American Chopper

I kväll har Aron, Noah och jag tittat på vårt favvoprogram, American Chopper på Discovery Channel. Ni kollar väl in Paulie, Mikey och Paul Sr som bygger chopper motorcyklar på Orange County Choppers?!



Alltså, jag är typ noll intresserad av bilar och motorcyklar i vanliga fall men de här biffiga killarna (klena kan man iallafall inte kalla dem...) är näst intill beroendeframkallande. De är inte sams mer än två minuter i sträck men de bygger coola motorcyklar och är ganska roliga så jag är fast! My sunday addiction!

För att tala om något HELT annat så var jag på scrapmaraton på Scrapbutiken igår. Sååååå trevligt, även om jag inte lyckades vara lika produktiv som jag hade önskat. Om jag talar om att jag numera går under namnet fru Snigelscrappare så kanske det säger något om takten ;-). Men lite fick jag iallafall presterat, mycket inspiration för framtiden inhämtade jag och dessutom gick jag därifrån med min nya Bosskut, så det var en riktig kalasdag! Ska lägga ut mästerverken snart... när de blivit HELT klara...hrm...

Making Memories runway collection

Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha....
Dessa vill jag ha!!! De är så fiina och rooosa och säkert jättejättepraktiska. Och är de inte det så vill jag ha dem ändå, bara för att de är så snygga!

Spioner

Jag har blivit utsatt för spionage idag. Och jag tog spionerna på bar gärning på vår veranda. En såg ut som en halvklädd, hockeyspelande cowboy och den andra mer som en riddare, men när jag konfronterade dem sa de att de var spioner. Men det kanske är sådär spioner gör för att inte bli igenkända, vad vet jag?!



Nystart

Idag kände jag att det fick vara nog. Nu har det blivit så mycket gnäll på sistone och jag vill inte ha en gnällblogg utan en gladblogg. Så...ut med gnället, skället, suret och in med positivismen och solskenet.

Hur lyckades jag med denna känslosvängning. Ingen aning? och jag har ingen aning om hur länge den varar ;-), men jag satte mig på verandan för lite ljusterapi och drack en kopp te. Det kanske var det som gjorde det?!

Sen uppmärksammade jag i min banner att det skulle vara lite scrap, kort och pyssel här inne också. Alldeles för lite av sådant!!! What a blogger som inte håller sina löften. Måste försöka ändra på det också. Och så MÅSTE jag städa. Har varit ute i trädgården hela veckan så om det blivit fint där ute har det blivit i ungefär motsvarande grad fult här inne.

Oj, nu lovar jag runt märker jag. Kanske bäst att inte ta i FÖR mycket, då kanske jag stupar direkt innan jag ens hinner börja med gladdagen och gladlivet.

Men imorgon blir det iallafall en gladdag på Scrapbutiken. Hoppas jag får något scrappat också och inte bara sitter där och är glad. Är inte säker på hur scrapeffektiv jag är i större sällskap. Ja, ja vilket världsligt probleeeeem...det räcker väl att sitta där å va glad om jag nu inte skulle få nåt gjort.

Hepp, hopp, nu ska jag inte sega mer utan gladeligt och med positivismens flagga vajande högt över mitt huvud gå och greppa min vän dammsugaren och dra honom (eller är det en hon? Nej, det får nog vara en han för lite mer rättvisare städfördelning här i hemmet) runt i en gladelig städvals. Kan ni tänka er något muntrare en fredag i april?! Knappast ;-)

SupersuraSunkSara

Jaha, det är ju nästan så man blir full i skratt mitt i allt elände.

Plötsligt kommer jag på att jag nog är lika sur som SupersuraSunkSara. Undrar om jag SER lika sur ut också? Kanske därför dom tittade så konstigt på mig när jag hämtade barnen i skolan/förskolan? ;-) Det är nog bäst jag går och kollar mig i spegeln... Sedan ska jag nog sjunga SupersuraSunkSaras sursång och efter det får jag väl gå och sätta mig i det lilla skjulet (duger barnens lekstuga tro?) så jag kan bli snäll igen.

Blir man trött av allt krångel så blir man ju ännu mer trött av att vara sur. Ingen bra kombo. Jag börjar sjunga nu...på vägen till det lilla avsurarskjulet. "Sur, jag är sur, lalalalalala...."

Nu är jag trött...

Ärligt talat måste jag faktist få säga att NU ÄR JAG TRÖTT!!...på sjukvården i allmänhet och på handkirurgen på Sahlgrenska i synnerhet! Ursäkta om någon jobbar där, det är säkert inte ditt fel, men JAG ÄR TRÖTT!!

Som typ ingen vet, (för jag är ganska bra på att gömma det för jag tycker det ser läskigt ut) har jag ett mysko lillfinger. Ett STORT mysko lillfinger med en kärlmissbildning, en slags kärlnystan som växer och gör fingret större och större ju längre tiden går.

Många har turerna varit kring detta finger och efter långt om länge och undersökningar hit och dit har de nu till sist kommit fram till att inget annat finns att göra än att helt enkelt TA BORT hela fingret, eller låta det vara kvar och se det växa, växa, växa...

Det senare är inget alternativ för mig, då jag sett utvecklingen under åren. Jag vill inte bli sextiofem med ett lillfinger som typ släpar i golvet. Men som jag tycker alla måste fatta så är det inte heller ett helt otraumatiskt beslut att ta att AMPUTERA ett finger. (Bara det avskyvärda ordet ger ju en kalla rysningar. Brrr...)

Och nu ska jag tala om hur länge detta har tagit att komma fram till. Första rundan gjorde jag i artonårs åldern och det gick ganska snabbt på den tiden, men då bestämde jag mig för att avvakta. Men denna sista omgången, sedan remissen skickades till Sahlgrenska har nu tagit, håll i er... SEX ÅR!!!!!! (ungefär) Först fick jag vänta nästan tre år innan jag ens fick en tid för att komma dit för en första undersökning, det ni... Sedan har det tagit ganska exakt tre till att komma dit vi är idag. Vad hände med vårdgarantin?

Så nu i måndags, låg det hoppsan, ett brev i postlådan. Kallelse till operation den 15 maj. ISKALL blev jag, kunde typ inte äta på en hel dag och... usch ja, det var inte så roligt alls. Nu fanns det liksom ingen återvändo längre.

Idag hade jag väl lugnat mig lite, accepterat mitt öde, och skulle ringa Sahlgrenska för några frågor. Läkaren sa nämligen, när jag var där för förra återbesöket, (ett och ett halvt år sedan!) att jag antagligen behövde göra en ny kärlröntgen innan en operation. Men ingen kallelse till det har kommit. Måttligt irriterad över att man som patient ska behöva se till att allt blir som det ska ringde jag upp.

"Vad bra att du ringer", säger hon i andra ändan. "Jag har fått en lapp här från din läkare som säger att du kanske skulle ha en röntgen. Det har jag inte fått veta innan."
Bladder, bladder hit och dit...och "Jaha, men då får vi stryka den här operationstiden, de har så mycket att göra på kärlröntgenstället, det vet man inte när de kan bli, så då får vi kanske ta operationen efter sommaren, synd att vi inte visste detta då kunde du ju gjort denna röntgen nångång nu i vinter..."

AAAARGGGHHHHHH!!!!!!! Här har jag stått i denna operationskö ett och ett halvt år, MED FÖRTUR, sex år har jag väntat från början, och de kan inte ens hålla reda på att jag ska ha en röntgen så jag får vänta ännu längre bara för att de sjabblar sig. Nu när jag äntligen hade repat mod och ställt in mig på detta.

JAG BLIR GALEN SNART!!! VAD ÄR DETTA FÖR LAND? VAD ÄR DETTA FÖR SYSTEM? Jag tycker att jag varit tålmodig och snällt väntat i kön, MEN NU ÄR JAG SUUUUR!!!


Ville bara säga det, att nu är jag TRÖTT, och SUR!!!, bara så ni vet... Det är inte läge att reta upp mig med något annat för tillfället. Nu räcker det! Blä!

Kungen

Min 2½ åring är en skön typ. Helt plötsligt tror han att han blivit kung eller något liknande här hemma. Han inbillar sig med friskt mod att han kan bestämma allt och göra precis som han vill. FEL FEL FEL!! Men det fattar förstås inte han.

Med barsk stämma och utsträckt arm kommer han domderande och försöker ge order om att mamman genast ska gå och hämta socker, kakor, popcorn, godis eller något annat som faller den lille diktatorn på läppen för tillfället. Eller, så kan det vara en annat livsviktighet som behöver utföras. Som att videon ska sättas på, en fluga ska smackas...och det kan inte vänta EN ENDA sekund för då blir det stor katastrof och kungen blir rasande av ilska över mammatjänarens lathet.

Det ska villigt erkännas att det inte alltid är 100 gånger av 100 som mammatjänaren är sådär exemplariskt principfast och står fast emot alla kungens domderingar. Ibland beter hon sig verkligen som en tjänare... med dåligt samvete och undringar om detta kommer att göra så att kungen utvecklas till en hänsynslös diktator i framtiden. Men ibland vill även en stackars mammatjänare bara ha lite lugn och ro...även om det nu innebär att hon måste muta med en kaka extra eller sätta på videon en gång till. SUCK!! inte bra, jag vet.

Det är väl förstås bara jag som är så mesig och lättlurad. Alla andra är nog totalt envist principfasta och viker sig ALDRIG! Tror jag iallafall...
Men det är väl bara att jobba på det där att nå upp till 100 gånger av 100, om det är mänskligt möjligt, inte vet jag...än... Och så får jag bara hoppas att det blir en ödmjuk liten herre av den här 2½ åringen också, nån gång i framtiden...

Vårstädning i trädgården

Nu har jag ÄNTLIGEN kommit igång med vårstädningen i trädgården! Det var segt i år måste jag säga. Förra året började jag nog en hel månad tidigare än i år - minst! Men i år har det varit så kallt och tråkigt väder att jag knappt velat sticka näsan utanför dörren.

Igår började jag iallafall räfsa och klippa. Och den dåliga kondition gör sig genast påmind...hmmm...måste nog komma igång med de där promenaderna igen också... Jag fick god assistans av mina små jobbarkillar, som vanligt, de är riktigt flitiga. Det brukar nästan bli slagsmål om vem som ska klippa med sekatören. Aron var uthålligast igår. Han krattade och krattade och krattade och pratade och pratade och pratade. Den pojken vet minsann hur man gör flera saker samtidigt. Han har hela tiden något viktigt att säga, t.o.m när han ska sova. Det går knappt att få honom att vara tyst länge nog för att han ska somna ;-)

Och så här ser våren ut i vår trädgård just nu, härligt!















Utnyttjad

Idag känner jag mig ledsen, arg, besviken, upprörd, bedragen...you name it! En person som jag i god tro hjälpt och ställt upp för har ljugit för mig, utnyttjat mig och betett sig på ett anmärkningsvärt lågt sätt. Det känns inte roligt alls...så grundlurad!

Men det värsta är inte hur det drabbat mig utan hur det drabbat andra människor på ett sätt som jag ALDRIG!!! hade ställt upp på frivilligt!

FY!!! FY!!! FY!!!

Vilken doft är du?

Hittade det här "dofttestet" och kunde naturligtvis inte låta bli att göra det...
Och min doft var citron, hm...hade jag aldrig gissat. Hade mer satsat på "unkig mamma som knappt varit ute på hela vintern" ;-)

Din doft är Citron

Vivacious, tangy, and lively
You are one gigantic ball of energy!

ÖRK

Har just vaknat upp efter ett drygt dygn i ett sumpigt, mörkt, bottenlöst hål - känns det som.

Kan någon förklara varför man - när man klarat sig igenom nästan två veckor av magsjuka i familjen, sex magsjuka barn (egna och kusinerna) helt plötsligt, fyra dagar efter att den siste blivit frisk, när man är helt säker på att man klarat sig, då....KABOSCH!!!! - varför man då åker på det själv? Jag fattar ingenting!

Det blev ett väldigt invecklat stycke där ovan ser jag, men jag orkar inte ändra. Hoppas någon förstod vad jag menade iallfall. Lyckades lägligt bli dålig precis till dubbelavsnittet av Grey´s anatomy åtminstone, så det passade ju liksom lite in i tiden. (Att vara sjuk ackompanjerad av en sjukhusserie menar jag...om man nu ska försöka hitta något positivt med det hela.) Kan nästan höra ambulansradion...

...*krsch, piiiip, krrrr, piiip, kerrresc* (ljuden som alltid kommer sådär före meddelandet) Inkommer med 33-årig magsjuk kvinna. Hittad svårt medtagen på soffan i sitt vardagsrum... *krsch, piiiip, krrrr, piiip, kerrresc*...

Sedan rullar de snabbt in mig på en bår och jag blir professinellt omhändertagen efter konstens alla regler. Visst hade jag passat in? (Om någon såg Grey´s så måste ni iallafall tycka det...lite)

Riktigt så tv-aktigt var det dock inte. Istället låg jag hela natten på den otroligt obekväma soffan och kunde inte sova någonting och ingen märkte ens att jag varit dålig förrän på morgonen för darlingen hade somnat klockan åtta när han lade barnen...så häftigt var det. NOT!

Nu är jag dock tillbaks på banan igen. Lite mör, men glad att eländet är över för denna gång iallafall!

Sitcoms och snabba repliker

Jag har funderat på det här lite... Hur kan de i sitcoms och komedifilmer hela tiden hitta så fyndiga och snabba repliker? Det bara rinner ju ut roligheter ur munnen på dem, hela tiden. Jo... manus, jag vet, men vissa människor är ju faktiskt nästan sådana i verkligheten också.

Sådana där snabba repliker kommer jag ALDRIG på. Om jag inte är nästan medvetslöst trött och überfnissig vill säga. För det mesta är min stackars mammahjärna istället nästan på gränsen till härdsmälta. Tänk bara alla fem miljarders saker man ska koma ihåg under en ynka dag. Åka hit, åka dit, tvätta det, eller det, plocka här, hjälpa till där, lägga det på rätt ställe, skjutsa i rätt tid, passa den och inte glömma den, packa det där och packa upp det där, ring hit eller dit, skicka med det och inte det andra, svara alla som tjatar på en gång och samtidigt utföra det ena eller det tredje...

Läste ett bra citat i en Papercraftstidning. Det var nåt såhär..."If evolution really works, how come mothers only have two hands?" (Milton Berle) Jag skulle vilja lägga till, "...and how come mothers only have one brain?" Ibland känner jag mig i skriande behov av åtminstonde en eller gärna två backuphjärnor, där man kunde lasta av lite överflödig information och viktiga komihåg saker.

Jag menar, med allt detta gytter i huvudet, hur ska man hinna med att säga lustigheter när man liksom har nog med att komma ihåg om man över huvud taget skulle prata - eller om det var nu som det var guldläge att var tyst. Kanske blir det lite roligt ibland, men inte för att man lyckats vara särskilt fyndig utan för att man tappar ord eller pratar baklänges i all sin tankeförvirring.

Mina mest dräpande kommentarer kommer jag på efter jag gått och lagt mig, vid den där tiden när hjärnan börjar snurra hysteriskt som en hårddisk som sjunger på sista versen, precis innan man ska somna. DÅ minsann, då kan jag komma på de allra mest fantastiska svar och lustigheter som hade passat bra i olika situationer under dagen.

Men vad är de till för nytta då? Vid halv tolv-tolv tiden är det ju liksom inte riktigt läge att lyfta luren för att ringa och berätta att: "Du, du vet innan idag när du sa det där...då skulle jag egentligen svarat såhär. Ha ha ha...lustigt det hade blivit då va?!"

Nehej, inte det nej... ingen som tycker det är roligt att bli väckt för att höra ett fyndigt svar som borde givits, säg cirka åtta timmar tidigare? När ska jag få tid att uttrycka mina lustigheter då? Kanske borde jag öppna en telefonlinje dit andra mammor med överbelastade hjärnor kan få ringa sent på kvällarna för att få roliga svar och skämtsamheter som de kan använda under morgondagen?! Är det måntro min enda chans?! Eller så fortsätter jag bara att vara en allmänt förvirrad och lagom tråkig mamma i mina bästa år. Det kanske är säkrast...

Lite scrappat

Lite, lite har jag iallafall fått scrappat medans jag suttit här och skräpat under påsken...



ETT påskkort blev det i år. Ett ganska klent resultat kan tyckas, men iallafall en hundraprocentig förbättring mot förra året då jag inte gjorde något alls.




Och så en layout med min underbara och übertrevliga svägerska på, till svärföräldrarnas familjealbum som är under uppbyggnad.
Sen var det slut för nu, men det är ju faktist en påskdag kvar så kanske får jag lurat till mig en pysselstund imorgon också om jag har tur...

Inte smart...

I min iver att vara en trevlig, snäll och god mor så visade jag igår mina små telningar att man kunde spela olika spel på Bolibompa sajten. Jag ångrar det nu! Det hade varit bättre att de fått leva i lycklig ovisshet om denna sida tror jag. Iallafall för min skull.

Så fort jag närmar mig datorn för att surfa eller blogga låter det numera nämligen såhär...
"Mamma, mammma, MAMMA!!!!!! Vafför får inte ja spela med bolibompabandet. Mamma!!! Ja vill spela med bolibompabandet. Kan inte ja få spela Piggly? MAMMA!! Ja vill spela..." Och sådär fortsätter det i en oändlighet. Så länge som jag sitter framför skärmen ungefär, så länge som jag orkar stå emot och höra...innan mina öron trillar av...

Som jag ser det finns det bara två lösningar på detta problem. Antingen måste jag få dem att glömma att Bolibompa någonsin haft en sajt över huvud taget, eller så får vi köpa en dator till. En laptop. Till mig. Som jag kan blogga och surfa på framför tv:n. Eller i sängen. Eller under parasollen i trädgården (om det nu bara ville bli lite varmare någon gång förstås.)

Om jag bara lyckades övertyga maken om nödvändigheten i detta så vore Bolibompa inte något problem att tala om alls. Undrar om det går? Eller om det är lättare att övertala barnen om att Bolibompa inte längre existerar?. Det tål att tänkas på. Det gäller att ha en genomtänkt strategi och vara målmedveten. Jag ska finslipa mina planer under påsken så får vi se vem eller vilka det blir som blir "övertalningsoffer" nästa vecka.

Men nu tycker jag att ni/vi alla bara ska ta och vila, njuta av nära och kära, äta god mat, gå ut och lukta på våren... och fundera en liten stund på varför vi egentligen firar påsk, mer än för att få föräta oss på ägg och påskgodis. Det ska iallafall jag göra. GLAD PÅSK!!!

Mer renovering

Lite fler bilder från arbets/scraprumsrenoveringen som nu nästan är helt klar. Det är bara alla grejer som ska bäras in igen och lite hyllor som ska målas och sättas upp. Och så ska det STÄDAS och organiseras förstås! Men om det kommer att gå så fort vet man ju aldrig.Det är ofta det där sista som aldrig blir gjort, om man inte gör det med en gång...











Och näste man till kräkning...

...blev Elia...
Glad påsk till läkaren på öron-näsa-hals som tittade honom i halsen när vi var där innan i dag. Stackars henne!

My, oh my...

...det har varit en helt otrolig, märklig, trevlig, uttröttande, konstig dag idag. Jag och svägerskan drog iväg till Ullared i morse med 6 barn i släptåg. Antingen vill jag ge oss medalj för att vi vågade oss på det eller så vill jag ge oss en knack i huvudet för att vi ens kom på tanken. Har inte riktigt bestämt mig för vilket än...

Nej ärligt talat. Vi överlevde väl G-kås. Med mycket mutor och änglalikt mammatålamod. (Och inte mer än ett surt barn i taget :-) ) Efteråt drog vi till M, (ni vet stället vars namn barnen kan läsa redan när de är typ ett år gamla) och åt mat (eller vad man ska kalla det?! ;-) ) Sedan blev det en blomsteraffär och mataffären, korta stopp, och sedan raka vägen hem.

DÅ, halvvägs hemma kräks 2 av tre besökande kusiner i bilen. Inte i min, tack och lov, utan i svägerskans, stackars henne. Torka, torka, hala över Noah till min bil, hem, packa ur, vakta kräksjuka barn, vakta andra barn, sprita sprita sprita allt, packa upp, mata maken, mata barnen, lägga barnen...

SEDAN DESS HAR DET LEGAT TVÅ UTSLAGNA MAMMOR FRAMFÖR TV:N OCH TITTAT PÅ TYP ALLT SOM RULLAT FÖRBI FRAMFÖR ÖGONEN.
Och nu tror jag att två utslagna mammor ska gå och lägga sig i sängen.

Ps. Alla barn sover nu och ingen kräks. Vi hoppas att alla ska vara hårt sovande HELA natten så vi får vila våra medtagna kroppar. ;-)

Sifferutmaning

Jag har blivit utmanad av Zara...

1. Så mycket är klockan just nu: 20.50
2. Året jag föddes: 1973
3. Mitt lyckonummer: 5
4. Numret på bostaden jag bor i just nu: 2
5. Min längd (i cm): 163
6. Min skostorlek: 37
7. Så många ostskivor lägger jag på mackan: 2
8. Så många fulla album med scrappade sidor har jag: 0
9. Antal par skor jag äger: 10
10. Telefonnumret till min favoritrestaurang (riktnumret behövs ej): Har inte numret till den, den ligger utomlands.
11. Såhär många av mina naglar är målade just nu: 0
12. I genomsnitt klipper jag håret såhär många gånger per år: 7-8
13. Postnumret till min favoritort: Har ingen särskild favoritort
14. Så många sekunder kan jag hålla andan: 35
15. Så många minuter kan jag stå på ett ben: 5
16. Så många kullerbyttor på rad kan jag göra: 10 kanske, om jag har tillräckligt med plats
17. Antal TV-apparater som finns i mitt hem: 2
18. Antal gånger jag legat på sjukhus över natten: 4 omgångar
19. Hur många bilar jag ägt: 3
20. Antal partners jag haft: 1
21. Hur många TV-program jag ser i veckan: 4-5 kanske
22. Antal timmar i veckan jag spenderar vid datorn: 5-10
23. Antal timmar i veckan jag spenderar på att pyssla: 5-10
24. Antal swappar är jag med i just nu: 0
25. Så många olika länder har jag besökt: 14
26. Så många minuter tillbringar jag framför spegeln varje morgon: 10
27. Antal gånger jag går på krogen per år: 0
27. Så många syskon har jag: 2
28. De tre siffrorna i min bils registreringsnummer: 509
29. Så mycket kostade mitt senaste inköp: 274 kr (mat på ICA)
30. Så många kuddar har jag i sängen: 2
31. ISBN-nummer på min favoritbok: 9137113712
32. Antal olika mobiltelefoner jag ägt: 2
33. De fem första decimalerna i Pi är: 31415
34. Antal träffar jag får när jag skriver in mitt namn i Googles sökruta: 64300
35. Den här tiden står min väckarklockas alarm på just nu: 05.45

Usch och blä...

Vad som verkade bli en totalt proppfull helg (fotbollsmatch, kalas, kusinbesök, kalas igen..) förvandlades här idag till en helg, med vad det ser ut som just nu, inga engagemang över huvud taget. Hastigt och lustigt hände det, precis innan vi skulle åka iväg och storhandla barnen och jag. Noah kräktes!

Han hade visserligen klagat över ont i magen hela morgonen, men någon magsjuka hade jag inte väntat mig förrän han helt plötsligt sade, gråtandes, "Det är alldeles tjockt i halsen..." Vetskapen av vad som var på gång slog ner som en blixt från klar himmel. Det var bara att fösa in det lilla livet i badrummet med en farlig fart. Och vi hann...skönt det iallafall.

Och nu har han kräkts lite till och sovit en stund. Och någon storhandling blir det inte. Och något kalas blir det inte. Och om det kommer några kusiner vet jag inte än.
Helt plötsligt en göraingenting helg. Hur oväntat var det!?

Kanske hinner det hela ta ytterligare några vändningar innan dagen är över. Just nu skulle jag inte bli det minsta förvånad för någonting känns det som. Det är bara att vänta och se vad eftermiddagen för med sig för överraskningar!

Grädde är gott





Inga höjdarbilder precis, gryniga, för mörka... Är trött på dålig blixt, dåligt bildbehandlingsprogram och inomhusbilder nu. Mer sol och utomhusbilder får det bli framöver. Eller en ny blixt och photoshop... (inte så dumt det heller förstås.)

Men en sån här söting var ju tvungen att fotas, dåligt ljus eller ej. Han vispade grädde med elvispen som om han inte gjort annat hela sitt liv. Fast det godaste var förstås att få slicka visparna efteråt, som alla kan se... ;-)

En darling

MIN MAN ÄR EN DARLING!!!
Han har tagit ledigt hela dagen från sitt superstressade, superpressade jobb bara för att kunna ge mig frukost på sängen och vara med mig på min födelsedag. Det var nog den bästa present jag kunde få! LOVE HIM!!

Sen ska det ju förstås också bli roligt när present nr. 2, BossKuten, hittar hit från far, far away och jag får börja leka med den... Men det är ju en annan historia.

En bra dag har det iallafall varit hittills, trots viskningen jag fick från Aron i mitt öra när jag vaknade: "Mamma, det har snöat ute!!" Suck, aprilväder, det är sig alltid likt....

Nu är våren kommen

Nu är våren här igen! Alldeles säkert, för nu har det börjat klia i trädgårdsfingrarna.

Varje vinter, sådär mitt i nån gång, när det är mörkt, ruskigt och eländigt, så tänker jag: Äsch, jag kanske ska "strunta" i trädgården i år. Inte lägga så mycket tid på den. Det känns bara jobbigt...

MEN...så fort snön försvunnit och vårlökarna börjar titta upp ur rufsiga rabatter så, kadoff... kommer "kliet" i fingrarna tillbaks. Det är likadant vartenda år. Nu vill jag bara ut och kratta, riva bort gammalt risigt, planera för nya planteringar och årets trädgårdsprojekt.

Igår kunde jag inte hålla mig längre, utan beställde årets första plantor från Rosenlust. Man hör ju bara på namnet att de har trevliga plantor där och det var helt omöjligt att låta bli att köpa.

Det blev Praktnäva, Blå bolltistel, Höstflox, Alpmartorn och Höstvädd. Sedan vågade jag inte beställa mer, jag måste ju ha lite pengar kvar till scrapgrejer också. Plantorna kommer hem lagom tills det är dags att planera ut dem och nu gäller det bara att lista ut var bästa platsen är att påta ner dem i rabatterna. Trevligt huvudbry!

Det är med blommor som med scrapsaker. Man kan aldrig få nog av dem. Och det finns alltid något litet hål att fylla med något nytt. Svårt att prioritera vilket som är viktigast bara... Men det behöver man kanske inte. Det ena gör man ju inomhus och det andra utomhus. Det måste ju vara trevligt på båda ställena...eller?! ;-)

En proppad vecka...

Varför ska allt man har att göra knö ihop sig sådär klumpvis? Vissa veckor är hur lugna som helst och vissa, som denna, fulltecknade till sista lilla lediga plats på almanacksbladet.

Imorgon var det t.ex. redan tre olika åtaganden antecknade och nu ringer tandläkaren och vill att jag ska komma dit med barnen...typ tio minuter efter att sotaren varit här (om han kommer i tid.) Men...det är väl bra att få det gjort...tänker ju jag då, så vi knökar väl in det också!

Ibland är jag en riktig korkboll. När jag får välja, så väljer jag att proppa in det på en redan proppig dag. Undrar vad jag tänker med ibland? Mitt effektivitetssinne kanske ;-) ? Fast inte blir jag så värst effektiv när jag blir överstressad...

Men jag ska ta det luuuugnt....ta en sak i taaaget...se det som en positiv prövning...och inte sitta här och slösa bort min tid. Off we go! Mot en utmanande vecka!

Dammsuga är dödens tråkigt...

Määään ( eller man, om man skriver det på lite mer korrekt engelska), är jag trött på att dammsuga eller? Svar: JA!!!!

Jag vet att jag inte ska klaga, för jag får ju mitt arbetsrum renoverat. Men det är verkligen tröttsamt tråkigt att dammsuga kök, vardagsrum och hall för att bara fem minuter senare upptäcka att golven på nytt är täckta av tapetflagor och slipdamm. Allt detta dittransporterat av mannens och barnens strumpor.

Sannerligen hade det verkligen varit väldigt praktiskt om de hade fattat finessen med att ha innetofflor precis som jag gjort. Då hade inte hälften så mycket skräp släpats runt = mycket mindre att dammsuga. Fast i och för sig så är det ju inte någon av dem som dammsuger heller så.... då känns det väl såklart mindre viktigt ;-). Men man kan ju tycka att de iallafall skulle uppskatta att slippa frysa om fötterna på våra kalla golv. NOT!!! Så är uppenbarligen inte fallet! Inga tofflor inom synhåll.

Postar inget renoveringsfoto idag. Det är bara väggar som blivit klara för att målas på och taket som blivit målat. Taket är vitt, och det var det innan också, om än lite gulnat. Så det blir ju inte direkt någon AHA-upplevelse för alla som väntat sig en fantastisk förändring. Ni får tåla er lite, snart ska det målas väggar! Det borde göra sig lite bättre på bild.

Men vänta nu lite. Jag kom just på en strålande(?) idé!!!! (Ibland liksom bara ploppar det till :-) ) Tänk om jag skulle ta av mig mina innetofflor och gå omkring i bara strumplästen jag också. Om jag undviker att gå in i arbetsrummet och smutsa ner mig, skulle mina strumpor då istället fungera som uppsamlare av de andras skräp? Då hade jag ju sluppit dammsuga så ofta. Jag hade bara kunnat byta strumpor en....250 gånger om dagen...kanske blir det lite dyrt?...jag äger nog inte 250 par strumpor när jag tänker efter...suck, ja, tanken var god, men det får nog bli min trogne dammsugarvän i fortsättningen också. Jag hade nog ändå inte velat gå och frysa om fötterna...