Trötter, så trötter...

...bara trötter, trötter! Det är därför det är så segt på blogfronten för tillfället. Idag började det dessutom kännas alldeles varmt från halsen och ända upp i hjärnan och mer ont i alla muskler än vanligt (ni känner igen förkylningssymptomen?!) Host, host!! Det var lite onödigt att bli förkyld också tycker jag, jag var väl mer än tillräckligt trött ändå.

Och inga julkort har jag fått gjort, eller köpt. Och inget bröd har blivit bakat. MEN jag har grävt mig igenom storepojkarnas rum idag och till och med fått dammsugit under deras sängar. Först skickade jag in Elia och Noah som golvmoppar att samla upp alla hundratals med leksaker som hade samlats där. Sedan var det inte så mycket kvar att dammsuga, om man bortser från pojkarna då. De såg ut som stora dammråttor hela dom :-)

Jag tänker att jag ska få så mycket gjort på kvällarna. Pyttsan heller! Vad hinner man på en kväll? Inte mycket här inte.
Först ska barnen läggas och det kräver ju sina procedurer och "Alfonsfasoner" var eviga kväll. Sedan somnar man lite i sängen jämte nån liten varm gosse. Efter det masar man sig motvilligt upp igen för att få något gjort och då måste man först få i sig lite te för att vakna till liv igen. Sen är det kallt upptäcker man, så då måste man tända en brasa för att inte frysa fingrarna av sig.

Sedan...som igår då, så var det ju Grey´s Anatomy. Det enda tv-programmet jag följer, så det var jag ju tvungen att se. När det var slut var ju klockan tio och då hade jag under tiden jag tittade också vallat två gossar från sängen och tillbaks för toabesök. Då, klockan tio eller var hon halv elva, när jag precis skulle komma igång att måla på skåpet vi ska ha i badrummet så ser jag Asta pipa förbi (katten) vilket osökt leder in mina tankar på att jag minsann inte sett till Svea (den andra katten) sen morgonen. Var kan hon hålla hus då?

Hon är en riktig smygis som gillar att krypa in i garderober och lägga sig så först var det inte så konstigt att jag inte hittade henne. Men sen, efter en dryg timme, när jag dragit in både make och bror i letandet och vi finkammat varje skrymsle av huset med ficklampa började det kännas smått obehagligt. Kan katter gå upp i rök, eller kanske beama sig till varmare ort? Jag började allvarligt fundera på det för katten fanns inte att finna någonstans. Absolut inte någonstans!

Martin får tillslut syn på, när han sitter på köksgolvet, att bakstycket på en öppen hylla som vi har jämte spisen har lossnat. Han lyser in med ficklampan. Ingen katt i sikte. Han drar ut spisen. Ingen katt i sikte. Han lossar varenda sockelbräda som sitter under köksskåpen OCH... katt i sikte!! Eller kattsvans i sikte. Vardå? Jo, BAKOM diskmaskinen!! Och hon sa inte ett pip och hon VÄGRADE komma fram. Tillslut fick vi motat fram henne med skaftet till en mopp och Martin fick tag i ett ben eller något och fick dragit fram henne. Tacksam för att ha blivit hittad? Inte då! Hon såg mest indignerad ut över att inte få vara ifred.

What!!??? vad är det då? Brukar era katter sitta bakom diskmaskinen? Jag har aldrig varit med om maken till katt att gömma sig.

I varje fall. Där gick ju den kvällen. När katten var hittad, bakstycket på hyllan ditspikat igen och det var dammsugit bak spisen och under köksskåpen (det var man ju tvungen till när man fick dragit fram allt och fått se hur D A M M I G T där var) så var ju klockan tolv. Igen! Hur blir klockan tolv vareviga kväll? Hur? Och snabbt går det också. Och inte ens hälften får jag gjort av vad jag tänkt.

Trött blir man iallafall! det vet jag. Och nu borde jag väl egentligen lägga mig, men jag får väl måla lite först. Om nu inte katten hittat något nytt snillrikt gömställe idag...