Fredagsbabbel

Alltså!!! Om jag bara kunde hålla ordning på mina grejer - till exempel kortläsaren - så skulle jag raskt kunna lägga ut massa scrap och pyssel här som jag gjort till formex. Meeeeen... nu kunde jag ju som ni kanske gissat inte riktigt hålla ordning på kortläsaren denna veckan så det blir inget med det idag tyvärr. (Såja, såja.. gråt inte så förtvivlat ;-) 

Istället kan jag berätta att jag nästan snyftar lite också för att jag idag har läst ut min braiga bok (som ni kan kika på här längre ner i högerkanten.) Tillsammans är man mindre ensam, skriven av Anna Gavalda. Suck... det är en stor sorg att den är slut, såååå bra var den. Så bra! 

Men samtidigt måste jag också le lite fån-lyckligt för i kväll ska vi äta KRÄFTOR!! Goda goda havskräftor!! och det har jag inte gjort på riktigt länge så det ska bli fantastiskt gott!!! (och dyrt... men det får väl svi´ över som man säger här...)

Jaa, något mer intressant hade jag väl inte att förtälja direkt. Inte för att det ovanstående kanske var direkt inressant det heller, men något att läsa var det ju iallafall. Nu ska jag duscha så inte mina kräftvänner blir ivägskrämda av min icke-goda odör efter den varma dagen. Tjingeling!!

(Men fy vilket babbeltjabbel ser jag nu när jag läst igenom allt. Ni får ursäkta att jag bara är lite för mycket idag. Sorry!)

Oj vad tiden rusade iväg

Plötsligt hade det nästan gått en hel vecka. det har varit mer än fullt upp med skolstart, jobbstart, scrapdeadline och tusen andra saker. Min magnetism har tyvärr inte heller minskat sedan förra veckan och det hela börjar nu bli lite ansträngande. Förut vandrade något barn runt varje natt men nu vandrar ALLA barn runt varje natt och alla hamnar tillslut hos mig. Får nog införa något slags belönsingssytem för den som ligger kvar i sin säng hela natten och se om det har någon verkan. Det är så jobbigt att ständigt ligga och balansera på sängkanten. (Men i och för sig, bra balans får jag ju iallafall :-) )

Dessutom har jag påbörjat projekt "gå och lägga mig i tid" och har ganska stora svårigheter med att få det att fungera. Hur kan det vara så svårt? Sova är ju faktiskt väldigt skönt. Om man bara hade lite fler timmar till övers att hinna med allt det där andra man måste hinna med förutom att sova så hade det nog varit lite lättare tror jag...

Så... det är lite mycket nu, men det lättar nog snart hoppas jag, när vi kommit in i våra höstrutiner lite bättre, och jag kommer i säng i tid, och slipper sova på sängkanten...
Jodåsåatt... allt är väl precis som vanligt ;-)

Nattlig mystik

Det händer underliga grejer hos oss på nätterna. Underliga nattliga vandringar äger rum som är helt utanför min kontroll. Faktiskt så börjar jag undra om jag, eller min säng, har blivit magnetiserade som Jack Black i filmen Be kind rewind. (Vilket för övrigt är en mycket rolig film som jag dessvärre inte tror finns på dvd i Sverige än... men kolla in den när ni får möjlighet.) Och är det inte magnetism vi talar om så vet jag då inte...

Igår såg jag klart och tydligt hur barnen somnade sött och lugnt (nåja...) i sina sängar vid niotiden. Snark, snark och allt var frid och fröjd trodde jag. Observera TRODDE jag! för när jag klockan halv ett kommer upp för att lägga mig själv, vad ser jag då? Jo inte en, inte två, utan TRE små grisar som ligger och sover - inte i sina sängar utan i min och M´s säng. När drogs de dit liksom?

Nåväl, jag orkade inte med något kånkande och bärande utan gick och lade mig i gästsängen istället och där sov jag gott tills klockan fyra då inte en utan TVÅ små grisar helt plötsligt låg och knödde med mig. WHAT? Det måste ju bara vara något magnetiskt, eller? Det var bara att knalla iväg igen. Denna gången till min egen säng för nu låg där ju bara en svettig son vilket betydde ganska gott om plats för den trötta mamman. Där fick jag iallafall sova klart (jo jo, klart...) tills halv sju då klockan ringde. 

ÖRK! Jag gillar INTE sådana här nätter. Kan ingen slå mig med en stekpanna eller något så jag blir avmagnetiserad. ELLER säga till maken att han slutar hänvisa sönerna till min säng när de vill krypa ner i hans (vilket inatt var lika med A´s säng, för inte heller maken fick ju plats i dubbelsängen.) ;-) En smart kille den där... vilken jag för övrigt varit gift med i 14 år idag. Hur snabbt som helst har dessa lyckliga år gått, och jag hoppas att de blir lika många och många fler därtill. Love you honey! fastän du skickar de nattvandrande barnen vidare till mig... :-)

Tack snälla!

Snälla Jozebelle och snälla Kicki har tilldelat mig denna fina utmärkelse. Tack tjejer, ni är för söta!

Reglerna för denna lilla award är egentligen såhär... (in english :-) )

1. The winner can put the logo on her blog.
2. Link the person you received your award from.
3. Nominate at least 7 other blogs.
4. Put links of those blogs on yours.
5. Leave a message on the blogs of the girls you’ve nominated

Och jag tänker följa halva reglerna och länka till de som utnämnt mig, men sedan kan jag omöjligt välja ut ett visst antal bloggar att skicka den vidare till. 
Ni är SÅ många som jag tittar in till nästan dagligdags och ni ger mig SÅ mycket inspiration, på SÅ många olika områden i livet. Känn er därför utvalda allihop, en del av er vet säkert inte ens att jag kikar in hos er, (är ju inte världsbäst på att kommentera alltid...hrm... sorry.) Ni är bäst hela bunten :-) !!!

Kattfnatt

Hej Hej!!!
Hälsningar från mig och vår lilla "bebis", Isa, som har lekt lite med Photobooth. 
Isa busar runt och har sig och  stora katten Meja börjar väl vänja sig vid trasselsudden. Först undrade hon nog vad det var för onödigt åbäke vi hade släpat hem och ville bara väsa och morra lite, men nu verkar hon ha gillat läget och bryr sig inte såvärst. Vi hoppas att de ska bli goda vänner vad tiden lider och med gemensamma krafter utrota musbeståndet som vill knapra i våra väggar på vintern. :-)








Ljuvligheters ljuvlighet

Har ni sett reklamen för Lexingtons höstkollektion? Om inte så gå genast HIT och ta er en titt på bildspelet. I LOVE!!!! Alltså det är nästan så jag vill det ska bli höst genast.

                                                                                                                 Foto:Lexington

Men VARFÖR, VARFÖR kan det aldrig se såhär mysigt och pysigt ut i min trädgård? Kanske för att jag bor på västkusten och det regnar så ofta och oförutsägbart att det är näst intill omöjligt att ha några textilier ute i trädgården över huvud taget. Om man inte vill springa skytteltrafik in och ut dagarna i ända vill säga... Hm... Jag tror jag behöver en amerikansk veranda jag, med tak. Måste genast presentera denna strålande och absolut nödvändiga idé för maken. Han kommer säkert att bli alldeles till sig av glädje ;-) Eller vad tror ni?! :-)

Härliga sommarminnen

Under en vecka i sommar hade vi äran och den stora glädjen att ha lilla kusin Alice hemma hos oss, ja och hennes mamma och pappa också förstås. Det är alltid lika trevligt med besök och just Alice drar fram alldeles särskilda egenskaper hos de tre bröderna bus. Helt plötsligt blir de snuttiga, omhändertagande, rara och helt förtrollade av den lilla tjejkusinen. De tycker hon är SÅÅÅ gullig (och det är hon ju verkligen!) och vill SÅÅÅ gärna ta hand om henne. Man blir alldeles varm i hjärtat. Är det verkligen mina söner som uppträder sådär? De som brukar kivas och rivas mest dagen lång... Tänk om de skulle få en egen lillasyster. Hon skulle väl bli världens mest bortklemade unge! ;-) Nej, det är nog inte värt! :-)

En eftermiddag åkte vi till Åsa och fiskade krabbor. Det var mulet och blåsigt men å vad roligt de hade alla barnen ändå och fina kort blev det. Älskar mitt 55-200 objektiv! :-)













Nu blev det ju bara sex fotosmakprov, för ni orkar väl inte titta på alla 200 bilderna som jag knäppte på denna timma :-D  Ha ha! Nej det får bli något för soffhörnet i gråmulna november när man desperat vill minnas sommarens värme och barfotadagar. Då kanske det till och med behövs fler?!

Back in business - SURE!!!

Blev väl inte så mycket av det där "Back in business" precis. Men nu är jag hemma, hemma igen, som i hemma hos MIG och jag har faktisk varit väldigt produktiv de senaste dagarna. I trädgården. Det var ju förfall och elände när vi kom hem efter två och en halv vecka. Dött, igenvuxet och överblommat i en salig röra så det var bara att ta i med hårdhanskarna, eller kanske snarare trädgårdshandskarna. Efter ett par dagars intensivt arbete är nu plattgången rensad, häcken klippt, grönsakslandet ansat, squashen inplockad, döda sommarblommor (snyft) kasserade, gräsmattan och kanter klippta och trimmade, getingar utrotade (iallafall några) och putsning av överblommade perenner är påbörjad.

Så nu kanske jag kan ta tag i lite fotoredigerande så jag kan lägga upp lite semesterbilder också, bland all kompakt text. Snart snart som jag alltid säger... undrar när snart blir? Kanske efter frukost? Eller i eftermiddag.

Nu har jag iallafall gjort mig hörd så alla vet att jag lever, om än mest ute i trädgården. Förhoppningsvis kommer jag nog tillbaks in också, vad tiden lider. Hav tålamod kära vänner :-)