hänt om reklamen fortfarande gått, för då hade jag kommit ihåg att köpa Arlas färdigrivna. Surt!

4. Varför har mina barn sammanlagt sex stycken öron men INGEN hörsel? OM inte de magiska orden godis och x-box råkar nämnas. Väldigt opraktiskt. Man kan ju inte föra en konversation med bara två ord. "Godis, gooooodis, X-box X-box X-box, GODIS!" Det blir liksom lite enahanda på något vis.

5. Varför får mitt relativt nya (2-3 år ca.) kylskåp vissa dagar för sig att det hellre vill vara ett frysskåp? Är det ens tillåtet att kylskåp bara sådär får bestämma sig för att: "Jaha, idag är det torsdag, då tror jag att jag vill vara en frys, få se nu, tre grader kall ungefär, det blir bra, och en massa frost också, jättekul!" Finns det inga lagar mot sånt? Jag blir helt förvirrad! Idag ville det dock vara en kyl, fem grader varm. Fem grader varmare än på mycket länge! Que? What´s up egentligen?

Jag bara undrar...

Jag bara undrar

"Ahh, så skönt, äntligen ska jag få sätta mig. Nu har det varit lugnt länge så nu ska jag nog få fika i lugn och ro..."
"MAAAAMMMAAA!! jag måste ha dricka!!!, NUUUU!!!"

Vad är det med barn och deras behov egentligen? Varför måste de uppkomma så fort en mamma placerar ändan på en stol? Eller det kanske inte är så för några andra barn, men iallafall för mina.

Jag ska sätta mig och äta, fika, skriva något, läsa eller vila = något barn kommer genast och måste antingen kissa, dricka, äta något, ha en konflikt löst eller hjälp med något OOOTROLIGT viktigt som inte kan vänta en sekund. Det är liksom som en ofrånkomlig ekvation, en naturlag, lika säkert som amen i kyrkan.

Ibland känns det som om man gör tusen milijoner såna där knäböj från 90 grader om dagen. Man borde ju inte behöva styrketräna de musklerna mer iallafall. Borde säger jag, för tyvärr är inte utslaget på all den träning jag lägger ner såvärst upplyftande. Det syns med andra ord inte alls!

Igår tror jag att jag serverade enmiljontvåhundratrettiofemtusenåttahundraåttiosex glas (bara en lätt överdrift) med vätska till mina barn. (Tänk er hur många glas vi måste ha här hemma ;-) ) Vatten, saft, mjölk, oboy, te - you name it, men lika för alla var att de skulle serveras pronto, annars skulle barnet i fråga segna ner omedelbart av uttorkning. De skulle alla serveras en och en, ingen kunde bli törstig samtidigt som den andre, OCH de skulle alla serveras just precis som jag skulle börja med något annat. Bädda, baka, diska, gå,på toa, sätta mig...

För det första förstår jag inte hur i hela världen de kan vara så törstiga hela tiden. Vad jag däremot fattar är varför de hela tiden måste kissa :-) Ja de två äldsta klarar ju det själva som tur är men lille herr minsting ska ju ha hjälp och det behöver han ju OCKSÅ... ja ni fattar, just som jag ska äta eller sätta mig eller göra något annat.

Jag borde nog lyssnat lite mer under fysiklektionerna, så kanske jag hade förstått idag vad det är för något som reglerarar barns och mammors aktiviteter och behov i förhållande till varandra. Det hade varit intressant att veta. Eller så har det bara blivit en bugg på vårt system så att vi inte synkar med varandra?!... Då kanske det bara krävs en omstart för att rätta till saken?! Men hur gör man en omstart på ett mamma-barn ekosystem? Någon som vet? ;-) ;-)

Men hallååå eller...

Tror ni att ett barn kan försvinna på STOOORA (inte!) ICA i Horred en tisdag i november. Ett litet barn, försvinna, som i gå upp i rök ungefär...?!
Svaret är JA!! Iallafall om man är tre år, heter Elia och är son till MOI, mig, mamman, the mother!

Vi handlar, har lite bråttom, ska bara ha mjölk, knäcke och grönsaker, snabbar oss genom affären. Så snabbt det nu kan gå med tre killar i släptåg. Noah hittar ett litet hörn att gömma sig i, "Tittut mamma", haha jätteroligt. "Kom fram därifrån nu UTAN att välta hundra kilo varor på mig"... Vänder mig om... VAR är Elia?

Jag går ett varv runt affären (tur vi inte snackar ICa Kvantum Kungsmässan här... den var nog stor ändå...), två varv runt affären, tre varv runt affären, ropar, ropar, fyra varv runt affären, ett varv ute, några varv till inne, en snäll butiksmedarbetare engagerar sig, (TACK TACK TACK!!!) jag går ut och kollar igen, kommer in... och hon har hittat honom!!

Var var han då tror ni, hela tiden, utan att bry sig om sin mammas förtvivlade rop och sprintervarv runt affären? Jo förstår ni, han hade hittat ett alldeles lagom litet osynligt hörn bakom några "torn" med lösgodis där han glatt satt och snaskade när han tillslut blev hittad.

AHHRGH! Man vet inte om man ska bli arg, glad, förtvivlad, lättad... tusen miljoner känslor rusar genom kroppen. Men jag blev nog mest lättad, och lite sträng... när jag försöker förklara att man absolut inte får springa iväg och gömma sig och sedan inte svara när mamma ropar och sedan lite mer snabbt att man inte heller får ta godis förstås.

Väl hemma frågar jag sedan rymlingen om han kom ihåg vad det var man inte fick göra när man var i affären.
"Man får inte tjuva godis mamma, det lovar jag."
"Jaha men det var något mer också, som kanske var ännu viktigare, kommer du ihåg?
Det lilla helgonet ser ut som ett frågetecken.
"Man får inte gömma sig!"
"NÄ man får inte gömma sig OCH ÄTA GODIS mamma. Jag ska inte det" Zoooommm!!

Och så var han borta... Tjuva godis lär han väl inte göra någon mer gång, men gömma sig, vi får väl se. Konstigt hur något jag sa sådär mer i förbifarten kunde fastna så mycket hårdare än något som jag försökte inpränta i det lilla livet säkert tio gånger på två minuter. Godis är väl godare än bannor kanske? och mera värda att lägga på minnet. Vare sig det gäller att äta dem, eller INTE äta dem?!

Pust! Vi går nog inte till affären imorgon tror jag...

Recept på en avslappnande eftermiddagsstund


Gör såhär:


1. Tänd en muntert flammande brasa för att värme och hemtrevnad ska sprida sig i huset.

2. Gör dig en stor, rykande varm kopp av ditt favoritte och spetsa med en skvätt mjölk.

3. Sätt på din favoritjulskiva på lagom hög volym.

4. Tänd alla ljus du kan hitta och släck ner alla starka lampor.

5. Ta på dig röda raggsockor. (Röda är klart bäst...)

5. Dra fram favoritfåtöljen till braskaminen.

6. Sätt dig bekvämt tillrätta med en filt över knäna och lägg upp fötterna på gnistgallret för extra "undervärme."

7. Sippa på teet, blicka in i de dansande lågorna, njut av julmusiken och koppla av fullständigt...

...i de knappa tre minuter du har på dig innan dina barn invaderar vardagsrummet med full cowboymundering och sjörövarsvärd, jagandes varandra under höga skrik, börjar spela piano, släpar fler fåtöljer till brasan, kivas vem som ska sitta i mammas knä, gråter, blir törstiga som om de vandrat i veckor genom en snustorr öken, kissnödiga och fikasugna och måste tvunget se på film på en och samma gång.

Tre minuter av fullkomlig harmoni... jaa, vad ska man säga.... det är ju bättre än två minuter iallafall... ;-)

Fars dag

Jag och barnen pysslade med ett litet farsdags-projekt i veckan. Av förklarliga anledningar har jag inte kunnat visa det innan då vissa pappor "tjuvkikar" här ibland. Men nu är det fritt fram, för nu har den dyre fadern förärats sin gåva på kaffebrickan i morse.

Det blev en liten konstjournal, "altrad" av ett litet fotoalbum som jag hittade i en låda. Typ ett sådant man får med från fotoframkallarna fast lite stadigare pärmar. Jag gjorde omslagen och pojkarna gjorde innehållet. Mycket uppskattat av den imponerade pappan :-) ;-)
Här kommer det, håll till godo...


Framsida

Baksida

Lite smakprov på innehållet





En härlig söndag och fars dag önskar jag er alla, ta hand om era pappor nu :-)

Sågat förslag ;-)

Mitt förslag om en "quiet" morgonstund igår blev totalt och brutalt ;-) nedröstat så bara för den sakens skull snoozade jag säkert tio gåger i morse och släpade mig inte ur sängen förrän kvart över sju = alldeles för sent! Kanske inte heller så bra. Jag får nog försöka mig på en gyllene medelväg, eller som det så svenskt heter, något mer LAGOM!!

Efter alla förslag om en "quiet" kvällstund istället, så fick jag mig faktiskt en sådan igår. För en gångs skull i världshistorien hade jag lyckats hindra Elia från att gå och gömma sig och sova på eftermiddagen, så både han och storebröderna somnade i normal tid. (Kors i taket för det...)
Alltså har jag det helt plötsligt väldigt quiet runt omkring, eftersom även maken somnat jämte barnen. Superläge för pyssel alltså! utan att behöva göra det på natten!

Och vad tror ni att jag gör då? Var tror ni jag hamnar. Här såklart, framför datorn! I över en timma satt jag här och smurfade runt på diverse onödiga?! men förvisso ganska trevliga sidor. Visserligen ganska så jättequiet men inte så strukturerande och kreativt utmanande kanske.
Tillslut skärpte jag mig iallafall och sedan började jag på ett litet farsdagsprojekt som jag höll på med till midnatt, med avbrott för lite musjakt bara. (En idiotmus som bara KNAPRADE!! I väggen eller inne vet jag inte riktigt men det lät sannerligen som om han var inne. De är jätteknapriga i år. Morr!!!)

Ja, så blev det. Men jag tycker ändå inte att "quiet time" på kvällen känns samma som om man skulle ha det på morgonen. Poängen var ju lite att man skulle samla sig inför dagen (tänkte jag iallafall) och om man då gör det på kvällen så hinner man ju sova bort hela "samlingen" innan det blir morgon ;-) ... Det tål att tänkas på hur jag ska lösa detta.

Ett litet kort tillsist, som gick till Zara tillsammans med adventskalenderpresenterna. Egentillverkad "stämpel", eller det är egentligen inte alls någon stämpel utan jag har ritat, i brist på pasande stämpelmotiv. Men kanske kan den bli mer stämplig någon dag ?! ;-) :-) (Säger hon som alltid tänker att... "det där kan man ju göra själv...") (om man nu bara får det gjort någon gång också...)


Quiet time

Igår kväll fastnade jag en stund framför datorn tittandes på Clique tv. Små korta avsnitt från CK media (Creating Keepsakes.) Scrapbookrelaterat ska det mesta, eller allt, vara och jag kollade en stund på Around the clock med Stacy Julian. Hon är visst "founding editor" på Simple Scrapbooks och detta var korta små avsnitt om hennes dagliga liv typ.

Ett avsnitt hette Quiet och handlade om hennes Quiet time på morgonen innan resten av familjen vaknat. Hon gick upp klockan fem. Tände ljus vid köksbordet. Satte sig och läste något uppbyggande inför dagen, Bibeln eller något annat, och planerade dagen i lugn och ro. Sedan gav sig människan ut på en joggingrunda och efter det hann hon ta hand om tvätt, göra pancakes, lunchpåsar och hejsan och hoppsan innan det var dags för barnen att åka till skolan. (Börjar de skolan vid elvatiden där eller?)

Nu låter jag kanske väldigt negativ eller sarkastisk och det var väl inte riktigt meningen för jag tyckte att det var en väldigt bra grej det där med "Quiet time" på morgonen. Men jag fattar inte riktigt hur hon både hann med tystnaden, planera dagen, jogga (och duscha och fiffa till sig efteråt då antar jag), tvätta och vika tvätt, göra pannkaksfrukost, lunchpåsar och sedan skicka iväg barnen till skolan i tid. Allt det där borde ju typ ha tagit halva förmiddagen?! *shock*

Men hur som helst. Jag fastnade för det där med en lugn stund innan alla hade vaknat och bestämde mig för att försöka mig på det idag. Det vill säga minus jogging, tvätt, pannkakor OCH dusch, eftersom vi inte har någon för tillfället. Alltså blev det bara lugna stunden kvar ungefär och den tänkte jag att jag väl skulle kunna klara av.

Well, hur tror ni det gick? Först ställde jag klockan på tjugo i sex, för då skulle Martin upp och jag tänkte att eftersom han ändå alltid behöver lite extra pushning för att komma ur sängen så kunde jag ju passa på att stiga upp då också. Men vad hör jag när jag vaknar tjugo i sex? Jo, regn! Det regnar och så är det alldeles kolsvart ute. Snark! Inget hade väl kunna göra mig tröttare. Snabbt bestämde jag mig för att putta mannen ur sängen och ställa om klockan på halv sju. Då skulle jag ju iallafall ha tid för en halvtimmas tystnad innan barnen behövde gå upp. Det borde väl räcka när man inte ska duscha.

Halv sju började jag snooza. Och jag snoozade och snoozade och snoozade ända tills klockan var nästan sju. Hoppsan och hallå vad klockan blev mycket då! Upp och leta kläder till barnen, göra te och sedan tid för fem minuters tystnad :-) innan jag var TVUNGEN att väcka killarna som fick sova på övertid men nog gärna hade sovit till nio idag om det hade varit möjligt.

Jag vet inte vad jag ska kalla det. Platt fall låter väl lite väl snöpligt för jag fick ju iallafall fem minuters "quiet time", (ooooo!!! :-) ) men halvplatt eller något mer är nog det minsta man kan benämna det som ;-) Jag förstår nu att om jag ska ro iland med detta projektet så får jag nog gå och lägga mig lite tidigare än klockan 24.00. Iallafall liiiite tidigare. Annars kommer jag nog glatt att snooza vidare varje morgon och sedan köra det vanliga racet i flygande fläng.

Fast jag vill verkligen ha en lugn, strukturerad och mysig morgonstund, så jag ska försöka. Det ska jag! Fast jogga klockan fem mitt i den svenska vintern ska jag INTE! Och om bara inte sent på kvällen vore min bästa kreativa tid... Suck... många men och om och bara.... Men jag SKA försöka, det SKA jag! Tror ni inte jag får ett mycket trevligare, fridfullare och mer strukturerat liv då?! ;-) :-) Imorgon blir det INGEN snooze, möjligtvis bara EN... och en halv...

Tankar kring ett mjölkpaket

Samtal mellan Elia, 3 år och mamma, kring mjölkpaketets layout och formgivning.

- Mamma, vad står det där?
- Ehh, (fullt med hamburgare i munnen, tugga tugga) det står att man kan köpa färdigskivad ost.
- Vad står det där då?
- Det står hur man kan göra en banan och blåbärssmoothie.
- Ha... vad står det där då?
- Där... där står det olika mellanmål som man kan göra.
- Vad gör hon då? (Hon i svarta rutan, längst ner på mjölkpaketet)
- (Skrattar) Nähä du, jag vet inte. Hon kanske kollar vad hon ska göra för mellanmål.
- .......... Vad gör hennes pappa då?
- Jag har ingen aaaning vad hennes pappa gör faktiskt.
- .......... Nähä, han kanske är på jobbet då.

Måndag igen...

Jag fattar inte hur veckorna bär sig åt för att gå så fort. Nu är det redan måndag igen och höstlovet är över för denna gången. Men innan jag vet ordet av så är det väl dags igen ;-)

Denna veckan har Martin en prao med sig på jobbet och han sade till praokillen att han skulle hämta honom klockan sex i morse!! :-) :-) Behöver jag säga att han ångrade det uttalandet lite :-) Ni som inte känner min man förstår kanske inte varför men han är nämligen den mest morgontrötta människan i världshistorien. Så att lova att vara färdig att åka, eller rättare sagt vara nere i Horred klockan sex i morse, he he, det var vågat av honom !

But... he did it (efter lite brutal väckning från sin fru) och jag är jätteglad, för tidig start på dagen betyder också tidig hemkomst!! och det är vi inte vana vid här. I vanliga fall åker han ju strax innan sju och kommer hem runt sju, men med prao kan man inte jobba över!!! Det blir lyxvecka för oss denna veckan :-) Kanske jag kan ordna prao åt honom VARJE vecka?!

I fredags kom min svajndyra embossingvärmarmackapär hem till mej med posten, (eftersom jag inte hann avbeställa den när jag hittat en mucho billigare :-( ) så jag hoppas hinna prova den nu, inom den närmaste framtiden. Men först har jag ett annat kortprojekt att färdigtälla, till en alldeles speciellt trevlig person ;-)
Sen kanske det kan bli stämplade kort till mamma och moster, som båda fyller år inom en snar framtid. Men när jag tänker efter så har jag kanske bara julstämplar... jag är ju inte så "upphandlad" på denna hobby än ;-)

Jaha, då måste jag kanske handla stämplar först?! väldigt vad man måste köpa hela tiden ;-) kanske bör jag hålla mig till scrappade kort?! Fast nu har jag ju å andra sidan en embossmockajox och vad ska jag göra med den om jag inte har några stämplar?! Ge den till maken i julklapp kanske och låtsas att det är en värmepistol som han kan ha på jobbet?!
Igår försökte jag lura i honom att det var en ögonbrynsfön, men han gick inte på den... förstår inte varför?

Nej, det är nog bäst jag behåller den själv, fönar mina egna ögonbryn och... köper lite fler stämplar. Kachinggg!!! (det var bara ytterligare några hundringar som rök :-) )

Helrenoverad

Tänkte bara berätta att jag nu är så gott som ny. Har fått en helrenovering av doktor Ahlgren d.y. som lyssnat på mitt hjärta och mitt ben, dragit ut båda mina framtänder, tittat i öron och hals, kollat reflexerna och gett mig två sprutor. En väldigt sympatisk doktor, fast jag är lite oroad över hur jag ser ut nu när båda framtänderna är borta ;-) Doktorn sade dock att jag är helt frisk nu, så då får man väl vara glad :-)

Jag kan också meddela att jag igår besökte två affärer, varav den ena var skoaffären där två gossar skulle ha nya vinterstövlar, samt Mc Donalds, ensam tillsammans med mina tre grabbar utan att vare sig tappa tålamodet, bli irriterad, frustrerad, ledsen, arg eller ens måttligt upprörd en enda gång ;-) De enda känslorna som infann sig var glädje, tålamod och tillfredställelse.

I´m amazed och tacksam, för det hör inte till vanligheterna att jag klarar av den bedriften när jag ska ut med alla tre på en gång. Kanske börjar de bli stora, jag mer tålmodig eller så hade vi helt enkelt alla en bra dag - samtidigt :-)
Jag kan ta emot applåderna och gratulationerna nu tack!!! ;-)

(Det känns ju ganska hemskt att man kan vara nöjd med att inte tappa tålamodet en enda gång, men det är faktiskt inte så lätt att gå i affärer med tre killar under sju år som inte gillar att shoppa. Iallafall inte för mig. Alla andra supermammor klarar det säkert galant varje dag. Jag är iallafall glad att både jag och barnen lyckades vara tålmodiga, även om jag måste skämmas samtidigt för att jag inte klarar det jämt... )

Och nu... tararammm... ska jag städa! Oooo...så roooligt :-)

Det är kallt, för kallt...

Nu är alla presenter inslagna!
Igår kväll fixade jag till alla små paketer till julkalenderswappen. Nu ska det bara klämmas dit en femma på varje också, sedan är de klara att skickas vidare till Zara. Gulliga blev de också. Det är nästan så jag skulle vilja behålla alla själv ;-) Men såklart är det ju väldigt mycket roligare att få de andra presenterna hit, istället för att sitta och öppna samma varje dag, som jag dessutom vet vad det är i... Så vid närmare eftertanke vill jag nog visst skicka iväg vartenda litet paket.

Solen skiner här idag och det är en strålande vinterdag ute. Men jag kan inte påstå att jag är direkt överlycklig över det. Det är så KALLT!! och jag tycker inte alls om när det är kallt. Visst är det vackert med snö och solsken och allt, men jag är ingen vintermänniska. Det känns mest pust och stön och usch med alla jackor, termobyxor, vantar som försvinner, blöta skor och kläder som ligger i hela hallen för att torka på golvet.

Dessutom fryser bilen igen, det är iskallt att sätta sig på skinnsätena och man måste skrapa rutor varje gång man ska nånstans. Och ska man skrapa rutor så hittar man naturligtvis ingen fönsterskrapa heller. Igår fick jag till exempel skrapa med ett cd-fodral eftersom bagageluckan frusit igen och skrapverktyget naturligtvis låg i bagaget. Carolas hy mådde inte alls bra av den behandlingen kan jag säga. Hon hade repor och skrubbsår överallt!

Vinter är, omständigt, knöligt och alldeles för iiisande för en frusen person som mig. Visserligen är det ju mysigt att man kan elda massor i braskaminen, men ska man elda massor så måste man också hämta massor av ved. Och var ligger veden om inte i vedboden. Och var är vedboden om inte ute, i kylan. Det är inte lika kul...
Nä, jag funderar allvarligt på att obemärkt smyga mig ner i Zaras resväska när hon ska till Kanarieöarna och sedan tillbringa resten av vintern där... Du har väl en stor väska Zara?! ;-)

Hoppsan, detta utvecklade sig väldigt pessimistiskt ser jag. Jag får väl försöka vara glad för barnens skull istället. De håller ju som ni kanske förstår inte alls med mig i mina dystra tongångar beträffande vintervädret. Igår var de ute nästan hela dagen, trots att det nästan var storm och mönstret lär väl upprepas idag antar jag. Och ska man se det från den positiva sidan så behöver jag ju iallafall inte vara rädd för att de ska blåsa bort idag, det är ju ett glädjeämne iallafall :-)

Oh, vilken härlig vinterdag det plötsligt blev... (hrm...) ;-) ;-) :-)

Ny Nina Hemmingsson favorit


*Fniss, fniss...* Mer Nina Hemmingsson kan ni hitta här.

Konspirationsteorier

Igår var jag och småpojkarna och hälsade på min gamla bästis från högstadiet. Vi är ganska dåliga på att höra av oss, så det var några år sedan vi sågs (fast vi bara bor ca. 20 min. ifrån varandra *skäms*) men det är alltid lika roligt att ta vid där vi slutade sist och frossa i gamla tonårsminnen :-)

Pojkarna hade också roligt, då hon har barn i deras åldrar och de fann varann och började leka direkt. Efter en stund gick Aron, Noah och mellankillen ut i skogen för att leka och en stund senare gick den äldre killen i hennes barnaskara med kompis också ut.

Allt är frid och fröjd tills Aron kommer in och gråter för att han fått en "sten" i huvudet, enligt mellanbrodern, som bedyrar att det var storebrodern som kastat. Huvudet var dock helt, gråten tystnade snart och när storebrodern kommer in så säger han att han inte alls kastat någon sten utan att småkillarna själva stått och viftat med pinnar och dylika tillhyggen. Vi gör ingen stor affär av det hela och nystar inte mer i historien som snabbt glöms av.

Men sedan när vi ska åka hem och satt oss i bilen så utspelar sig följande samtal...

Aron: "Mamma, det var ingen sten jag fick i huvudet."
Mamma: "Nehej...jag hörde att ni stod och viftade med pinnar själva, så det kanske var en pinne du fick i huvudet då?!"
Aron: "Njäää, det var nog ingen pinne."
Mamma: "Ni kanske hade stenar själva då, så det var någon av er som av misstag hystade iväg en åt fel håll?"
Aron: "Näää, det var nog ingen sten. Kanske en pinne, eller så var det kanske en kotte. En stenhård kotte. Det kanske satt en ekorre uppe i trädet och åt och så kastade han kotten i mitt huvud." (Helt allvarlig och superengagerad.)
Noah: (som suttit helt tyst måste nu bara få säga det viktiga som han kommit på)
"Aron, Aron... ekorren samarbetade säkert med dom andra!"

Efter en sådan kommentar får en mamma bita sig i läppen och stirra på vägen för att inte bryta ihop alldeles. Tänk att till och med ekorrarna kan konspirera emot oss. Nu kan vi inte gå säkra någonstans!

Och idag regnar och blåser det...IGEN! Men jag fick en lapp från posten igår att mitt USA paket med albumkiten från Creating Keepsakes hade kommit, så det ska jag hämta idag. Då kan det väl få regna då, om det så gärna vill det. Jag har ju lite roligt inomhuspyssel som väntar. :-)

Men först ska vi iväg och rasta pojkarna lite hos kompisar och jag får också en trevlig mamma-mamma stund. Vi har ju höstlov denna veckan, så det gäller att hitta på lite kuligheter för att undvika total demolering av huset ;-) Det räcker med den tid de vanligtvis har på eftermiddagarna. Mer orkar jag inte städa ;-)

Så, off we go. Ha en bra dag alla och om ni ska ut i skogen, SE UPP!! Man vet aldrig när ekorrarna anfaller härnäst :-)

Badrumsbilder

Först bara en helt OTROLIG sak. Två av mina barn sov till klockan åtta idag. Trots vintertiden! Det betyder att de alltså egentligen sov till klockan nio. Can you imagine? Nä, det är knappt jag kan det själv. Sånt händer ju bara en gång på ett århundrade eller nåt ;-) Lugnt och skönt var det iallafall!



Och nu till badrummet. Moma efterlyste bilder på badrummet när det är klart och det ska det absolut bli. Men under tiden kan ni ju få roa er med lite bilder på hur det ser ut nu så ni verkligen kan tänka er hur lyckliga vi blir när det blir klart :-)


Den här väggen revs fram igår. (Bakom toan.) Det är den gamla ytterväggen till huset. (Badrum, tvättstuga och hall ligger i en tillbyggnad.) Det känns konstigt när man börjar tänka på att den väggen stått där i över hundra år och fortfarande är lika hållfast. Bra mycket bättre än väggarna i tillbyggnaden som ju var helt ruttna efter drygt trettio år...

Vår päckliga gamla dusch som ska rivas idag. Den står nitiskt kvar trots att alla reglar som ska hålla den uppe är borta. Undrar hur mycket mögel och fukt som döljer sig därunder?! ISCH!!

Och här är lite tvättstuga...

Och lite mer tvättstuga. Full med byggbråte, och så ska man försöka tvätta lite där inne också :-)

REGN

Någon som har missat att det regnar? Bor man i vår ände av Sverige så torde det vara ganska svårt att inte märka det, för det R-E-G-N-A-R verkligen. Med stora bokstäver!!

Hu, hurr, burr och rugg vill jag bara säga. Tycker det räcker med regn nu.

Vart slutet av veckan innan helgen tog vägen har jag ingen aning om. Torsdag och fredag försvann hastigt och lustigt utan att jag knappt hann märka det och nu är lördagen snart slut OCKSÅ! Det har varit fullt upp och dagarna bara rusar iväg.

Jag hittade en så vacker... ja, tavla kanske man kan kalla det, eller väggprydnad, hos Gluestickgirl på hennes blogg härom dagen. Gillade den så mycket att jag vill visa den här också.



Fastnade väl mycket för citatet, men jag gillade verkligen sättet som hon presenterat det på också. Helt min stil och jag måste nog göra något med den texten själv någon gång... snart... när jag kommer att få jättemycket tid över till alla mina roliga projekt som jag går och funderar på ;-)

Men först ska jag hjälpa maken lite med badrumsrenoveringen. Det är också ett roligt projekt, eller kommer att bli, när det blir färdigt. Just nu är det i min mening mest... skräpigt :-) Tur man har en man som inte tycker att skräpigt byggarbete är lika tråkigt som jag gör...

What a difference a day makes

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. Är det inte så den går?! I alla fall så stämmer det väldigt bra här och nu.
Igår - regn, rusk, grå skyar, tungsinne och übertrötthet.
Idag - sol, klar och hög luft, lätthet i hjärtat och ett leende i mungipan.
Märkligt hur stor inverkan vädret har på ens sinnelag.
Kanske spelar det också lite in att jag igår fick många timmar hos min underbara frisör som pillade mig i håret, klippte och färgade. Ren avkoppling utan några som helst höga pojkljud ;-)

Jag blev inte ens sur fastän jag skrev ett lååångt inlägg här i morse som försvann med ett poff när jag skulle publicera det. Någonstans där ute i cyberspace finns det kanske, men inte här iallafall ;-)

Idag har jag och Elia varit på shoppingtur för att försöka hitta lite presenter. Elia ville bara köpa en massa saker till sin allra bästaste vän som han säger. En tjej på Noahs förskola som är lika gammal som Elia. Varje gång vi lämnar eller hämtar så börjar de leka direkt, de liksom bara fortsätter där de slutade sist, så gulligt.

Men iallafall, när vi sitter i bilen så pratar Elia för sig själv om allt han ska köpa. "Jag får nog köpa en tröja till henne och en bil och en bok och en boll...(mummel, mummel) så ska hon nog ha en garderob också. Jag måste köpa många presenter...." Gullunge! Och denna lilla dam fyller inte alls år eller nåt sånt. Han vill bara att hon ska ha presenter, av ingen anledning alls antar jag, mer än att han tycker om henne.

Väl i affären gick han direkt för att titta efter en tröja, men hittade tyvärr ingen som föll honom (eller mig ;-) ) i smaken. Det slutade med att han fick köpa en bok. Något annat bra hittade vi inte. Och när vi är på väg hem så säger han bekymrat, "Men mamma, hur gör vi med tröjan och bollen då?" :-)

Hoppsan, nu var det redan middagsdags. Det är väl bäst att fixa det med en gång för snart kommer det väl in tre utsvultna fotbollsspelare som börjar rota i skafferiet annars. Är de hungriga så är de minsann det NU och inte en minut senare och då gäller det att plocka fram de lasersnabba superkrafterna så det går undan ;-)

Gladpost



I brevlådan idag låg det INGA räkningar för omväxlings skull, utan riktig gladpost i form utav ett uuunderbart vackert och uppmuntrande kort från en uuuunderbar Zara! Tack ska du ha vännen. Jag blev alldeles varm i hela magen :-) Du ska veta att det betydde jättemycket för mig!


Är så glad för alla underbara vänner jag fått genom scrappingen. Tycker om er allihop SÅ mycket!


Uppmuntran nummer två idag var att en av mina lo:er som jag hade gjort efter SWE´s skissutmaning hamnade på deras blogg. Totalt överraskande och roligt! Det var den här...


...som jag faktiskt fick gjort i helgen, efter allt kalasande. Det är jag och Aron när han är...få se... ett halvår gammal ungefär. Vi är på vårutflykt till Varberg och ska äta glass i Societetsparken. Tänk, det är redan 6½ år sedan. Tiden flyger verkligen iväg!

Efter dessa härliga och välbehövliga uppmuntringar så spelar det inte längre så stor roll att natten var som den där dikten av Viktor Rydberg. "Regnet smattrar på taken, endast mamman är vaken..." Eller var det något med en tomte och snö? ;-) Fast här var det mamman som mest sprang omkring hela natten till behövande barn både här och där.

Kissningar, vällingar och omnattningar om vartannat hela natten. Jag minns att jag, när jag var uppe och gjorde välling klockan halv fem, undrade om jag över huvud taget skulle få sova något. Det fick jag tillslut. LITE! och med alla barnen i min säng. Trångt och inte så skönt för min onda rygg som jag tillskansat mig när jag satt och sorterade plock till adventskalenderswappen igårkväll. Visserligen helt självförvållat men inte desto mindre oskönt och inte blev det bättre efter trängselsovningen heller precis :-)

Men som sagt, det känns ganska obetydligt just nu. Bara det inte blir samma visa i dag igen. Herr tomten får gärna vara vaken utan mig i natt. Fast det får gärna låta bli att snöa....

Måste bara visa...

vad jag hittade i min trädgård härom dagen. En nyutslagen vallmo, i mitten av oktober. Konstigt eller ej, man blev iallafall glad över att få se den. Så vacker!

Och nu är årets födelsedagar över för denna gången, här hemma iallafall. Men när jag tänkte att jag skulle pusta ut, inflikade någon vänlig själ genast att det nu bara är nio veckor kvar till jul...

Jaaa, jag vet inte riktigt om jag ska hurra eller gömma mig under täcket. Inte för att jag inte älskar jul, för det gör jag verkligen! Och jag älskar advent, alla ljus och förberedelser. Men jag har en tendens att stressa up mig och göra allt till MÅSTEN istället för lustfyllda projekt och den ovanan önskar jag verkligen att jag kunde ändra på.

Bara tanken på alla julklappar, som jag egentligen älskar att fixa blev mig lätt övermäktig... Om jag hittar precis DEN DÄR! saken till rätt person så är det helt fantastiskt och jag gillar att klura, fundera och hitta på. Men när man inte hittat något och i sista stund ränner Kungsmässan runt med barnen gråtandes och svettiga i släptåg. Det är ingen höjdare! Så långt från julefrid man kan komma...

But... jag ska försöka ta det med ro i år. Ska verkligen jobba på det. Och handla julklappar över internet stressfritt (scrapgrejer till alla ;-) ) tända en massa ljus och bara njuta.

Fast så var det ju det där om barnen skulle ha paketkalender... Det är ju bara sex veckor dit, och vad i hela friden ska man stoppa i den?...

Frid till er alla... och mig... ;-)

Grattis Aron!

HURRA, HURRA, HURRA för Aron som fyller sju år idag!!!

Dagen har mest bestått av smörgåstårtefixning och städning. Efter uppvaktning av jubilaren förstås, som fick både scrapsaker och snickarbälte i födelsedagspresent. En mångsidig liten kille minsann! :-) Och det har redan scrappats och stämplats tackkort och skickats iväg. Det är mammas pojk det ;-)

Kortet ovan fixades till sent, sent igår kväll (hrm...som vanligt...) Men trots den sena timman och stressen så blev jag faktiskt riktigt nöjd. Det blev ett kort som passade till mottagaren.

Små, små kryp och chokladtårtor

I går var det stor luskammningsdag här hemma hos oss. Lössen hoppar runt, runt på skolan och nu behöver ALLA barn kammas på en gång. Detta ska ske över helgen , men vem kan vänta när man misstänker att ens barn kan ha löss? Inte jag iallafall. Hellre kammar jag då en gång till på lördag.

Efter att ha inlett med A, storebrodern som jag tänkt skulle ta detta bäst av dem alla, så fick jag raskt be en innerlig bön att detta barn aldrig måtte få besök av de små lusliven. Vilka skrik, vilket gnäll, pip och elände detta var... Han kunde inte för sitt LIV fatta varför de var tvungna att göra en kam med så tätt mellan piggarna när det bara luggades. ;-)

Men efter lite gråt och tandagnisslan bak köksön så blev vi färdiga tillslut och småbröderna blev också kammade. N muttrade mest och frågade en gång var femtonde sekund om hur många minuter det skulle ta tills vi var klara. "Är det 7 minuter nu, eller 2½ eller 27 mamma?"
E har ju så ljust kort litet hår så honom hade det nog räckt att titta på men den petiga moderna kammade samvetsgrannt även honom och han satt så still och tyst så. Kanske för att det gick ungefär dubbelt så fort som på de andra.

Resultat. Ingenting! Pust! Inte på maken eller på mig själv heller, men örk va massa vax och gojegojrester man kunde kamma ut ur mitt hår, fast jag hade tvättat det. Måste nog sluta gynna de där mojstillverkarna så mycket. Jag har väl lagrat i håret så det räcker ett tag framöver ;-) Blä!!

Idag väntar två chokladtårtor på att bli bakade, golven på att bli dammsugna, tvätten på att bli inlagd i garderoberna och några fönster fortfarande på att bli avtorkade. Sedan har vi utvecklingssamtal på skolan och kvällskundmöte för käre mannen så det ska nog räcka till idag också. Men choklad lät lockande, så jag börjar nog i den änden för att få lite smetrester att styrka kroppen med inför dammsugningen. Adios!

Är ni uppmärksamma

...så kanske ni märker att jag iallafall bytt typsnitt i Bloggen. Provade att byta hela layouten igårkväll men när jag sedan skulle ändra färger så gick inte ALLA att byta, bara en del. Jo, det går säkert, om man kan HTML, men vitsen var ju att man inte skulle behöva kunna det. Så jag lade iallafall ner. Det blev inte så snyggt med vitt och rosa och så en grön bakgrund som jag inte kunde ta bort och illgröna pilar som jag inte heller kunde byta färg på... ;-) Jag får väl hålla mig till det gamla vanliga tills jag blir HTML proffs. I evigheten eller så...

En spännande dag (not!) väntar med... FÖNSTERPUTSNING! Finns det något tråkigare? Svar nej, och just därför är det så otroligt nödvändigt här, just nu. Jag vågar inte ens säga hur länge sedan det var jag putsade något fönster i detta hus för då blir jag väl lynchad av Svenska husmödrars riksförbund eller något liknande.

Vi kan ju säga det såhär lite fint, att sent på em. om solen ligger lågt och skiner på vissa fönster, så kan man tro att det är smogg utomhus på Kronogården... och det var INTE ett dugg överdrivet, jag lovar. Så det är väl bara att skrida till verket, tråkigt eller ej, för annars tror vi väl snart att vi blivit insnöade...

Baka baka liten kaka


Här är han. Lillbagar´n i egen hög person. Resultatet av mitt nattliga arbete. Ser ni var akvarellpennorna kommer in? På de små bakverken ja... roligt litet pyssel... Ritade, målade och monterade på chipboard. Och det syns inte här, men jag har Crystal Laquer på de små sockerkornen så de ska se lite sockriga ut. Pill, pill... :-)

Nattliga tankar

Sitter här som bäst och funderar på om jag skulle ta och byta utseende på bloggen. En tanke som återkommit flera kvällar nu, men alltid typ vid denna tiden = alldeles för sent, så jag orkar aldrig ta tag i det. Känns som ett litet sånt där oöverstigligt projekt även om det med största säkerhet är jättelätt om jag väl får tummen ur någon gång.

Jag har ju redan fått byta från blogger till blogger beta, vad nu det är för skillnad?! Men det ska visst vara bättre, lättare att modifiera sin blogg och med mer finesser. Innan jag vågade trycka på den knappen så satt jag också och värkte på det i flera dagar. Livrädd för att allt skulle kapsejsa om jag möjligtvis tryckte lite för hårt eller för löst ;-) Men inget myskopysko hände ju som synes. Svårt var det inte heller.

Hur var det nu med hon den där människan som ville kunna allt och veta exakt vad som händer innan hon lärt sig det.... även vad som sker när man trycker på nya livsfarliga bloggknappar. Hmmm... minns någon hennes namn. Började på E...?! Kan jag väl aldrig tänka mig... ;-)

Och i denna sena timma har jag också fått stulit till mig lite scraptid. Det blev en layout till skissutmaningen på Scrapbutiken. Jag bestämde mig innan jag började för att välja ett gammalt kort ur lådan och att jag bara skulle få använda chatterboxpapper som mönstrat. Det blev ganska roligt, och lyckat.

Kortet blev ett från 2003 på Noah, då snart 2 år, som hjälper till vid bakbordet och pappren... Ja, det får ni se i morgon när jag fått fotat lo:en och lagt ut den här. Jag fick till och med använt mina akvarellpennor lite, men hur får ni inte veta än. (Märker någon att jag försöker skapa oliiiidlig spänning här? Tänk vad besvikna ni ska bli imorgon när det inte var så märkvärdigt som jag försökt göra sken av ;-) )

Nähä... sängdags. Klockan är fem i tolv och inte blir det väl sovmorgon i morgon heller. Måste kolla lite i nya CK bara, innan jag somnar. Det blir väl en sida eller två, sedan börjar bilderna blurra ihop sig. Som vanligt! Kanske är det någon här som brukar gå och lägga sig för sent...? Men inte kan väl det vara jag?! Neeehhhh...

Lätt panik och lite "gnäll"

Varför hinner alla andra men inte jag? Det känns som om jag aldrig hinner skapa, scrappa eller pyssla. Det enda pysselrelaterade jag kommer i närheten av är när jag dammsuger arbetsrummet eller sorterar räkningar vid "tråkskrivbordet" jämte mitt trevliga bord.
Vet inte om det är för att tiden helt enkelt inte räcker till eller för att jag är typ halvapatisk och inte orkar med mer än det jag verkligen MÅSTE. Kanske en kombo av båda.

Det sjuka är att jag verkligen LÄNGTAR efter att få skapa. Men efter fullproppade dagar med högljudda barn, fullproppade kvällar med högljudda barn som inte vill lägga sig och en man som jobbar länge och sedan när han äntligen kommer hem jobbar halva natten på vår tvättstuga (han är sååå flitig och duktig!!!), så orkar jag bara inte mera. Och orkar jag , så blir det oftast nåt sånt där måsteprojekt i hast och halvpanik. Som inbjudningskorten till Arons barnkalas igår kväll klockan halv elva...

Kanske borde jag också, som "bara" är hemma hela dagarna ha hur mycket tid som helst. Men det har jag inte!! Eller så har jag det fast jag är för dum för att fatta det och för dålig på att utnyttja den. (Eller så har jag just nu bara mindervärdeskomplex för att jag inte har något "riktigt" jobb enligt resten av världen?!) Fast med två pojkar som ska skjutsas och hämtas varje dag för att vi inte har skolskjuts och valt friskola, och med en pojke hemma hela dagen och tre pojkar som är hemma hela eftermiddagarna och inte är på fritids så blir det... mycket körande, mycket stökande, mycket leksaker överallt, mycket matlagning, mycket tvätt, mycket städning, mycket... ja jag vet inte...

Allt det där är säkert bara en dålig ursäkt och jag är säkert bara ostrukturerad och omotiverad och hinner kanske bara med hälften av vad jag borde. Men så är det iallafall. Och jag längtar efter pyssel och tid, eller ork att känna att jag har tiden som jag kanske har fast jag inte tror att jag har den... (och en hjärna som klarar av att läsa den där sista meningen ;-) )

Det är din hjärna som talar...eller inte...

Kanske mer att den INTE talar. Det börjar bli kraschvarning på min hjärna nu tycker jag. Oroväckande!

I går kom ett brev från ögonmottagningen, med en kallelse att Noah skulle dit på kontroll. När jag öppnade den så liksom klack det till i mig. Jag kände sååå väl igen det där... kanske lite för väl... hade inte vi fått ett sådant brev förut...?
Och jo men visst, när jag kom lite längre ner på sidan stod det hur prydligt och upplysande som helst "Noah skulle varit här 5/10". Ridå!!

Den första lappen finns ingenstans att hitta och informationen som jag helt klart måste ha tagit in i hjärnan vid någon tidpunkt skuttade antagligen lika glatt vidare den. Fort! Argh... jag avskyr att glömma bort saker! Och eftersom jag vet med mig att jag inte kan komma ihåg ALLT i huvudet så avskyr jag ännu mer när jag glömmer bort att skriva upp det i almanackan OCKSÅ! Den är ju liksom en livsnödvändighet. Men inte till så mycket nytta när man inte kommer ihåg att använda den.

Men ha, ha... trodde ni att det var nog med detta. Inte då! Jag står i godan ro i duschen, igår kväll klockan halv sju, efter ett stärkande träningspass med gräsklipparen. Maken jobbar över och barnen ska strax skyfflas in i duschen de också. DÅ!!! Ploinggg.... trillar poletten ner, som manna från himmelen eller något, iallafall helt oväntat.

"Det är ju tionde oktober IDAG!", inte på torsdag som jag gått och tänkt hela veckan. Vilket betyder att i detta nu, just som jag står där dyngsur och schamponerad, så börjar skolstyrelsemötet som jag skulle varit med på.

Skölj, skölj, torka, torka, spring till telefonen, ring skolan, ring maken... stressa, stressa, ät en korvbit, prata och knyt skorna samtidigt. INTE! Gör inte det! för då gör ni säkerligen som jag och biter av er halva läppen (nästan iallafall...) Och sedan får man ila iväg till möte med stress i magen, halvtorrt hår OCH en onödigt blodig och söndertrasad läpp. Det hade räckt med stress och blött hår kan jag tycka så här i efterhand.

Jaa... sådär går det till i mitt hjärnkontor just för tillfället. Någon som har tips på vilohem för trötta hjärnmedarbetare? Eller kanske ännu hellre, några unga, vitala och snabbtänkta hjärnmedarbetare att låna ut? Det går bra att lämna meddelande om det i kommentarerna isåfall. Alla förslag tages tacksamt emot.

Dessutom... kontentan av det hela... mitt visdomsord till er idag. Ät inte salami när du är stressad och använd din filofax om du har en! Glöm inte det!

Burkar, burkar, burkar

Måste bara få visa mina underbara burkar jag köpt under helgen. Är nog lite burkgalen när jag tänker efter. Älskar burkar...

De första är till min tvättstuga, när den blir nyrenoverad och klar. Förhoppningsvis inom en inte allt för avlägsen framtid ;-)




Och till sist min nya fina brödburk, med TVÅ praktiska fack, det ni... ;-)



Nu ska jag återgå till det inte lika roliga uppackandet av resväska och iordningställande av "resgods". Tråkigt arbete, men värt det om man ser till vilken trevlig helg vi hade med hela tjocka släkten i Uppsala. Inte Christine och Oskar dock... ni var saknade!!! Men vi har inte glömt ert löfte att ni skulle komma hit i Oktober... eller hur var det?! ;-)

Har ändrat lite...


...på sista layouten jag gjorde i lördags, som jag inte blev riktigt nöjd med. Känner mig väl inte helt tillfreds nu heller, men orkar inte pilla mer. Det är väl bara att inse att allt man gör inte kan bli superdupermästerverk. Tyvärr! Fotona är jag iallafall väldigt nöjd med. De är fina! (Kan ju inte bli annat med så vackra barn ;-) )


Dessutom ville den bara böja sig när jag skulle fota, så den ser helt skev ut också. Det är den inte i verkligheten, när den ligger ner ;-) Ack om man hade haft en bra scanner och inte en kass, som jag...

TV

Vad är det med tv nu för tiden egentligen? Eller kanske, vad är det med tvprograms-planerarna nu för tiden?

Mig veterligen har veckan sju dagar. Sju bra dagar som man kan sprida ut de braiga tv programmen på så det blir lite lagom att titta på varje dag. Gör tv det? Nej! Såklart inte! De måste prompt trycka ihop alla bra program samtidigt. Alla kanaler, samma dag, samma tid eller överlappande.

Man kan ju undra vad syftet är. Att få oss att hålla på med annat än att titta på tv de sex resterande dagarna kanske?! En god tanke förstås. Att ge mig tid att scrappa istället för att sitta framför dumburken. Men ändå lite korkat tänkt av planerarna om de vill att jag ska titta bara på just deras kanal.

Världsligt problem, jag vet. Och det är säkert bara jag som har en sådan udda programsmak att jag upplever det såhär. Men man kan väl ändå få undra, och fundera, och reta sig lite. Fast bara en liten stund...

Lite nytt




Lite fick jag iallafall gjort på "scrapmaran" i lördags. Egentligen en layout till, men jag är inte riktigt nöjd, så den måste omarbetas lite. Borde kanske inte, men det liksom kliar i mig annars...(perfektionisten i mig som talar kanske ;-) )

Det underbara fotot på Elia ska Denise ha credit för. Det är bra med småsystrar ibland!! ;-) och det ursöta Penny Black motivet på kortet tackar jag Molle för. Hon lärde mig också hur man embossar och jag blev riktigt stämpelbiten. Inte bra!! Ännu en sak att göra, som man inte kan låta bli :-)

Det allra roligaste var att få färglägga med akvarellfärger. Det var längesedan jag hade framme mina akvareller. Men nu kände jag att jag saknar dem!! Då kan det ju vara en bra ursäkt att måla stämplar kanske, för att få använda dem lite... ;-)

Min nya "bling bling-darling"

What a man, what a man, what a man, what a mighty good man....
Efter en terrible, terrible, trippel terrible, utmattande dag så kommer darlingen hem med en present till sin lilla fru. Och detta helt utan att han visste något om min misär. Good timing i just wanna say!!

Och presenten, det var denna lilla bling bling-darling. En söt, rosa!!!, mobiltelefon med ett litet hjärta på. Till och med namnet är gulligt, Poppy... Vad tycks om det?! :-)
I love it!!! Den är som en karamell!!!
Så nu sitter jag och knappar lite, i väntan på att det ska bli dags att lägga barnen, så att jag sedan kan packa mina scrapgrejer tills imorgon. I can hardly wait!



Idolbilder

Jahapp, här kommer då lite idolbilder från gårdagens tuffa match mot Horreds P7 lag. Håll till godo! Maken fick tyvärr inte med varken min supersnyggt filmade fällning eller den spektakulära målgesten, men ni får iallafall äran att se min fruktade vänsterfot in action.

Koncentration och taktikupplägg innan matchen

In action! En stenhård sammandrabbning med småkillarna ;-)


Ett otagbart skott av den fruktade vänsterfoten. Det gick ett sus av beundran genom publiken... ;-)