Inspiration

Wow! vilken inpirationsinjektion jag fick denna mörka och ruggiga morgon när jag hittade denna hyllning till Linné från BoråstapeterCult designs blogg. Scrapinspiration och jobbinspiration på ett bräde. Vilket klipp! Varsågod att bli inspirerad i höstmörkret du också!

Le sardine is up and awake

Den MÖRADE sardinen är uppe och vaken skulle jag väl kanske skriva. Eller den mörade sardinen är nu UPPE. För vaken känns det som om jag varit hela natten. Why??? Jo minsann, håll i hatten för nu ska jag exklusivt för er avslöja de faktorer som lätt kan få en mamma att känna sig både mörad och aptrött efter en liten söndagsnatt.

Börja en fredag med att bestämma dig för att göra "helrenovering" på din säng. Med en fyraåring som då och då "läcker" under natten så har sängen en tendens att bli rätt päcklig efter ett tag, även om du efter varje tillfälle försöker skrubba och tvätta så gott det går. Riv alltså ut och tvätta ALLT som går att tvätta, madrasser, täcken... you name it, även om det inte råkar vara päckligt just nu. Bäst att vara övernoggrann. Häll dessutom massa såpvatten på resårbottnarna och SKRUBBA, SKRUBBA, SKRUBBA!

Så! Nu har du försäkrat dig om att du inte kan sova i din säng på x antal nätter, om du inte har någon turbotorkningsstation vill säga, allt tvättat måste ju nu torka.

Nu är det bra att ha en gästsäng. Gärna en modell 120cm bred, från ditt ungdomsrum, med en bäddmadrass modell "lakanstunn", från den tiden då tjocka , härliga, mjuka sådana inte ännu var uppfunna. Se sedan till att ha en man och minst tre barn i huset. Förslagsvis sådana som verkar ääälska ditt sällskap. Nattetid allra mest.

Bestäm dig nu för att tillbringa ett par nätter i denna säng istället för din egen. Se det gärna som ett intressant experiment. "Hur ont kan en människa få i sin kropp och hur trångt kan det bli i en 120 säng?"

Första natten kanske du och maken får ligga där helt själva - hela natten. Det är bra att börja med en mjukstart. Sviterna efter detta lär bara bli ytliga muskelinflammationer i minst en axlel pga. den näst intill obefintliga bäddmadrassen och svårigheten att vända sig fritt och flaxigt om natten. Men.... det kan man väl leva med, en natt.

Andra natten bör du addera, säg kanske ett litet barn. Lite sådär mot mitten av natten. Lägg gärna barnet tvärsöver fotändan så du säkert inte kan sträcka ut benen. Då får du lite ont i knäna också eftersom du inte får möjlighet att sträcka på dem på ett par timmar. Hur känns det i axeln idag? Ont? Lite svårigheter att lyfta armen? Perfekt, du är på väg mot en muskel och ledhistoria som kan sitta i i veckor!

Tredje natten börjar du med att placera dig jämte maken. Sent, alldeles för sent, när du börjat räkna på klockan att du verkligen MÅSTE upp om ett x antal små korta timmar. Efter sisådär tio minuter, byt ut maken mot ett gnällsigt barn. Lägg maken i det gnällsiga barnets säng och försök somna. Bortse från att täcket försöker sno sig iväg till det gnällsiga barnet hela tiden för att lämna dig bar och kall, det bör gå att sova efter ett tag ändå.

Ge det hela två timmar och kasta sedan in ytterligare ett barn. Lite större och mer utrymmeskrävande denna gång. Placera detta barn på din andra sida. En ypperlig förutsättning för lite "sardin-feeling" och ännu lite mer inflammation i din axel.

Mot slutet av vad som brukar kallas natt, men som du upplevt mer som en tuff prövning för att hålla dig från vanvettets brant, addera det tredje och sista barnet tvärsöver dina fötter. Testa en stund. Försök vända dig åt något endaste håll, en enda milimeter och inse för ditt eget bästa ganska snabbt att detta är en total loose-loose situation. Krångla dig ur sängen utan att mosa någon barnakroppsdel och fly fältet. GE upp tanken på någon mer sömn denna natt och känn på din nu totalmörade och ledbrutna kropp med en känsla av tillfredställelse. Experimentet blev lyckat. Mörare än såhär är nog svårt att bli och axelhistorien lär säkert sitta i iallafall fram till mitten av december.

Well... sådär är väl ungerfär min status denna måndagsmorgon i det flämtande slutet av oktober. Prova gärna själva! Eller inte. Jag föreslår helst INTE. Försök istället lära er något av andras (läs mina) misstag och se till att ha en rejäl bit plastat frotté i sängen om du råkar ha läckande barn. Eller ännu bättre. Se till att barnet(nen) sover lugnt och tryggt i sina egna sängar heeeeeela natten lång. Då lär du slippa både massiv tvättinsats OCH mörade kroppsdelar och får istället sova ett långt och lyckligt liv.

Men det är ju alltid lätt att vara efterklok... det är det jag är nu om någon undrar...
Mot ny segrar! och ny sömn... förhoppningsvis... någon dag...

Redan lördag...

och jag har varit helt obloggig hela veckan lång.
Ibland är det bara lite mycket.
Denna veckan har varit en sådan mycket-vecka.
Nästa blir nog likadan.
Det hopar sig kan man säga.

Men det har vart en go´ dag idag.
Jag fick sovmorgon ända till halv tio. Minns inte när det hände sist. Och det var SÅ skönt!
Sen blev det en slappig förmiddag ända tills jag började röja av nedervåningen och beta av lite av tvättberget.
Eftermiddagen tillbringades i trädgården där vi höströjde, krattade och plockade in de sista "sommar"grejorna. Det känns skönt att vara klar med det.

Dagens olycka stod Aron för när han "opererade" sig i fingret med min pappersskalpell. (Undrar vad den gjorde i hans hand när jag senast för två dagar sedan strängeligen förbjöd honom att använda den?!) Det BLÖDDE och BLÖDDE och BLÖDDE!! Mina omplåstringsförsök gick inte så vidare värst bra. Steristrip var för klent för blodforsen. Nej, det krävdes en pappa och en riktig "byggaromläggning" för att få ordning på det hela. Denna gången var det iallafall omläggning med riktig kirurgtape. Annars har jag genom åren sett otaliga underliga (och skrämmande) omläggningar på den mannen (byggaren-maken-pappan alltså.)

Hans devis vid omplåstringar brukar vara "man tager vad man haver" och på byggen hittar man tydligen inte alltid plåster. Men en hel del andra spännande saker. Fantastiskt nog har han aldrig fått några allvarligare sårinfektioner. Den värsta var nog när han opererat lungan och fick riktigt päckel i operationssåret. Och då var det gjort i totalsteril miljö. Smutssåren har klarat sig bra mycket bättre trots maskeringstejpomläggningar, pappersomläggningar och tygtraseomläggningar. Märkligt.

Och nu sitter jag framför varma och goa brasan med laptopen i knät medan den manlig delen av familjen (alla de andra alltså) kollar på sin favvokanal, Discovery. Alla program där är tydligen intressanta för killar... hm...

Hoppas ni alla har en trevlig lördagkväll. Jag ska nog lägga ner surfandet nu och gå och ta mig en kopp te. Sen somnar jag säkert här i fåtöljen *skratt*. Här är alldeles för varmt och skönt för att man ska orka var pigg. Farligt farligt... men jag har ju en lååång natt att se fram emot, för ni har väl inte glömt att vi ställer tillbaks klockan inatt. En extra ljuvlig timma att sova. :-) God natt! (nästan iallafall...)

Måndag igen...

och jag gjorde en "att göra lista" i förmiddags. Det var hundra år sedan sist, men visade sig vara en effektiv morot för segproppsmamman. Alla punkter är nu avprickade, utom en liten... som dock har blit utbytt mot två andra som blivit avprickade istället.
Jag är nöjd...
och mycket väl värd kvällens slapp i soffan med tända ljus och eld i braskaminen.
Mys och pys.

Denna dag - ett liv

Trött... tröttare... tröttast!
Det är inte bra för min hjärna med så här mycket mörker tror jag.

Men innan jag somnar, förlåt, åker till jobbet menar jag... så TACK alla ni som kommenterar och är så gulliga här på bloggen. Det värmer mitt hösttrötta hjärta.
Jag ska försöka vara lite mer inspirerande en annan dag, när jag känner mig lite mer vaken.

Ha en bra dag alla!

Det är inte så lätt...

...att jobba hemifrån när man har ett sånt här vilddjur i huset :-)




Det är lätt hänt att man får några rivsår på fingrarna.
Jag har aldrig vart med om nyfiknare katt. Hon ska kolla på precis ALLT man gör. Och så gärna pilla lite själv också. :-)
Fast ett trevligt sällskap är hon minsann ändå, trots att man ser ut som om man brottats med en törnbuske efter ett arbetspass med henne på bordet.

Baby girl


Äntligen har det kommit en liten tjej som jag kunde göra ett kort till. Knåpade ihop detta igår kväll. Alla papper är från Cosmo Cricket. Underbara!
Håller på med en burk också i samma stil, som man ska kunna ha smågrejer i, med utbytbara "etiketter". Får se om jag kan hinna med att få den färdig ikväll?!

Igen...

Och så har jag blivit utmanad av Cattis att berätta sju sanningar om mig själv. Detta har jag gjort förr så jag vet inte om det finns några sanningar kvar. Men jag gör väl ett försök.

1. Jag älskar broccoli med ostsås. Det är min all-time favoriträtt. :-)

2. Jag tål inte gnäll.

3. Jag är kvällstrött OCH morgontrött.

4. Jag älskar böcker.

5. Och jag älskar också att köpa och läsa tidningar (månadstidningar då, tjocka, trevliga, mysiga om alla mina favoritämnen. Scrap, kort, inredning, trädgård, mat, blomsterbinderi och lite till. För närvarande prenumererar jag på CK, Paper Crafts, Lantliv och Allt om trädgård, men köper fler lite efter vad som lockar. Senast var det Allers julmagasin. Mycket inspirerande. :-) )

6. Jag måste få minst en kopp te om dagen för att överleva ;-)

7. Jag har svårt att säga nej.

Vem är bakom pysselbordet?

Denna utmaning fick jag för länge sedan och jag kommer inte ens ihåg av vem längre... *sorry!!!*
Det var först härom dagen när jag fick en annan utmaning som jag kom ihåg att jag fått denna också. Ja ja... ibland är det lite mycket på en gång.

Nu ska jag iallafall berätta om mitt pyssel-jag, men jag utmanar ingen vidare, för den här har väl gått runt överallt redan. Men känner någon sig manad... så visst, varsågod och svara på :-)

Jag scrappar helst när:
På kvällarna. Eller helst skulle jag väl vilja sitta på dagen men det är så ytterst sällan det hinns med. Det är skönast när jag har lugn och ro, inga barn är hungriga och ingen väntar på att bli uppassad. :-)

Mitt pysselbord måste innehålla:
Något skärverktyg, pennor, något klistrigt, papper och foton är ju ett måste.

Något icke-typiskt scrapbook-material jag använt i en LO:
Hm... ingen aning. Vet inte om jag använt något udda någon gång???

Medans jag scrappar så lyssnar/ser jag på:
Antingen är det tyst eller så brukar det bli någit från iTunes på datorn och där finns allt möjligt blandat och bra.

Det jag vill berätta om är:
Vardagen, familjen, mig, roliga händelser.

Färgkombinationer jag gillar:

Ljusblått, rött och vitt. Brunt och ljusblått. Cerise och orange. Turkos och grön (rätt grön då förstås...)

Vad inspirerar mig?
Tidningar, bloggar, mönster, färger, reklam, andras pyssel. Bland annat.

Du ser ofta på mina Lo´s:
Handstil, knappar, häftor (häftapparat), symaskinssöm.

Men du hittar aldrig..:
Man ska aldrig säga aldrig... :-)


Detta är pyssel- jag i ett nötskal:
Jag älskar att arbeta med mina händer. I alla former. Inte bara scrappa. Jag lagar gärna mat, syr, grejar i trädgården, målar, tecknar, binder blommor, slår in paket, inreder... ja, jag ger mig nog på det mesta som kommer i min väg, bara det är något kreativt.

Min uppmaning till dig:

Leta efter inspiration i vardagen. Ta vara på de små stunderna. Vila om allt känns trist. Lusten kommer tillbaks förr eller senare.

DT-stuff

Nu ligger de första dt-alstren ute på Scrap och Gott´s blogg och här kan ni se dem också. Ja inte Helenes och Åsas förstås, men mina. Om ni klickar på bilderna kan ni se dem större.


En kopp te är ju ALDRIG fel!
Särskilt inte ihop med urhärliga papper från Love Elsie ;-)



Älskar det här Ernst Kirchsteiger citatet.
Och det passar ju perfekt ihop med en bild av ursöta lilla Meja.



Gammalt foto av familjen, så vi är väl lite snyggare nu ;-)
men det är roligt med minnen och fantastiskt nog lyckas ju alla grabbsen
vara glada samtidigt på det här fotot. Det måste ju bara sparas.




Noah fyller ett år (länesen nu) och han blir blir väldigt faschinerad
av tårtan som mamman slitit med. Såpass att han är på väg att
hoppa rakt i den. Vilket kanske kan avläsas av min min på andra kortet :-)




Och till sist, två små kort...



Fredag igen

Då var det fredag igen.
Ledig fredag till på köpet.
Lyxigt värre...
Exakt klockan 9.47
EXAKT!
Började mina små huliganer fråga.
Och undra.
Och fråga igen.
Ska vi inte äta tacos snart?
Va? Ska vi inte äta snart?
Jag är så hungrig så jag döööööööör! *Rullandes på golvet för att illustrera*

Jag undrar.
Jag bara undrar.
Är det fysiskt möjligt för en barnakropp att förbränna frukosten på en dryg timma?
Kan man bli sugen på tacos innan klockan är tio slagen?
Finns ens den möjligheten inprogrammerad i mäniskokroppen?
Frågorna hopar sig.

Men nu har jag uthärdat en förmiddag i tjaaaaatets tecken.
Och hungerns.
Trots avbrott både för fika och fruktstund.
De är som bottenlösa hål de där barnen.
Nu har de tjuvstartat på tacochipsen och jag kan glatt (?!) meddela.
Om fem minuter äter vi.
Mycket.
Och länge.
Så det kan få bli en fridfull fredagseftermiddag.
Utan svältscener tack.

WOW! eller inte...

46 unika besökare idag fram till nu klockan 22 och NOLL kommentarer.
Det måste vara rekord...
:-(
Tråkrekord

Söndag

Här har vi haft en skön och lugn söndag idag. Det behövdes för det har varit en aning turbulent de sista dagarna. Har varit i kyrkan, lagat middag, kollat lite på tv, orkat bortse från att huset är i desperat behov av dammsugning ;-) och kanske jag hinner med en liten stund vid pysselbordet ikväll också.

Igår kväll snabbfixade jag ihop en sistaminutenbeställning av ett kort. Det blev ganska enkelt, för mottagaren är ganska "enkel" av sig. Som vanligt ser det lite skevt ut på fotot. Och också som vanligt så är det inte det i verkligheten. ;-)

Mer höst







Och nu ska vi åka och umgås lite med lilla syster yster som åker till Australien imorgon och backpackar i ett halvår. Och JA, jag SKA skriva att jag kommer att sakna dig. JÄTTEMYCKET! (Lipa inte, lipa inte.... snyft)

Vad ska man skriva?

Phja... jag borde väl skriva något. Har ju inte bloggat sedan i MÅNDAGS! ;-)
Men vad berättar man en sån här vecka när allt har gått i 210 och allt man hunnit med är typ jobba, äta, sova och förhöra läxor....

Igår hade vi inspirationskväll på jobbet och hade gjort jättenygga dukningar och bordsdekorationer, presenttips, kransar, planteringar...you name it.
Och jag KOM IHÅG att ta med kameran! Och jag KOM IHÅG att ta med nya batterier! Och JAG GLÖMDE minneskoret i kortläsaren hemma vid datorn. Så lamt!

Därför blir det inga bilder från gårdagen. Istället blir det lite höstbilder från trädgården. Nu är det dags att plocka ner och packa in efter sommaren och växterna håller på att göra detsamma. Men några små guldkorn finns det kvar. Vänta så ska ni få se...


















Det finns liv i trädgården även om det mesta vid första anblicken verkar visset. Har ni dokumenterat hösten i er trädgård och omgivning?

Min M


Mellan tvätt, städning, halvsjuka barn och KLIPPMARODÖREN har jag idag hunnit färdigställa denna LO.
Vit bakgrund och fotografering en mulen oktobereftermiddag är ju ingen hit precis, så det blev som det blev. Det ser brunchalkat ut i högerkanten. Det är det INTE i verkligheten. Det blå måttbandet hittade jag tillsammans med två andra (gult och vitt) i en tiokronorslåda på Karlssons. Säkert inte syrafritt men jag gillade det så mycket så det fick vara med ändå.

WHAT???????

GAHHHHHH!!!!!
Min fyraårings grabbhalva med tusenmiljarders rävar bakom varje öra står fem centimeter bakom mig och klipper hål i min nya femhundrasjuttioniokronors lammullskofta.
HÅL!
Vad händer med världen?
Vad hände med uppfostran av mina barn?
Uppenbarligen funkade den inte särskilt bra när det gäller klippning i diverse föremål iallafall.

"Det var Aron som viskade det i mitt öra!"
Sure bacon.
Bara det att Aron är sex kilometer bort i skolan.
Och med den väl utvecklade selektiva hörsel som grabbsen i denna familjen har ställer jag mig tveksam till att en viskning skulle höras sex kilometer. Även om det skulle råka vara medvind.

"Fast han viskade innan han gick till skolan!"
Hmmm... förlåt mig för att jag känner mig en aaaaaning skeptisk till detta påstående käre son.

"Allt är ditt fel mamma!"
Ja just det. Det är ju så det är! Sorry för att jag var så förvirrad och tveksam och skeptisk.
Det är ju MITT fel det är. Som vanligt och som alltid!
En praktisk lösning på alla världens problem.
Skyll på mamma!
Skyll på mig!
Varsågoda.
Jag är van vid detta laget.
Jag brukar alltid be mina söner klippa sönder mina femhundrasjuttioniokronors lammullsskoftor.
Det är så roligt att jag bara inte kan låta bli det! ;-)
NOT!

Och nu... vi ska sy och vi ska sticka... suck...