[ storhandling ]

57 par strumpor har jag köpt idag. 57.
Det är ganska många.
Ungefär lika många som det är i högen av uddastrumpor som nu till syvende och sist och för alltid ska förpassas till soptunnans mörker.
Vilken lättnad.
Jag kommer sova som en stock nu när jag slipper grubbla på vart alla strumppartners tagit vägen.
Det ska bli skönt.
Så länge det varar.
Vilket väl ungefär borde vara tills nästa tvätt.
Mellan tummen och pekfingret alltså sisådär 2 goda nätters sömn.
Sen börjar vi väl om från början igen.
The never ending story.

[ En lördag morgon klockan 8.34 ]

är det väldigt många små frågor som bråkar om utrymmet i mitt huvud.
Det finns mycket man kan fundera på, som:

  • Borde jag kanske gå ut en promenad?
  • Eller skulle jag ta och steka kyckling kanske?
  • Det vore ju lite trevligt att titta på ett matlagningsprogram på datorn kanske... i sängen.
  • Eller det är kanske dags för dagens första kopp te?
  • Undrar varför jag vaknade kvart över sju när jag inte ens hade ställt klockan?
  • Nej... det låter som det är väldigt blåsigt ute, kanske inte en promenad ändå.
  • Men solen skiner ju. Jag borde verkligen kratta upp alla pinnar på gräsmattan.
  • Men först måste jag ge barnen frukost.
  • Undrar om Aron är vaken än?
  • Men, kan det aldrig sluta blåsa. Varför viner det så ute?
  • Host host host.
  • Det kanske inte är bra att motionera när man är så här jätteförkyld?
  • Te då kanske?
  • Men jag är verkligen jättekissenödig.
  • Orka. Det är för många trappsteg ner till toan. Jag får hålla mig.
  • Eller jag borde ju ändå gå ner. Det var ju det där teet. Och frukosten.
  • Nu gnisslar maken tänder. I sömnen.
  • Jag tror ändå att jag börjar med kycklingen.


Det känns som om det vore en bra idé med en av- och påknapp på min hjärna.
Så kanske jag finge något gjort.
Innan det blir söndag.