...alldeles för sent, med ögonlocken hängande på trekvart, en make som typ gått upp i rök (eller somnat med barnen), en liten unge som snarkar ljudligt på soffan och två grabbar som ligger i sina sängar, (tack och lov för det iallafall). Tekoppen är tom (alltid lika sorgligt även om jag redan druckit tre stycken ikväll), bakom mig står en garderobsdörr öppen med typ miljarders prylar på golvet framför. Jag började röja där men blev som vanligt avbruten och nu ser det, också som vanligt, hundra resor värre ut än innan jag började. Suck...*lägger nästan pannan på tangentbordet*, undrar hur många hundra år (eller dagar kanske) det tar innan jag får ordning där igen? Varför började jag ens?
I köket väntar diskmaskinen på att bli urplockad, den gör alltid det av någon konstig anledning. Tvättmaskinen vill också bli tömd, dock känner jag inte en tillstymmelse till längtan efter att utföra den sysslan. Konstigt va!
Mest av allt längtar jag efter att få gå och lägga mig och det får jag ju faktiskt också, men ändå gör jag det inte. Ibland undrar jag vad jag pysslar med igentligen, eller hur jag tänker. Kanske är det det jag inte gör, tänker på hur trött jag kommer att vara imorgon menar jag, eftersom jag aldrig lyckas komma i säng i vettig tid. Men jag kanske ska börja mitt nya och förbättrade sömnliv nu?! Klockan elva är ju iallafall tidigare än klockan tolv. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar