Seeeg...

Undrar hur seg man får vara en fredag egentligen? Troligtvis inte så seg som jag har känt mig idag iallafall. Det finns säkert någon liten bortglömd lag någonstans som förbjuder detta stadiet av seghet.

Det känns som kola i hela mig, eller tuggummi kanske, för när jag skulle röja upp på övervåningen hittade jag FEM tuggummin utspottade på olika ställen, PÅ GOLVET! BLÄSCH!! Ska inte köpa mer tuggummi till mina barn förrän de lärt sig att man spottar ut dem i papperskorgen och ingen annanstans. VARFÖR i hela världen tror de att man kan spotta ut dem på golvet? Brukar jag eller Martin göra det kanske? Inte jag iallafall! Och om Martin gjort det så har han då gjort det väldigt i smyg utan att jag sett det en endaste gång.

Snart ska jag göra kycklingfajitas, om jag orkar masa mig från stolen som jag sitter på vill säga. Det känns tveksamt. Men å andra sidan så är det en stol med hjul så jag kanske kan rulla mig ut i köket, utan att behöva lyfta på baken?!

Nä, vad som behövs här är nog ett rejält lyft eller en spark i baken så jag kommer igång igen. Kanske blir barnen så hungriga snart att de börjar gnyla oförtrutet och i kör så jag inte orkar sitta kvar, eller så kommer nog käre maken om en stund och sparkar mig lite lätt i ändan om jag ber honom snällt ;-) ?!

Det löser sig nog på något vis. Annars väntar jag bara till klockan åtta och vältrar över mig i soffan lagom till "Så ska det låta". Där brukar jag somna gott de flesta fredagar, så det ska nog gå bra idag också...

Gummistövlar

Gårdagens grå vardag förvandlades i ett slag till stora gummistövelköpardagen på grund av dessa faktorer:

Lappar från förskolan - gummistövlar till barnen, NU, eller helst igår! Is och mindre damm på hela vår gång mellan ytterdörren och bilen. Gegga, lera, gegga, lera och lite gegga till på hela gårdsplanen. Ja, alla kan ju förstå vad man behöver stövlar till på detta stället.

Och gummistövlar har man ju alltid hemma...jo, vi också. Men efter en dags provanvändning kunde snabbt konstateras att av 3 par gummistövlar så läckte 1 par och 2 par var för små. Enkel addition, 1 par läckande stövlar + 2 par för små stövlar = ilfart till skoaffären.

Tacksamt nog kunde mamma/mormor möta upp vid skoaffären eftersom den är A. stor, B. full med skor, C. full med människor. Alltså ett perfekt ställe att komma bort/gömma sig/"skoja" med sin mamma. Nu kom lyckligtvis ingen bort, men det sprangs lite hit och dit, kissas behövdes det och många gummistövlar skulle provas. Pust!!! Jag är väldigt glad för min mamma kan jag säga!

Stövlar till alla blev det tillslut, gympaskor till Noah (och en rosa plånbok till mig!!!! Snyyyggg!!!) Sedan blev det hårdtest av det nyinköpta så fort vi kom hem. Gummistövelrace genom hela undervåningen ända till läggdags. Fram och tillbaks, fram och tillbaks, runt, runt... (Dear, oh dear, behöver jag säga mer?)

Och gulligast av alla, helt nyförälskad och kär i sina nyfunna "vänner", är Noah som ställer både stövlar och gympaskor på nattduksbordet när han ska lägga sig. Helst skulle han nog haft dem PÅ sig, I sängen.

Mitt i natten kommer han ju dessutom och lägger sig i fotändan hos sin kära mor och knör lite med henne. Inga stövlar på, det kände jag, men vad står nedanför min säng när jag vaknade i morse? Just det, ett par svarta gummistövlar med eldsflammor på! Inte kunde de stå ensamma kvar på nattduksbordet när ägaren flyttade för resten av natten.

Och vad är det första man gör när man slår upp ögonen, är 4½ år och heter Noah? (hur enkel fråga som helst) Man tar på sig sina stövlar så klart! Måste ju bara älska ungen, så gullig som han är!

Idag blir väl nästa hårdtest utförd. Hur klarar sig de magiska fotbeklädnaderna i gegga och vattenpölar en hel dag? De lär bli prövade - ordentligt - kan jag lova. I eftermiddag får vi se om de överlevt provet. Undrar om man kan utröna vilka som är vilka vid det laget, eller om de är helt lerinbakade?....

Fördröjning?

VA? Om det hände något igår som fördröjde renoveringen ytterligare? Jo, hejsan, det kan ni hoppa upp och sätta er på!

1. Martin jobbar sent, kommer hem strax efter åtta.

2. Barnen vill inte somna. Det är väl den där sommartiden som spökar eller nåt, men de ville iallafall inte lägga sig, bara vimsade, vamsade, knölade och bölade runt och ville inte ligga still i sina sängar alls. Vilket resulterade i att när M äntligen kom hem så var jag TRÖTT, nästintill megairriterad på mina älskade små gryn. M fick överta nattningsfajten och somnade såklart gott in brevid lillstrumpan!

3. Vid niotiden, eller senare, hade inte riktigt koll vid det laget, ringer min dyre lillebror sittande på bussen från Kungsbacka. Då har pendeln från Göteborg varit försenad med TVÅ minuter, vilket resulterat i att bussen till Horred redan farit sin kos när han kom av pendeln,(sista bussen naturligtvis.) Endast en buss till Gällinge fanns att uppbringa, så den fick det ju bli då. Bara att väcka den skönsovande maken och skicka ut honom till Gällinge på taxiuppdrag då...

4. M kommer hem igen och då känner vi att vi faktiskt behöver PRATA lite med varandra. Har bara bytt fraser under kvällen som: hej, ja, nej, jag tar det, ok, gå du...... Uttömmande konversation som alla kan se.

5. Prata tar ju en stund och SEDAN... var min älskade flitige man redo att börja slipa spackel. Jag ska inte ens nämna vad klockan var vid det laget. Men jag var helt medvetslöst trött och var tvungen att gå och lägga mig bara efter en liten stund, så jag fattar inte att han ens orkade tänka på att börja jobba då. Nattmänniska som han är får han kanske en extra liten kick när klockan börjar dra sig mot midnatt eller nåt?! Stoppa honom går iallafall inte...

Hur länge han orkade hålla på har jag ingen aning om, men det var slipdamm ända ute i vardagsrummet i morse så en del fick han nog gjort iallafall, trots allt meck innan han kom igång.

JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR MIN MAN, HAN ÄR EN HJÄLTE!!! Vad skulle jag tagit mig till utan honom????? Nä, det kan jag inte ens komma på...hemska tanke....(*burr och ryyys*)

Jobbarkillarna

OK, här fastnade de iallafall, jobbarkillarna som sliter så svetten lackar med att slipa väggarna. Och det är klart man kämpar när man får göra det roligaste som finns, hjälpa pappa att jobba.



Renoveringsföljetong

Startar härmed föjetongen om vår renovering av arbets-/scraprummet. En följetong som jag hoppas inte ska bli så långvarig, men man kan ju aldrig så noga veta. Det händer ju hela tiden oförutsedda saker. Som att spackelspadarna kommer bort (i söndags) eller att bredbandsroutern går sönder så hela kvällen måste läggas på att fixa det eländet (i måndags). Och nu är det då tisdag. Det blir spännande att se om vi kommer någon vart ikväll...

Här kommer före-bilderna, från tre olika håll.







Här en flitig make som plockar ner hyllorna...



och river tapeter...



och här ryker golvet också...



Sist här skulle varit bilder på två små flitiga jobbarkillar. Men de har nog surfat iväg någon annanstans, för trots att jag laddat upp dem tre! gånger så "fastnar" de inte på sidan. Prövar att lägga dem i en egen post och ser om det går bättre.

Haveri

Vår bredbandsrouter kraschade igår. Poff!! Den bara dog efter att strömmen plötsligt försvann och sedan lika plötsligt kom tillbaks igen. Vilken traumatisk upplevelse ;-)
Internet utom räckhåll!

Jag fick genast svåra abstinensbesvär bara jag började tänka på det. Var genast tvungen att ringa maken och be (läs: beordra!) honom att införskaffa en ny router på vägen hem från jobbet. En HALV dag utan "kontakt med yttervärlden", fasansfullt ;-) !!

Ja, man kan ju börja fundera på hur internetberoende man blivit när något sådant här händer. Det var nog mer än nyttigt för mig med en halv dags internetfasta. Kanske skulle behöva utöka den till en vecka...?! Men det känns ju nästan lite onödigt grymt. ( ;-) igen...)

Nu är jag iallafall back in business. Och nu när allt är i sin ordning igen så känner jag inte alls något skriande behov över att "surfa iväg" på internetvågorna . Märkligt hur man fungerar! Man måste liksom bara veta att allt finns där, klappat och klart, OM man händelsevis skulle komma på något som man måste kolla omedelbart och bums.

Och nu ÄR ju allt klappat och klart, fix och färdigt och i sin ordning. Så då kan jag kanske hålla mig lugn och gå och sätta på en maskin tvätt istället, och bädda sängen, och sätta på diskmaskinen, och tvätta köksgolvet...

Noah



En LO med Noah som huvudperson. När han var riktigt liten så blev hans hår jättelockigt så fort det blev blött. Vi brukade kalla det för hans "tantkrull". Ett hur gulligt "tantkrull" som helst!

Utmanad

Har blivit utmanad av Tirre och Bettan.

1. Vad är klockan? 13:38
2. Ditt namn som det står på födelseattesten: Evelina Anna Kristin
3. Smeknamn: Inget
4. Piercings: Ingen, tre hål i öronen som jag inte använder för då kliar det.
5. Ögon färg: Grå, grön, blå, gul, bruna.
6. Födelseplats: Skene
7. Favoritmat: Oj svårt, gillar det mesta, lättare att säga vad jag INTE gillar och det är gröt och korintsås. Kanske något mer men inte är det mycket...
8. Ditt lyckligaste minne? När mina barn föddes.
9. Någonsin tapetserat något med toalettpapper? Nej
10. Älskat någon så mycket att du börjat gråta? Ja
11. Varit med i en bilolycka? Ja
12. Krutonger eller Bacon Bitar? Gärna båda, tillsammans.
13. Favorit dag på veckan: Fredagar
14. Favoritrestaurang: En restaurang som vi åt på när vi var i Jerusalem, Sizzling, där hade de den godaste fisken jag någonsin ätit.
15. Favoritblomma: Pioner är vackert.
16. Favoritsport: Att utöva, då är det pilates (om man kan kalla det sport) och titta på, då är det nog friidrott eller konståkning.
18. Favoritglass: Choklad eller persika/hallon.
19. Vilken färg har din sovrumstapet? Ganska ljusa brun/grå.
22. Hur många gånger kuggade du på teoriprovet ? Ingen
23. Vem fick du ditt senaste e-mail ifrån? Quill kontorslagret
24. Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort på? Har inte kredit, bara betalkort.
25. Vad gör du oftast när du är uttråkad? Slötittar på tv:n eller slösurfar.
26. När går du och lägger dig? ALLDELES för sent!
27. Vem kommer att svara på denna taggning först? Ingen, för jag kan inte komma på någon som inte redan fått den.
28. Vem av dem du skickat denna taggning till kommer inte att svara? Ingen, eftersom jag ingen har att förmedla den till.
29. Senaste tv program: Äntligen hemma i repris idag.
30. Senaste person du gick ut och åt middag med? Middag minns jag inte men jag åt lunch med min syster och kusin på Kungsmässan förra helgen.
32. Vad lyssnar du på just nu? Asterix och Obelix film och fläkten till braskaminen.
33. Vilken är din favoritfärg? Röd, rosa
34. Sjö, hav eller flod? Sjö
35. Hur många tatueringar har du? Ingen
36. Klockslaget när du blev färdig med denna lista? 14:00
37. Har du någon gång kört slut på bensinen? Nej
38. Katter eller hundar? Katter

Mer snö

Man kan stilla undra när all snö ska försvinna. Särskilt när det kommer ny hela tiden, så fort som lite av den gamla smält bort.

Ganska snart fyller jag år. Ibland har det varit 20 grader varmt på min födelsedag. Av någon anledning känns det inte som om det kommer att vara ett sådant år i år. Kan undra varför?!

Iallafall hade barnen lite glädje av dagens nyfallna perfekta kramsnö. Det blev en snögubbe. En riktig snygging. Nästan synd om det töar så han försvinner. Fast det är kanske mer risk att han blir översnöad....

Här är han, the one and only, flankerad av de stolta byggherrarna.



Min sympatistäderska är på semester...

Idag är det fredag. Jag behöver städa. Min kära svägerska som jag alltid måste ringa för att undvika städningen lite till, är utomlands och solar. Bara med sin man. Barnen har de leasat ut till underbara barnvakter. De har typ 30 grader varmt. De kan bada, och snorkla, och gå på restaurang, och sova länge. Jag är inte alls avundsjuk. Jag städar mycket hellre. (...Och jag LJUUUUUGEEER så BRRRAAAA!!!!...)

Och här har det snöat i natt. Och här är det väldigt kallt. Det är inte 30 plusgrader. Inte ens inomhus. Det är is på sjön. Man kan inte snorkla där. Och vi har inget badkar att bada i heller. Dom har nog båda delar. Vatten utan is som man kan snorkla i OCH badkar.

Om jag vill åka på semester dit det är 30 grader varmt och man kan snorkla? Nej, jag städar mycket hellre. Eller lägger mig i en snödriva och njuter av vår korta men dyrbara vinter. (...Och hon LJJÖÖÖG bättre än NÅÅÅGGONSSIN!!!...)

Underbara älskade svägerska och svåger. NNNJJJUUUUUT!!!! av er semester. NJUUUT så känns ända hit hem till snödrivorna. NJUUUT så jag kan bli brun på distans (eller beama lite solbränna tack!) NJUUUT varje sekund och ta gärna med er lite 30 gradig värme hem i resväskan och släpp ut den här hos mig så snön smälter nån gång.

Och ni kan väl sympatistäda lite på hotellrummet idag, bara lite. Lägga undan en tröja eller nåt. Fast ni kanske inte har tröjor på er, bara badkläder?! Då kanske ni kan ställa iordning skorna eller nåt, bara en gång, för min skull?! Tack, ni är bäst!

Slagen hjälte

Igår kväll hittade jag det här på min sängkant när en arg 2½ åring plötsligt blev VÄÄLDIGT tyst...



En liten Elia, som vägrat gå och lägga sig hela kvällen. Som bara ville titta på Madagascar på DVD i mammas och pappas säng och helt plötsligt fick för sig att han MÅSTE ha ett digestivekex.

Han fick sitt kex, och tappade det i golvet nästan genast så det gick i två delar. Sedan var det naturligtvis helt oätbart tyckte han. Den principfasta, icke curlande modern tyckte visst att det gick att äta och ville inte bistå med något nytt, vilket resulterade i ca. en timmas gastande från kök, vardagsrum och till sist övervåning. "MAMMA, MAMMA, MAMMA, JAG VILL HAAAA KEX NUUU", några tusen gånger ungefär...

Den principfasta modern blev tillslut desperat oprincipfast och curlade värdigt en OS medaljör, klampade upp för trappan med ett nytt kex och sedan ner igen. Efter någon minuts total tystnad var hon tvungen att se efter vad som hänt.

Och det som hänt kan ni se på bilden ovan. En övertrött liten grabb somnade typ mitt i en rörelse, hängande halvvägs utanför sängen, med ett krampaktigt tag om sitt älskade kex, (observera särskilt kexet som han håller i handen "bakom" ryggen!!) som han inte ens orkat gnaga en smula av...

Då smälter ett mammahjärta. Tänk så fort han förvandlades från trotsig 2½ åring till totalt hjärtekrossande gullunge. Det är ett rent och skärt under nästan.

Goda vanor

Igår återupptog jag min nya goda vana som jag drog igång för sisådär en månad sedan. Denna vana (som tyvärr ännu inte hunnit bli någon vana...) består i att jag sätter Elia i vagnen och går en rask promenad på ca. ½ timma efter det att vi lämnat Aron och Noah på förskoleklass/förskola.

Tanken var att jag skulle kunna göra detta tre dagar i veckan när båda de stora killarna är iväg samtidigt. Och när jag började, då för ungefär en månad sedan, så lyckades jag hålla igång EN VECKA!! Sedan blev ett barn sjukt, två barn sjuka, ett annat barn sjukt och slutligen som grädde på moset lyckades jag själv bli sjuk också! Där lades de goda förutsatserna om morgonpromenader på is i ca. tre veckor.

Så var det då dags igår att på nytt ta itu med denna hälsosamma aktivitet. En härligt styrkande promenad i strålande solsken. Och det var också allt det blev, EN ynka promenad. När eftermiddagen kom var nämligen en man nere för räkning - IGEN! Aron fick feber.

Jaha vad gör man då? Det var bara att raskt is-lägga promenadvanan ännu en gång. (Inga direkta svårigheter med den saken för här utanför på gångar och garageplan är det gott om den där varan, is alltså = typ livsfara för alla morgonstressade mammor.)

Hm,det där med isen var ju en parentes. Men vad jag ville komma till var att det ska bli intressant att se om de där promenaderna någonsin får tillräckligt med tid på sig för att bli någon god vana. Eller om de fortsätttningsvis kommer att bli lika frekvent avbrutna som de blivit hittills? Om så skulle bli fallet ser det mörkt ut för min "gamla" okonditionerade kropp.

Får väl helt enkelt hoppas på en frisk vår med mycket hälsoambition från min sida och få avledande manövrar från annat håll. Då kanske det kan gå vägen...eller inte...

Låg

Idag har jag mest känt mig låg. Började tänka på pengar, skatt, moms, räkningar, jobb, utbildning, föräldraskap, ålder, livet i allmänhet och synnerhet... you name it, och alltihop blev bara till något slags lock som har legat över mig hela dagen. Har försökt skaka det av mig på diverse olika sätt, men inget har funkat jättebra. Vill mest gå och lägga mig.

Ibland önskar man att man slapp vara vuxen och ha en massa ansvar för allting. Tänk när man var liten och bara behövde leva... men då trodde man att det var så himla bra att vara vuxen. Tänk att det ska vara så svårt att vara nöjd där man är just nu. Man vill gärna "någon annanstans" hela tiden. Läste en bok en gång om att njuta av livet NU och inte sedan (när jag blivit smalare, smartare, mer framgångsrik, en bättre människa...vilket kanske aldrig inträffar?!) Skulle nog behöva damma av den i bokhyllan och läsa den igen idag. Ska göra det när barnen gått och lagt sig...

Men nu ska det duschas barn, serveras kvällsmat, städas pojkrum och försöka sluta självömkas. Ibland blir jag nästan full i skratt när jag kommer på hur fruktansvärt synd jag tycker om mig själv när jag har "deppdag". Mina "problem" är ju egentligen "ynkligt små" i jämförelse med så mycket annat, men ibland blåser de upp sig nåt förfärligt. Vilken högfärdighet! (av problemen alltså, att göra så...)

Ja, det lättade iallafall lite när jag fick ner "eländet" på pränt och nu läste jag en liten ljusglimt i I-ors lilla dysterbok.

Såhär säger han:
- Det snöar alltjämt, sa I-or dystert.
- Ja, det gör det.
- Och är kallt.
- Är det?
- Ja, sa I-or. Men hur som helst, sa han och ljusnade en smula, har vi inte haft nån jordbävning på sista tiden.

Så det kanske inte är så illa trots allt. Det har ju inte varit någon jordbävning idag och solen skiner ju faktiskt ute och inte har det snöat heller...

Grattis Calle!

Det har varit en rolig, men uttröttande helg. Har storhandlat idag, med hela familjen och sedan...pust...tog orken slut. Ska bara lägga upp ett kort till lille (store) "Calle", barnens kusin som fyller år idag!!

STOORT GRATTIS!! och kramar till dig från alla oss. (Kortet har ju redan kommit fram förstås...hoppas jag...man vet ju aldrig riktigt med posten...)

Kompis

Orkade scrappa lite igår kväll iallafall.
Aron och Erik börjar 0-1:an och det är SÅÅ spännande.

Fredagstrött

Känner mig ganska fredagstrött idag. Det har varit en intensiv dag med mycket på schemat, så jag orkar inte göra så mycket mer än att lägga ut några bilder från brödbaket här om dagen. OBS!! Inte att förväxla med chokladkaksbaket som jag skrivit om tidigare. Brödbaket gick ungeför 1000 gånger smidigare! (Tur det, för annars hade jag kanske aldrig bakat mer...iallafall inte med barnen...)Denna gång var de SÅ duktiga och ingen kakao var inblandad över huvud taget.





Frågor

Fråga 1. Varför börjar det alltid killa i halsen när man lägger sig ner?

Fråga 2. Varför hostar man mer på natten än på dagen?

Fråga 3. Varför är MIN säng populäraste stället att sova på för alla i familjen?

Fråga 4. Varför vill alla barn dricka och kissa på natten?

Fråga 5. Varför har vi så långt från sovrummet till toaletten?

Fråga 6. Varför blir män döva samtidigt som dom somnar?

Fråga 7. Varför ringer alltid väckarklockan innan man sovit färdigt?

Fråga 8. Varför är jag så illans trött?

På fråga 1 - 7 svarar jag, VET INTE!!!!!!
På fråga 8 svarar jag, se fråga 1 - 7 för svar.

Nu går jag och lägger mig. Undrar hur många andra som ligger i min säng redan? och när halsen börjar killa inatt?....

En god mor?

Jaha, så var då ännu en dag till ända, när man försökt vara en god, underhållande, kreativ, påhittig och tålmodig mor. Det är inte varje dag man känner att man levt helt upp till sina intentioner. Idag gick det väl lite si och så både här och där med det ena och det andra. Och lite bättre på vissa områden. (Tack och lov!)

Storkillen hade studiedag idag och var hemma, så i min iver att försöka vara den bästa av mödrar lovade jag honom att vi skulle baka en chokladkaka tillsammans. Så långt allt gott och väl, om jag bara inte ringt svärmor för att höra mig lite för om en vårflagga. Det var LÄÄÄNGE sedan vi pratade och eftersom det var så LÄÄÄÄNGE sedan och vi båda hade väldigt mycket att dryfta så tenderade samtalet att bli väldigt LÅÅÅNGT! Inte populärt hos den yngre delen av familjen. Så jag började på med kakan medan jag fortfarande hade telefonen "på örat" (hur dum får man vara?)

Sexåringen tyckte nog att jag inte riktigt gick in för vår mysiga kakbakning till 100 % (vilket han ju i och för sig hade rätt i), så han blev lite retsam mot sin lille-lillebror, (vilken naturligtvis vid detta laget också stod redo med sleven.)Lille-lillebror som på sistone, efter att ha varit ett närmast overkligt änglalikt barn hela sitt liv, börjat leva ut all sin inneboende envishet, nej-ighet, mucka inte med mej-ighet och mer allmäna två å ett halvt års trots, fann ju inte detta särskilt roande och började genast morra. (Åh kära nån vilken helt otrolig mening det blev! Pust!)

För att göra en lång historia kortare så försökte den dyra modern (=jag) då att avväja bråket mellan bröderna, hindra lille-lillebror från att kakaopudra alla bakformar, värma mjölk - kakaoblandningen på spisen OCH samtidigt fortsätta samtalet med svärmor. Som alla kan förstå kunde ju detta bara sluta i katastrof, och det gjorde det såklart.

Lille-lillebror som redan var uppretad blev ännu ilsknare av att hans kära(?) mor strängeligen sa åt honom att genast sluta hälla kakao över hela köket. Han slutade visserligen att hälla kakaon över köket, men istället slängde han den rakt i decoltaget på sin intet ont anande mamma. (Tur man inte har särsklit stort decoltage, och tur att man hade icke så urringad tröja på sig!)

AAAAHRG!!! Eftersom jag redan då insåg att jag själv dragit allt detta över mig med mitt envisa telefonpratande var det ju bara att LEEEEEEEEE vänligt men bestämt åt 2½ åringen, snabbt avsluta telefonsamtalet och ännu snabbare avlägsna alla kakaokastarvapen från köksbänken och 2½ åringens hand. Sedan var det bara att börja om....utan telefonen. Man lär sig av sina misstag!

Nästa försök gick allt väl och storebror fick äntligen bakat sin chokladkaka (vilket han gjorde med den äran!)Lille-lillebror lugnade också ner sig och mamman fick tala lite allvar med honom om vad man egentligen ska använd kakao till OCH så fick jag be båda gossarna om förlåtelse för att jag inte givit dem min fulla uppmärksamhet när vi skulle ha "mys".

Sedan hade vi det riktigt trivsamt ett långt slag tills nästa "konflikt" tornade upp sig vid horisonten. Jag vill minnas att det handlade om x-boxen den gången...

Ack ja, det är inte alltid så glamouröst att vara mor, men man lär sig alltid något nytt. Som att inte baka med två pojkar och prata i telefon samtidigt. Eller att ibland är det faktiskt mammans fel att allt blir tokigt.
Suck, och nu sover de allihop, aldrig är de väl så söta som då ;-)

Glädjande nyheter!!

Jag har härmed glädjen att meddela att VINTERN NU ÄR ÖVER för denna gång!! Nu har jag nämligen plockat ner min snögubbeflagga som hängt utanför ytterdörren. Måste be SÅ mycket om ursäkt att jag inte gjort det tidigare eftersom det orsakat en otroligt långdragen och kall vinter för oss alla.



Möjligtvis kan det vara så iallafall...att det är snögubbeflaggan som gjort att våren aldrig kommer. När jag satte upp den kom nämligen vintern med en väldig fart och sedan... har den ju aldrig försvunnit. Detta slog mig först idag - att flaggan måste ner för att det ska bli vår. Men jag lovar, den åkte ner ögonblickligen så fort tanken slagit rot i min, något trögstartade, hjärna.

Problemet är bara att jag ännu inte har någon vårflagga. Vad händer då? Blir det nån slags konstig, (vad säger dom på engelska), void, nu då? En lucka i tiden? Nä fy, det låter spejsigt, det är nog bäst att jag raskar på och fixar en ny flagga så det inte händer några underligheter här som försenar våren ännu mer.

Var det någon som gillade flaggan, så finns den, och massor av andra jättesöta, för alla års- och högtider att beskåda på Homemaker. Där hittar man också en lista över återförsäljare. Se nu bara till att ni kollar på VÅR-flaggor, inga mer snögubbar nu hörrni! Eller, titta såklart gärna på snögubbarna, men sätt inte upp något vintrigt förrän efter hösten för allt vad ni gör.

Låt oss alla nu hoppas att våren snart ska göra entré, gärna med stormsteg tack!

Gosenos

Fick faktist lite tid att scrappa i eftermiddags. Jag är ju inte supersnabb så det blev bara en LO gjord. En till Elias album. Längtar så efter våren så det blev riktiga vårfärger, med ett kort från förra påsken. Egentligen är det en 9X9, men den är lite "avskuren" för hela får ju inte riktigt plats i scannern och jag orkade inte joxa mer med det.

Galet

Ahrg. Nu ser det ju ut som om jag svarade på utmaningen innan Klagan inlägget och har blivit helt snurrig eftersom jag där sa att jag skulle svara nu. Det lät väl ännu snurrigare... Men den kom före bara för att jag sparat den som "draft" och det riktiga datumet på den ska vara idag, lördag den 11:e och inte den 10:e. Så nu vet alla det.

Klagan

I´m sorry folks, men nu måste jag verkligen bara få ömka mig lite. Har vaknat hur många gånger som helst inatt på grund av den ELÄNDIGA halsen och klockan fem pallade jag inte längre utan mofflade mig ner till köket för att äta lite glass i ett desperat försök att få det att kännas lite bättre, eller mindre kan man väl också säga. Vid det laget kändes hela halsen helt ihopsvullen.

Jag har hellre förlossningsvärkar 1000 gånger än en sådan här ond hals igen. Lätt!!
Kan inte minnas att det någonsin varit såhär eländigt förut. Visserligen är det inte ofta som jag är sådär jättesjuk men förkyld har man ju varit i sin dag, så helt kan jag väl inte ha förträngt en sådan här smärta. Om jag känt den förut menar jag. Ska aldrig mer säga att jag hellre blir förkyld än får magsjuka, inte om förkylningen utvecklar sig till det här iallafall.

Ja ja, ska inte gnälla mer, önskar bara att det fanns en värktablett som rådde på sån här smärta. M har ju Tiparol i medicinskåpet sen han låg på sjukhuset för sin lunga, men jag har inte vågat mig på dom. Det är ju typ morfinliknande så det är väl inget att leka med. Får väl hålla mig till alvedon, eller inget alls eftersom alvedonen ändå inte hjälper.

Hjälp vilken meningslös diskussion med mig själv detta utvecklade sig till. Lägger ner nu, men återkommer för jag har blivit utmanad av Therese "Tirre" och kunde inte svara klart igårkväll för Blogger strejkade för mig. På återseende.

Jag har blivit utmanad...

...av Therese "Tirre". Här kommer mina svar.

1.Ta närmsta bok, och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"...bomullsgardiner på rundstavar, stolsöver-".
Det är en bok som heter Barnens rum och är en inredningsbok om just barnrum.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Skrivaren/scannern.

3. Vad var det senaste du såg på TV?
Let´s dance på TV igår kväll.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är: Kvart i nio
Titta nu på klockan. Vad är klockan egentligen? 08:28

6. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Sonic - ett X-box spel, och Elia, Noah och Aron som diskuterar spelet.

7. När var du senast utomhus, och vad gjorde du?
Igår eftermiddag och fotade huset. (En snabbis)

8. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Min blogg. Och innan det min svägerskas blogg.

9. Vad har du på dig?
Randiga flanellpyjamasbyxor, tjocka sockar, linne, långkofta i lammull och innetofflor i ull. (Lite frusen...)

10. Drömde du någonting inatt? I så fall - vad?
Kommer inte ihåg. Blev väckt hela tiden av en ond hals och drömde jag något var det nog en mardröm om halsontet.

11. När skrattade du senast?
Igår när jag frågade Elia om han ville duscha och han svarade: " Näej, jag dyschade förra fredags och lördags och många gånger."

12. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Tapeter (fula), hyllor med massor av pärmar och kontorsgrejer.

13. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja, våran diskbänk som var överfull med disk, förstår inte hur den kom dit? ;-)

14. Vad tycker du om den här utmaningen?
Det är roligt med utmaningar.

15. Vilken var den senaste film du såg?
Spanglish

16. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Betala av lånen, renovera klart huset, resa, massor av scrapgrejer, en båt till min man, ny bil, ge till mina nära och till välgörande ändamål.

17. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Mina nära vet väl typ allt om mig men andra som jag inte känner så väl kanske inte vet att:
Jag träffade min man när jag var 16 år och han 17. (Han blev ju inte min man precis just då förstås, men vi blev "ihop" som man uttryckte det då.)
Jag älskar wasabinötter.
Jag är kristen.
Jag har dansat jazzdans i 7 år (när jag var yngre).
Jag är känd som frisyrkameleonten, som ständigt byter frisyr.
Ska jag fortsätta? Det finns hur mycket som helst att ösa ur, men det får räcka för nu tror jag.

18. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Jag skulle vilja att alla barn fick en värdig och lycklig uppväxt, med en familj som älskar och tar hand om dem, mat, vård och skola. Utan övergrepp, svält och barnarbete.

19. Tycker du om att dansa?
Ja.

20. George Bush?
Har ingen direkt åsikt om honom.

21. Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka… Vad får hon heta? Om jag hade fått en flicka först skulle hon fått heta Amanda.

22. Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han heta? Mitt första barn är en pojke och han heter Aron.

23. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Ja, gärna på något varmt ställe eller i USA någonstans.

24. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till Pärleporten?
Jag har längtat efter dig!

25. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Finns det någon kvar? Ann-Sofi, sen vet jag inte mer.

New Hair-do

Eftersom ingen ändå orkar höra mig klaga över min eländigt onda hals så ska jag låta bli att göra det. Istället får ni hålla tillgodo med ett foto på resultatet av mitt frisörbesök igår. Blir någon skrämd utav detta ;-), så rekommenderar jag er att blunda nu. För här kommer hon, the one and only....



Hade tänkt spara ut håret lite. Men som vanligt blev inget som jag hade tänkt från början. Utan det blev kortare, mörkare... hrm... men jag är nöjd, det känns helt ok.

Grattis på 1-års dagen!



Grattis älskade Angelina på din 1-års dag!
Nu är äntligen din första "cyberpresent" färdig. Man vet ju aldrig när vi träffas nästa gång så här får du en nätversion först, en liten "sneakpeak". (Kanske kan det få mamma och pappa att skynda sig hit, hrm... ;-) )
Detta är en PP-tavla (nu har du lärt dig ett nytt, avancerat ord från scrapvärlden) som jag gjort baaaara till dig. Hurra, hurra, hurra!!!

Intet nytt på garderobsfronten

Inga nya fynd i garderoberna idag. Bara lite mer att slänga. Som två frottéhanddukar som en MUS! hade ätit på. Vilka friheter vissa tar sig. Skulle aldrig kunna med att gå in hos någon jag inte känner och äta på deras handdukar. Inte hos någon jag känner heller för den delen.

Ja, det är en av nackdelarna med att bo i ett gammalt hus (tur att det finns fördelar också...), att det inte är så svårt för de små gnagande (o)vännerna att ta sig in. Vi har varit ganska förskonade från det förut, men i vinter har dom minsann varit aktiva. Fast nu har vi nog tätat till överallt tror jag.

Förra året hade vi möss i diskmaskinen. Gissa hur äckligt det var!? Örk! Hur man nu tar sig in i en diskmaskin när inte luckan är öppen? Undrar om möss kan "beema" sig, som dom gör i alla rymdfilmer? Men sedan upptäckte vi ju att avloppsvattensslangen (kära nån vilket ord!) var hål på, så det kanske var där dom tog sig in?! Nu har vi en ny diskmaskin... utan möss. Tack för det!

Har åkt på dunderförkylningen som alla i familjen haft utom jag. Nu lyckades jag inte gömma mig längre. Är nästan förvånad att jag klarat mig så länge som jag gjort med tanke på hur länge som de andra hållt på att snora, hosta och snörvla. Försöker hålla modet uppe ändå!

Noah sa en så gullig sak idag när vi var hos en kompis till mig och Noah ville spela något slags flaggspel med henne. Hon plockade upp några flaggor och frågade vad det var för land. Jättesvårt såklart för en fyraåring så det gick lite knackigt. Men när hon håller upp Schweiz flagga och frågar vilket land det är svarar han helt självklart: "Doktorslandet". Gullunge! Helt logiskt!



Tror jag ska försöka göra klart PP-tavlan till barnens lilla tjejkusin i kväll om jag orkar. Den har blivit en utdragen historia för att jag började rensa i arbetsrummet och inte har klarat av att scrappa för att här har varit så rörigt. Det är fortfarande rörigt men nu struntar jag snart i det. Kan ju inte hålla mig HUR länge som helst. Tillslut får till och med pedantsinnet ta och hålla sig ur vägen en stund.

Fynd från arbets-rums-rensningen

Tänk vad man kan hitta när man börjar rensa i sina gömmor. Måste erkänna att arbetsrumsrensningen mest producerat SKRÄÄÄP, (hittills 1 sopsäck!!), men några små fynd har jag också gjort. Bland annat min konfirmationsklocka som fortfarande är orörd efter...ja hur länge sedan är det, jag har blivit så gammal att jag inte ens minns när det var, 18 eller 19 år sedan i år. 19 ÅR!!!!! kan det vara möjligt? då måste jag ju vara minst 60 nu, eller 33 snart om man räknar mer noggrannt. Suck, vart tog livet vägen?
Iallafall så har jag aldrig använt den. Var för smal och tjusig för min smak, och för stor. (Runt handleden alltså.) Det är den fortfarande så jag vet inte om den kommer att bli använd något i fortsättningen heller, den är nog tyvärr inte riktigt i min stil. Men det är roligt att den kommer fram emellanåt så jag får titta lite på den åtminstone.



Sedan hittade jag något som jag använder betydligt mer än klockan. Min blå Zig-penna. Den hade något barn, eller mannen, fast jag finner inte det så troligt, tryckt in i en pappkartong som var full med typ wellpappsstrimlor av någon emballagesort. Rena turen att jag öppnade den för att kolla och inte bara hivade den direkt. Där låg massor av smågrejer. Pennor, stickor, linjal, sax, klister...En riktig skattgömma alltså.



Nästa fynd var en liiiiten gammal pappplåda som varit häftstift i. Nu var den full med gamla småspik. Gissa vem den tillhörde, jo snickarn i familjen som sprider spik och skruv överallt såklart. Kanske inget dyrbart direkt, men jag gillar gamla förpackningar och sparar den som "inspirationsprydnad".



En riktigt rolig grej hittade jag sedan, som bevisar att det inte bara är i mig det finns samlargener. Kärmor (svärmor) har tydliga sådana också. (Och jag vet att de även smittat av sig till hennes son.) Hittade nämligen märkband från det Martin gick i ettan. En hel hög, sparade av, ja inte sjuåringen antar jag, utan hans mamma. Fast hon var snäll nog att skicka med honom dem när han lämnade boet. SÅÅ gulligt!!! Och faktiskt riktigt praktiskt också. Det är ju bara att klippa bort allt runtom AHLGREN och sedan kan alla smågrabbarna Ahlgren återanvända pappas märkning! Fiffilurigt va! :-) Ibland lönar det sig verkligen att spara. ( :-) igen. ) Det vet min svärmor, hon är min samlaridol! Och fyndaridol!!! (apropå ingenting.) Hon är GRYM! på att göra fynd. En förebild för varje prismedveten kvinna! (som jag då....)



Sist ett visdomsord som alla bör ta till sig. En favoritseriestrip från gymnasietiden. Lika aktuell än idag. Tur den kom fram ur garderoben innan jag glömde bort mig och gjorde ett förfärligt misstag i trafiken.



Näpp, nu ska jag rusa iväg med min sockerkaka (klassförälderns plikt och ära) till föräldramöte. Och imorgon...mot nya fynd i lådornas skrymslen och vrår.

Några kort

När jag inte lyckades få några flickor trodde jag att det var kört med sällskap på pysselfronten. Men ack vad jag misstog mig. Jag har fått riktiga pysselpojkar istället. Nu är det minsann inte lätt att få ha sina scrapgrejer ifred ;-).
Hittade några kort i en bortglömd mapp i datorn, här kommer dom...


Först ett kort jag gjorde i höstas någon gång som "kommit bort" i bildhanteringen.


Som nummer två kan ni här se prov på skickligheten hos Noah, 4 år.


Och sist men inte minst en fantastisk skapelse gjord av Aron, 6 år.

Några tankar om städning

Fredag igen - and that means serious business around here folks - eller med andra ord städdag. Inte för att man kan låta bli att städa veckans sex andra dagar när man har tre barn, men fredagar är det liksom lite mer allvar. Och med allvaret kommer "städångesten" som ett brev på posten, och med städångesten kommer undanflykterna uppraddade som på ett pärlband. Det är bara att inse, städdag och jag blir som Alfons Åberg goes crazy, ska bara, ska bara, ska bara och ska bara.

Först ska jag bara...ringa en av mina underbara svägerskor. (You know who you are!) Av någon anledning måste jag alltid ringa henne när städångesten sätter in. Liksom för att försäkra mig om att hon inte håller på med något jättekul medan jag dansar omkring med moppen. Och antingen ljuger hon jättebra varje gång, för att muntra upp mig kanske?! eller så har hon faktiskt ungefär samma lockande sysslor framför sig, och det känns alltid lika betryggande. ;-) Idag stod hon t.ex. i kassan efter en storhandling med två barn när jag ringde. Då var det nästan som om jag kände att jag hade det bättre här hemma med moppen. Inte ofta man känner sig så priviligerad på en städdag. Tack för det!!

Som nummer två ska jag bara...kolla läget på Scrapbutikens forum. Några nya LO:er? Några nya inlägg? Och när jag ändå är ute på nätet måste jag ju bara kolla upp mina favoritsidor och bloggar. Det tar gärna en liten stund, hrm...
Sedan ska jag bara...dricka en kopp te, för nu har jag ju hunnit bli riktigt fikasugen och sedan kan jag kanske hinna tappa upp golvtvättningsvattnet eller sätta i sladden till dammsugaren. Men efter det ska jag bara kolla posten eller göra något annat totalt oviktigt i sammanhanget. Jaa, och så kan det fortsätta, tills jag verkligen får tummen ur och tar mig i kragen. MEN DÅ ska ni veta, då går det undan!

För idag har jag, trots alla undanflykter faktiskt hunnit röja, bädda rent, dammsuga hela huset, tvätta golven, tvätta en ullmatta genom att lägga den i snön och gnugga lite, (totalt överreklamerat husmorstips som inte alls funkade, den har bara hängt här inne sedan och luktat äcklig våt hund - eller får, med alla fläckar kvar!)

Dessutom, har jag för tredja dagen i rad hunnit leta som en idiot i flera timmar (känns det som iallafall) efter 4-åringens glasögon som han snillrikt gömt och sedan förträngt var. *Sliter mitt hår i förtvivlan* Tur för honom att han är så söt! Men det kommer nog inte att hjälpa i längden om han ska fortsätta tappa bort glasögon i denna takten. Ett par nya var fjärde månad...jaa, mycket roliga scrapsaker kunde man köpa för de pengarna.

Och så är ännu en dag till ända. Känner mig städångensten till trots ändå ganska tillfreds med dagen. Allt gick bra tillslut och vi fick en mysig kväll. Nu hoppas jag bara att jag får sova i min egen säng i natt och inte i någon av barnens som igår. Blir alldeles ledbruten av det, tänk om jag börjar bli gammal...

Dax för en semla?


Ville bara påminna om att det är semletider så att ingen missar detta otroligt onyttiga men ack så goda bakverk.

Nu sitter jag här igen...

...alldeles för sent, med ögonlocken hängande på trekvart, en make som typ gått upp i rök (eller somnat med barnen), en liten unge som snarkar ljudligt på soffan och två grabbar som ligger i sina sängar, (tack och lov för det iallafall). Tekoppen är tom (alltid lika sorgligt även om jag redan druckit tre stycken ikväll), bakom mig står en garderobsdörr öppen med typ miljarders prylar på golvet framför. Jag började röja där men blev som vanligt avbruten och nu ser det, också som vanligt, hundra resor värre ut än innan jag började. Suck...*lägger nästan pannan på tangentbordet*, undrar hur många hundra år (eller dagar kanske) det tar innan jag får ordning där igen? Varför började jag ens?

I köket väntar diskmaskinen på att bli urplockad, den gör alltid det av någon konstig anledning. Tvättmaskinen vill också bli tömd, dock känner jag inte en tillstymmelse till längtan efter att utföra den sysslan. Konstigt va!

Mest av allt längtar jag efter att få gå och lägga mig och det får jag ju faktiskt också, men ändå gör jag det inte. Ibland undrar jag vad jag pysslar med igentligen, eller hur jag tänker. Kanske är det det jag inte gör, tänker på hur trött jag kommer att vara imorgon menar jag, eftersom jag aldrig lyckas komma i säng i vettig tid. Men jag kanske ska börja mitt nya och förbättrade sömnliv nu?! Klockan elva är ju iallafall tidigare än klockan tolv. Godnatt!

Sommarlängtan


Tänkte bara lägga ut en härlig bild till alla er som längtar efter sommaren lika mycket som jag gör. Sötingen Elia på stranden, sommaren 2005.

Jag är så bra! eller ganska iallafall...

Hm...det tar tid att starta en blogg märker jag. Iallafall om man inte är ett såntdär superdatasnille.(Och det var ju inte jag nu då.) MEN...jag har lyckats ändra den orange texten till rosa. Måste få säga att jag är riktigt imponerad över mig själv. Nu är det bara något krångel med kommentarerna som jag inte riktigt fattar hur man fixar. Det verkar som om det inte går att kommentera och jag har trälat runt här nu i timmar för att försöka hitta hur man ändrar det men hittar det INGENSTANS. Mycket irriterande! Jag vill bara att sånthär ska funka med en gång. Har inte tid med krångel.