Angelina



Gjorde den här layouten för ett tag sedan till svärföräldrarnas familjealbum, men den har inte blivit uppladdad förrän nu för att jag varje gång jag pratat med den söta damens mamma eller pappa glömt att fråga om jag får lägga ut den här. (Man vill ju inte gärna bli stämd av sina egna släktingar ;-) ) Men precis som jag trott hela tiden var det naturligtvis inget problem med den saken så här är hon nu, sötnosarnas sötnos, Angelina!

Prins Äppelblom



Layouten jag gjorde på scrapmaratonet i lördags. Prins Äppelblom, det är Aron det, 2½ år gammal. På tagen som sticker fram bakom fotot står historien bakom "Prins Äppelblom" titeln.

När Arons faster Ann-Sofi på den tiden bodde granne med oss hade hon en fin guldpapperskrona inne hos sig. Det var såklart jättespännande att få ha krona på sig och när Aron blev krönt så fick han namnet Prins Äppelblom. En underbart gullig liten prins som plockade pärlhyacinter till sin totalcharmade mamma och smälte hennes hjärta.

Lite senare försökte den rare lille prinsen äta upp pärlhyacinterna vilket naturligtvis gjorde mamman helt förfärad. Hon utbrister "Du får ABSOLUT inte äta pärlhyacinter, det är giftigt, man kan DÖ om man äter dom, hör du det?" Varvid den lilla teaterapan stannar upp mitt i en rörelse, stelnar till som en pinne och faller baklänges, raklång ner på gräsmattan samtidigt som han säger..."Nu är jag döööd!"

Hrm...mamman kanske överdrev en aaaning, men prinsen tog det iallafall på största allvar, eller inte... Söt var han iallafall, som alltid. Min älsklingsprins.

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att jag känner mig lite mer energisk och inspirerad än förra veckan. Förhoppningsvis är jag inspirerad nog att göra ett storröj här hemma, men det återstår att se ;-) .

Hoppsan...

I går kväll var jag på Me & I "party". Tanken var väl att jag kanske skulle hittat något coolt till pojkarna, för det är ju mest barnkläder de har. Men det slutade med att jag kom hem och hade köpt en omlottklänning till mig själv...och ingenting till pojkarna. Hoppsan så det kan gå.

Jag får väl skylla på att det var Mors dag eller nåt, tycker ni det funkar?! Man måste väl få fira sig själv lite extra någon gång emellanåt. ;-)

Mors dag

Grattis alla mammor därute på er egen dag!! Hoppas ni haft det bra.

Själv har jag intagit en trerätters middag hemma hos min mamma, tillagad av min syster. SUPERGOTT!!! Och så har jag fått fyra fina teckningar av mina pojkar med fotbollar, Robin Hood och bilar på.

Men min stora mors dag får jag nog säga var igår då jag var "ledig" hela dagen och fick åka på scrapmaraton och bara sitta och pyssla och myssla hela dagen och kvällen. SÅ trevligt och avkopplande. Då gjorde jag bl.a detta kortet till min älskade mamma.



En layout gjorde jag också, som faktiskt blev färdig (believe it or not!) Men jag har inte hunnit fota den än idag och nu är det så dåligt ljus, så det får vänta tills imorgon. Nu ska jag ta på mig pyjamas, sätta mig under en filt i skönaste fåtöljen och läsa senaste numret av Creating Keepsakes, och bara njuta av de sista timmarna på Mors dag. Disken får faktiskt vänta tills imorgon. Den står säkert kvar...tyvärr... ;-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att jag har världens underbaraste och fantastiskaste mamma, alla kateorier. Älskar dig mamma!! OCH att min man också har världens mest underbara och fantastiska mamma. Vilket betyder att jag har världens mest underbara svärmor!! Love you too!! Jag känner mig verkligen välsignad!!

Fredag igen

...och det regnar och blåser, regnar och blåser och blåser lite till. Vi har ju verkligen bosatt oss på en av de blåsigaste platserna i världen också (det är jag nästan säker på) så vi får väl lite skylla oss själva. Men ibland vore det faktist skönt med lite lä, eller oblåsigt väder.

Jag skulle varit ute och planterat min nyinköpta honungsros, men burr... jag har inte den minsta lust att ge mig ut i den här istidskylan. Får väl städa istället, för det behövs verkligen. Men faktiskt är det rätt så kallt inomhus också. Tror ni det räcker som ursäkt för att slippa? Nej, jag trodde väl det. Det är väl bara att tända en brasa och kavla upp ärmarna.

OK, jag gör väl det då, men det känns seeegt....
(Och nu biter jag ihop, lyfter ändan från stolen, drar mig bort från datorn.... så duktig jag är nu... vilken karaktärsfast kvinna...(hrrmmm).... Hoppas jag inte hittar något annat distraherande på vägen till dammsugaren bara.... oj där låg sista numret av Papercrafts....) ;-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att jag har ett stadigt hus, en varm säng och en braskamin att ta min tillflykt till när det är storm och minusgrader (bara en lätt överdrift...) ute.

KORT och gott (ha, ha...)


Här kommer korten jag gjorde innan helgen till (från vänster) min svåger, min svärmor och min svägerska. Små och roliga att göra. Och håll i er nu, det gick faktiskt FORT :-) :-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att Elia inte hade brutit något i sitt lilla ben. Att vi fick en långhelg för att Martin kunde vara ledig både fredag och måndag. Att äppelträdet blommar så fantastiskt vackert utanför arbetsrumsfönstret.

I´m back..

...med västa påsen med scrapgrejer från USA. Sånt som jag beställt och sånt som jag fick i present av min kära familj som varit där. I´m in heaven!!
Här ska ni få se...







Ni ser väl förstås inte hälften för allt ligger ju ovanpå vartannat, men en liten glimt av min lycka kan ni kanske känna ;-) Går här och plockar lite bland sakerna. Lyfter och kikar lite här och lite där och vill inte lägga undan dem. Måste bara titta lite mer på dem först :-)

Annars har det minsann varit en händelserik helg. I fredags packade jag halva dagen och åkte bil halva. I lördags lyckades jag backa på en bil (hejjja meejj!!!) Vi har inte riktigt varit kompisar på sistone V70:n och jag. Först knöcklade jag till en plåtfälg lite, sedan bytte vi till sommardäck och då repade jag aluminiumfälgen nästan med en gång och nu satte jag alltså in nådastöten. Nej, usch jag ska inte skoja om det. Det var HEMSKT! Jag borde kanske inte köra bil, fast det har gått bra i 15 år innan så jag fattar inte riktigt vad som hänt just nu.

Iallafall...sedan i söndags var det examensfest och igår grejade vi hemma hos Martins syster och man nästan hela dagen och sedan åkte vi bil halva natten hem ;-) Oh, and I forgot, Elia hoppade studsmatta och skadade benet också, så att han haltade och hade ont. Vi böjde och klämde och det verkade inte kännas så vi beslöt att avvakta tills idag. Men när han inte ville gå över huvud taget i morse kände vi att vi var tvungna att ringa vårdcentralen. Så det gjorde vi, och dit åkte vi och sedan har jag och Elia varit i Varberg och röntgat hans lilla ben också. Ett heldagsprojekt!!

Som väl var så var det inga skelettskador. Han haltar fortfarande men går nu iallafall så det var väl någon stukning i fot eller knä. Vi funderade på att köpa en studsmatta själva men nu veeeet jag inte riktigt... Det hjälper tydligen inte med varken skyddsnät eller att de inte får hoppa för många på en gång. Det gick bra att skada sig ändå.

Hopps, nej nu börjar Grey´s anatomy. Måste rusa...(zoooom...)

Off we go

Nu ska det packas...packas...och packas. Sen är det liftoff och vi lämnar moderskeppet för en helg hos familjen i "Långtbortistan", där vi ska fira min oerhört talangfulla, flitiga, vackra, underbara (superlativen räcker inte till) svägerska som nyss tagit sin Mastersexamen!

När jag kommer hem igen så får ni se alla snygga kort och annat som jag pysslat till dom ;-)
Hav tålamod... ;-)

Lookie, lookie...



Kolla vad jag gjorde igår. Lite inpirerad av min favoritkonstnär inom mixedmedia/collage, Sarah Lugg. SÅ roligt, måste göra fler snart. :-)

Welcome to the real world

Hm...funderade igår på varför man alltid tänker sig att saker ska vara på ett visst sätt och varför de sedan aldrig blir på just detta vissa sättet. Håller just i dagarna på med mycket bakning och matlagning av en viss anledning och då tänker man ju (eller jag) att det ska va så himla mysigt när man håller på och fixar. Att det ska vara sådär som i en inredningstidning, eller en trevlig roman.

Allt ska vara perfekt städat runtomkring, fönstret ska stå på glänt och en ljum vind ska smeka ens kind, man ska höra fågelkvitter eller en radion som står på lite i bakgrunden, barnen ska leka så snällt och fridfullt vid sidan om och själv har man lite mjöl på kinden, frid i sitt hjärta och ett ljuvt leende på läpparna... You get the picture?

Blir det någonsin på det viset då? Inte här iallafall. Det är inte städat för det hann man inte innan om bullarna skulle hinna jäsa innan man skulle hämta barn i skolan. Det är iskallt ute - och inne, så fönstret får vara stängt och fyser om fötterna gör man hela tiden. Inget fågelkvitter, ingen radio, bara ett gnällsigt litet barn som inte alls vill att mamma ska baka och hänger i ens ben för att man ska gå ifrån köksbänken.

När man ska ta ut plåten ur ugnen finns det ingenstans att ställa den för överallt är det fullt med obortstädade grejer. Ok, det är bara att maka på febertermometrar, gammal reklam, bakbunkar och hopprep och klämma ner plåten mitt i röran då. Hur oromantiskt som helst. Mjölet som skulle varit på kinden ligger i en hög på golvet, det ljuva leendet har flugit sin kos och friden i hjärtat byttes raskt i stress när man insåg att nu var det dags att SLÄNGA in de sista bullarna i ugnen om inte sonen skulle få stå och gråta vid skolan för att mamma aldrig dyker upp.

Welcome to the real world!!

Men även om det för det mesta är totalt oromantiskt att laga mat och baka här så blir turligt nog bullarna ganska goda ändå. Och långt efteråt, när man äntligen fått diskat alla bakbunkarna och lagt undan febertermometern och hopprepet så är det ganska trevligt att fika med ungarna i bulldoften även om man fortfarande har smulor under fötterna.

Någon gång, jag säger någon gång, helst i sommar ska jag dock ha mig en inredningstidnings/roman-romantisk bakstund. Det SKA jag! Måste kanske bara låna ut barnen först och storstäda, vänta på högtrycket, värmen och att sommar ska börja sändas på radion. Men då ni, då, den dagen minsann... vilken underbar dag det ska bli...

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Allt som jag hann baka trots oromantiken ;-) . Att Elias feber försvann lika fort som den kom och att vi faktist har en mysig braskamin som vi kan elda i när det är istid i maj.

Måste man tänka på "tunga" frågor?


Visst känns det såhär ibland...att man vill stänga av allt som man behöver ta ställning till hela tiden. Jämställdhet, telefonoperatörer och sjukvårdsgaranti...
Tecknad av Nina Hemmingsson, fler finns att beskåda på Aftonbladets hemsida.

Believe it or not...

...men igår kväll gjorde jag faktiskt en hel scrapsida från början till slut, och den blev FÄRDIG! Kunde man inte tro om mig va?! ;-) Men den är en present så jag vill inte lägga ut den här ännu. Lägger upp några halvgamla kort istället, som ändå ska in i "sidoregistret", så blir det lite färg här åtminstonde.





Nu ska jag och Elia hasta iväg till Kungsmässan medans de stora killarna är på skolan/förskolan. Vi har inte så många timmar på oss så det gäller att utnyttja tiden maximalt för att hinna med allt som ska hinnas med ;-) . Bye for now!!

Hoppsan var ordet!

Här har ni scenen. Mamman (moi) kommer in i arbetsrummet där två små killar nyss suttit och ritat bara för att upptäcka att någon skrivit på kontorsstolen. Prydligt skrivet med blyerts, stor bokstav i början på namnet och resten små bokstäver, står det; Noahs stol. Både på ryggstödet och sitsen. Mamman vänder sig till de två som kan antas vara skyldiga till dådet och frågar VEM som i hela fridens namn kommit på den dumma idén att rita på stolen.

Raskt börjar beskyllningarna hagla. "Det var han." "Nej, det var han." Det var Noah som skrev." "Nehej, för det var Aron som visst skrev..."

Ordkriget pågår en liten stund, sedan hittar mamman sin fattning igen och säger lugnt, " Men Aron, det är ju faktist du som skrivit det, eller hur, för Noah kan ju inte skriva små bokstäver än, det vet ju du också!!"

Då tystnar allt kiv. Aron tittar på sin mamma, gör en grimas och säger: "HOPPSAN!"
(Och mamman biter sig i läppen för att inte börja skratta åt sin överrumplade son.)

Hoppsan kan man säga ja. Det gäller att ha noga koll på HUR man skriver och hur den andre skriver innan man börjar skylla ifrån sig ;-) Betänk det!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att Aron blev frisk så han kunde följa med på bondgårdsutflykten idag. Mys och pratkvällen på verandan med min man igår kväll.

Nu har kriget börjat

Tiden är här, striden har börjat, jag har dragit ut i krig... (är hon galen tänker ni nu, men nej det är jag inte, inte mer än vanligt iallafall ;-)
Med mina vapen skinande blanka (handskar, sekatör och planteringsspade) anfaller jag utan fruktan min fiende vars namn är aegopodium podagraria, kanske mer känd som Kirskål.

Varje sommar är striden hård. Kirskålen gör sitt bästa för att invadera hela min trädgård och jag kämpar febrilt för att hålla den stången.

Så här i början på sommaren brukar jag ligga rätt så bra till och tycka att det nog blir en ganska så lätt match i år. Men när solen skiner från en klarblå himmel och man gärna vill lata sig på stranden så passar det lömska ogräset på att rycka framåt med hast. Det är aldrig lätt att slåss mot kirskål ska ni veta. Både orädd och listig får man vara ;-)

Första sommaren i vår trädgård, för fyra år sedan upptäckte vi att det som växte mest, bäst och nästan överallt var just kirskål. Rabatterna var fulla, grönsakslandet fullt, i kanten av häcken var det fullt...

Men envis som jag är, med min dröm om en prunkande oas att kunna njuta i så var det väl bara att börja rensa trodde jag. Naiiivt!!! Rensa räckte inte långt erfor jag snart. Här gällde det att kalla in det tunga artilleriet... Mannen och spaden!!! Sedan dess har rabatter blivit uppgrävda och rotsanerade, grönsakslandet har blivit totalrenoverat och kirskålen har bekämpats med alla kända medel (utom gift, för det känns för fegt ;-) ) Visst har dett gett resultat, det är bra mycket mer lättrensat nu, men det är bara att inse att helt fria kommer vi aldrig att bli om vi inte täcker in hela trädgården i svart plast 5-10 år.

Och det har jag faktist inte lust med, en inplastad trädgård alltså. Då krigar jag hellre lite mot ogräset varje sommar och försöker hitta någon slags vapenvila alltimellanåt. Den är ju egentligen inte ful kirskålen. Blommorna är jättesöta och passar ypperligt tillsammans med pioner. Felet är ju bara att den sprider sig så kopiöst. Fort och lätt går det och vänder man ryggen till för länge är snart den nysanerade rabatten översållad igen. Att få bort varenda liten rotbit ät ju i stort sett omöjligt och är det bara en endaste liten kvar så börjar det snart gro...

En värdig motståndare har jag alltså, men här kämpar jag, eller vi, oförtrutet på. Nyss hade jag nämligen framme mannen och spaden igen. Denna gången fick de skyffla lite mellan vinbärsbuskarna. Så nu gäller det bara att få dit lite gräs illa kvickt så det går att börja klippa. Gräsklipparen är nämligen inte heller Kirskålens bästa kompis. Synd för den...och tur för oss...

Men... den får faktiskt lite vila och ro också. I utkanten av trädgården, bortåt, bak ladugården får den vara ganska ifred. Vapenvila kan man kanske kalla det. Mest för min egen vinning måste jag medge. Vaddå vinning?... Jo men ni förstår väl?! Jag måste ju ha någonstans att hämta bukettfyllnad till mina pionbuketter när det blir dags för det... :-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att Aron kryat på sig, att vi fick sått i grönsakslandet idag och att kirskålen iallafall håller sig HELT borta från åtminstonde EN rabatt!

Sötnos



Äntligen färdig! Layouten om Linnéa som jag påbörjade och gjorde nästan helt klar på scrapmaratonet härom veckan har nu fått den sista "touchen" och är färdig för allmän beskådan. Dock är jag lite dålig på att göra bilderna bra för att ses på nätet, så ni får ursäkta den dåliga bildkvaliten. (Måste nog konsultera en expert angående detta. "Dunder-T", var är du?) Men om ni klickar på bilden så får ni se den större - och bättre?! :-)

Här händer det grejer

I går var det minsann en händelserik dag. Så händelserik att jag tror jag måste lista allt som hände ;-) (Här på landet är ju mer än tre viktiga händelser på en dag lika med ett överflöd ;-) )

1. Aron tappade sin första tand. Major event!! Han var så lycklig den lille sötnosen och skulle ringa runt till typ alla han känner för att berätta om detta fantastiska.




2. Killarna var hos morfar medan mamma var och gjorde trååkig storhandling. De hade det rätt mycket roligare än sin mamma tror jag då de fick åka skrinda till Tre Toppar och äta glass, kolla på båtar i hamnen och leta skatter (läs: gamla krabbdelar :-) ) på stranden. Så nu har vi massor av gamla krabbklor och skal i förvar. Ingen som är intresserad av att köpa?!

3. På kvällen när vi kommer hem blir Aron sjuk... vilken åke-tråk avslutning på dagen. Feber, ont i huvudet och idag också ont i halsen. Borta är det glada leendet som sken som solen i Karlstad när tanden nyss åkt ut. Nu är det inte riktigt lika glada miner. Stackarn!

4. Jag gjorde färdigt en Layout!!!! (Var är applåderna??!!) En av sidorna som jag gjorde nästan klar på scrapmaratonet är nu ääntligen klar. Hörde jag någon säga snigligt? ;-) Jo, så är det väl... Men en sådan stor händelse förtjänar en egen post tror jag, så den kommer på bild om en stund...

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att pojkarna fick en så rolig eftermiddag med morfar, soolen och att jag hittade stooora och billiga murgrönor till mina fönsterlådor.

Fiiint!


Hittade denna på Two Peas ikväll och tyckte den var sååå fiiin. Gjord av Rhonna Farrer.
Önskar att jag vågade mig på att doodla lite, men jag är för feg. Tror bara att jag ska paja hela sidan och få börja om från början...dumperfektionist?!

God mat?!

Ibland måste man bara älska sina barn så mycket att det nästan gör ont. Som idag när vi äter middag. Jag har lagat fisk och grönsaker i foliepaket och kokt potatis. Noah och Elia gnäller mest och kan inte äta varken det ena eller det andra. Aron däremot, gourmanden i den Ahlgrenska barnaskaran vet att uppskatta sin mammas kokkonst och hur man smälter hennes hjärta (och nästan kväver henne av skratt.) Mitt emellan de stora lassen han skyfflar in säger han, och nu citerar jag ordagrant...

"Åh, detta var så gott att jag önskar jag kunde idissla." :-) :-) :-)

Hur många poäng ger ni mig för den, eller honom? Av mig får han en klar tia, för jag kunde knappast sitta kvar på stolen. He´s so lovely!!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att mina barn ger mig så goda skratt och får mig att uppskatta det "lilla" i vardagen.

Utflykt till Öresten


Igår fick jag ett ryck och tyckte helt plötsligt att vi behövde en liten utflykt. Så på eftermiddagen åkte vi till Öresten för att fika lite tillsammans med "söstra mi" och hennes två barn. Öresten ligger utanför Skene och på 1360 talet byggdes Örestens fästning där. En borg som var ett viktigt fäste i kriget mot danskarna då den låg på gränsen till det danskägda Halland.

Borgen revs två gånger och byggdes upp igen men allmogen i trakten runtomkring gillade inte det. De tyckte att Öresten bara orsakade massa elände. Danska trupper som kom dit brände och skövlade allt som kom i deras väg. Så 1521 köpte allmogen borgen av krigsmakten för 100 oxar och rev sedan ner den för tredje och sista gången. Alltså finns där ingen borg idag, men den hööööga bergsknallen som den låg på, står stadigt kvar och det är ett vackert strövområde runt omkring.

Så, då har ni fått dagens allmänbildning :-) och nu ska ni få veta vad vår trevliga utflykt resulterade i, nämligen detta:

  • Barn som inte kunde hålla sig ifrån ån utan tvunget skulle plaska. Först med fötterna, sedan med mer än fötterna... JÄTTEKUL såklart :-)
  • Blöta barn, blöta kläder och blöta skor...mindre kul...
  • Barn som glada rusade omkring i vårgrönskan snabbare än allmogen jagad av danskarna
  • Barn som klängde på berget och vägrade komma ner till sin mors stora förskräckelse
  • En mamma som fick bära Elia hela vägen uuuupp på berget och neeeer för berget igen = mjölksyra i de dåligt tränade benen och att dagens dåliga samvete över för lite motion kunde strykas från listan.
  • Mycket vackra vitsippor, andra vårblommor och nyutspruckna träd
  • En mamma som somnade som en sten så fort hon lagt huvudet på kudden senare på kvällen. Utmattad av all egen bergsbestigning, bergsgetterna till barn som inte ville hålla sig från farliga stup och det myckna "badandet".

Mysigt men ganska ansträngande just under själva utflykten alltså, men så här på behörigt avstånd en rätt så angenäm upplevelse ;-) och ett trevligt minne att stoppa i ryggsäcken.

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att mina barn inte trillade ner för något stup igår ;-) och att det underbara sommarvädret bara fortsätter och fortsätter.

Lortgrisar är vi...(allihopa?)

Allright...så var då lortgrissäsongen 2006 officiellt inledd. Igår fick vi göra totalrenovering på minstingen två gånger, då han var alldeles svartgrå på typ hela kroppen. Det är tur dom har roligt iallafall, när dom bökar runt i sandlådan, hjälper mamma att gräva i grönsakslandet och slirar runt på gräsmattan som värsta yrhönorna. Och lortiga blir dom, fort, och effektivt!

Inte fullt lika roligt var det när de två största slirade runt i morfars nysådda gräsmatta igår, iallafall inte för mamman och pappan som fick skämmas ögonen ur sig. Men smutsiga blev dom iallafall, om det nu var det de försökte uppnå med tilltaget. För egen del fattar jag inte alls vad de tänkte på!?!? Men de är ju pojkar, så som mamma och kvinna så förstår jag mig inte alltid på de vindlande tankegångarna i deras pojkhjärnor. Det är nog en alldeles särskild sort... pojkhjärnor, och instruktionsboken till dem är inte helt lättydd. Den är som skriven på ett annat språk, som man först måste lära sig att tyda... Ja, ni fattar problematiken.

Snabbt har jag också insett att det nog är läge att med hast införskaffa ett stort antal extra byxor och shorts. Arons enda par jeansshorts (de enda som är lagom från förra året) förslår inte långt. Efter cirka en halv minut utomhus så var de ju rejält lortiga. Och få se nu...en halv minut gånger...hur många halva minutrar blir det om dagen...i veckan...i månaden...på en sommar...? Det var alldeles för invecklat att räkna ut. Många shorts blir det iallafall. Jag får nog ta och inventera G-kås lager eller nåt. Om man köper en sisådär sju, åttahundra par borde man väl kunna få en rejäl rabatt, eller vad tror ni? Lite schyssta får de väl vara...

Sist vill jag bara meddela att jag börjat lägga upp mina kort och layouter i sidobaren (sidebar, visst heter det väl så?!) Den uppmärksamme har kanske redan märkt det. Är inte färdig än, men det kommer mera...den som väntar på något gott vet ni... (får för det mesta vänta evigheters länge ;-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att min starke man skyfflat bort all kirskål runt grönsakslandet (slitjobb!!) så vi kan så lite gräs där istället.

Grattis pappa!!



Stort GRATTIS!! och många kramar till min älskade pappa som fyller år idag, denna ljuvliga majdag. Vi ses i eftermiddag!

Fika i trädkojan

Idag är vi hemma, alla utom pappan, och i det underbara vårvädret passade vi på att ta en förmiddagsfika uppe på trädkojans altan/balkong. Chokladmuffins och Bragokex slank snabbt ner och sen var det härligt att ligga på rygg och titta upp i trädkronorna på knopparna som spruckit ut.









Så nu har jag samlat solsken och vårglädje nog för att orka ta itu med fredagsstädningen tror jag.

Idag är jag tacksam för...

¤ att jag hittade Noahs glasögon som kommit bort, IGEN!

¤ att solen skiner och det är varmt

¤ att min man står ut med sin hispiga fru

¤ att alla tvättbergen åtminstonde består av RENA kläder och inte tvärtom

¤ att jag har en lillasyster som alltid ställer upp

Been a good girl..



Lovade ju lite mer scrap och kort här om dagen och nu arbetar jag stenhårt för att infria det löftet ;-).

Idag blir det ett kort till min vän Anna som fyller trettio år idag. Grattis Anna!!! (och hoppas att du inte tittar in här förrän efter att jag varit hos dig...) Inspirerad av Klcards, Keisha, blev det ett blommigt sådant. Gilllar, gillar, gillar! Keishas scrapstil och hämtar mycket inspiration från hennes blogg.

Annars bjuder dagen på detta...

¤ tvätt
¤ klipptid (äntligen...håret har växt som ogräs de sista veckorna)
¤ skroten (tygaffär där jag ska hämta undanlagda grejer till mina svägerskor)
¤ skoshopping till Aron (jympaskor och fotbollsskor)
¤ presentshopping (till 30-åringen)
¤ arbetskväll på barnens skola
¤ 30-års kalas

Sen är det nog läggdags...eller scrapdags, who knows?