Jag bara undrar

"Ahh, så skönt, äntligen ska jag få sätta mig. Nu har det varit lugnt länge så nu ska jag nog få fika i lugn och ro..."
"MAAAAMMMAAA!! jag måste ha dricka!!!, NUUUU!!!"

Vad är det med barn och deras behov egentligen? Varför måste de uppkomma så fort en mamma placerar ändan på en stol? Eller det kanske inte är så för några andra barn, men iallafall för mina.

Jag ska sätta mig och äta, fika, skriva något, läsa eller vila = något barn kommer genast och måste antingen kissa, dricka, äta något, ha en konflikt löst eller hjälp med något OOOTROLIGT viktigt som inte kan vänta en sekund. Det är liksom som en ofrånkomlig ekvation, en naturlag, lika säkert som amen i kyrkan.

Ibland känns det som om man gör tusen milijoner såna där knäböj från 90 grader om dagen. Man borde ju inte behöva styrketräna de musklerna mer iallafall. Borde säger jag, för tyvärr är inte utslaget på all den träning jag lägger ner såvärst upplyftande. Det syns med andra ord inte alls!

Igår tror jag att jag serverade enmiljontvåhundratrettiofemtusenåttahundraåttiosex glas (bara en lätt överdrift) med vätska till mina barn. (Tänk er hur många glas vi måste ha här hemma ;-) ) Vatten, saft, mjölk, oboy, te - you name it, men lika för alla var att de skulle serveras pronto, annars skulle barnet i fråga segna ner omedelbart av uttorkning. De skulle alla serveras en och en, ingen kunde bli törstig samtidigt som den andre, OCH de skulle alla serveras just precis som jag skulle börja med något annat. Bädda, baka, diska, gå,på toa, sätta mig...

För det första förstår jag inte hur i hela världen de kan vara så törstiga hela tiden. Vad jag däremot fattar är varför de hela tiden måste kissa :-) Ja de två äldsta klarar ju det själva som tur är men lille herr minsting ska ju ha hjälp och det behöver han ju OCKSÅ... ja ni fattar, just som jag ska äta eller sätta mig eller göra något annat.

Jag borde nog lyssnat lite mer under fysiklektionerna, så kanske jag hade förstått idag vad det är för något som reglerarar barns och mammors aktiviteter och behov i förhållande till varandra. Det hade varit intressant att veta. Eller så har det bara blivit en bugg på vårt system så att vi inte synkar med varandra?!... Då kanske det bara krävs en omstart för att rätta till saken?! Men hur gör man en omstart på ett mamma-barn ekosystem? Någon som vet? ;-) ;-)

8 kommentarer:

  1. Ja ordet nu är verkligen ett frekvent använt ord hos barn, tålamod är nog något som kommer med åren för det finns inte hos barn...
    Jag förstår pris vad du menar...
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja hur kommer det sig när de vill något så ska det vara omedelbums men när jag vill något så bir de Alfons Åberg och ska bara...

    Hej!
    Såg att du kikat på min blogg så nu kikar jag in hos dig.
    Kul! Får jag länka till dig från min blogg?

    SvaraRadera
  3. Tvillingmamma c
    Det får du aspelut göra! Kul!

    SvaraRadera
  4. Som vanligt fick jag dagens skratt!

    Hemma hos oss ska allt ske nu också, problemet är att det som ska ske nu hinner förändras innan jag ens hinner börja... "mamma jag vill ha vatten" mamma tar fram glas men innan hon hinner fylla det med vatten så hör hon "mamma jag vill ha banan". Inte vatten? Nä... nehej...

    SvaraRadera
  5. He he. Alltid kul att läsa hos dig. Du fångar verkligen upp en mammas roll. En annan är ju förbi det stadiet men har börjat om med barnbarnen. Det är dock inte lika jobbigt eftersom de åker hem till trötta föräldrar igen.
    Kram till dig.
    Bammie

    SvaraRadera
  6. Det är samma hemma hos oss. Tyckte det började redan när de var små spädisar. De kunde sova hur gott som helst eller vara hur nöjda som helst, men när man själv skulle äta då började de skrika som besatta, det slog aldrig fel.
    Och detta har som sagt aldrig tagit slut. Nu kan de leka hur bra som helst och bestämmar man sig då för att sätta sig ner och pyssla en stund så råkar de genast i luven på varandra eller så blir de hungriga eller törstiga. Och de kan inte vänta, de ska ha mat eller dryck NU.
    Så som sagt jag känner igen mig.
    Tack snälla Evelina för att du skriver så underbart!
    Kramar i massor

    SvaraRadera
  7. Ha,ha,ha...du skriver för härligt! Sitter ofta med ett leende på läpparna eller skrattar högt!
    Det är likadant här hemma!
    kram Tian

    SvaraRadera
  8. haha.."tian" ovan var ju jag förståss! Kram Tina

    SvaraRadera