En God Jul till er alla



Passar på redan idag att önska er alla en riktigt GOD, MYSIG, UNDERBAR och GLÄDJEFYLLD jul. Här stökas och grejas i varje hörn så under morgondagen räknar jag inte med att hinna med något bloggande utan bara en massa julmys tillsammans med mina älsklingar, de små och den store. :-)

Det mest underbara så här dagarna innan jul är att se sjuåringens förväntan och glittrande ögon när han räknar ner till julafton. Man kan riktigt se utanpå hur det pirrar i magen vid tanken att nu är det dan före dan före dopparedan och hans små kommentarer som ploppar ut när man minst anar det är minst sagt ljuvliga.

Största julglädjen för en mamma och hjärtat fylls till brädden av tacksamhet!

Foton tagna av Fotograf Karin Linde. Collage gjort av undertecknad.

[inspirerad]

Ohlala. Detta var det bästa på länge. 
Så många nya trevliga bloggbekantskaper och så mycket kreativ inspiration har jag inte fått på år och dag, eller i alla fall på några veckor. 
Nu önskar jag mig bara lite mer tid också. :-)

Ni  MÅSTE bara kolla in Gifted Magazine om ni inte gjort det redan. 
Massor av ögongodis, presenttips, pysseltips och downloads. 
Don´t miss!!






[advent]



























Så blev det då advent även i år.

Även om tiden känns knapp och man känner sig frustrerad över att inte hinna med allt man vill så är det ju på något sätt betryggande att kunna konstatera att första advent kommer, varje år, vare sig man hunnit dammsuga under sängen, baka pepparkakor, köpa hyacinter eller inte.

I år hann jag bara med det sistnämnda. Men bra så. Vi hade en fin dag ändå och dammråttorna myste nog lite de med, i sitt mörka näste under sängkappan.

Adventsljusstake blev det också tillslut. Dock utan siffror (men med stjärnor istället.) Plåtsiffrorna jag inhandlade förra året har nämligen:
a) gått upp i rök
b) hamnat lääääängst ner en och en i jullådan
c) blivit bortrövade av en ondskefull spindel i förrådet under trappan, eller
d) blivit undanlagda på ett alldeles för bra ställe (som av någon underlig anledning ofta saker brukar bli här när jag får bestämma...)

Ja ja, nu blev det då lite inovativt och nyskapande i år också och inte en tråkig upprepning så det var väl bra det med kanske. Och plåtsiffrorna... de hittar jag säkert till påsk, eller midsommar. Då kan jag ju kanske använda dem för nedräkning till semestern. Väl så bra det.

Hoppas ni alla haft en fin dag med mycket kärlek, ljus och värme. Jag önskar er en adventstid med mer frid, ro och eftertanke än hets och stress. Med tacksamhet för stunden, dagen och allt vi faktiskt har även om vi ibland blir blinda för det.

Fin sång med ännu finare text, även om det inte fanns något speciellt vacker video att tillgå... Ni får blunda om ni inte står ut :-)

Grönt är skönt


Bild från lindex.com


Idag åkte jag och lilla E till Kungsmässan för att jaga rätt på en vinterjacka till honom. Man brukar ju få jaga rätt duktigt för det mesta tycker jag men idag blev det inte så vidare värst mycket till jakt faktiskt.

Vi parkerade, kubbade genom ösregnet till ingången, gick till Lindex, hittade där först en jacka som var för liten och sedan KABANG!! dök gullegrynet på DEN! jackan med stort J. Flyttade in i den och vägrade komma ut om den inte fick följa med hem. Typ...

Han blev i alla fall helt förälskad och mamman fick ge sig utan protester och köpa den mest färgglada jackan i hela affären. Fast sägas skall att han faktiskt passade riktigt bra i den.
När vi kom hem manekängade han för pappa och lade sig på golvet och bara rullade runt, varv efter varv iklädd sin nya favorit. "Det bästa", sa han, "är att den är så skön, så skön, så skön..." och så rullade han vidare mot nya äventyr. :-)

Man måste ju bara älska den ungen.

Höst

Soliga söndagen bjöd bland annat på en höstpromenad tillsammans med mellansonen, en rafflande innebandymatch, portergryta som fått koka i nästan tre timmar, äppelpaj med glass och en brasa. Och den avslutas nu sedvanligt slött i soffan framför Per Morberg på tv4+.





Knapphjärta

Monica visade idag ett supergulligt knapphjärta hon gjort på en liten jutetavla. Då blev jag påmind om att jag faktiskt också gjort ett knapphjärta, på en canvastavla i våras.
Jag hade till och med fotat det. Men inte lagt upp det.

Nu blev det då i alla fall av. Så här kommer det, i all sin prakt. Eller inte. Men ändå. :-)
Håll till godo.





I drömmarnas värld

Det känns liiite jobbigt när skorna man vill ha kostar 1799 kronor.
Och inte ett öre mindre.
Dream on baby, dream on...



Ja.
Vad ska man säga?
Ord känns överflödiga.
Man måste ju bara älska de här små linslusarna.
De tycker typ att Photo Booth är världens bästa uppfinning märker man när man kollar antalet tagna bilder.
Smygtagna bilder.
För man får ju inte slarva med mammans dator.
I alla fall inte om hon vet om det... ;-)










Långsamhetens lov... eller?

Alltså. Här har man tre pojkar. Eller ja, tre pojkar och en man.
Fyra stycken av manligt kön i familjen.
Och en toalett.
Faktiskt en ganska dålig kombination.

Hela mitt liv har jag blivit itutad att tjejer är så långsamma.
Att tjejer ockuperar toan i timmar.
I alla filmer är det tjejerna som låser in sig, duschar i evighet och sminkar sig i ultrarapid.
Pyttsan!
Ja, pyttsan säger jag.
Hur osant som helst.

Här sitter jag och kniper och kissar nästan ner mig och vem är inne på toan?
Ja inte är det jag. Och inte tjejkatten heller.
Så klart är det en kille.
En som långsamt duschar, sitter på toa, läser telefonkatalogen, pillar sig i naveln eller vad det nu är han gör?
Fort går det i alla fall inte.
Och jag är fortfarande kissnödig-are.

Det är i sådana här ögonblick man önskar att man tränat lite mer med Susanne Lanefelt.
Kniiip!

Sovmorgon

Idag sov alla länge. (Eller länge och länge, men åtta är väl längre än halv sju i alla fall...)
Alla, UTOM jag.
Jag, mitt nöt, som vaknar av minsta knäppande eller regnsmatter hörde 6:30, PIP!
Ja just det, PIP PIP PIP PIP PIP... Mellansonens väckarklocka började pipa.
Orutinerat av honom att inte stänga av den när det är sovmorgon tycker jag. ;-)

Såhär i efterhand tänker jag att jag ju faktiskt kunde stängt av mina öron, lagt kudden över huvudet eller vad som helst. Sovit vidare och låtit honom vakna och ta hand om sitt väckarklockemisstag själv. Men nej då.

God mor som jag är flyger jag upp ur sängen för att megatyst (så tyst man nu kan vara med knarrande gamla golv) springa (så tyst man nu kan springa, tänk er bilden...) in till hans säng för att stänga av oljudet innan han vaknar.
Mission completed! Jag lyckades! Inga vakna barn här inte!

Bara en mamma som efter åtta meters vansinnesspurt kryper ner under täcket och stirrar upp i taket. Ganska så jättevaken faktiskt.
O vilken underbar moooorgon...

Krokiga funderingar

Ibland tänker jag att det hade varit praktiskt att ha krokar. Ganska många krokar. I olika storlekar. Permanent fastsatta på kroppen.
Så jag hade någonstans att göra av allt som jag hela tiden måste släpa på.

Sjuttioelva gymnastikpåsar och fotbollsväskor. En hel arsenal av regnkläder. Blöta!
Strumpor som heeelt oavsiktligt tappats i något mörkt hörn eller för den delen
på en mycket väl upplyst plats.
Koppar och muggar och gamla intorkade yoghurttallrikar. Inklusive skedar som alltid vill trilla ur tallriken, förlåt tallrikARNA, när man balanserar dem mot diskhon.
Papperslappar. Filtar. Jackor. Gummistövlar. Tuschpennor. Pokemonkort. Lego. Lego. Sa jag lego förresten? Blöta handdukar och fotbollar.

Fast fotbollar är ju svåra att bära på krokar. Kanske någon slags fastsydd påse hade varit praktisk också. Eller en pung, som kängurumamman.
Krokar baktill och en bautapåse framtill?!

Hm... då skulle man ju faktiskt kanske kunna använda sina uttänjda armar till något annat. Roligare. Roligare än att släpa omkring på andras grejer menar jag. Kanske släpa omkring på sina egna?!
Ingen dum idé faktiskt. Tror ni man kan få patent på den?

Undrens tid är inte förbi

Jag har gjort ett kort, believe it or not.
Finaste finaste Cina slutade på jobbet idag. Trååååkigt och trist, men jag skickade i alla fall iväg henne med flaggan (eller vimpeln då) i topp. ;-)



Miljöfunderingar

Elia och jag åker bil och lyssnar på radio. Det är nyheter och de pratar något om miljö. Jag lyssnar i ärlighetens namn inte så noga.

Elia: Mamma
Jag: Mmmm
E: Du, tänk om alla i Horred,...(konstpaus) alla i HELA Sverige hade miljöbilar.
J: Mmmm, ja tänk...
E: Tänk, tänk... (han funderar lite på hur han ska uttrycka den fantastiska slutsats han kommit fram till och jag väntar mig något om hur bra miljön skulle vara, hur lite utsläpp det skulle bli eller så...) TÄNK... vad många miljöbilar det skulle vara då!
J: (Rycker till och kommer till sans :-)) Eh... ha ha, jaaa, det skulle det ju onekligen vara.
E: JA! (ganska exalterad) Det skulle bara vara såhär, swisch swisch (visar med händerna) miljöbilar ÖVERALLT.

Jo... många miljöbilar skulle det bli... :-)


Länge leve ProViva

För drygt två veckor sedan blev jag opererad och sedan dess har min mage varit helt och totalt kajko. Bullrig mage har fått en helt ny innerbörd och om jag trodde att jag haft magknip och ont i magen förut så var det då i alla fall inget mot detta. Fasansfullt.

Här om dagen fick jag nog och inledde en massiv motattack. Bara flytande föda och bombning av GODA, SNÄLLA, FINA OCH RARA bakterier. Actimel, ProViva, vanlig yoghurt och andra gulliga saker som är lättsmälta. :-)

Och dra mig bakom en skottkärra, jag tror det fungerar. Jag är faktiskt bättre. ProViva äger. Dyrt blir det ju förstås, för även barnen har upptäckt den magiska dryckens förträfflighet. Mest för att den är god då. Rara bakterier bryr de sig inte så mycket om. Hm... Kidsens favvo är Hallon/Granatäpple och den något mer vanliga Jordgubb,


medan jag själv gillar den lite syrligare smaken hos nya Blodapelsin/Aronia.



Jepp, så jag klunkar väl på då, i hoppet om att mitt lilla (långa, lagoma?) tarmsystem ska fatta vinken och hålla sig lugnt nu och för all framtid. Amen.
Viva ProViva!

Inspirerad

Hösten är på väg och med den lite annan mat än grillmiddagar. Matgalen som jag är har jag ett tag längtat efter tid och ork att boa in mig i köket och nu så... Två tv-program har fångat min uppmärksamhet på sistone och gett mig en riktig inspirationsboost. Två HELT olika program som i grund och botten ändå handlar om samma sak, att komma tillbaks till enkel, riktig och hälsosam matlagning. Nu har ju jag kanske aldrig direkt lagat någon krånglig, oriktig och ohälsosam mat men inspiration till ett bättre och rikare liv tas alltid tacksamt emot. :-)

Programmen är:



som har gått på svt1 i sommar och som jag helt missade till en början men sedan blev helt förälskad i och kollade in på föredömliga sidan Svtplay.
Ett härligt inspirerande matlagnings/livsstilsprogram där Hugh Fearnley-Whittingstall från River Cottage lär oss att leva nära naturen och ta tillvara på vad den har att erbjuda oss.




I söndags kväll startade också JAMIE OLIVERS FOOD REVOLUTION på kanal 5. Jag kollade in första avsnittet, fastnade, orkade inte hålla mig och har sedan tittat på resterande fem avsnitt på Youtube. Engagerande, upprörande och inspirerande om hur Jamie åker till Huntington, West Virginia för att försöka starta en matrevolution i skolor och samhälle som syftar till att få människor att börja laga och äta riktig mat igen och få bort all processad mat - bearbetade livsmedel från skolorna. Jag lovar, det var mer än en gång jag blev helt förfärad och nästan började gråta när jag såg vad barnen fick att äta i skolan och hemma - varje dag!!

Jamie har ju tidigare gjort ett liknande program om skolmaten i England och vi i Sverige har ju haft Matakuten, men... jag är fortfarande hooked och tycker det är bra att sådant här visas så att folk kanske börjar reagera på vad vi egentligen stoppar i oss och våra barn.

Gillar ni mat och engagerar er i matfrågor så kolla in!

Bekräftelsebehov

Att vi människor mer eller mindre har bekräftelsebehov har man ju insett, hört talas om och förstått, men att även husdjuren skulle vara beroende av det samma hade jag inte riktigt hajat förrän klockan 04.23 i morse. PIP!
Ja pip i dubbel bemärkelse för just vid sagda klockslag hoppade nämligen katten gladeligt och inte så lite lite stolt in genom sovrumsfönstret med en mus i munnen. Död tack och lov men inte så mysig för det.

Som tur är är man ju lättväckt och for upp fort som bara den ur sängen. Förföljde kattrackaren in på barnens rum för att försöka bära ut henne medan hon höll kvar musen i munnen men detta visade ju sig inte vara världens lättaste. Så fort jag rörde henne släppte hon nämligen sitt förnämliga byte på barnens matta, tittade på mig med den där überstolta "ser du nu vad jag har tagit med för något fint in" blicken som bara djur kan ha och började lättjefullt rulla runt på mattan kastandes musen med tassarna. UUUUUSCH OCH FYYYYY!!!!

Snacka om bekräftelsebehov, och det må väl vara hänt, men måste hon få en akut släng av det klockan halv fem på morgonen, medföljandes en äcklig mus??? Jag tänkte ju absolut inte ta i eländet så maken väcktes med största hast och fick, nästan sovandes tror jag, lirkat upp liket på en såg (bra att ha lager av allehanda användbara verktyg lite här och där i huset... ;-)) och svingat ut det genom fönstret ut på gräsmattan. Sen föll han som en klubbad säl i säng igen och jag... jag kunde inte somna om utan fick ligga några timmar och lyssna på kattstackarn som for runt och letade efter antingen sitt byte eller något nytt att sätta tänderna i och leka med.

Detta behov av att visa sina troféer kan bli väldigt illaluktande också om man inte är uppmärksam och hänger med i svängarna när det släpas in något. För några veckor sedan tyckte jag nämligen att det luktade så illa ute på verandan, typ död mus... :-P men jag letade och kunde inte hitta något och antog att det måste var något annat då. Jag försökte idogt hitta och eliminera källan till illaluktandet under några dagar utan större framgång men en dag när jag kommer hem har ene sonen haft större jaktlycka. Han har nämligen hittat en halvt förruttnad mus längst in under byrån. DUBBELÖRK! Vad gör man? Har dörrar och fönster stängda dygnet runt eller installerar någon slags musinbärningslarm??

Men ha ha ha, WHAT? Ni kommer inte att tro detta men just nu, bäst som jag sitter här och skriver hör jag väldiga uppfodrande jamanden från köket. Jag går dit, och vad hittar jag om inte... TAAADAAAA!!!! Katten och det återuppståndna, denna gången lite mer tilltufsade musliket!! Helt otroligt. Hon har banne mej hittat musstackaren ute på gräsmattan och släpat in den IGEN! Ni skulle sett hennes blick. Den sade mer än tusen ord minsann. "Trointeattnikanluramigjagärvärldensbästajägareochvillminsannhauppskattningförvadjaggör..." Ungefär så hade det nog låtit om man kunde översätta det till svenska. :-)

Ännu en gång är nu musstackaren förpassad utomhus. Denna gång ut på åkern. Det blir intressant och se om hon lyckas hitta den igen. Eller nej, det blir det inte, jag hoppas helt enkelt på en ände på detta muselände nu. INGEN MER MUS I MITT HUS!! Jag går genast och skriver en banderoll att hänga utan för ytterdörren. På återseende...

Teknikens under


Tänk att man lätt som en plätt kan koppla stordatorn till lilldatorn (Iphonen) och sen surfa sig fram på bilfärden igenom ett regnigt Uppland. Man får ju inte börja grubbla på hur det går till rent tekniskt med vågor i luften hit å dit för då blir man ju lätt knäpp men praktiskt är det. :-)

Storytel

Just nu testar jag som Buzzador Storytels nya app för Iphone och Androidmobiler. Det är en ljudboksapp till mobilen där man hos Storytel väljer ett abonnemang (en eller flera böcker per månad) och sedan kan lyssna på valda böcker i telefonen.

Två böcker får jag testa gratis och jag har valt dessa två:




En bok är redan färdiglyssnad och hittills har allting fungerat perfekt. Till Iphonen kan man förutom att lyssna strömmat även ladda ner boken och lyssna i offline läge och det är ju guld för mig som lever och bor i "den mycket varierande täckningens lovade land" :-)

Dessutom, vänner och bekanta, är de så hyggliga att de erbjuder alla mina vänner samma erbjudande! Har ni alltså Iphone eller Androidmobil så kan ni få lyssna på två ljudböcker gratis under en månad. Hör av er till mig om ni är intresserade så ska ni få länken till sidan. Perfekt för strandhäng eller den långa bilresan till släkten i de djupa skogarna. :-)

Sommarläsning

Semester = tid att läsa böcker. Yay! Lycka!
Det här är vad som ligger i min pockethög inför viloperioden.








Kortskissen nr 100!!


Då var det dags. Denna vecka firar Kortskissen 100-skiss jubileum!
Var med och fira den 100:e skissen du också genom att göra din egen tolkning och maila in den till Kortkissen (senast söndagen den 11 juli.) Bland de som är med kommer det att lottas ut dekorationspaket från Designat, Arkivet och Papermaze.

Skynda in till Kortskissenbloggen, där finns massor av fina skisstolkningar att titta på och all information du behöver för att delta i utlottningen!


Kortskissen nr 99.



Denna vecka kan ni se skiss nummer 99 på Kortskissen, massor av fina bidrag! Och nästa vecka är det dags att fira skiss nummer 100. Missa inte det! Fina utlottningar väntar!

Det finaste jag vet...

...är de här tre grabbarna (och deras pappa förstås.)

Nu är det äntligen sommarlov och de (o)traditionella avslutningskorten är tagna. Jämför ni med förra året så ser ni att många delar av deras kroppar har växt. Ben, armar, kalufser... ;-) Vi hann inte med någon skolavslutningsklippning i år och... det syns kan man säga. :-) Men vad gör väl det, de är ju världens sötaste i alla fall







Puss på er älsklingar! Bra jobbat i år. Nu förtjänar ni ett långt och soligt sommarlov!!

Grattis alla fina mammor

Idag är mammornas dag. Hoppas ni alla känner er älskade och omhuldade och har haft en fin dag! Ni gör ett fantastiskt jobb!

Testpilot

Jag måste säga att det hade inte varit helt fel att få bli testpilot för den här trevliga tingesten...



Testpilot har man chans att bli om man anmäler sig på Smartson.se
Jag vill, vill du?