Kära dagbok...

f´låt, kära alla, menar jag.

Inte ännu ett inlägg utan bilder på det där som nu i evinnerlighet har blivit målat, tänkte ni nu.

Och jag vet, jag vet... jag tycker också det är förfärande trist med bara en massa text och text och text, och aldrig en endaste bild.

Därför lovar jag nu högtidligen att ni SKA få se! Foton på det målade, skåp, väggar, färgfläckar på golvet, whatever... 

Bara inte just NU.

För jag har inte hunnit fota än.

Det har varit (och är) alldeles för mycket jobb, städning, gästförberedelser, sjuka barn och annat ivägen. 

Men jag ska snart ta mig i kragen. 

Så sant som det är snö och minusgrader på skärtorsdagen. 

Och det är det, sorgligt nog.

Har det inte varit vår nu, sedan i januari?

Sen när kommer vintern EFTER våren?

Är det nån nymodighet som jag missat eller?

Istid... eller var det växthuseffekt...

Konstigt hursomhelst, och blä-rkigt (snyggt ord va?)

Och inte har det något som helst att göra med uteblivna bildbevis på målarkluddet heller.

Men det var en snygg vändning, erkänn?

Ni glömde nästan att ni inte fått se några foton än.

Vädret är alltid en pålitlig avledare.

Om man nu inte försäger sig själv efteråt, som jag gör.

Det var ju dumt, sa Bill

Hm...

Och här skulle Bull sagt någon liten abrovinsch på ordet dumt.

Men jag kommer inte på någon.

Så jag går nu...

(Och den som kommer på en bra abrovinsch (Det stavas säkert inte alls så... är det ens ett ord?) till dumt, vinner ära och berömmelse i minst tio år. Lycka till!)