Årets badpojkar


Här kommer vårt bästa julkort för i år... tre friska grabbar som julbadar i mormors vedeldade badtunna på julafton. De simmade, dök och plaskade som värsta valrossarna och hade nog legat i hela dagen om de fått :-)

Ja, det är väl inte så hurtigt kanske för vattnet är ju runt 38 grader varmt så man behöver ju inte frysa, men någon som är hurtig det är min moster. Hon badade i sjön på väg till julmiddagen. Hutter!!!! blir kommentaren på det. Jag tror ni säger det samma ;-).

Julnattspyssel

Det här sysselsatte jag mig med, natten innan julafton. Tändsticksaskar! Två till blev det, men de ville inte fastna på bild ;-)





Väldigt roligt när man kommit in i "tänket" och kommit på hur man ville ha det. Får nog ta och göra några mindre juliga också.

Julklapparnas julklapp

Min man är en överraskningarnas man. Vissa år suckar och stönar han över julklappar och deras köpande, men i år har han bara gått och lett, myst och hämtat en massa konstiga och mystiska paket på posten. Tror jag det att han kände sig nöjd när han lyckats fixa fram en sånhär julklapp...



Och jag behöver kanske inte säga att jag inte blev alldeles olycklig heller ;-)
Fast nu märker jag att blogger är lite knepig... om det är macen i sig eller om det är safari, eller vad det är, det måste undersökas. Men det är iallafall inte helt fel att kunna sitta i sängen och blogga ;-)
Hon är nöjd, nöjd, nöjd. Kvinnan här är jättenöjd....la, la, la, la...

Tålamod personifierat

Det måste bara vara det samma som min man.
The one and only!
Vem annars skulle orka stå i flera timmar med ett pyttelitet kretskort, en pytteliten sladd (eller kabel eller vad det nu kan heta), en lödkolv som för länge länge sedan sjungt sin sista vers och med dessa komponenter försöka få lampan i spisfläkten att fungera igen?!
Mitt i badrumsrenoveringen och intagandet av årets julgran.
(Vilken för övrigt landade i dörröppningen mellan hall och kök... praktiskt ;-) bara lite sticksigt när man skulle ta sig till toan, men lekte man att man var på skogsutflykt så....)
Vem annars undrar jag?

Inte jag iallafall!!
Jag fick krupp efter att i tio minuter hållt det pyttelilla kretskortet medans maken skulle löda med en lödkolv som inte fungerade mer än sporadiskt.
Det började klia på hela min kropp!
Och det är INTE tålamod personifierat.

När till och med maken gav upp en stund så tänkte jag i min enfald att:
"Där gick han väl ändå bet. Man måste nog ändå ha en lödkolv som inte är 50 år gammal..."
Skulle jag inte gjort!
Borde jag inte lärt mig vid detta laget?
Morgonen efter när jag kom upp, vad skådar jag då?
Jo, natsuddaren har SÅKLART!!! lagat lampgrunkan. MED hjälp av den ledbrutna gamla lödkolven (som han antagligen också tagit sig tålamod att meckla med först i någon timma, för att få den att funka hjälpligt.)

Det är min man det!
I´m impressed!
Han måste ha trillat i tålamodsgrytan som barn och fått en överdos.
Eller så var det mitt tålamod han snodde?
Ja, så var det nog...
Men så länge som han stannar här hos mig så kan han gärna få ha det kvar.
Jag blir så imponerad... och kär!
Det är min man det! :-)
Han med tålamodet :-)
TACK!

Måste komma ihåg...



"Diego, det finns kontinenter som rör sig snabbare än dig!"

Citat från IceAge 2 som jag måste komma ihåg att använda...
Det finns flera barn i denna familjen som rör sig långsammare än kontinenter.
Ofta!!
Särskilt när man har bråttom!
En ultrarapidman finns det också! Iallafall när det gäller att ta sig ur sängen ;-)

Så ni förstår... jag måste komma ihåg det!
Jag kommer att vara dagens roligaste!
Eller?
(Och om ni inte sett IceAge 2, GÖR DET!)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Ipren, Alvedon, varmt te och annat som gör en influensa mer uthärdlig. Att jag slipper köra barnen till skolan när jag är sjuk och det är minusgrader :-)

Men så sjukt (host, host)...

... tråkigt det är att vara sjuk. Fortfararande feber... dag 6... Har bestämt mig för att försöka överleva utan ipren idag för att se hur jag verkligen mår, egentligen. Annars kör jag ju bara på som vanligt och det kanske inte är så smart?! Borde väl vila. Måste vila! Men...
Nån som märkt hur svårt det är att vila när man har tre barn, en man, katter, pysseldag, julkort att göra ett badrum som ska bli klart och en vecka kvar till jul??

Men just nu!!! Jag vill inte just nu! Nä... jag har så mycket som ska göras ju... vägrar äta köpebröd på julafton! Måste baka...nångång... när jag orkar.
Hoppas det blir innan söndag.

Julpynt och pyssel, del 1








Folket pruttar

En mycket trött, sur och uppretad Elia står i badrummet för att borsta tänderna och har precis kommit till insikt att hans eländiga mamma haft mage att lämna tillbaks hans favoritsaga "Folke är pruttig" till bokbussen utan hans vetskap och godkännnade.

"Åhhh, jag ville ju ha Folket pruttar. Det är ju min favoritsaga. Åhhh Mamma...(morrrningar) Den där pruttande sagan är ju den jag vill höra ju. Det är ju den enda jag vill höra (morrrr...) Du fick ju inte lämna den mamma"

*Plötsligt händer det*

Och då känns det hundra gånger bättre än en trissvinst.
Jag har i natt fått sova 9 timmar OAVBRUTET!!!
I ett sträck, utan att bli väckt, utan att behöva gå upp flera gånger mitt i natten för att valla barn till toaletten, utan att bli störd av katterna, utan avbrott!!!

Fatta hur helt makalöst det är! Det händer ju typ aldrig!
Jag kan lätt, kanske t.o.m på ena handens fingrar räkna upp de gånger som det inträffat de sista sju åren.
Eller, det skulle jag kanske kunna göra om jag hade haft lite bättre minne... men men...allt kan ju inte vara perfekt.

Faktum kvarstår dock. Jag har sovit nio timmar i sträck! Det behövde jag.
Plötsligt händer det :-)

Trötter, så trötter...

...bara trötter, trötter! Det är därför det är så segt på blogfronten för tillfället. Idag började det dessutom kännas alldeles varmt från halsen och ända upp i hjärnan och mer ont i alla muskler än vanligt (ni känner igen förkylningssymptomen?!) Host, host!! Det var lite onödigt att bli förkyld också tycker jag, jag var väl mer än tillräckligt trött ändå.

Och inga julkort har jag fått gjort, eller köpt. Och inget bröd har blivit bakat. MEN jag har grävt mig igenom storepojkarnas rum idag och till och med fått dammsugit under deras sängar. Först skickade jag in Elia och Noah som golvmoppar att samla upp alla hundratals med leksaker som hade samlats där. Sedan var det inte så mycket kvar att dammsuga, om man bortser från pojkarna då. De såg ut som stora dammråttor hela dom :-)

Jag tänker att jag ska få så mycket gjort på kvällarna. Pyttsan heller! Vad hinner man på en kväll? Inte mycket här inte.
Först ska barnen läggas och det kräver ju sina procedurer och "Alfonsfasoner" var eviga kväll. Sedan somnar man lite i sängen jämte nån liten varm gosse. Efter det masar man sig motvilligt upp igen för att få något gjort och då måste man först få i sig lite te för att vakna till liv igen. Sen är det kallt upptäcker man, så då måste man tända en brasa för att inte frysa fingrarna av sig.

Sedan...som igår då, så var det ju Grey´s Anatomy. Det enda tv-programmet jag följer, så det var jag ju tvungen att se. När det var slut var ju klockan tio och då hade jag under tiden jag tittade också vallat två gossar från sängen och tillbaks för toabesök. Då, klockan tio eller var hon halv elva, när jag precis skulle komma igång att måla på skåpet vi ska ha i badrummet så ser jag Asta pipa förbi (katten) vilket osökt leder in mina tankar på att jag minsann inte sett till Svea (den andra katten) sen morgonen. Var kan hon hålla hus då?

Hon är en riktig smygis som gillar att krypa in i garderober och lägga sig så först var det inte så konstigt att jag inte hittade henne. Men sen, efter en dryg timme, när jag dragit in både make och bror i letandet och vi finkammat varje skrymsle av huset med ficklampa började det kännas smått obehagligt. Kan katter gå upp i rök, eller kanske beama sig till varmare ort? Jag började allvarligt fundera på det för katten fanns inte att finna någonstans. Absolut inte någonstans!

Martin får tillslut syn på, när han sitter på köksgolvet, att bakstycket på en öppen hylla som vi har jämte spisen har lossnat. Han lyser in med ficklampan. Ingen katt i sikte. Han drar ut spisen. Ingen katt i sikte. Han lossar varenda sockelbräda som sitter under köksskåpen OCH... katt i sikte!! Eller kattsvans i sikte. Vardå? Jo, BAKOM diskmaskinen!! Och hon sa inte ett pip och hon VÄGRADE komma fram. Tillslut fick vi motat fram henne med skaftet till en mopp och Martin fick tag i ett ben eller något och fick dragit fram henne. Tacksam för att ha blivit hittad? Inte då! Hon såg mest indignerad ut över att inte få vara ifred.

What!!??? vad är det då? Brukar era katter sitta bakom diskmaskinen? Jag har aldrig varit med om maken till katt att gömma sig.

I varje fall. Där gick ju den kvällen. När katten var hittad, bakstycket på hyllan ditspikat igen och det var dammsugit bak spisen och under köksskåpen (det var man ju tvungen till när man fick dragit fram allt och fått se hur D A M M I G T där var) så var ju klockan tolv. Igen! Hur blir klockan tolv vareviga kväll? Hur? Och snabbt går det också. Och inte ens hälften får jag gjort av vad jag tänkt.

Trött blir man iallafall! det vet jag. Och nu borde jag väl egentligen lägga mig, men jag får väl måla lite först. Om nu inte katten hittat något nytt snillrikt gömställe idag...

Granen står så grön och grann i stugan

Eller inte inne i stugan, ännu. Men väl inne i ladugården för lite acklimatisering innan vi tar in den nästa helg. Inte för att det behövs särskilt mycket acklimatisering denna underligt varma decembermånad, men det är väl bäst att hålla på traditionerna så inget går fel ;-)



Vi hade beställt perfekt väder till denna granletardag och vi lyckades verkligen. Mitt bland alla regn och ruskdagar så dök det upp en soldag. Out of the blue kan man väl säga. Och vi tackade och tog emot. För då gick det ju till och med att fika lite lussekatter och varm choklad ute i skogen, till barnens stora förtjusning.



Barnen ja, de var mycket tappra och tålmodiga. Elia nästan mer kröp än gick i den något varierande terrängen (för att uttrycka det försiktigt.) Inte förrän riktigt på slutet började han tjuta, men då hade han också blivit rispad av en gran, så han såg ut som en indian (observera rimmet ;-P ) och var typ genomvåt överallt utom under regnbyxorna, så det var väl legitimt vid det laget tycker jag nog.

Aron drog och släpade sin lilla (eller den var ganska stor för att vara liten) gran ända till bilen. Under något litet klag och knot visserligen, men det var det lilla det. Han börjar bli stor, vår sjuåring. (Hur nu det gick till när jag fortfarande är så himla ungdomlig fortfarande ;-) ) Och Noah´n, söte Noah´n. Han hängde efter Erik som en litet plåster som vanligt :-) Erik är verkligen favoriten no.1, den store idolen, stjärnan på Noah´s himmel för tillfället.

"Mamma, har Erik regnbyxor?" "Jag vet inte det." "Nähä, då tar jag inte det än!"
"Mamma, ska Erik ha stövlar?" "Ja, det tror jag alldeles säkert." "Bra, jag tar mina med!" :-)



Ett gäng granar blev det tillslut och lite ris av olika slag. En släpkärra full, närmare bestämt. Vi tog till ordentligt när vi ändå var ute ;-) Nej... men vi var ju några stycken och det var inga minigranar vi hittade precis. Den perfekta granen måste vara grön och grann, ha grova barr, vara tät och jämn och lagom hög! Inga spretgranar kommer innnanför min dörr inte! Julgransperfektionisten har talat!

Ni vet väl att jag brukar frisera mina granar med sekatören också...:-) Jo, det ÄR sant! Därför kan det också ta sin lilla tid att hitta den, så det inte behöver bli allt för mycket friserande. Men idag gick det ovanligt lätt måste jag säga. Det har funnits år när vi knatat runt mest hela skogen i vårt sökande. Men i år bara stod den där, nästan mitt framför näsan på oss. Lucky day!

Så nu ska det väl bara städas lite, IGEN! så allt är färdigt för att ta in härligheten till tredje advent. Eller städa, jag vet inte. Jag har kommit på att i denna familjen är det en omöjlighet att städa i god tid, för att ha det fint till jul. Ska det hålla sig så får jag nog städa natten till julafton. Det blir ju kaos och bombanfall på tio minuter här, så någon vidare framförhållning på städfronten är nog meningslöst att satsa på, tyvärr. Så är det med barn (mina iallafall) stökiga små gödselspridare, men ack så söta. Tur för dom ;-)

Vi får väl förbereda annat istället. Godis kanske? Eller förresten, dom äter ju maken upp fortare än man hinner blinka så... jag kanske bara ska ligga lågt och softa tills "dan före dan"?! Knappast va... ;-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Perfekt väder, jättefin gran, mysigt fika i skogen, två ljus tända och julsångstexter som rör vid det inre.

Säg Hej...

... till våra två nya familjemedlemmar. Systrarna Asta och Svea. Eller egentligen är det käre grannbroderns nya familjemedlemmar, men eftersom han bor bara fyra steg från vår ytterdörr och Asta bara vill yla när han ska sova (på dagen, eftersom han jobbar natt) så har dom mest varit inne hos oss ännu. Det kommar väl att bli så att de springer mellan husen eftersom det är så illans nära, och vi har inte precis något emot att de är här :-)

De är riktiga sötnosar. Och riktiga fegisar. Och riktiga ylisar. De jamar inte sådär lite tyst och lagom utan det är riktiga YYYYL ;-) Mest Asta, men Svea kan minsann om hon vill hon också. Det är väl för att de är lite förvirrade och saknar mamma och syrran kanske, så vi får väl härda ut och försöka få dem att känna sig hemmastadda. Vi gör vårt bästa... när vi kan hitta dem! De är rätt bra på att gömma sig. Men sen efter ett tag börjar någon av dem yla och då är de ju förstås avslöjade. Med de röstresurserna som damerna har är de inte precis svårlokaliserade :-)

MJAU och YYYL!!! nu ska jag försöka gosa med gaphalsarna, om jag får tag på dem. Annars får jag väl se om jag kan vara min man behjälplig vid tvättställsmonteringen. Snart är det fääärdigt... (och det blir såååå snyggt!)

Jag har duschat!!!



Vi har ingen duschdörr än, så man får vara lite försiktig med hur man vänder och vrider sig och vattenflödet är lite fjuttigt eftersom det antagligen kommit skräp i silarna. Men... DET ÄR VARMT och MAN KAN DUSCHA!! LÄNGE! och KOKVARMT!! :-) :-) :-)

Detta måste vara fullkomlig lycka! ;-) Jag tror jag ska gå och ta mig en dusch...igen...

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Inte så svårt att gissa... att vår dusch äntligen är klar, fix, färdig, monterad och går att duscha i igen efter X antal långa veckor av duschlåning ute på bygden.

Baka baka liten kaka

Älskar alla barn att hjälpa till att baka?
Mina gör det iallafall. I exakt sju och en halv minut.
Sedan överlåter de gladeligt den hundra kilo tunga lussekattsdegen på modern och övergår till mindre stillsamma fäktningslekar.
Hej och hå vad bullegulligt och julpysmysigt det blev nu då...

För på exakt sju och en halv minut har de glada bagarna hunnit med att sprida ut ett halvt kilo vetemjöl på bakbordet med omgivande möblemang (mao. halva köket), knåda in ett halvt kilo mjöl i degen, späcka härligheten med två paket russin och klibba ner och skala av sig alla kläder som de över huvud taget hade på sig när de började.

Så där står man då, med tre nakenfisfäktare i vardagsrummet och mjöl upp till armbågarna.
What to do?
Det är väl bara att lyssna lite extra noga till Celine Dions skönsång om julefrid som fortfarande kan urskiljas genom stridslarmet och hugga in med rullandet. Hundra kilo lussekatter gör sig inte själva precis.

How ever... så var de väldigt entusiastiska så länge de höll på, och söta. Och jag hann fota dem så att vi nästa år när minnet har blivit lite kort kan titta och "komma ihåg ;-)" hur glada och flitiga bagarna var. Men vid det laget säkerligen inte hur länge de egentligen höll på.
Så då gör vi alldeles säkert ett nytt försök. Och vem vet, kanske kan de då härda ut i hela tio... och en halv... minut... eller mer? ;-)

Och om inte, så säger vi bara... "same procedure as last year!" (Och där på slutet önskar man verkligen att man hade en James att säga det där till. Som kunde ta hand om allt det där eviga torkandet som kommar efter tre glada bagare och ett kilo mjöl.)

Det ekar i min hjärna

Eller det borde nog iallafall göra det, för det känns ungefär lika tomt där som inuti en ballong. Luft! Och vad skriver man då? Svårt!

Kanske om att man kavat runt hela dagen tillsammans med sin man och son. Först på Gekås (tillsammans med några tusen andra ;-) ) och sedan på Hajen stormarknad. Vad är man sedan? Trött ja! Såpass trött att hjärnan känns som något slags vaacumfyllt hål.

Eller så kanske man skriver om när man sitter, efter allt kavande, och pratar med någon slags undersökningsdam som ringt från Sifo och det, POFF!!! blir kolmörkt, telefonen dör och strömmen försvinner :-) På nedervåningen hör man barnen, "IIIIIII Paaaapppa, var ääääär du? Det är så mörkt!!!" (Jo vi bor ju på landet, och det är december och försvinner strömmen så.... det blir MÖRKT!) Sedan, RIIIINGER det igen och man får treva sig ner för trappan och fram till fasttelefonen för att försöka svara utan att slå sig fördärvad på vägen.
"Du försvann!" "Jooo, det blev lite mörkt här liksom och lite strömlöst..."
Men nu fick vi ju användning för alla juleljusen :-)

Or... man måste kanske berätta, för alla scrap och pysseltokiga, att man på Gekås hittade en plastbox med, håll i er nu, 26 stycken minipunchisar (stansar), för, håll i er ännu mer, det fashionabla priset 149 kronor!!!
Oh la la! skulle min äldste son sagt. Och det kommer han kanske att göra också, när han får puncharna i julklapp... ;-)
(Som en liten parentes köpte jag även en lika billig box med lite större stansar till en pysseltokig nioåring. Ibland är Gekås en guldgruva!)

Slutligen kanske man förtäljer att man just varit uppe och kört upp sin man ur mellansonens säng, där han för övrigt sov lika vackert och hårt som törnrosa, för att han ska mjukfoga det sista i badrummet så man kan få en lång varm dusch nån gång innan jul. (Och så man kan få andas efter den långa meningen...)

Duschningen har varit lite misärisk sen vi rev vår mögeldusch. Eller nej... det var väl överdrivet. Men den har inte varit riktigt så varm som jag skulle önska att den varit. Jag vill nämligen ha typ SKÅLLHETT vatten! Men det har tyvärr inte kära, älskade, underbart generösa vännernas dusch velat ha. (Tack snälla för att vi sluppit se ut som ingrodda troll och fått duscha hos er!) Iallafall, den har varit sådär lagom... säkert mer än nog varm för en normal människa, men liiite för sval för mig.

För att inte tala om älskade mammans dusch, som jag också provat två gånger. Den har varit... KALL!! De eldar nämligen för att få varmvatten, och båda gångerna jag kommit dit så har snopet nog varmvattnet... tagit slut... är det tillåtet när man bara får duscha högst två gånger i veckan? Jag bara undrar?

Men nu har jag iallafall väckt maken. Så snart kanske... då ska jag duscha så länge att jag gör slut på allt skållhett vatten vi har. Sedan kan de mer normala få ta över :-)

Kanske skriver man om sådant när hjärnan känns ihålig? Det gör man nog.
Och sedan går man och lägger sig och vilar sin storhandlingströtta kropp.
Sweet dreams!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Alla juleljusen som gjorde myspys av tråkigt strömavbrott. Fina julklappsfynd i Ullared. En flitig och tålmodig make som orkat med att "valla" mig runt på diverse shoppingställen hela dagen. En ännu mer tålmodig och charmant son som inte rymt en enda gång och charmat alla Gekåsbesökare han mött.

Pysselblogg

Det blir pyssel i bloggen idag :-) Jag sprang maraton... nej förlåt, springer gör jag ju bara varannan fredag ;-)... jag scrappade ju maraton igår, på Scrapbutiken. Och då fick jag gjort detta!



En skissutmaning. Det blev en layout på Noah och hans kusin som gottar sig i höstsolen (för tre år sedan... bättre sent än aldrig...)

En ganska skev och knölig, men rätt rolig, julsko.

God Jul PP (paper piecing) med en glad tomte. Skylten under mecklade jag till i morse och satte dit. Tänkte att barnen skulle få ha den på dörren till sitt rum. (Om de inte gömmer sig i affären någon mer gång innan jul ;-) )

Och nu får vi se när det blir bloggat nästa gång. En mus (eller en råtta, o hemska tanke...) har nämligen gnagt av teleledningen till bredbandet så det är finito och kaputt. Vi hoppas få fixat det i veckan. Så tills dess... frid till er alla. Njut av adventen och juleljusen :-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Min fantastiska mamma som klipper min man och mina tre pojkar så de slipper se ut som skatbon i huvudet. Min käre make som snart fixat klart badrummet. Att jag fick pyssla HELA lördagen :-)