Undrens tid är inte förbi

Jag har gjort ett kort, believe it or not.
Finaste finaste Cina slutade på jobbet idag. Trååååkigt och trist, men jag skickade i alla fall iväg henne med flaggan (eller vimpeln då) i topp. ;-)



Miljöfunderingar

Elia och jag åker bil och lyssnar på radio. Det är nyheter och de pratar något om miljö. Jag lyssnar i ärlighetens namn inte så noga.

Elia: Mamma
Jag: Mmmm
E: Du, tänk om alla i Horred,...(konstpaus) alla i HELA Sverige hade miljöbilar.
J: Mmmm, ja tänk...
E: Tänk, tänk... (han funderar lite på hur han ska uttrycka den fantastiska slutsats han kommit fram till och jag väntar mig något om hur bra miljön skulle vara, hur lite utsläpp det skulle bli eller så...) TÄNK... vad många miljöbilar det skulle vara då!
J: (Rycker till och kommer till sans :-)) Eh... ha ha, jaaa, det skulle det ju onekligen vara.
E: JA! (ganska exalterad) Det skulle bara vara såhär, swisch swisch (visar med händerna) miljöbilar ÖVERALLT.

Jo... många miljöbilar skulle det bli... :-)


Länge leve ProViva

För drygt två veckor sedan blev jag opererad och sedan dess har min mage varit helt och totalt kajko. Bullrig mage har fått en helt ny innerbörd och om jag trodde att jag haft magknip och ont i magen förut så var det då i alla fall inget mot detta. Fasansfullt.

Här om dagen fick jag nog och inledde en massiv motattack. Bara flytande föda och bombning av GODA, SNÄLLA, FINA OCH RARA bakterier. Actimel, ProViva, vanlig yoghurt och andra gulliga saker som är lättsmälta. :-)

Och dra mig bakom en skottkärra, jag tror det fungerar. Jag är faktiskt bättre. ProViva äger. Dyrt blir det ju förstås, för även barnen har upptäckt den magiska dryckens förträfflighet. Mest för att den är god då. Rara bakterier bryr de sig inte så mycket om. Hm... Kidsens favvo är Hallon/Granatäpple och den något mer vanliga Jordgubb,


medan jag själv gillar den lite syrligare smaken hos nya Blodapelsin/Aronia.



Jepp, så jag klunkar väl på då, i hoppet om att mitt lilla (långa, lagoma?) tarmsystem ska fatta vinken och hålla sig lugnt nu och för all framtid. Amen.
Viva ProViva!

Inspirerad

Hösten är på väg och med den lite annan mat än grillmiddagar. Matgalen som jag är har jag ett tag längtat efter tid och ork att boa in mig i köket och nu så... Två tv-program har fångat min uppmärksamhet på sistone och gett mig en riktig inspirationsboost. Två HELT olika program som i grund och botten ändå handlar om samma sak, att komma tillbaks till enkel, riktig och hälsosam matlagning. Nu har ju jag kanske aldrig direkt lagat någon krånglig, oriktig och ohälsosam mat men inspiration till ett bättre och rikare liv tas alltid tacksamt emot. :-)

Programmen är:



som har gått på svt1 i sommar och som jag helt missade till en början men sedan blev helt förälskad i och kollade in på föredömliga sidan Svtplay.
Ett härligt inspirerande matlagnings/livsstilsprogram där Hugh Fearnley-Whittingstall från River Cottage lär oss att leva nära naturen och ta tillvara på vad den har att erbjuda oss.




I söndags kväll startade också JAMIE OLIVERS FOOD REVOLUTION på kanal 5. Jag kollade in första avsnittet, fastnade, orkade inte hålla mig och har sedan tittat på resterande fem avsnitt på Youtube. Engagerande, upprörande och inspirerande om hur Jamie åker till Huntington, West Virginia för att försöka starta en matrevolution i skolor och samhälle som syftar till att få människor att börja laga och äta riktig mat igen och få bort all processad mat - bearbetade livsmedel från skolorna. Jag lovar, det var mer än en gång jag blev helt förfärad och nästan började gråta när jag såg vad barnen fick att äta i skolan och hemma - varje dag!!

Jamie har ju tidigare gjort ett liknande program om skolmaten i England och vi i Sverige har ju haft Matakuten, men... jag är fortfarande hooked och tycker det är bra att sådant här visas så att folk kanske börjar reagera på vad vi egentligen stoppar i oss och våra barn.

Gillar ni mat och engagerar er i matfrågor så kolla in!

Bekräftelsebehov

Att vi människor mer eller mindre har bekräftelsebehov har man ju insett, hört talas om och förstått, men att även husdjuren skulle vara beroende av det samma hade jag inte riktigt hajat förrän klockan 04.23 i morse. PIP!
Ja pip i dubbel bemärkelse för just vid sagda klockslag hoppade nämligen katten gladeligt och inte så lite lite stolt in genom sovrumsfönstret med en mus i munnen. Död tack och lov men inte så mysig för det.

Som tur är är man ju lättväckt och for upp fort som bara den ur sängen. Förföljde kattrackaren in på barnens rum för att försöka bära ut henne medan hon höll kvar musen i munnen men detta visade ju sig inte vara världens lättaste. Så fort jag rörde henne släppte hon nämligen sitt förnämliga byte på barnens matta, tittade på mig med den där überstolta "ser du nu vad jag har tagit med för något fint in" blicken som bara djur kan ha och började lättjefullt rulla runt på mattan kastandes musen med tassarna. UUUUUSCH OCH FYYYYY!!!!

Snacka om bekräftelsebehov, och det må väl vara hänt, men måste hon få en akut släng av det klockan halv fem på morgonen, medföljandes en äcklig mus??? Jag tänkte ju absolut inte ta i eländet så maken väcktes med största hast och fick, nästan sovandes tror jag, lirkat upp liket på en såg (bra att ha lager av allehanda användbara verktyg lite här och där i huset... ;-)) och svingat ut det genom fönstret ut på gräsmattan. Sen föll han som en klubbad säl i säng igen och jag... jag kunde inte somna om utan fick ligga några timmar och lyssna på kattstackarn som for runt och letade efter antingen sitt byte eller något nytt att sätta tänderna i och leka med.

Detta behov av att visa sina troféer kan bli väldigt illaluktande också om man inte är uppmärksam och hänger med i svängarna när det släpas in något. För några veckor sedan tyckte jag nämligen att det luktade så illa ute på verandan, typ död mus... :-P men jag letade och kunde inte hitta något och antog att det måste var något annat då. Jag försökte idogt hitta och eliminera källan till illaluktandet under några dagar utan större framgång men en dag när jag kommer hem har ene sonen haft större jaktlycka. Han har nämligen hittat en halvt förruttnad mus längst in under byrån. DUBBELÖRK! Vad gör man? Har dörrar och fönster stängda dygnet runt eller installerar någon slags musinbärningslarm??

Men ha ha ha, WHAT? Ni kommer inte att tro detta men just nu, bäst som jag sitter här och skriver hör jag väldiga uppfodrande jamanden från köket. Jag går dit, och vad hittar jag om inte... TAAADAAAA!!!! Katten och det återuppståndna, denna gången lite mer tilltufsade musliket!! Helt otroligt. Hon har banne mej hittat musstackaren ute på gräsmattan och släpat in den IGEN! Ni skulle sett hennes blick. Den sade mer än tusen ord minsann. "Trointeattnikanluramigjagärvärldensbästajägareochvillminsannhauppskattningförvadjaggör..." Ungefär så hade det nog låtit om man kunde översätta det till svenska. :-)

Ännu en gång är nu musstackaren förpassad utomhus. Denna gång ut på åkern. Det blir intressant och se om hon lyckas hitta den igen. Eller nej, det blir det inte, jag hoppas helt enkelt på en ände på detta muselände nu. INGEN MER MUS I MITT HUS!! Jag går genast och skriver en banderoll att hänga utan för ytterdörren. På återseende...