Don´t worry

Jag är fortfarande här.
Jag bara drömmer lite att jag ligger under en skuggig palm på en varm strand i ett varmt land.
Och inte stretar runt här i blåsten under en grå himmel ;-)

MEN... jag fick lite bannor härom dagen att jag slutat vara tacksam. Vill bara förtydliga att det har jag inte, riktigt... Jag är tacksam flera gånger om dagen. Det är bara här som jag glömt mitt dagliga "Jag är tacksam för...". Men jag är inte sen att bättra mig. Det kommer igen... om ni tittar längst ner sedan.

Fast först måste jag bara få säga.
Visste ni att tre liter vattenbaserad lackfärg kostar 588 balobas, kronor, pengar.
Yepp, femhundraåttioåtta!!!
Isch... det sved!
Man kan ju tycka att målning skulle ingå i det priset, men icke...
Hoppas nu bara skåpet blir makalöst vackert så det känns som om det är värt det ändå!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att mina barn är världens sötaste och bästa. Att det är dags för ljus i mörkret - adventsstjärnor och ljusstakar. Att hyacinter luktar SÅ gott!

The new and improved me


Jag har ju glömt... jag har uppgraderat mig! :-) Alltså, jag har köpt nya glasögon!
Det är ingen lätt uppgift om man är mig, det ska alla veta. Jag är ju den med mest beslutsångest i hela Sverige. Ja, eller iallafall i Västsverige, så har jag inte överdrivit.

Att då gå från en hel glasögonaffär, ner till åtta par, ner till ETT par glasögon, det är inte mer eller mindre än en bedrift!! Jag är riktigt stolt över mig själv!

Dessutom!!!! OBSERVERA!!! så valde jag INTE dem som alla andra tyckte jag skulle ta, vilka visserligen var snygga men inte kändes riktigt "jag". Alla som känner mig vet att jag annars är väldigt mån om att göra alla andra till lags. T.o.m så att jag kanske väljer ett par glasögon för att alla andra tyckte att de var snyggast på mig, men inte jag. (Man litar väl på sina medmänniskor ;-) )

Men nu gjorde jag faktiskt inte det. Jag valde själv och litade på mig själv och jag är STOLT!! Och känner mig nästan lite rebellisk ;-) (Snacka om hämmad människa ;-) )

Well,nog om det.
Bara ett litet tillägg så här på slutet angående barn som kommer bort i affärer och LOOOOVAR dyrt och heligt att aldrig göra om det.
Lita inte på dem! De gör det igen!! Idag gör de det!
Och de gömmer sig bakom annat godis.
Och de tar den största chokladtomten de kan hitta och knaprar på.
Och de säger inte ett pip.
Och gömmer sig så väl att bara liiiite tröja tittar fram.
Fastän de fått tillsägelser och lovat en sekund innan de gick in i affären att de inte skulle gömma sig.
Och fastän inga storebröder var med och kunde distrahera.
Vi ska nog inte ha några fler utflykter till ICA, Elia och jag. Iallafall inte denna veckan... och nästa... och nästa... Möjligtvis efter jul, eller när han fyllt femton.

Någon som vill köpa en chokladtomte förresten? Bara lite gnagt på luvan... och halva ansiktet...

Ett litet kort...

...blev det igår. Till en god, vacker och trevlig vän som fyllt 30. Grattis Emma!
"Lift" av ett av MeliBeans kort på Two Peas. Hon är SÅ duktig!!

Lite motion kan väl aldrig skada?

Det är fredag och jag har motionerat.
Varannan fredag motionerar jag.
Ett kort men intensivt sprinterpass.
Med vikter i händerna.
Tufft och tungt!
Idag regnade det också. Men inte stoppade det mig inte.

Varannan torsdag tänker jag att jag ska förbereda och vara ute i god tid, så jag kan få slippa fredagsmotionen.
Det funkar aldrig.
Jag måste ha det för fullt i min hjärna eller något.
Det svämmar säkert över lika mycket där som i soppåsarna jag förtränger att jag ska gå ut med, för när torsdag kväll kommer så lyckas jag på något vis alltid glömma det - att dra ut soptunnan till vägen.
Här får man nämligen böter om sopgubbarna måste gå några meter extra och hämta soptunnan.
Därav min ofrivilliga, men ack så behövliga, motion på fredag morgon.
Egentligen skulle sopbilen behöva komma varje dag. För min hälsas skull.
Jag får inte så mycket mer motion nämligen, än soptunneracen.

Fredag är sovmorgon här.
Barnen är lediga från skola och förskola, det regnar och vi ligger i sängen och myser.
Klockan börjar närma sig nio.
DÅ!!!!!
Varje gång kommer det över mig lika oförberett och oförhappandes som en blixt från klar himmel. Oavsett hur många gånger jag tänkt på det under torsdagen.
SOPBILEN!!! Det är sopbilsfredag!

Och varje gång förorsakar det ett sprinterlopp i pyjamasbyxor och jacka ut till soptunnan med fulla soppåsar i alla händerna (två då...)
Snabbdragning av soptunnan ut till vägen i racerfart.
Och småjogg tillbaks in i till värmen.
Jag hinner aldrig värma upp så mycket.
Men jag försöker iallafall varva ner en aning på tillbakavägen.
Det måste jag väl ändå få några extrapoäng för.

Idag hann jag ut innan sopbilen siktades vid horisonten.
Det gör jag inte alltid.
Ibland möter jag den. I pyjamasbyxor.
Då är det bara luva upp, haka ner, "hej hej" och snabbt vända och gå som gäller.
De skrattar säkert åt mig, men jag får väl bjuda på det då.
Ibland hinner jag inte alls.
Då hoppar jag högt i sängen och adrenalinet pumpar när jag inser att sopbilen står utanför och jag glömt... som vanligt.

Vissa veckor vill de dessutom skoja med mig och komma på fel dag.
På torsdag.
Men då blir jag arg.
Man behöver ju inte skjuta på den som redan ligger. Eller skrämma den katt som redan är rädd. Eller så.
Det får ju vara någon måtta.
Kommer de på torsdag utan att ha meddelat det i förväg så vägrar jag att få skrämselhicka och dåligt samvete.
Då står jag i fönstret och blänger ilsket på dem för att jag inte hunnit slänga alla mina (alltid överfulla) soppåsar och fylla soptunnan till bredden.
Håller de inte reda på att vi har så mycket skräp här att vi alltid måste fylla soptunnan, annars blir den överfull till nästa gång?
Har de ingen anteckningsbok eller något?

Men de ser mig aldrig.
För om de tittar åt mitt håll så gömmer jag mig bak gardinen.
Man vill ju inte stöta sig.
Eller vara elak.
De kanske bara var tvungna att komma en dag för tidigt för att deras barn skulle vara hemma från skolan imorgon och deras fru hade en svår vecka på jobbet hon också, och förkylning, och de kunde inte hitta någon annan lösning hur mycket de än försökte.
Jag har faktiskt empati även med sopåkare.
Därför är jag bara arg i smyg.
En liten stund.

Sedan får jag hoppa i soptunnan två veckor senare för att allt ska få plats.
Då blir jag lite arg, igen.
Men barnen skrattar och är glada.
Aldrig har de väl sett en så galen mamma som hoppar i soptunnan med gummistövlar.
De älskar nog sopgubbarna för att de kommer när de "inte ska".
Då blir jag lite kluven och vet inte hur jag ska förhålla mig.
Jag får väl försöka vara neutral.
Lite arg.
Och lite glad.
Och lite tacksam för att jag får motion. Iallafall varannan vecka.
TACK!

På flykt undan kriget




Som alla kan se har vi slutligen lyckats bestämma oss för vilket kakel vi ska ha i badrummet, och nu har jag flytt fältet. Undan krigshärden. Bort från minfältet som kan paja tolv års lyckligt äktenskap och starta ett nytt världskrig ;-) Renoveringsarbete såsom kakling, tapetsering och målning, alla så kallade precisionsarbeten, är nämligen inga bra "samarbets-arbeten" i vår familj.

Min man är av naturen MYCKET lugn. Och då talar vi om MYCKET lugn med stooora bokstäver. Det ska mycket till för att han ska bli upprörd och det är inte många gånger han blivit arg på mig under de sjutton år vi känt varandra. Faktiskt har nog de flesta gångerna inträffat under just renoveringstider. Det har hänt att jag fått gömma mig, matt av fruktan ;-)
(Jag menar kan man bli annat än förfärligt omskakad när någon man inte trodde visste hur temperament ens stavas, plötsligt RYTER och är JÄTTEARG... ;-) )

Nu måste jag ju säga att han nog inte blivit arg helt utan anledning kanske. Så fort vi börjar renovera förvandlas jag nämligen till millimeterperfektionisternas ordförande. Jag ser varendaste liten mikrometerskarv och upptäcker skavanker och små snedheter överallt. Det är inte bra för äktenskapet!
Särskilt inte som mannen i familjen är renoveringsproffs och har jobbat dagligen med dessa "frågor" i snart tjugo år och jag å andra sidan inte ens med god vilja kan kallas så mycket som amatör, eftersom jag gladligen överlåter alla dessa arbeten åt den som gör dem hundra gånger snabbare än mig.

Ändå kan jag inte låta bli att tycka. "Att det kanske är liiite snett där." "Att den där plattan nog ser ut att vicka liiiite åt fel håll." "Att man kanske måste använda det där snöret, eller?" Jag hade också blivit galen på mig tillslut måste jag nog (tyvärr, fast det smärtar) erkänna.

Så därför har jag nu flytt fältet. Något har jag ju ändå lärt mig efter tolv års äktenskap. Varför tror ni annars att jag sitter här och inte i badrummet och "proffstycker" ;-) Jag har helt enkelt listat ut att det är bäst för den äktenskapliga sämjan och för mitt hjärta och min stressnivå om jag håller mig borta. Mannen kan förklara tusen gånger att det INTE ÄR snett och att det kommer att se bra ut bara det blir fogat. Men jag vet inte riktigt om jag kan lita på det ändå... ;-)

Därför är det bäst att jag bara ser det färdiga resultatet. För då är det ju såklart JÄTTESNYGGT !! Maken är återigen den bästa hantverkaren i världen och millimeterperfektionisten har gått och lagt sig i sitt lilla skrymsle och kan sova lugnt... tills nästa renoveringsprojekt ska dras igång ;-)

Cybercrop

...var det ju på Scrapbutiken i helgen och jag hann med så mycket som ETT HELT KORT!!! Yay!! Applåder tack! ;-)

Iallafall, här kommer det.



Stämpel från Magnolia, papper från Basic Grey, "bling" från MM.

Määään....

...aj äm tajerd (fri översättning från engelskan ;-) ) Har haft en knölig eftermiddag i Bäckebol när vi skulle köpa kakel och tvättställ och kom hem med... helt otippat, en toalettstol och ett duscmunstycke/slang. Suck... Varför är livet inte alltid lätt?

Och ska man ha bara kakel eller kakel/rakkantad falspanel (har någon någonsin hört ett sådant märkligt ord?!) eller kanske kakel/pärlspont? Och ska kaklet sedan vara med rak kant eller vågig kant? Giv mig styrka! Jag hatar att välja. När man sedan inte ens vet hur det kommer att se ut... Jag vill inte va´med... (Fast jag vill heller inte överlämna beslutsfattandet helt i någon annans händer, så ni fattar...)

Nu ska jag lägga mig och sova på saken och hoppas att den löst sig alldeles av sig självt tills imorgon. As if... ;-) men man kan ju alltid hoppas!

Funderingar

Jag undrar...

1. Varför får man finnar av choklad? (Jo, det FÅR man!) Kunde man inte få det av havregrynsgröt istället. Det är ju ändå inte gott.

2.Varför kostar allting, "X och trettiotre" på Liedl? Inte för att jag handlar på Liedl, men jag såg i deras reklamblad att nästan allt kostade "X och trettiotre". Det finns ju inget som egentligen kostar "och trettiotre". Iallafall har inte jag sett till några trettiotreöringar på sistonde. På Gekås kostar väl det mesta "X och nittioåtta" och det är väl i princip inte mycket bättre förstås, för vi har väl inga nittioåttaöringar heller vad jag vet. Men trettiotre?!...nä. Fast man får väl kanske ge dem credit för lite nytänkande i öreshysterin iallafall...

3. Varför har de slutat sända den där Arla reklamen på TV för riven ost? Den där alla sitter på akuten med rivsår efter rivjärnet. Jag rev ost OCH tumme idag. Det hade säkert inte hänt om reklamen fortfarande gått, för då hade jag kommit ihåg att köpa Arlas färdigrivna. Surt!

4. Varför har mina barn sammanlagt sex stycken öron men INGEN hörsel? OM inte de magiska orden godis och x-box råkar nämnas. Väldigt opraktiskt. Man kan ju inte föra en konversation med bara två ord. "Godis, gooooodis, X-box X-box X-box, GODIS!" Det blir liksom lite enahanda på något vis.

5. Varför får mitt relativt nya (2-3 år ca.) kylskåp vissa dagar för sig att det hellre vill vara ett frysskåp? Är det ens tillåtet att kylskåp bara sådär får bestämma sig för att: "Jaha, idag är det torsdag, då tror jag att jag vill vara en frys, få se nu, tre grader kall ungefär, det blir bra, och en massa frost också, jättekul!" Finns det inga lagar mot sånt? Jag blir helt förvirrad! Idag ville det dock vara en kyl, fem grader varm. Fem grader varmare än på mycket länge! Que? What´s up egentligen?

Jag bara undrar...

Jag bara undrar

"Ahh, så skönt, äntligen ska jag få sätta mig. Nu har det varit lugnt länge så nu ska jag nog få fika i lugn och ro..."
"MAAAAMMMAAA!! jag måste ha dricka!!!, NUUUU!!!"

Vad är det med barn och deras behov egentligen? Varför måste de uppkomma så fort en mamma placerar ändan på en stol? Eller det kanske inte är så för några andra barn, men iallafall för mina.

Jag ska sätta mig och äta, fika, skriva något, läsa eller vila = något barn kommer genast och måste antingen kissa, dricka, äta något, ha en konflikt löst eller hjälp med något OOOTROLIGT viktigt som inte kan vänta en sekund. Det är liksom som en ofrånkomlig ekvation, en naturlag, lika säkert som amen i kyrkan.

Ibland känns det som om man gör tusen milijoner såna där knäböj från 90 grader om dagen. Man borde ju inte behöva styrketräna de musklerna mer iallafall. Borde säger jag, för tyvärr är inte utslaget på all den träning jag lägger ner såvärst upplyftande. Det syns med andra ord inte alls!

Igår tror jag att jag serverade enmiljontvåhundratrettiofemtusenåttahundraåttiosex glas (bara en lätt överdrift) med vätska till mina barn. (Tänk er hur många glas vi måste ha här hemma ;-) ) Vatten, saft, mjölk, oboy, te - you name it, men lika för alla var att de skulle serveras pronto, annars skulle barnet i fråga segna ner omedelbart av uttorkning. De skulle alla serveras en och en, ingen kunde bli törstig samtidigt som den andre, OCH de skulle alla serveras just precis som jag skulle börja med något annat. Bädda, baka, diska, gå,på toa, sätta mig...

För det första förstår jag inte hur i hela världen de kan vara så törstiga hela tiden. Vad jag däremot fattar är varför de hela tiden måste kissa :-) Ja de två äldsta klarar ju det själva som tur är men lille herr minsting ska ju ha hjälp och det behöver han ju OCKSÅ... ja ni fattar, just som jag ska äta eller sätta mig eller göra något annat.

Jag borde nog lyssnat lite mer under fysiklektionerna, så kanske jag hade förstått idag vad det är för något som reglerarar barns och mammors aktiviteter och behov i förhållande till varandra. Det hade varit intressant att veta. Eller så har det bara blivit en bugg på vårt system så att vi inte synkar med varandra?!... Då kanske det bara krävs en omstart för att rätta till saken?! Men hur gör man en omstart på ett mamma-barn ekosystem? Någon som vet? ;-) ;-)

Men hallååå eller...

Tror ni att ett barn kan försvinna på STOOORA (inte!) ICA i Horred en tisdag i november. Ett litet barn, försvinna, som i gå upp i rök ungefär...?!
Svaret är JA!! Iallafall om man är tre år, heter Elia och är son till MOI, mig, mamman, the mother!

Vi handlar, har lite bråttom, ska bara ha mjölk, knäcke och grönsaker, snabbar oss genom affären. Så snabbt det nu kan gå med tre killar i släptåg. Noah hittar ett litet hörn att gömma sig i, "Tittut mamma", haha jätteroligt. "Kom fram därifrån nu UTAN att välta hundra kilo varor på mig"... Vänder mig om... VAR är Elia?

Jag går ett varv runt affären (tur vi inte snackar ICa Kvantum Kungsmässan här... den var nog stor ändå...), två varv runt affären, tre varv runt affären, ropar, ropar, fyra varv runt affären, ett varv ute, några varv till inne, en snäll butiksmedarbetare engagerar sig, (TACK TACK TACK!!!) jag går ut och kollar igen, kommer in... och hon har hittat honom!!

Var var han då tror ni, hela tiden, utan att bry sig om sin mammas förtvivlade rop och sprintervarv runt affären? Jo förstår ni, han hade hittat ett alldeles lagom litet osynligt hörn bakom några "torn" med lösgodis där han glatt satt och snaskade när han tillslut blev hittad.

AHHRGH! Man vet inte om man ska bli arg, glad, förtvivlad, lättad... tusen miljoner känslor rusar genom kroppen. Men jag blev nog mest lättad, och lite sträng... när jag försöker förklara att man absolut inte får springa iväg och gömma sig och sedan inte svara när mamma ropar och sedan lite mer snabbt att man inte heller får ta godis förstås.

Väl hemma frågar jag sedan rymlingen om han kom ihåg vad det var man inte fick göra när man var i affären.
"Man får inte tjuva godis mamma, det lovar jag."
"Jaha men det var något mer också, som kanske var ännu viktigare, kommer du ihåg?
Det lilla helgonet ser ut som ett frågetecken.
"Man får inte gömma sig!"
"NÄ man får inte gömma sig OCH ÄTA GODIS mamma. Jag ska inte det" Zoooommm!!

Och så var han borta... Tjuva godis lär han väl inte göra någon mer gång, men gömma sig, vi får väl se. Konstigt hur något jag sa sådär mer i förbifarten kunde fastna så mycket hårdare än något som jag försökte inpränta i det lilla livet säkert tio gånger på två minuter. Godis är väl godare än bannor kanske? och mera värda att lägga på minnet. Vare sig det gäller att äta dem, eller INTE äta dem?!

Pust! Vi går nog inte till affären imorgon tror jag...

Recept på en avslappnande eftermiddagsstund


Gör såhär:


1. Tänd en muntert flammande brasa för att värme och hemtrevnad ska sprida sig i huset.

2. Gör dig en stor, rykande varm kopp av ditt favoritte och spetsa med en skvätt mjölk.

3. Sätt på din favoritjulskiva på lagom hög volym.

4. Tänd alla ljus du kan hitta och släck ner alla starka lampor.

5. Ta på dig röda raggsockor. (Röda är klart bäst...)

5. Dra fram favoritfåtöljen till braskaminen.

6. Sätt dig bekvämt tillrätta med en filt över knäna och lägg upp fötterna på gnistgallret för extra "undervärme."

7. Sippa på teet, blicka in i de dansande lågorna, njut av julmusiken och koppla av fullständigt...

...i de knappa tre minuter du har på dig innan dina barn invaderar vardagsrummet med full cowboymundering och sjörövarsvärd, jagandes varandra under höga skrik, börjar spela piano, släpar fler fåtöljer till brasan, kivas vem som ska sitta i mammas knä, gråter, blir törstiga som om de vandrat i veckor genom en snustorr öken, kissnödiga och fikasugna och måste tvunget se på film på en och samma gång.

Tre minuter av fullkomlig harmoni... jaa, vad ska man säga.... det är ju bättre än två minuter iallafall... ;-)

Fars dag

Jag och barnen pysslade med ett litet farsdags-projekt i veckan. Av förklarliga anledningar har jag inte kunnat visa det innan då vissa pappor "tjuvkikar" här ibland. Men nu är det fritt fram, för nu har den dyre fadern förärats sin gåva på kaffebrickan i morse.

Det blev en liten konstjournal, "altrad" av ett litet fotoalbum som jag hittade i en låda. Typ ett sådant man får med från fotoframkallarna fast lite stadigare pärmar. Jag gjorde omslagen och pojkarna gjorde innehållet. Mycket uppskattat av den imponerade pappan :-) ;-)
Här kommer det, håll till godo...


Framsida

Baksida

Lite smakprov på innehållet





En härlig söndag och fars dag önskar jag er alla, ta hand om era pappor nu :-)

Sågat förslag ;-)

Mitt förslag om en "quiet" morgonstund igår blev totalt och brutalt ;-) nedröstat så bara för den sakens skull snoozade jag säkert tio gåger i morse och släpade mig inte ur sängen förrän kvart över sju = alldeles för sent! Kanske inte heller så bra. Jag får nog försöka mig på en gyllene medelväg, eller som det så svenskt heter, något mer LAGOM!!

Efter alla förslag om en "quiet" kvällstund istället, så fick jag mig faktiskt en sådan igår. För en gångs skull i världshistorien hade jag lyckats hindra Elia från att gå och gömma sig och sova på eftermiddagen, så både han och storebröderna somnade i normal tid. (Kors i taket för det...)
Alltså har jag det helt plötsligt väldigt quiet runt omkring, eftersom även maken somnat jämte barnen. Superläge för pyssel alltså! utan att behöva göra det på natten!

Och vad tror ni att jag gör då? Var tror ni jag hamnar. Här såklart, framför datorn! I över en timma satt jag här och smurfade runt på diverse onödiga?! men förvisso ganska trevliga sidor. Visserligen ganska så jättequiet men inte så strukturerande och kreativt utmanande kanske.
Tillslut skärpte jag mig iallafall och sedan började jag på ett litet farsdagsprojekt som jag höll på med till midnatt, med avbrott för lite musjakt bara. (En idiotmus som bara KNAPRADE!! I väggen eller inne vet jag inte riktigt men det lät sannerligen som om han var inne. De är jätteknapriga i år. Morr!!!)

Ja, så blev det. Men jag tycker ändå inte att "quiet time" på kvällen känns samma som om man skulle ha det på morgonen. Poängen var ju lite att man skulle samla sig inför dagen (tänkte jag iallafall) och om man då gör det på kvällen så hinner man ju sova bort hela "samlingen" innan det blir morgon ;-) ... Det tål att tänkas på hur jag ska lösa detta.

Ett litet kort tillsist, som gick till Zara tillsammans med adventskalenderpresenterna. Egentillverkad "stämpel", eller det är egentligen inte alls någon stämpel utan jag har ritat, i brist på pasande stämpelmotiv. Men kanske kan den bli mer stämplig någon dag ?! ;-) :-) (Säger hon som alltid tänker att... "det där kan man ju göra själv...") (om man nu bara får det gjort någon gång också...)


Quiet time

Igår kväll fastnade jag en stund framför datorn tittandes på Clique tv. Små korta avsnitt från CK media (Creating Keepsakes.) Scrapbookrelaterat ska det mesta, eller allt, vara och jag kollade en stund på Around the clock med Stacy Julian. Hon är visst "founding editor" på Simple Scrapbooks och detta var korta små avsnitt om hennes dagliga liv typ.

Ett avsnitt hette Quiet och handlade om hennes Quiet time på morgonen innan resten av familjen vaknat. Hon gick upp klockan fem. Tände ljus vid köksbordet. Satte sig och läste något uppbyggande inför dagen, Bibeln eller något annat, och planerade dagen i lugn och ro. Sedan gav sig människan ut på en joggingrunda och efter det hann hon ta hand om tvätt, göra pancakes, lunchpåsar och hejsan och hoppsan innan det var dags för barnen att åka till skolan. (Börjar de skolan vid elvatiden där eller?)

Nu låter jag kanske väldigt negativ eller sarkastisk och det var väl inte riktigt meningen för jag tyckte att det var en väldigt bra grej det där med "Quiet time" på morgonen. Men jag fattar inte riktigt hur hon både hann med tystnaden, planera dagen, jogga (och duscha och fiffa till sig efteråt då antar jag), tvätta och vika tvätt, göra pannkaksfrukost, lunchpåsar och sedan skicka iväg barnen till skolan i tid. Allt det där borde ju typ ha tagit halva förmiddagen?! *shock*

Men hur som helst. Jag fastnade för det där med en lugn stund innan alla hade vaknat och bestämde mig för att försöka mig på det idag. Det vill säga minus jogging, tvätt, pannkakor OCH dusch, eftersom vi inte har någon för tillfället. Alltså blev det bara lugna stunden kvar ungefär och den tänkte jag att jag väl skulle kunna klara av.

Well, hur tror ni det gick? Först ställde jag klockan på tjugo i sex, för då skulle Martin upp och jag tänkte att eftersom han ändå alltid behöver lite extra pushning för att komma ur sängen så kunde jag ju passa på att stiga upp då också. Men vad hör jag när jag vaknar tjugo i sex? Jo, regn! Det regnar och så är det alldeles kolsvart ute. Snark! Inget hade väl kunna göra mig tröttare. Snabbt bestämde jag mig för att putta mannen ur sängen och ställa om klockan på halv sju. Då skulle jag ju iallafall ha tid för en halvtimmas tystnad innan barnen behövde gå upp. Det borde väl räcka när man inte ska duscha.

Halv sju började jag snooza. Och jag snoozade och snoozade och snoozade ända tills klockan var nästan sju. Hoppsan och hallå vad klockan blev mycket då! Upp och leta kläder till barnen, göra te och sedan tid för fem minuters tystnad :-) innan jag var TVUNGEN att väcka killarna som fick sova på övertid men nog gärna hade sovit till nio idag om det hade varit möjligt.

Jag vet inte vad jag ska kalla det. Platt fall låter väl lite väl snöpligt för jag fick ju iallafall fem minuters "quiet time", (ooooo!!! :-) ) men halvplatt eller något mer är nog det minsta man kan benämna det som ;-) Jag förstår nu att om jag ska ro iland med detta projektet så får jag nog gå och lägga mig lite tidigare än klockan 24.00. Iallafall liiiite tidigare. Annars kommer jag nog glatt att snooza vidare varje morgon och sedan köra det vanliga racet i flygande fläng.

Fast jag vill verkligen ha en lugn, strukturerad och mysig morgonstund, så jag ska försöka. Det ska jag! Fast jogga klockan fem mitt i den svenska vintern ska jag INTE! Och om bara inte sent på kvällen vore min bästa kreativa tid... Suck... många men och om och bara.... Men jag SKA försöka, det SKA jag! Tror ni inte jag får ett mycket trevligare, fridfullare och mer strukturerat liv då?! ;-) :-) Imorgon blir det INGEN snooze, möjligtvis bara EN... och en halv...

Tankar kring ett mjölkpaket

Samtal mellan Elia, 3 år och mamma, kring mjölkpaketets layout och formgivning.

- Mamma, vad står det där?
- Ehh, (fullt med hamburgare i munnen, tugga tugga) det står att man kan köpa färdigskivad ost.
- Vad står det där då?
- Det står hur man kan göra en banan och blåbärssmoothie.
- Ha... vad står det där då?
- Där... där står det olika mellanmål som man kan göra.
- Vad gör hon då? (Hon i svarta rutan, längst ner på mjölkpaketet)
- (Skrattar) Nähä du, jag vet inte. Hon kanske kollar vad hon ska göra för mellanmål.
- .......... Vad gör hennes pappa då?
- Jag har ingen aaaning vad hennes pappa gör faktiskt.
- .......... Nähä, han kanske är på jobbet då.

Måndag igen...

Jag fattar inte hur veckorna bär sig åt för att gå så fort. Nu är det redan måndag igen och höstlovet är över för denna gången. Men innan jag vet ordet av så är det väl dags igen ;-)

Denna veckan har Martin en prao med sig på jobbet och han sade till praokillen att han skulle hämta honom klockan sex i morse!! :-) :-) Behöver jag säga att han ångrade det uttalandet lite :-) Ni som inte känner min man förstår kanske inte varför men han är nämligen den mest morgontrötta människan i världshistorien. Så att lova att vara färdig att åka, eller rättare sagt vara nere i Horred klockan sex i morse, he he, det var vågat av honom !

But... he did it (efter lite brutal väckning från sin fru) och jag är jätteglad, för tidig start på dagen betyder också tidig hemkomst!! och det är vi inte vana vid här. I vanliga fall åker han ju strax innan sju och kommer hem runt sju, men med prao kan man inte jobba över!!! Det blir lyxvecka för oss denna veckan :-) Kanske jag kan ordna prao åt honom VARJE vecka?!

I fredags kom min svajndyra embossingvärmarmackapär hem till mej med posten, (eftersom jag inte hann avbeställa den när jag hittat en mucho billigare :-( ) så jag hoppas hinna prova den nu, inom den närmaste framtiden. Men först har jag ett annat kortprojekt att färdigtälla, till en alldeles speciellt trevlig person ;-)
Sen kanske det kan bli stämplade kort till mamma och moster, som båda fyller år inom en snar framtid. Men när jag tänker efter så har jag kanske bara julstämplar... jag är ju inte så "upphandlad" på denna hobby än ;-)

Jaha, då måste jag kanske handla stämplar först?! väldigt vad man måste köpa hela tiden ;-) kanske bör jag hålla mig till scrappade kort?! Fast nu har jag ju å andra sidan en embossmockajox och vad ska jag göra med den om jag inte har några stämplar?! Ge den till maken i julklapp kanske och låtsas att det är en värmepistol som han kan ha på jobbet?!
Igår försökte jag lura i honom att det var en ögonbrynsfön, men han gick inte på den... förstår inte varför?

Nej, det är nog bäst jag behåller den själv, fönar mina egna ögonbryn och... köper lite fler stämplar. Kachinggg!!! (det var bara ytterligare några hundringar som rök :-) )

Helrenoverad

Tänkte bara berätta att jag nu är så gott som ny. Har fått en helrenovering av doktor Ahlgren d.y. som lyssnat på mitt hjärta och mitt ben, dragit ut båda mina framtänder, tittat i öron och hals, kollat reflexerna och gett mig två sprutor. En väldigt sympatisk doktor, fast jag är lite oroad över hur jag ser ut nu när båda framtänderna är borta ;-) Doktorn sade dock att jag är helt frisk nu, så då får man väl vara glad :-)

Jag kan också meddela att jag igår besökte två affärer, varav den ena var skoaffären där två gossar skulle ha nya vinterstövlar, samt Mc Donalds, ensam tillsammans med mina tre grabbar utan att vare sig tappa tålamodet, bli irriterad, frustrerad, ledsen, arg eller ens måttligt upprörd en enda gång ;-) De enda känslorna som infann sig var glädje, tålamod och tillfredställelse.

I´m amazed och tacksam, för det hör inte till vanligheterna att jag klarar av den bedriften när jag ska ut med alla tre på en gång. Kanske börjar de bli stora, jag mer tålmodig eller så hade vi helt enkelt alla en bra dag - samtidigt :-)
Jag kan ta emot applåderna och gratulationerna nu tack!!! ;-)

(Det känns ju ganska hemskt att man kan vara nöjd med att inte tappa tålamodet en enda gång, men det är faktiskt inte så lätt att gå i affärer med tre killar under sju år som inte gillar att shoppa. Iallafall inte för mig. Alla andra supermammor klarar det säkert galant varje dag. Jag är iallafall glad att både jag och barnen lyckades vara tålmodiga, även om jag måste skämmas samtidigt för att jag inte klarar det jämt... )

Och nu... tararammm... ska jag städa! Oooo...så roooligt :-)

Det är kallt, för kallt...

Nu är alla presenter inslagna!
Igår kväll fixade jag till alla små paketer till julkalenderswappen. Nu ska det bara klämmas dit en femma på varje också, sedan är de klara att skickas vidare till Zara. Gulliga blev de också. Det är nästan så jag skulle vilja behålla alla själv ;-) Men såklart är det ju väldigt mycket roligare att få de andra presenterna hit, istället för att sitta och öppna samma varje dag, som jag dessutom vet vad det är i... Så vid närmare eftertanke vill jag nog visst skicka iväg vartenda litet paket.

Solen skiner här idag och det är en strålande vinterdag ute. Men jag kan inte påstå att jag är direkt överlycklig över det. Det är så KALLT!! och jag tycker inte alls om när det är kallt. Visst är det vackert med snö och solsken och allt, men jag är ingen vintermänniska. Det känns mest pust och stön och usch med alla jackor, termobyxor, vantar som försvinner, blöta skor och kläder som ligger i hela hallen för att torka på golvet.

Dessutom fryser bilen igen, det är iskallt att sätta sig på skinnsätena och man måste skrapa rutor varje gång man ska nånstans. Och ska man skrapa rutor så hittar man naturligtvis ingen fönsterskrapa heller. Igår fick jag till exempel skrapa med ett cd-fodral eftersom bagageluckan frusit igen och skrapverktyget naturligtvis låg i bagaget. Carolas hy mådde inte alls bra av den behandlingen kan jag säga. Hon hade repor och skrubbsår överallt!

Vinter är, omständigt, knöligt och alldeles för iiisande för en frusen person som mig. Visserligen är det ju mysigt att man kan elda massor i braskaminen, men ska man elda massor så måste man också hämta massor av ved. Och var ligger veden om inte i vedboden. Och var är vedboden om inte ute, i kylan. Det är inte lika kul...
Nä, jag funderar allvarligt på att obemärkt smyga mig ner i Zaras resväska när hon ska till Kanarieöarna och sedan tillbringa resten av vintern där... Du har väl en stor väska Zara?! ;-)

Hoppsan, detta utvecklade sig väldigt pessimistiskt ser jag. Jag får väl försöka vara glad för barnens skull istället. De håller ju som ni kanske förstår inte alls med mig i mina dystra tongångar beträffande vintervädret. Igår var de ute nästan hela dagen, trots att det nästan var storm och mönstret lär väl upprepas idag antar jag. Och ska man se det från den positiva sidan så behöver jag ju iallafall inte vara rädd för att de ska blåsa bort idag, det är ju ett glädjeämne iallafall :-)

Oh, vilken härlig vinterdag det plötsligt blev... (hrm...) ;-) ;-) :-)