Quiet time

Igår kväll fastnade jag en stund framför datorn tittandes på Clique tv. Små korta avsnitt från CK media (Creating Keepsakes.) Scrapbookrelaterat ska det mesta, eller allt, vara och jag kollade en stund på Around the clock med Stacy Julian. Hon är visst "founding editor" på Simple Scrapbooks och detta var korta små avsnitt om hennes dagliga liv typ.

Ett avsnitt hette Quiet och handlade om hennes Quiet time på morgonen innan resten av familjen vaknat. Hon gick upp klockan fem. Tände ljus vid köksbordet. Satte sig och läste något uppbyggande inför dagen, Bibeln eller något annat, och planerade dagen i lugn och ro. Sedan gav sig människan ut på en joggingrunda och efter det hann hon ta hand om tvätt, göra pancakes, lunchpåsar och hejsan och hoppsan innan det var dags för barnen att åka till skolan. (Börjar de skolan vid elvatiden där eller?)

Nu låter jag kanske väldigt negativ eller sarkastisk och det var väl inte riktigt meningen för jag tyckte att det var en väldigt bra grej det där med "Quiet time" på morgonen. Men jag fattar inte riktigt hur hon både hann med tystnaden, planera dagen, jogga (och duscha och fiffa till sig efteråt då antar jag), tvätta och vika tvätt, göra pannkaksfrukost, lunchpåsar och sedan skicka iväg barnen till skolan i tid. Allt det där borde ju typ ha tagit halva förmiddagen?! *shock*

Men hur som helst. Jag fastnade för det där med en lugn stund innan alla hade vaknat och bestämde mig för att försöka mig på det idag. Det vill säga minus jogging, tvätt, pannkakor OCH dusch, eftersom vi inte har någon för tillfället. Alltså blev det bara lugna stunden kvar ungefär och den tänkte jag att jag väl skulle kunna klara av.

Well, hur tror ni det gick? Först ställde jag klockan på tjugo i sex, för då skulle Martin upp och jag tänkte att eftersom han ändå alltid behöver lite extra pushning för att komma ur sängen så kunde jag ju passa på att stiga upp då också. Men vad hör jag när jag vaknar tjugo i sex? Jo, regn! Det regnar och så är det alldeles kolsvart ute. Snark! Inget hade väl kunna göra mig tröttare. Snabbt bestämde jag mig för att putta mannen ur sängen och ställa om klockan på halv sju. Då skulle jag ju iallafall ha tid för en halvtimmas tystnad innan barnen behövde gå upp. Det borde väl räcka när man inte ska duscha.

Halv sju började jag snooza. Och jag snoozade och snoozade och snoozade ända tills klockan var nästan sju. Hoppsan och hallå vad klockan blev mycket då! Upp och leta kläder till barnen, göra te och sedan tid för fem minuters tystnad :-) innan jag var TVUNGEN att väcka killarna som fick sova på övertid men nog gärna hade sovit till nio idag om det hade varit möjligt.

Jag vet inte vad jag ska kalla det. Platt fall låter väl lite väl snöpligt för jag fick ju iallafall fem minuters "quiet time", (ooooo!!! :-) ) men halvplatt eller något mer är nog det minsta man kan benämna det som ;-) Jag förstår nu att om jag ska ro iland med detta projektet så får jag nog gå och lägga mig lite tidigare än klockan 24.00. Iallafall liiiite tidigare. Annars kommer jag nog glatt att snooza vidare varje morgon och sedan köra det vanliga racet i flygande fläng.

Fast jag vill verkligen ha en lugn, strukturerad och mysig morgonstund, så jag ska försöka. Det ska jag! Fast jogga klockan fem mitt i den svenska vintern ska jag INTE! Och om bara inte sent på kvällen vore min bästa kreativa tid... Suck... många men och om och bara.... Men jag SKA försöka, det SKA jag! Tror ni inte jag får ett mycket trevligare, fridfullare och mer strukturerat liv då?! ;-) :-) Imorgon blir det INGEN snooze, möjligtvis bara EN... och en halv...