Mammas starka gossar



En liten kvällshälsning från mig och mina tre superstarka killar. Vad månde bliva av denna trio? ;-) Har varit själv nästan hela dagen med grabbsen idag så nu är jag superdupertrött. Tänk att allting kan vara så mycket mer ansträngande bara för att man endast har en funktionabel hand för tillfället. Allt tar ju såååå lååång tid att göra. Det blir nog en tidig kväll i soffan för mig. Kanske går det nån bra film man kan somna till?! ;-)

Ps: Och ha, ha...hur svårt var det att få ner avtryckaren på kameran med gipset då? När jag skulle hålla kameran med vänster och trycka av med höger tumme ville ju gipset hamna framför linsen. Vilken cirkus, men på något vis gick det tillslut. Det gäller att vara enträgen :-)

Å det regnar här idag...

Tillslut kom regnet, det har varit väntat hela dagen och nu kom det tillsist, med riktigt blaffiga droppar. Men det försvann ungefär lika snabbt som det kom. Min syster har varit här och passat mig och hjälpt mig knäppa byxorna ;-) idag. Det är så knäppt att man inte ens nästan kan klä sig själv. ( Prova tillexempel att ta på er en BH med en hand. Chansen är stor att ni fortfarande står där om en vecka! ;-) Jag lade ner ganska omgående...) Fast övar man flitigt så lär man sig säkert. Nu har brorsan kommit hit istället.Han underhåller Noah med x-boxen, så att han inte längtar ihjäl sig efter Aron som kommer hem ikväll efter sin "semester" hos farfar och farmor.

Det har varit jobbigt igår och idag, reaktioner efter operationen och medicinerna tror jag. Har ju nästan förträngt alla känslor kring det här tror jag men tillsist kommer de över en, inte så angenäma. Fortfarande är känslan efter fingret helt overklig. Hur kan det kännas som det fortfarande sitter där? I kramp och med blodförlust ungegfär. Jag hoppas/ber/önskar verkligen att den känslan ska försvinna... FORT! Det känns som det värsta. Och när folk säger att, jo det har de hört att folk som förlorat kroppsdelar känner det som om de är kvar alltid. Det är kanske så, men jag VILL INTE!!!! höra/veta/tro på det alls!

MITT I ALLT MITT ELÄNDE OCH GNÄLL, ÄR JAG IALLAFALL TACKSAM FÖR : Att jag har så fantastisk familj och vänner som hjälpt till att "ta hand" om mig. Tack alla som varit här och"passat" mig, alla som uppmuntrat, peppat och tänkt på mig. Tack! Det värmer! Jag är glad att ni finns!!!

Ni ska få en liten glad och somrig krabbfiskebild iallafall, så ni inte blir helt utmattade av allt elände. Visst är de söta "mina" killar :-)


Hemma igen

Gipsad och grann! Har OOONT och det känns som fingret sitter kvar med kramp eller bedövning i. Helt supermysko och läskigt. Allt gick bra sade dom iallafall och jag hoppas bara att han sydde snyggt också, läkaren. Så nu knaprar jag tiparol, vilket jag blir alldeles groggy av, och hoppas att det onda ska ge med sig snart.

Har "hyrt in" lite olika hemhjälpar framöver som ska hjälpa mig att klara vardagen med bara en hand, som man måste hålla upp i luften hela tiden. 

Det är jobbigt att bara skriva med vänster, så det blir nog inte längre nu. Adios for now, och ni glömmer väl inte att heja på Sverige ikväll!!

Jag borde...

... verkligen göra minst 1000 saker idag och under helgen. På söndag kväll är det dags för inläggning och på måndag operation av det eländiga lillfingret. Jag har väldigt blandade känslor angående detta måste jag erkänna. Skönt att det äntligen blir gjort efter ÅR av väntan, samtidigt som jag helst av allt inte vill göra det alls.

Iallafall har jag kommit på att det är så mycket jag måste göra innan som inte går att göra sedan. Måste baka så vi har fika att ta med till stranden. Hur lätt är det att baka med gipsad högerhand? Måste städa, för om jag väntar att städa tills tisdag ser vi nog inte golven längre... och det kanske är svårt att dammsuga med gips, vet inte? Måste scrappa, för det kan man heller inte göra med gipsad hand och jag måste rensa mina rabatter och plantera min ros. Det kan man inte heller göra... med gips på högerhanden, nej...

Sen måste jag ju bada också! För det lär ju dröja jättelänge tills jag kan göra sedan och då kanke värmen är förbi?! Bara att bita ihop och hoppa i. Jag måste och måste och måste och måste minst flera hundra saker till som jag inte för mitt liv kan räkna ut hur jag ska hinna med. Kanske ska jag bara strunta i allt och gå ut och lägga mig på en filt i solen, men då får jag väl kris och panik i kväll över allt som inte blivit gjort. Sån är jag...

Kanske ska jag börja med att gå härifrån och ta fram dammsugaren. Det kan ju vara en bra början. Men det hade varit bra mycket mera praktiskt om en dammtuss försvann för varje bokstav man skrev in på datorn. Kan ingen komma på någon sådan snillrik uppfinning åt mig. Eller en robot som bakar bullar medans man scrappar. Det hade inte varit dumt alls.

Eller så kanske man skulle vara stenrik så man kunde ha råd att gå och köpa färdiga piroger på Kvantum a´20 kr styck hela sommaren att ta med till stranden. Och så man kunde köpa en jättebra robotdammsugare som kunde dammsuga hela huset efter att man hade hyrt in en snickare som tog bort alla trösklar så dammsugaren kommer fram, eftersom ens egen snickarman har så förtvivlat mycket att göra på jobbet att han inte hinner med sitt eget hem. Det hade också varit bra. Om man hade varit rik alltså.

Men nu får jag nog gå och dammsuga själv. Eller tror ni de har en robot dammsugare på Claes Ohlson för låt säga... fyrtiotvå och femtio... Nej, jag trodde väl inte det heller....

IDAG ÄR JAG IALLAFALL, TROTS ALLT GNÄLL, TACKSAM FÖR: Att min snickarmake har jobb och inte är utan. Att jag hinner bada innan jag blir gipsad. Att det är sommar och jag kan skicka ut barnen i trädgården medan jag städar, så att de inte hinner stöka ner mer under tiden. Plus några hundra saker till...

Doorhanger



Den här "doorhangern" (att hänga på dörrhandtaget) fick Arons fröken tillsammans med en hängmatta, böcker, korsord och choklad av sin klass att ha och njuta av i sommar. Blev så glad när jag hittade hängmattorna.Visst är det en perfekt sommarpresent?!

Härligt!








Såhär härligt hade vi det igår eftermiddag/kväll. Jag var egentligen stentrött efter nattvak vid scrapbordet och ville bara ligga på soffan. Men så bestämde jag mig bara, hastigt och lustigt och sedan åkte vi, jag och pojkarna.

Vi drog till Varberg. Först till blomsteraffären för att komplettera lite blominköp, sedan till "Hajen" för att köpa jordgubbar och grädde till Arons avslutningstårta (tack för kylväskor!!) Efter dessa två "måste" stopp (enligt barnen) så körde vi driven på Mc:donalds, tog med oss maten ut till Getterön där vi åt kvällsmat på stranden och sedan badade killarna och samlade högvis med maneter. Jag fotade, MEN, stod faktist med fötterna i vattnet och det var riktigt varmt tillslut ;-)

Vi hade det SÅ härligt och var inte hemma förrän vid åttatiden på kvällen. Trötta men nöjda allihop tror jag. Ibland är det bara härligt att vara mamma och igår eftermiddag var en sådan stund. Ofta (oftast...) händer något som raskt raserar den rara familjelyckan, men ibland så går bara allting rätt, och igår var en sådan dag. Till och med i affärerna skötte de sig, mina tre små vildar, jag är imponerad. Såna där bra dagar behöver man ibland för att ha att leva på under de mindre bra. Eller hur?!

Men... två nätter med scrapping till klockan två tar på krafterna, så nu är jag jättetrött. Och ändå sitter jag här, klockan tolv på natten. Hrm... men det är iallafall sovmorgon imorgon... om inte killarna bestämmer sig för att ta tillvara på första sommarlovsdagen till max och vakna tidigt vill säga. Jag skulle inte bli förvånad. Och jag får faktiskt skylla mig själv. God Natt!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Härliga utflykter i sommarvädret som man kan plocka fram ur minnet och njuta av under kalla vintern.

Frökenpresenten...

...som var klar vid tvåtiden i natt :-) Efter diverse omnattningar av barn som vaknade, var kissenödiga, drömde konstiga drömmar osv.

Såhär blev det iallafall. En korg med diverse "godis" till fröknarna som ju inte får sommarlov. Olika sorters smaksatt kaffe, iste, mandel och chokladskorpor, choklad, kakor och små gulliga minibrickor med hjärtan på. Åsså fikarumsskylten förstås. De verkade bli glada och det var ju kul!




IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att sommaren fortsätter, och fortsätter... Min underbara tvättmaskin som går varm i dessa dagar av intensiv utelek. Den är en klippa!

Bara ett litet kort



Bara ett beställningskort som jag gjorde i veckan till två nyblivna 60-åringar. Och nu ska jag börja med Förskolefröknarnas kort och present, tjugo i elva på kvällen. Ja... man är ju som man är....

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Den underbara morgonen när jag ställde mig utanför dörren och bara insöp doften av kaprifolen, solens värme i ansiktet, fågelkvittret och stillheten. Det är sånt man vill lagra i minnesbanken och ta fram i mörkaste november.

Dååligt...

...dåligt, jag vet!! Erkänner genast att jag blivit en väldigt lam bloggare på sistonde. Vet inte riktigt vad det är, det fina vädret, alla tusen saker som ska fixas innan barnen slutar skolan, allmän leda och trötthet eller något annat. Men jag har helt klart tacklat av. Lovar att försöka bättra mig.

Idag har jag irrat runt på Kungsmässan för att hitta mängder av presenter och göra massor av ärenden. Maken har satt första bjälken, eller det heter det kanske inte? underliggare, bräda, balk... I vilket fall som helst så är det första delen till altanutbyggnaden. Heja, heja, säger jag!!
Småkillarna har tagit årets första dopp i "Storen". Inte bryr sig de om att vattnet inte håller några tjugo grader. De plaskade gladeligen runt en bra stund och Aron hade nog legat i blöt ännu om vi inte hade tvingat upp honom.

Underliga varelser de där barnen. Har de ingen känsla för kyla när de är små eller? Man börjar ju fundera, för själv vill man ju helst inte ens doppa tårna. Burr!!!! Glömde naturligtvis kameran. Någon som är förvånad över det? Nej, precis... det är ju nästan lättare att räkna de gånger man verkligen kommer ihåg kameran än tvärtom.

Och nu ska jag börja planera lite pyssel-myssel till fröknarna. Måndag och tisdag är det avslutning. Eller nej... jag orkar nog inte. Tror jag lägger mig istället. Med öppet fönster och lyssnar på sommarljuden utanför. En sann njutning!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Fågeln som kvittrade så vackert utanför fönstret när jag var vaken klockan fyra i natt. Att altanbygget nu officiellt är påbörjat. Värmen, värmen, värmen!!!

ZZzzzzzZzzzzzZZZz....

...Zzzzussa gott vore inte helt fel nu känner jag. Är megatrött, och det hör jag nu att flera är eftersom Elia snarkar högljutt från soffan...hm, kvart i fyra, inte bra...
Här är iallafall ett utdrag av min natt:
  • Somna (ca 23.45-24.00)
  • Elia vaknar, helt galet förvirrad och ropar om nässpray. När den virriga mamman fått gett honom nässpray i ena näsborren blir han heltokig och rullar runt i sängen tills han trillar ur och skriker ännu mer. Tröstning och tillslut vilar lilleman på sin kudde igen.
  • Nytt försök att sova...
  • ...som avbryts av att Elia nu ropar efter välling. Välling, välling...
  • zZzzzzzz, nu ska vi väl få sova en stund...
  • "Maammmaaa, jag är kissenödig, jag kissar ner mig!!!" Elia vaknar igen och behöver kissa denna gången. "Jag vill ha vatten", och efter det behövde han fylla på vätskereservoaren.
  • Nu då, nu ska vi väl få sova iallafall...en liiiten stund blev det.
  • Noah kommer trippandes. "Mamma, jag behöver gå på toa..." Snark, bara att släpa sig ner för trappan igen.
  • Det är redan ljust, vad kan klockan vara? Fyra? Somnar jämte Noah i hans säng där jag får sova tills...
  • ...Elia ropar innifrån vårt sovrum. "Mammaaaa, var ee duuu. min naaapp är boooortaaa..." Benen över sängkanten och iväg en gång till.
  • Sedan fick jag sova tills halv sju, då klockan pep muntert i örat på mig. Hade jag inte varit så ekonomisk, så hade jag med glädje kastat den i väggen...

Och nu har jag god lust att bara gå och lägga mig på soffan och snarka jämte min lille minste son. Men istället ska jag väl samla kraft och väcka honom, för att sedan kämpa med ett nyvaket, jagvillesovamycketlängre-humör tills jag ska ställa mig och steka fisk. Hoppas han har piggat på sig tills dess.

Sedan ska alla barn somna jättetidigt och sova som stockar HEEELA natten och långt fram på morgonen!! För jag behöver viiilaaa. Det återstår att se om barnen finner det en lika god idé som deras mor gör? ;-) Vad tippar ni på? Just det....

Oh what a beautiful morning...

Vilken underbar morgon jag hade igår. Jag satt i frid och ro på den solvarma verandatrappen, drack mitt morgonte och tittade på blåmesen som landade på grinden för att sedan störtdyka rakt in i lindhäcken. I tre minuter ungefär... Sedan avbröts fågelkvittret av aj och oj och skrik och han slog meeeejj. Tre minuter är ju nästan en ovanligt lång stund av frid och ro när man är mamma till tre vilda pojkar men jag hade gärna tagit några fler. Det var sååå härligt! Fast sedan fick jag en gosestund med min lille Nose-gos, Noah, på samma ovan nämnda trappa och det var minsann inte fy skam det heller. Tur de inte kivas HELA tiden, även om det ibland känns så ;-)

Här kommer också ett kort som jag knåpade ihop igår till lille Junior, som vi fick äran att ha besök av på självaste nationaldagen. En sån liten prins. Det är mysigt att få "låna" små bebisar ibland och njuta lite... och tänk att de alltid luktar så gott, hur kommer det sig egentligen? Bebisdoft borde man kunna köpa på flaska och ta fram och lukta på ibland tycker jag, det hade varit trevligt...



IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att det äntligen har blivit lite sol igen, även om vindarna friskar på här uppe på höjden. Att jag tillslut fick planterat alla mina sommarblommor och att det blev så fint!! Nu ska jag njuta hela sommaren (bara jag kommer ihåg att vattna..).

Lilla snigel akta dig...

...akta dig, akta dig, lilla snigel akta dig, annars tar jag dig.
Det där lät nästan som inledningen till en Agatha Christie bok om man har de känslor för sniglar som jag har just nu.

Sedan ett par år har vi ovälkomna gäster i vår trädgård...jo kirskål, visst, men i jämförelse med dessa gästerna är kirskålen rena drömgästen. Vi är nämligen gästade av...MÖRDARSNIGLAR!!!!! Eländiga, slajmigt inkräktande små kreatur.


Dessa slemproppar gillar att äta, och det gör de, FORT. Jag vet inte vem som kommit på att sniglar är långsamma för det är inte särskilt sant. Kanske springer de inte i någon topphastighet men ÄTER fort gör de minsann. De är lika glupska som, som...ja, jag hittar inte ens någon jämförelse.

Allt hade väl varit väl om de älskade maskrosor eller om deras favoriträtt var kirskål (tänk den fantastiskt lyckade kombinationen.) Men ack nej, dessa godbitar får stå orörda. Vad de verkligen gillar, och då menar jag verkligen, är typ allt som man inte vill att de ska gilla, som sallad till exempel. Späd, nyutsprungen, yttepytteliten babysallad...

Jag har förundrats i år över att det varit så lite sniglar i trädgården. Jag har undrat vart de tagit vägen. Jag har tänkt, och hoppats att de kanske dött av den långa kalla vintern. Jag har spanat på de vanliga ställena och inte hittat så många alls, bara ett fåtal stackare som inte blivit långlivade efter att jag lagt ögonen på dem.

Jag har också lagt ner mycket möda på mitt grönsaksland. Jag har gödslat och grävt runt. Jag har krattat och sått och jag har väntat. Och väntat. Och väntat. På att det ska börja gro. På att salladen åtminstonde ska sticka upp sina gröna små skott ovan jordytan. Jag har väntat och tänkt att det nog tar så lång tid bara för att det är så kallt ute, bara för att jag glömt täcka landet med fiberduk. Så måste det vara...

INTE!!!!!! Så var det inte alls!!! Igår upptäckte jag nämligen med stor fasa var alla babysniglar var, som jag trott var döda eller utflyttade. Flyttat hade de kanske gjort, men inte långt, bara till grönsakslandet. I mitt omsorgsfullt planerade grönsaksland levde de i största välmående och hade käkat upp ALL sallad. Där det varit små söta hjärtblad, späda, fina skott var det nu bara stubbiga små "pinnar" kvar. VE OCH FASA!!!

Behöver jag säga att de inte levde länge efter det? Men de dog iallafall mätta om någon nu tycker att jag är en barbarisk djurplågare. Nu är det strid på hög nivå som gäller. Har de gett sig in i leken så får de leken tåla. Grönsakslandet är nu mer välbevakat än kungliga slottet. Snigelkorn är utströdda och flera gånger idag har stora sökpatrullen "nosat" sig igenom landet på jakt efter möjliga inkräktare. De ska inte tro att de ska få käka min sallad i fred och ro något mer. Nu är det slut på roligheterna. Snart åker fiberduken på så inga fler slipper in. Måste bara så lite NY sallad först.

Stackars sniglar tycker kanske ni. Jo, det är möjligt att det är lite synd om dem och de hade mer än gärna fått äta allt möjligt ogräs här i trädgården (vilket de ju naturligtvis inte har en tanke på), MEN, MEN, MEN... att flytta till grönsakslandet är bara att gå över gränsen. Då har jag bara en sak att säga och sen får det vara nog... DON´T MESS WITH MY SALAD!!! If you´re messing with my salad, you´re messing with ME! Var så säker... var...så...säker...