En liten bit av himlen...

Förbered er på ett bildregn utan dess like. Jag har nämligen varit i himlen och vänt under helgen.

Äntligen, äntligen var det dags att hälsa på min käre lillebror som i över ett år nu huserat i landets sydligaste delar, i Ystad närmare bestämt. Detta besök resulterade också i en tur runt Österlen med stopp på såväl äppelmarknaden i Kivik som Kiviks musteri och Kafferosteriet och sist men inte minst Mandelmanns trädgårdar. Alla platserna är mycket väl värda ett besök men det var hos Mandelmann jag nästan trodde jag var i himlen.

Ibland bara känns det i hela kroppen att det är något speciellt med en plats, har ni varit med om det någon gång? Sådär så det nästan gör ont i magen för man tycker det är så vackert, annorlunda eller unikt. Precis så kändes det. Jag ville bara stanna kvar. Gå runt i trädgården i en evighet. Köpa varenda surdegslimpa, tomat, äpple och marmeladburk som fanns i gårdsbutiken. Titta på allting en gång och så en gång till. Riktigt insupa stämningen så jag kunde minnas den länge, länge, länge.

Jag är väldigt glad att jag hade kameran med mig så jag iallafall kunde göra ett försök att fånga lite av känslan på bild för framtida inspiration och reflektion men det kan så klart inte mäta sig med att uppleva det hela på plats. Så om du gillar trädgård, odling och ställen med "känsla" - missa för allt i världen inte ett besök om du har vägarna förbi. Du kommer inte att ångra dig.

Isn't it amazing?!

Naturens växtkraft är verkligen enorm!!

När vi kom hem efter en veckas semester möttes jag av de här giganterna i trädgårdslandet.

16 cm långa sockerärtor som uppenbarligen bara växt så det knakade under tiden vi var borta.

I'm speachless. Det är en sann lyx att kunna hämta sådana här godsaker tio meter från ytterdörren.

Box

Idag ska jag för första gången i mitt liv testa ett box-pass. Hm... det kan nog sluta precis hur som helst.
Undrar om jag är så stark som jag tror eller om jag är mer en liten sparris...

Ska i alla fall bli skönt att röra lite på sig och bli lite varm. Sitter här i soffan och fryser så jag hoppar. Näsan är kall som en isbit och fingrarna ska vi inte tala om. Priset man får betala när man vill hålla elräkningen nere antar jag....

Söndag igen

Ibland undrar man verkligen. Var tiden tar vägen alltså...
Nu är det redan söndag igen och det var det ju precis nyss också.

Trädgårdsmöblerna är nu undanstuvade för året tack vare att regnet otroligt nog höll sig borta HELA dagen igår. Det var ju verkligen oväntat eftersom de senaste veckorna till 99% bestått av regn men tack för det. Annars har helgen mest sett ut såhär...

Nedvarvning alltså.

Men nu har min älskade man i ett högst oväntat energiutbrott gett sig ut med häcksaxen så jag borde väl... eller?
Ja det borde jag nog.
Det har ju till och med slutat blåsa så jag har väl inga ursäkter goda nog att stanna kvar inne och rulla tummarna. Och det är ju skönt med luft. Det är det ju.

Det är det ju...

Söndag

Jag värmer min fötter i tofflor under duntäcket. Dricker alldeles för mycket te, tittar på bitterljuv film och funderar på livet. Det där som rusar förbi alldeles för fort ibland. Det där som jag vill stanna upp i och njuta av men mest springer efter och försöker komma ikapp. Det där som jag vill få grepp om och kunna känna ett lugn mitt i. Det livet.

Samtidigt hör jag pärlande skratt i vardagsrummet och känner mig ofantligt tacksam. Där ute sitter fyra liv som fyller mitt inre med kärlek över bredden. Jag är glad att jag har dem. Att jag är här just nu och ingen annan stans. Att mitt liv är detta. Även om det gärna finge gå lite långsammare ibland.

Gökotta

Är det tråkigt väder ute på Gökottemorgonen så får man helt enkelt försöka göra det bästa av situationen.
#Gökottapåsovrumsgolvet. :-)

(Ursäkta väldigt suddig Instagramfoto men mina magmuskler är inte vad de borde vara så när man halvligger baklänges för att få en bra vinkel så blir det minst sagt lite darrigt. ;-) )

Oinspirerad

I går hade jag en riktigt tyckasyndommigsjälvdag.

Det regnade på min lediga dag, jag ville ut i trädgården och så men det stormade så det hade varit totalt omöjligt, jag städade/röjde hallen på övervåningen så den blev ren visserligen, men också alldeles tom, vit och tråkig och jag hade absolut NOLL inspiration att hitta på något att piffa upp den med. Örk. Ogilla sådana dagar.

Det hela slutade med en tur till affären där de hade fått ett alldeles nytt tidningsställ så alla magasin såg riktigt fina, blanka och inbjudande ut. Det blev två tyckasyndomsigsjälv tidningar i vagnen direkt och dagen avslutade sedan med att jag och min mamma som jag hade som gäst somnade i soffan klockan nio framför filmen Julie och Julia. (Tur jag sett den förut och tur att gästerna är lika trötta som en själv. :-))

Inte en dag som man skriver in i almanackan som the best ever precis, men det var mysigt med besök och idag hoppas jag på lite mer plus på inspirationskontot. Nu har jag ju i alla fall Elle interiör att konsultera.

Om man är lite sugen...

...så bjussar jag på Broccoligratäng deluxe inne på Syster och Yster lagar mat idag.
Om ni gillar broccoli vill ni inte missa den, I tell you... :-)

Aprilväder

Det smattrar mot rutan och är kallt och jag har fått tända en brasa i kaminen för att inte frysa tårna av mig.
I år blev påsken lite extra lång med en en dag ledigt både före och efter och jag kan njuta en bonusdag av mina gosiga pojkar och lyssnar på deras legolek på övervåningen.

I går blev hela vardagsrummet en koja och jag och mannen sa till varandra att "det är ju ändå påsklov".
Så påsklov och koja fick det vara, ända tills elvaåringen blev sugen på kex och ost och fick tvingat iväg sin far till affären med hot om att han annars tänkte cykla de 4 kilometrarna dit, själv i skymningen.

Bestämd var han verkligen för vi haffade honom utanför grinden när han hade glömt cykelhjälmen. Vad säger man... han var väl helt enkelt väldigt sugen på kex... och ost.

I dag blir det inte kex och ost utan köttfärsås. Och sedan ett mysigt besök med chokladtårta och vispgrädde. Det gillar vi. Det är skönt med påsklov.
Och skönt att vi har ett tak över huvudet och raggsockar och en brasa.
Då får det gärna regna en stund till.

Det goda inom dig

I helgen läste jag ut denna bok skriven av en av mina favoritförfattare, Linda Olsson. Jag kom in ordentligt i boken ganska sent på kvällen, läste och läste och tänkte sådär ni vet att "nu så är det ju inte så mycket kvar, jag hinner läsa ut den..." Och det hann jag ju, fast inte förrän klockan var två på natten.

Men det gjorde ju inte så mycket, övertygade jag mig själv om, för jag kunde ju ha sovmorgon på söndag morgon. Kunde ja... om man inte hade hunnit bli sådär gammal och tråkig så man vaknar klockan sju fastän man får sova länge... och det har ju jag. Måste vara för att jag närmar mig 39-års åldern... ;-P

Hej och hå. Fast det var värt det. Är inte nattsuddandet värre än bokläsning fram på småtimmarna så är man väl ändå ganska ordentlig av sig.

Tidigare har jag läst Linda Olssons två första böcker Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam som också är väldigt bra. Det är en speciell känsla och inlevelse i hennes böcker som jag har fastnat för. De är ganska så, eller kanske väldigt sorgesamma, men ändå så vackert skrivna att det liksom inte går att sluta läsa och jag rekommenderar dem varmt. Läs!

Den njutbara trädgården

Hittade ett mysigt nytt tv program på SVT Play i morse, den njutbara trädgården.
Trädgårdsarbete i en Engelsk radhusträdgård à la extraordinaire. Väldigt njutbart som titeln låter avspegla.

Jag fick genast lust att ha rött, vackert, lockigt hår, blommig kjol, kofta, gummistövlar och en Jack Russel. Och så klart en maffig trädgård där jag kunde strosa omkring lite bohemiskt och plocka bönor och prata med mina hönor.

Det var ju bara den lilla, lilla detaljen att när vi hade hönor sist så slutade ju det hela med att de åt väldigt, väldigt, väldigt mycket och värpte väldigt, väldigt, väldigt lite och sniglarna älskar ju bönskott och jag är ju faktiskt inte rödhårig...

Men en blommig kjol kan man ju alltid skaffa sig för allt i världen, så än är väl hoppet inte helt ute.
Mycket trevligt program hur som helst om du gillar jord under naglarna. Don't miss!

Det var en gång...

...en ganska inspirerande blogg.

Sitter här och klickar mig bakåt i min egen blogg och tänker att den faktiskt en gång i tiden var ganska rolig och inspirerande. En gång i tiden. För ganska jättelängesedan.

Sista året, minst, har väl varit en enda lång vandring i öknen. Jag känner mig faktiskt ganska besläktad med Mose. Det måste ha varit såhär det kändes när Israeliterna fick gå runt runt och aldrig kom fram. Eller ja, fram kom de ju, men det tog ju sina modiga 40 år.

Riktigt så länge har ju inte jag haft bloggtorka, även om det minsann känns så, men det är nog faktiskt dags att gå vidare in i löfteslandet nu tror jag. Eller hoppas jag. Det kan ju bli ett varv i öknen till, man kan aldrig så noga veta, men det sista som överger en är ju hoppet. :-)

Hur som haver, det som gjort mig lite smått hoppfull om löfteslandet är att jag blev så GALET inspirerad igår kväll när jag hittade en ny blogg. Vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag gick igång på alla cylindrar samtidigt, eller jo det vet jag. Det var Stina Bergs makalöst fina handstil och textning.

I höstas var jag inne i butiken Hjärterum i Borås när de precis nyöppnat och blev helt såld på deras FANTASTISKT snygga textade skyltar. Jag fotade i smyg i ett plötsligt galet begär efter att skriva och undrade så klart vem denna människa var som var så otroligt skicklig med pennan.

 

Smygfoto... ni ser ju själva. Kan man bli annat än skrivsugen...

I går hittade jag henne. Av en slump surfade jag in på en blogg som tog mig vidare till en annan och slutligen hamnade jag hos Stina, bara för att upptäcka att hon var min "mystery writer". I kväll har jag suttit och tittat igenom hela hennes blogg och jag älskart.

Synd bara att mina små prinskorvssöner "lånat sönder" alla mina braigaste pennor så att jag inte kan sätta mig och texta genast och nu. Det kliar i fingrarna. Kliar. Kanske får nöja mig med att leta fram alla mina kalligrafiaktiga böcker och boosta lite. Minns att jag har minst en superduper. Var har den gömt sig tro?

Ja i vilket fall som helst så gömmer sig inte Stina Berg. Hennes blogg finns bara en knapptryckning bort. Skynda dit om du gillar A B C D E eller några andra bokstäver. Du kommer inte att ångra dig.

Cliniderm

Strax innan jul fyllde jag i ett formulär på Cliniderms facebooksida, där de sökta ambassadörer som skulle få testa deras produkter. Får väl erkänna att jag gjorde det lite halvhjärtat, ni vet med tanken "ja, ja, jag kan väl fylla i, för det tar ju inte så lång tid, men jag kommer ju aldrig få testa ändå..."

Döm då om min förvåning när jag kom hem efter julfirande i fjällen och hittade ett mycket trevligt paket i posthögen. Det var en fin presentförpackning från Cliniderm med de här två produkterna inuti.

Pure Renewal cleansing foam, normal/mixed skin och Active Protection day cream, normal skin.
Jag har nu testat dem ett par veckor och tycker att jag är redo för ett utlåtande.

Pure Renewal cleansing foam är ett rengöringsskum som verkligen gör sitt jobb på bästa sätt. Det tar till och med bort min vattenfasta mascara och huden känns riktigt ren och fräsch när man använt det. En ny favorit som jag garanterat kommer fortsätta använda och köpa igen.

Active Protection day cream är också det en riktigt bra produkt. Problemet för min del är bara att jag under vintern får riktigt torr och stram hud, så just för tillfället räcker den här krämen inte riktigt till för mig. För att få bort den där strama känslan som då och då uppstått har jag fått ta till en annan Clinidermfavorit, Barrier repair. En liten klick av denna "mirakelkräm" får all torrhet att genast försvinna.

Dock tror jag nu när nu när testperioden är över att jag går tillbaks till min vanliga dagkräm. Det är också en Active protection day cream från Cliniderm, fast en som är anpassad för torr hy. Den fungerar toppen under vintermånaderna. Det som är kvar av krämen jag fick att testa sparar jag några månader tills våren tittar fram igen, då tror jag att den kan funka riktigt bra, även för mig.

Summa sumarum. Jag gillar Cliniderm. Mycket. Jag upptäckte deras produkter tidigt i höstas av en slump egentligen när jag behövde en ny rengöringscreme. Sedan dess har jag fortsatt att testa fler och fler produkter och har blivit mycket positivt överraskad. Det är bra grejer som huden gillar. I alla fall min. :-)

Snigelfart

Ibland går vissa delar av livet så fort att man knappt hinner med. Andra går i snigelfart.
Så får det vara. Så måste det vara. Ibland.
Här är det ju rätt så snigligt för tillfället. Men det känns ok. För nu.
Annat får gå före och de viktigaste i livet tar tid. Och får ta tid.
Det gäller att försöka vara närvarande där man är. Nu. Och inte sedan.

[ kanske bara lite ludd...]

2 dagar på jobbet efter semestern och jag börjar så smått fundera på om det är mig Nalle Puh talar om när han säger följande...


"Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag."


Huvudet känns onekligen ganska luddigt just nu, eller mer kanske fyllt av såntdär sisaltrassel man kan lägga runt blommor. Tack och lov för listor säger jag bara, tack och lov för listor.


Det är tur man varit med ett tag så man vet att luddet flyger ut igen...

[ mina prinsar ]

Sedvanligt skolavslutningsfotande och sedvanligt krumbuktande.
Inget nytt under solen. Förutom några centimeter på längden och nya shorts.
Som tio minuter efter dessa foton togs inte längre var beige utan gräsmattegröna och svarta av jord.
Som sagt. Inget nytt under solen.

Läslust

Ok. Sommar igen. Snaaart semester (om jag glädjekalkylerar lite i alla fall...) och pockethögen ligger redo bredvid sängen. Eller, den är EN av högarna bredvid sängen. De andra består av tidningar och magasin, viktiga anteckningar, mer böcker och liiiite, bara lite skräp.

Dessa livsnödvändiga högar uppskattas tyvärr inte lika mycket av min make som av mig, vilket jag inte fattar alls. Utan högar bredvid sängen... typ inget liv...
Ja, i varje fall, nog om högar. (Har förresten inte ni några högar bredvid sängen? Är det verkligen bara jag som tycker det finns massor av "måste ha" grejer som behöver finnas nära till hands innan jag ska sova?)

Nog om högar igen... Jag skulle egentligen bara visa de fyra senaste pocketfynden som landade i brevlådan idag och som skall avnjutas under semesterns lata dagar. Kunde ju börja nu, men det känns lite osäkert. Bäst att vänta tills maken är ledig och kan laga mat till de stackars sönerna som annars riskerar att få vitaminbrist om jag skulle råka ha köpt en riktig godbit till bok. Det brukar nämligen vara ganska svårt att fånga min uppmärksamhet om jag fastnat riktigt hårt mellan pärmarna. Stackar barn. Men de får en bildad mor i varje fall...

Ja ja, nu ska jag äntligen komma till böckerna. Håll till godo och lova att läsa en bok i sommar. Tjock eller smal, lätt eller tung, lova att läsa åtminstone EN, minst...
Det här är lite av det jag ska ta mig an.

[ jag älskar inte den här hippiehunden ]

Alice. Älskade unge. Du är bara så skön. Och världens sötaste.
Du myntade i år ett uttryck som har goda chanser att bli lika klassiskt som storkusinen Elia's "Vilken skit!"
Och jag förstår dig. Hippiehundar är verkligen inte världens roligaste. Jag älskar dem inte heller.
Men jag älskar dig. Puss!

[ storhandling ]

57 par strumpor har jag köpt idag. 57.
Det är ganska många.
Ungefär lika många som det är i högen av uddastrumpor som nu till syvende och sist och för alltid ska förpassas till soptunnans mörker.
Vilken lättnad.
Jag kommer sova som en stock nu när jag slipper grubbla på vart alla strumppartners tagit vägen.
Det ska bli skönt.
Så länge det varar.
Vilket väl ungefär borde vara tills nästa tvätt.
Mellan tummen och pekfingret alltså sisådär 2 goda nätters sömn.
Sen börjar vi väl om från början igen.
The never ending story.

[ En lördag morgon klockan 8.34 ]

är det väldigt många små frågor som bråkar om utrymmet i mitt huvud.
Det finns mycket man kan fundera på, som:

• Borde jag kanske gå ut en promenad?
• Eller skulle jag ta och steka kyckling kanske?
• Det vore ju lite trevligt att titta på ett matlagningsprogram på datorn kanske... i sängen.
• Eller det är kanske dags för dagens första kopp te?
• Undrar varför jag vaknade kvart över sju när jag inte ens hade ställt klockan?
• Nej... det låter som det är väldigt blåsigt ute, kanske inte en promenad ändå.
• Men solen skiner ju. Jag borde verkligen kratta upp alla pinnar på gräsmattan.
• Men först måste jag ge barnen frukost.
• Undrar om Aron är vaken än?
• Men, kan det aldrig sluta blåsa. Varför viner det så ute?
• Host host host.
• Det kanske inte är bra att motionera när man är så här jätteförkyld?
• Te då kanske?
• Men jag är verkligen jättekissenödig.
• Orka. Det är för många trappsteg ner till toan. Jag får hålla mig.
• Eller jag borde ju ändå gå ner. Det var ju det där teet. Och frukosten.
• Nu gnisslar maken tänder. I sömnen.
• Jag tror ändå att jag börjar med kycklingen.

Det känns som om det vore en bra idé med en av- och påknapp på min hjärna.
Så kanske jag finge något gjort.
Innan det blir söndag.