Gåvor

Vi fick så otroligt mycket fina grejer av besökarna som var här i påsk. Måste visa lite...
Ja först fick vi ju helt otroligt en bautatv. Mannen är mer än nöjd och jag gråter väl heller inga sorgesamma tårar direkt ;-) men sedan fick vi också lite annat som iallafall jag kanske tycker är lite vackrare och mer fröjdefullt för ögats skönhetsnerv. Tack för alla fina grejer. Ni har såååå god smak! och är såååå gulliga!

En ursöt almanacka i plåt med magnetrutor att sätta runt månad och datum. Den ska snart få hitta till sin rätta plats.


Maken är rätt så väderbiten och har en digital väderstation som han dyrkar (förlåt, läser av skulle det nog vara ;-) ). Nu fick han även en något enklare (och betydligt snyggare) modell, också den i plåt, att sätta ute på väggen.


Fat och små brickor kan man ju aldrig få för många av. Särskilt inte när de är såhär snygga.

Velpotta igen...

Jag funderar och funderar... på om jag ska flytta mitt inredningsbabbel till en särskild hus och trädgårdsblogg. Men som vanligt kan jag inte bestämma mig :-) Hm hm hm.... Är det typiskt mig eller? 
Därför behöver jag DIN hjälp! Kryssa i det alternativ som passar dig bäst i min lilla undersökning här till höger, så får vi hoppas att jag kan bli något klokare och komma till ett beslut någon gång. Jag kan ju förstås inte lova något säkert ;-), men troligen... Ni är säkert mycket bättre på att bestämma än vad jag är :-)

Och du... smit nu inte iväg utan att rösta. Det säger jag dig!!!

Pizza, baby...

Oh la la! Hemgjord pizza med pesto och mozarella. Jag lovar, det kan inte bli godare än så. Ni skulle kunna få en bild men just nu är jag alldeles för fläskigt mätt för att orka masa mig ur soffan och ladda in bilderna i datorn. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord när jag säger att det är godaste pizzakombon ever. Yummy yummy!!!

Tro det eller ej... skåp

Jepp... skåp helt enkelt. :-)
Äntligen har jag fått laddat in och fixat till bilderna. Mer på annan målning och mer vardagsrum kommer senare, men tills dess får ni hålla till godo med detta...


Skåpen i sin ursprungsfärg. Ett blanklackat och i bakgrunden det "avskrapade" skåp som 
blev målat av bara farten, helt oplanerat ;-)


I ny vit skrud...


Såhär blev snirklarna. Jag har skavt på dem och på kanterna på skåpet 
för att få lite mer "shabby" känsla.


Den underbara hortensian som blev min påskpresent till mig själv 
förtjänade en egen bild, tycker ni inte?!


Och så till sist en liten "up close" på det andra skåpet, också det lite skavt. Mer av det kommer senare när jag hunnit "pimpa till" det lite ovanpå. Just nu fungerar det som hållare till den  stooora plasmatv som vi FÅTT. Fatta... FÅTT!! Jag hickar fortfarande.  Helt otroligt! Det är ju kanske inte det snyggaste man kan ha uppepå ett skåp, men tv:n ska snart få väggfästen och då ska ni få se skåpet i sin helhet. Med vackrare saker ovanpå. (Eller ja... det kan kanske diskuteras. Maken tycker säkert att tv:n är bland det snyggaste han sett ;-) Själv kan jag väl inte påstå att den är snygg direkt, men väldans bra!)

Boknörd


Kunde inte låta bli att göra detta lilla roliga test på Barnens Bokklubb. Hur mycket boknörd är du? Och ps. har inte hunnit ladda in fotona till datorn än. Här är för mycket folk och för mycket roligt att göra. :-) Så tyvärr, inga skåp idag heller. Men den som väntar på något gott...

Kära dagbok...

f´låt, kära alla, menar jag.
Inte ännu ett inlägg utan bilder på det där som nu i evinnerlighet har blivit målat, tänkte ni nu.
Och jag vet, jag vet... jag tycker också det är förfärande trist med bara en massa text och text och text, och aldrig en endaste bild.
Därför lovar jag nu högtidligen att ni SKA få se! Foton på det målade, skåp, väggar, färgfläckar på golvet, whatever... 

Bara inte just NU.
För jag har inte hunnit fota än.
Det har varit (och är) alldeles för mycket jobb, städning, gästförberedelser, sjuka barn och annat ivägen. 
Men jag ska snart ta mig i kragen. 
Så sant som det är snö och minusgrader på skärtorsdagen. 
Och det är det, sorgligt nog.

Har det inte varit vår nu, sedan i januari?
Sen när kommer vintern EFTER våren?
Är det nån nymodighet som jag missat eller?
Istid... eller var det växthuseffekt...
Konstigt hursomhelst, och blä-rkigt (snyggt ord va?)
Och inte har det något som helst att göra med uteblivna bildbevis på målarkluddet heller.
Men det var en snygg vändning, erkänn?
Ni glömde nästan att ni inte fått se några foton än.
Vädret är alltid en pålitlig avledare.

Om man nu inte försäger sig själv efteråt, som jag gör.
Det var ju dumt, sa Bill
Hm...
Och här skulle Bull sagt någon liten abrovinsch på ordet dumt.
Men jag kommer inte på någon.
Så jag går nu...
(Och den som kommer på en bra abrovinsch (Det stavas säkert inte alls så... är det ens ett ord?) till dumt, vinner ära och berömmelse i minst tio år. Lycka till!)

Jag ska måla hela världen lilla mamma

VAD jag målar säger ni?
Hm... just nu är det kanske lättare att räkna upp vad jag INTE målar ;-)
Känns det som iallafall.
Jag målar skåp. Inte ett utan två. Men de är färdiga nu. (Jaaaa!!! äntligen)
Och jag målar väggar, och lister, och fönster, och murspisen... och lite på mig själv också.

Jag vet, jag vet. Det är ju inte så smart att först måla inget, och sen inget och inget och inget i en evighet, för att sedan helt plötsligt måla ALLT! Och detta mindre än en vecka innan påsk då huset ska invaderas av 9 personer extra, förutom oss själva. Dessutom när maken som bäst gett sig i kast med tvättstugerenoveringen. (Detta också mindre än en vecka innan påsk :-) )

Men det är väl makarna Ahlgren i ett nötskal. Det är typ så som alla renoveringar gått till här. Det behövs en utlösande faktor för att de ska komma igång och denna faktor är ofta ett stundande besök, en födelsedag eller något liknande.
How intelligent av oss, eller hur ;-P 
Men färdigt blir det iallafall, tillslut... Efter lite hets måhända, men ändock... FÄRDIGT.
Och det är ju bättre än motsatsen iallafall.

Sämst och bäst

Sämst just nu: Frysa, alla kategorier.

Bäst just nu: Vara varm. Synd att jag är det så sällan bara.

Morgonstund har guld i mun

Aaaaah. Vissa mornar med en sexåring (OCH en fyraåring OCH en åttaåring) är ju mer tålamodsprövande än andra kan man kanske säga.

Kanske kan gå in på det där en annan gång, och under tiden kan jag ju konstatera att det är ett under av lycka och godhet att man har en man som är tålamod personifierat, som orkar lirka och lirka och lirka i en evighet om det så behövs. I motsats till mamman då...
Som i likhet med sexåringen kan ha ganska så dåligt tålamod, vara rätt så envis och ganska så lättantändlig.
Modern har nog inte ärvt egenskaperna av sexåringen som ni kanske förstår, utan mest troligt är väl att det är tvärtom. 
Stackars barn.
Men det blir ju iallafall bättre med åren...
Möjligtvis kan jag kanske trösta honom med att när han är trettiofem och jag lite över sextio (vem orkar räkna såhär tidigt... ;-) ) så kanske vi kan vara riktigt goda och glada vänner på morgonkvisten - om han nu skulle sova över någon gång...

Hur blidde det såhär?

Hur hände sig detta?
Att jag helt plötsligt blev en så sopig bloggare?
Min teori är att det var LIVET som kom ikapp en stund.
Kanske iallafall...
Det kan ju åtminstone vara bra att skylla på det.
Om det nu mot förmodan skulle bero på något annat mindre smickrande.
Som till exempel att jag bara rätt och slätt gått och blivit LAT?!
Men det kan jag väl aldrig tro.
När skulle jag ha tid att vara lat?
Möjligtvis på fredagkvällar mellan klockan 22 och 24.
EFTER att barnen lagt sig och INNAN de börjat vakna igen för att kissa/dricka/byta säng och vad de nu mer gör på natten.
Men den lilla stunden kan väl inte vara orsak till ett halvhavererat bloggande?
Då brukar jag ju ändå aldrig blogga.
Bara snarka och smådregla på kudden i tv-soffan.
Varför dreglar man förresten så lätt när man somnar till någon annan stans än i sängen? Ännu ett av livets mysterier...

Men nu bloggar jag iallafall.
Jag ANSTRÄNGER mig verkligen!!
För klockan är 00.57 och det är NATT.
Och vid denna tiden brukar bara min galne make vara vaken, INTE jag.
Men jag gör det för er, bara för er... som läser det här. 
I morgon eller någon annan dag.
Ni är väl kanske inte så många...
Men fatta då hur snäll jag är som sitter här mitt i natten och skriver ändå!
Eller så är jag bara korkad, jag vet inte riktigt vilket?
Säkert mest korkad.
Men det bjuder jag väl på då.
Och så bjuder jag på ett "God Natt".
För nu får det vara slut på nattsuddandet.
Tjipp.

Snart blir det rabarberpaj

Phu! Vissa veckor fattar man inte vart de tog vägen. Bara massor att göra hela tiden. Man går upp, man går och lägger sig, man går upp... och sen var det lördag igen. Ungefär så har det varit denna veckan. Och nu är det helg och man ska göra allt det där som man inte hann med under vardagskvällarna :-) Ja ja...
I måndags hann jag iallafall ta mig en titt ute i min trädgård och bland annat hittade jag det här...









Helt otroligt vilken växtkraft det är i rabarber. Det känns nästan som om man skulle kunna SE hur den växer med blotta ögat om man stod kvar en stund. Och det är så vackert med det röda och det gröna mot allt det bruna och grå runt omkring. Mmmm... snart blir det dax för rabarberpaj! 

Nähäpp, nu ska jag skicka iväg sonen till innebandysammandrag och sedan ska jag jobba lite. Men snart är det projektet klart. Skönt! Ha en fin lördag alla därute. Jag är så glad åt era goa kommentarer ska ni veta.

Dagens "skräp"

Eller det är gårdagens "skräp" faktiskt. (Mina söner tycker mest jag "skräpar", inte så mycket scrappar :-)  Perhaps it´s true?!) En scraplift av Anna/Augusti´s härliga "Hello Stereo" för Kreativa rummet.



Lotterna är dragna!

Nu har vi här under högtidliga former haft dragning i födelsedagslotteriet. Lottdragare tillika lotteriinspektörer var för dagen mina tre söner, vilka också passande nog är ledamöter i sällskapet för millmeterrättvisa. En dragning med mer rättvisa, moral och sanningsenlighet än den som nyss ägt rum hade vi knappast kunnat fått till alltså.


Vi började att dra vinnaren av de två små söta blomstersticksen. Aron var först ut och han lyckades dra en lycklig vinnare vars namn är...





Den andre lottdragaren, Noah, fick åta sig uppdraget att utse vinnaren av stenarna. Detta klarade han med glans och vinnaren heter härmed...




Sist men inte minst... eller, det där blev ju helt fel - sist OCH minst måste det ju bli - är Elia. Men trots sin minstighet drog han med stor bravur vinnaren av grattiskorten. En dam blev det denna gången också (kanske för att enbart damer kommenterade?! Jag bara gissar...) och hennes namn är...



STORT grattis till alla vinnarna!! Om ni mailar mig ert namn/adress på evelinaahlgren[snabela]tele2[punkt]se så ska jag se till att vinsterna blir skickade till er under veckan som kommer. Och bara för att göra allt helt klart, vinstdragarna ingår INTE i priset! Jag behöver dem här hemma om ifall att jag skulle få för mig att ha en utlottning någon mer gång... ;-) Hoppas ni har förståelse för detta och inte blir allt för besvikna.

Tänk att man en dag skulle TYCKA OM sniglar

Just de här gynnarna kan man ju inte annat än älska! Bered er på dagens största leende :-) (Men mördarsniglarna... det gäller INTE er! I am prepared for you...)