Brevlådelycka

Igår, när jag kom hem efter en dags megamastodontinventering (typ...dyrt blev det iallafall) av Ge-kås och var helt sluuut så väntade det för en gångs skull ROLIG post i brevlådan. Nämligen detta...




Åh, jag älskar Anne på Grönkulla! Älskade serien när den gick på tv och har väntat länge på att man ska kunna köpa den på dvd i Sverige. Och nu kan man det!! Halva första dvd:n såg jag igår kväll. (Det gick ju såklart inte att vänta!) och vi får väl se om det blir "Annemarathon" även ikväll ;-) Så dåliga program som det är på tv nu för tiden (GG undantaget naturligtvis!) så är väl risken ganska stor! :-)

Åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet

Härom dagen fick jag denna text tillskickad mig av min arbetskamrat Ingela (tack Ingela :-) ) Visst kan det kännas såhär ibland...

___________________________________________________

TROR JAG HAR ÅNK...
ÅNK= Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet.

Så här visade sig symptomen: Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas. Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.

Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna. Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råka spilla på skrivbordet.

Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen. På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.

Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna. Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem ochjag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.

Kan du vara snäll och göra mig en tjänst? Skicka detta meddelande till alla som du tror har glädje av det, för jag kan inte komma på vem som jag redan har skickat det till.
_____________________________________________________


Och visst BLIR det såhär ibland (ganska ofta när jag tänker efter)... Följande drama utspelade sig hemma hos oss i morse... (och detta är en helt SANN historia!! Stackars mig... )

Jag står i köket för att göra något, vad har jag redan glömt, när sonen ropar från arbetsrummet. Då avbryter jag det jag håller på med och går till honom. Väl i arbetsrummet kommer jag på att det är en glödlampa som behöver bytas där. Skruvar ur den trasiga lampan och går till förrådet för att hämta en ny.

I köket igen så slänger jag den trasiga lampan, vänder mig om och får se maken som kommit ner och ska åka till jobbet. Frågar om han vill ha kaffe, vilket han naturligtvis vill och jag lägger den nya glödlampan på köksbänken medan jag laddar kaffebryggaren.

Kommer på att jag kanske skulle vara barmhärtig och godhjärtad (för en gångs skull ;-) ) och göra några mackor att skicka med älsklingen till frukostkaffet. Ost känns ju tråkigt så jag bestämmer mig för att steka några ägg. Tar fram stekpannan, häller i lite flytande margarin och sätter på plattan. Då får jag syn på glödlampan som jag lagt på köksbänken och hastar iväg till arbetsrummet för att snabbt skruva i den medans jag kommer ihåg det.

I arbetsrummet är sonen kvar och han börjar fråga en massa viktiga frågor. Jag hittar några foton som ska ner i byrån som vi köpte på IKEA igår och drar ut lådan för att stoppa ner dem medan jag fortsätter att prata med sonen. I lådan hittar vi några gamla skolfoton som sonen vill titta på och det gör vi ju såklart. Strax börjar det lukta konstigt och jag vänder mig om... STEKPANNAN!!! Rusar ut i köket där det RYYYKER!!! och drar snabbt av stekpannan från plattan.

Inser att den måste ut ur huset om det inte ska bli rökskador (nästan iallafall) och springer med den till hallen där ytterdörren både är stängd och låst. Ropar på sonen att han ska komma och låsa upp medans jag försöker få på mig gummistövlarna utan att hjälpa till med händerna (håller ju den ryyykande stekpannan med dem...) På gummistövlarna ligger mina trädgårdshandskar och när jag ska peta bort dem med foten fastnar kardborrebanden i mina raggsockar. Viftar som en idiot med foten för att få bort handsken men den sitter som fastlimmad. Sonen får först dra bort trädgårdshandsken, sedan öppna ytterdörren. Den andra trädgårdshandsken som också fastnde (på andra foten) fick följa med ner i stöveln.

Väl ute, viftandes med stekpannan för att den ska svalna, kommer jag på att jag inte stängde av spisplattan. Ropar på sonen IGEN och beordrar honom att raskt stänga av den, vilket han lydigt gör. (Tack för det!) När jag kommer in är nedervåningen mer eller mindre helt rökfylld och jag öppnar tvärdrag i köket och hallen för att få bort "dimman". Tittar på klockan och inser att om maken ska få några äggmackor gäller det att agera kvickt. Diska ur stekpannan och på med den på plattan igen. I med smör och... fy vad det är dimmigt i vardagsrummet. Går dit för att öppna fönster där också och får syn på en tvätthög. MEN nu kommer jag ihåg stekpannan och rusar dit. Den hade inte hunnit brännas denna gången, tack och lov. (Fast nära var det...)

Maken får iallafall sina mackor. Sonen kommer iväg till skolan. Jag lyckas vädra ur köket och steka två ägg till utan att bränna upp stekpannan. Så långt allt väl, vi får väl se hur resten av dagen artar sig. Kanske borde jag återgå till den där tvätthögen?! Men vad det var jag gjorde allra först, det har jag fortfarande ingen aaaning om.

Vilken diagnos skulle ni vilja ställa på en sån virrpanna som mig ;-) ? (Vet förresten inte om jag vill höra ;-) Det känns ju tyvärr som ett ganska solklart fall.)

Fredagslyx


Titta vad som landade i min brevlåda idag :-) :-)
Nu ska jag krypa ner i sängen, dra upp täcket till hakan, gosa till mig och njutningsfullt bläddra i min nya Papercraftstidning. Det är vad jag kallar fredagslyx det!! ;-)

Mitt underverk till make...

..."slängde" idag på förmiddagen ihop denna lilla bedårande sittgrupp till barnens trädkoja.



Det bara säger "tjoff" och så är det färdigt! Jag blir så imponerad! Själv är jag ju hur "osnickrig" som helst. Så det är en ren och skär välsignelse att ha en så händig man. Behöver jag säga att barnen är överförtjusta? Nä, jag trodde väl inte det ;-)

Konstigt att när jag försiktigt nämner att han kanske kunde bygga oss ett nytt soffbord, han då inte raskt skuttar ut i "verkstan" och genast sätter igång. "Soffbord...behöver vi det...låter det då :-)" Men jag kanske kan låna barnens nya trädgårdsbord i vinter när de inte vill vara ute?! Det är ju redan klart. Smart!

Iallafall, soffbord eller ej så är han en riktig darling, min man och jag är SÅ glad att han är min!

Dagen scrap och vinnare av gårdagens tävling

Eller rättare sagt, LÖRDAGENS scrap och vinnare av gårdagens tävling. Har glömt att fota layouten i flera dagar och naturligtvis kommit på det varje kväll, efter att det blivit mörkt...

Här kommer layouten...


... en ganska enkel sak, vilken föreställer Elia, då 1 ½ år, som hela tiden skulle prova Arons cyklop när vi var vid stranden. Det var bara det att cyklopet nästan var lika stort som honom själv, så när han fick det på sig så orkade han knappt hålla uppe huvudet. *fniss*

Och... tararamtatata!!!! Vinnare av gårdagens gissningstävling är... OSKAR!! Hela 12 år är det nu! Inte dåligt va?! (Man kan ju undra hur gamla vi egentligen är...) Fast, det var nästan lite fusk. För även om du inte själv var med på bröllopet så hade du ju nära till "inside information" om man säger så. Men eftersom priset bara var ära och berömmelse så får det väl gå för denna gången då ;-) ;-)

Åter till "verkligheten" då. Men här har det börjat ÖÖÖÖSregna och då slipper man väl dammsuga och får göra något roligare istället?! Som att scrappa, eller pilla med ritningen till nya badrummet/hallen/tvättstugan, eller lägga sig på soffan och läsa en bok.

Det braiga med denna frågan är att just nu finns det ingen här mer än jag som kan svara på den och då är det väl inte så förfärligt svårt att gissa sig till vad svaret blir :-) :-) Nä, just det... (smart drag av mig...)



Bröllopsdag

Jaha, så då har man alltså varit gift ett år längre igen. Ganska länge nu... nån som kan gissa HUR jättelänge ;-) (och då får inga fuskisar som var med på bröllopet gissa.) Den som gissar rätt vinner... tja, ÄRAN av att vara en sån fantastisk gissare kanske?! :-)

Vi skulle ta oss en lång, lat och nästan helt barnfri brunch på Skårs gård idag eftersom de två äldsta barnen skulle sova över natt hos nästankusinerna igår och sedan leka där idag. MEN... (ja naturligtvis) vid tiotiden igårkväll ringde telefonen och en liten kille ville hem till mamma och pappa. Och när pappa kom hem med den lille killen så hade han ynglat av sig till TVÅ små killar som ville hem.

Nåja, brunch blev det ändå. Men kanske inte så lång, lat och barnfri. Mer halvstressad, lite lagom hysterisk och full av ungar kan man nog säga. Men maten var iallafall jättegod och det är ju alltid trevligt på Skårs gård som tur är. Sedan tog vi en sväng till morfar (barnens alltså) och hälsade på, lite sådär apropå. Det var som vanligt alldeles för länge sedan sist och det var mysigt att ses.

Och nu har äntligen alla vildisar somnat och då hamnade jag HÄR. Borde nog gå och pussa lite på mannen som ligger i soffan istället, nu när vi äntligen har lite egentid. Kanske ska vi ta en sen krunch (nä det var ett dåligt ord för en kvälls-brunch, förlåt!) framför tv:n. Eller iallafall en kopp te. Det är ju alltid en hit!! ;-) Skutt iväg med mig. Och glöm nu inte att gissa...

Dagens skörd


Efter en liten, liten tur i den regniga skogen tillsammans med man och barn, så kom vi hem med denna lilla läckra hög. Det räckte precis till tre deliciösa kantarellmackor. (Alldeles lagom många eftersom vi lämnade de två stora gossarna för övernattning hos "nästankusinerna" innan vi tillagade läckerbitarna.) Men... det är många småttingar på tillväxt i skogen. Om en vecka eller två så kan nog högen bli avsevärt större. Yummy, yummy...

Och regnet det bara öser ner



Blöt om strumpor och skor har jag förstås inte blivit, eftersom jag inte varit ute, utan bara fotat genom ytterdörren. Men jag kan tänka mig att mannen, mellansonen och särskilt storesonen är ganska fuktiga vid detta laget. Aron har nämligen spelat fotbollsmatch idag - i ösregnet! Tur att den bara var 8 x 8 minuter. Tror det räckte mer än väl idag. Även för åskådarna!

Men perfekt pysselväder är det ju absolut. Måste bara städa lite först. Hur kommer det sig egentligen att man alltid måste städa innan man kan börja pyssla. Det slår aldrig fel. Kanske borde man strunta i att städa, men det är så svårt att koppla av då. Det får väl bli en racerstädning. En turboknapp hade varit bra nu, som man kunde trycka in när det behövdes. Men kanske kan lite choklad ha samma effekt? Det skadar väl aldrig att pröva iallafall... Och sedan ska det skräpas, som sönerna så smickrande kallar min sysselsättning. "Ska du skräpa (scrappa) lite nu mamma?" JAA, tänk för det ska jag. Skräphögen har talat!!

Back on track

Ett stort tack till min pillige och outtröttlige make som de senaste nätterna suttit och mekat och mixtrat för att få igång internet igen. I natt lyckades han tillslut, så skönt. Det är nästan läskigt hur beroende man blivit av internet. Bloggar, forum och annan surfning kan man väl för all del vara utan om det kniper, men alla räkningar som ska betalas via nätet och all mail man måste komma åt. Det är lite svårare att vara utan. (Även om man hellre hade varit utan räkningar än scrapsurfning såklart ;-) om man hade fått bestämma helt själv...)

Nu är jag iallafall här igen och jag hoppas att det inte ska strula mer nu. Nu räcker det för ett tag tycker jag!

Snart ska vi, eller för all del, Martin och Aron tror jag att det blir, ner till ICA och sälja biljetter (eller kanske var det lotter??) till idrottsföreningens bollrace. Det är sånt man måste offra sig att göra för att ens älskade barn ska få spela fotboll ;-) Eller ja, det är väl inte en sån väldans uppoffring med någon timme utanför ICA när solen skiner. Tränarna offrar ju mer som ställer upp varje vecka med våra piggelinungar. Och jag ska ju inte klaga som slipper åka alls. Kanske hinner jag till och med scrappa lite under tiden?! Who knows?

Men först... leverans av nybakta chokladmuffins till sönerna med lekkompisar uppe i trädkojan. Det ska bli fika uppe på koj-balkongen under trädkronorna. Härligt!
Adios! Hej svejs! På återseende!

Modemhaveri

Bredbandsmodemet gick sönder förra veckan när det åskade, så det är därför det är bloggtorka här. Nu är jag på lånedator hos syrran. Visserligen väldigt trevligt eftersom hon har en ny macbook, men jag är ju inte här varje dag precis. Hoppas få ordning på eländet snart. Det är tråkigt att inte kunna surfa.... eller så ska jag kanske gömma macbooken och ta med den hem....tror ni hon märker nåt?! ;-)

Äntligen scrappat

Man får nog med rätta säga äntligen, för det är hela tiden fem trilliarders andra saker som ska göras i det här huset så någon tid över för "roligheter" är det extremt svårt att få för tillfället. Men nu lyckades jag!! Och så har klockan blivit halv två också ser jag...hrm...

Trött imorgon? Jag undviker gärna den frågan just nu tack! För efter en trevlig kväll med riktigt flyt och inspiration så känns det faktiskt värt det. Iallafall just nu. Jag får återkomma imorgon om det känns lika bra då...eller inte?... ;-)


Sedan bara en liten sol till alla som hade regn igår eller kanske får regn idag. Ovan molnen lyser den alltid. Och i solroslandet!!

I am a material girl ;-)

Ja, jag vet att materiella saker egentligen inte betyder så mycket och att livet har större värden. Tro mig. Jag vet verkligen det, och tycker verkligen det. Men... det är iallafall lite roligt att sitta här med en sprillans ny Epson fotoskrivare och ett Photoshop elements program :-) :-) :-)

Man vill bara prova och prova och prova nya saker på datorn och inte alls vika tvätt och dammsuga golv ;-) Har inte hunnit så mycket än dock. Mer än att konstatera att skrivaren skriver ut VÄLDIGT bra foton (enligt min tycke och smak iallafall.) Men jag hoppas hinna sitta här och mecka lite mer senare idag :-)

2 saker på scrapönskelistan avbockade på bara några dagar. Det är ju strålande! Och nu blev scrapinspirationen plötsligt väldigt stor också eftersom jag helt plötsligt har tillgång till ALLA mina foton på ett litet kick. Det är ju briljant!!! Vet bara inte riktigt hur jag ska hinna med allt roligt för samtidigt håller vi också på att röja ur våran ladugård och har en (vid detta laget nästan helt full) container stående ute på gården som väntar på mer skräp. Martin jobbar och jag ska också jobba i veckan. Det blir ett tajt schema, men det ska nog gå. Så länge det är roligt så... :-) (orkar man ganska mycket...)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att Martin var så glad när jag pratade med honom på jobbet trots strul och jox. Att det fortfarande är fint väder och att vi fått slängt så mycket gammalt skräp den här helgen. Det känns befriande! ;-)

500 decibel och ökande...

Mina hjärna är på gränsen till härdsmälta känns det som. Den är så trött, så trött, så trött...
Nej, jag har inte alls jobbat ihjäl mig och gått in i väggen. Det är mina barn som är orsaken. Eller närmare bestämt deras enorma röstkapacitet. Man kan säga att de låter. Mycket. Ännu mer. Hela tiden. Och sedan ännu lite mer om det nu är möjligt.

Jag fattar inte hur begåvade de egentligen har blivit på "utsöndra tröttande ljud" sidan. Kunde man få betyg i det skulle de nog få minst MMMMMMVG. Lätt!!

När de står låter de. När de sitter låter de. När de går låter de. När de springer låter de ännu mer. När de spelar x-box låter de som ett eko av spelet. Dubbla x-box ljud, förställ er det. Det är ju ingen lugnande klassisk musik vi talar om här alltså.

När de leker låter de. Som bilar, flygplan, tåg, rockmusiker, verktyg eller något annat ljudligt. När de är sams låter de och när de bråkar låter de (öronbedövande!) De låter, låter, låter och låter.

När jag åkte hem från Göteborg i början på veckan så råkade jag få på P1 av någon anledning. Där var det något program om kropp och själ och programledaren bad lyssnarna spela in och skicka till henne ett exempel på deras ljudvardag. Jo men visst. Hoppsan Kerstin viken katastrof det skulle bli om de spelade upp min ljudvardag i radion. Minst hälften av lyssnarna skulle nog få akut hjärnsmälta omedelbart. Att jag inte fått det ännu måste nog räknas som ett kvalificerat mirakel tror jag. Men ibland känner man verkligen hur det pyser och bubblar i hjärnventilerna.

Idag var som ni kanske förstår inget undantag. 500 decibel under flera timmar (kanske bara en lätt överdrift) och mamman förvandlades till arga och eldsprutande draken. Pust! Det tar också på krafterna och är så nedslående. Men vi försonades, och drakfjällen trillade från mammans rygg i takt med att ljudvolymen minskade. Nu är det ganska lugnt och skönt. Kanske bara 150 decibel, och de sitter still...

Nähä...inte nu längre. Full fart framåt och hopp på varandra. Ja, ja... Ingen som kan uppfinna väldigt klistrigt tuggummi... som klistrar igen munnen. Bara för en liten, liten stund?!

Äntligen...

.... lyckades vi få till bra familjebilder OCH syskonbilder, på samma dag. Är det inte nästan helt otroligt?! Det brukar mest bli grimascher och tjuvnyp på våra familjefoton, men igår var tydligen en lyckodag. Eller så var fotografen (Oskar) ovanligt bra på att knäppa vid rätt tillfälle.

Korten är tagna på Gunnebo slott utanför Göteborg där vi var på utflykt. Och har ni inte varit där, så ÅK DIT!! Såå vackert och såå trevligt. Såå jättegott fika och såå jättemysig miljö! De bakar allt själva och lagar mat med ingredienser från den jättestora och jättesnygga (himlen för ett trädgårdsfreak som jag) köksträdgården. Vi missade trädgårdsmästarbuffén igår, men vi får nog återkomma för den, för det luktade ljuvligt!!