Ny Nina Hemmingsson favorit


*Fniss, fniss...* Mer Nina Hemmingsson kan ni hitta här.

Konspirationsteorier

Igår var jag och småpojkarna och hälsade på min gamla bästis från högstadiet. Vi är ganska dåliga på att höra av oss, så det var några år sedan vi sågs (fast vi bara bor ca. 20 min. ifrån varandra *skäms*) men det är alltid lika roligt att ta vid där vi slutade sist och frossa i gamla tonårsminnen :-)

Pojkarna hade också roligt, då hon har barn i deras åldrar och de fann varann och började leka direkt. Efter en stund gick Aron, Noah och mellankillen ut i skogen för att leka och en stund senare gick den äldre killen i hennes barnaskara med kompis också ut.

Allt är frid och fröjd tills Aron kommer in och gråter för att han fått en "sten" i huvudet, enligt mellanbrodern, som bedyrar att det var storebrodern som kastat. Huvudet var dock helt, gråten tystnade snart och när storebrodern kommer in så säger han att han inte alls kastat någon sten utan att småkillarna själva stått och viftat med pinnar och dylika tillhyggen. Vi gör ingen stor affär av det hela och nystar inte mer i historien som snabbt glöms av.

Men sedan när vi ska åka hem och satt oss i bilen så utspelar sig följande samtal...

Aron: "Mamma, det var ingen sten jag fick i huvudet."
Mamma: "Nehej...jag hörde att ni stod och viftade med pinnar själva, så det kanske var en pinne du fick i huvudet då?!"
Aron: "Njäää, det var nog ingen pinne."
Mamma: "Ni kanske hade stenar själva då, så det var någon av er som av misstag hystade iväg en åt fel håll?"
Aron: "Näää, det var nog ingen sten. Kanske en pinne, eller så var det kanske en kotte. En stenhård kotte. Det kanske satt en ekorre uppe i trädet och åt och så kastade han kotten i mitt huvud." (Helt allvarlig och superengagerad.)
Noah: (som suttit helt tyst måste nu bara få säga det viktiga som han kommit på)
"Aron, Aron... ekorren samarbetade säkert med dom andra!"

Efter en sådan kommentar får en mamma bita sig i läppen och stirra på vägen för att inte bryta ihop alldeles. Tänk att till och med ekorrarna kan konspirera emot oss. Nu kan vi inte gå säkra någonstans!

Och idag regnar och blåser det...IGEN! Men jag fick en lapp från posten igår att mitt USA paket med albumkiten från Creating Keepsakes hade kommit, så det ska jag hämta idag. Då kan det väl få regna då, om det så gärna vill det. Jag har ju lite roligt inomhuspyssel som väntar. :-)

Men först ska vi iväg och rasta pojkarna lite hos kompisar och jag får också en trevlig mamma-mamma stund. Vi har ju höstlov denna veckan, så det gäller att hitta på lite kuligheter för att undvika total demolering av huset ;-) Det räcker med den tid de vanligtvis har på eftermiddagarna. Mer orkar jag inte städa ;-)

Så, off we go. Ha en bra dag alla och om ni ska ut i skogen, SE UPP!! Man vet aldrig när ekorrarna anfaller härnäst :-)

Badrumsbilder

Först bara en helt OTROLIG sak. Två av mina barn sov till klockan åtta idag. Trots vintertiden! Det betyder att de alltså egentligen sov till klockan nio. Can you imagine? Nä, det är knappt jag kan det själv. Sånt händer ju bara en gång på ett århundrade eller nåt ;-) Lugnt och skönt var det iallafall!



Och nu till badrummet. Moma efterlyste bilder på badrummet när det är klart och det ska det absolut bli. Men under tiden kan ni ju få roa er med lite bilder på hur det ser ut nu så ni verkligen kan tänka er hur lyckliga vi blir när det blir klart :-)


Den här väggen revs fram igår. (Bakom toan.) Det är den gamla ytterväggen till huset. (Badrum, tvättstuga och hall ligger i en tillbyggnad.) Det känns konstigt när man börjar tänka på att den väggen stått där i över hundra år och fortfarande är lika hållfast. Bra mycket bättre än väggarna i tillbyggnaden som ju var helt ruttna efter drygt trettio år...

Vår päckliga gamla dusch som ska rivas idag. Den står nitiskt kvar trots att alla reglar som ska hålla den uppe är borta. Undrar hur mycket mögel och fukt som döljer sig därunder?! ISCH!!

Och här är lite tvättstuga...

Och lite mer tvättstuga. Full med byggbråte, och så ska man försöka tvätta lite där inne också :-)

REGN

Någon som har missat att det regnar? Bor man i vår ände av Sverige så torde det vara ganska svårt att inte märka det, för det R-E-G-N-A-R verkligen. Med stora bokstäver!!

Hu, hurr, burr och rugg vill jag bara säga. Tycker det räcker med regn nu.

Vart slutet av veckan innan helgen tog vägen har jag ingen aning om. Torsdag och fredag försvann hastigt och lustigt utan att jag knappt hann märka det och nu är lördagen snart slut OCKSÅ! Det har varit fullt upp och dagarna bara rusar iväg.

Jag hittade en så vacker... ja, tavla kanske man kan kalla det, eller väggprydnad, hos Gluestickgirl på hennes blogg härom dagen. Gillade den så mycket att jag vill visa den här också.



Fastnade väl mycket för citatet, men jag gillade verkligen sättet som hon presenterat det på också. Helt min stil och jag måste nog göra något med den texten själv någon gång... snart... när jag kommer att få jättemycket tid över till alla mina roliga projekt som jag går och funderar på ;-)

Men först ska jag hjälpa maken lite med badrumsrenoveringen. Det är också ett roligt projekt, eller kommer att bli, när det blir färdigt. Just nu är det i min mening mest... skräpigt :-) Tur man har en man som inte tycker att skräpigt byggarbete är lika tråkigt som jag gör...

What a difference a day makes

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. Är det inte så den går?! I alla fall så stämmer det väldigt bra här och nu.
Igår - regn, rusk, grå skyar, tungsinne och übertrötthet.
Idag - sol, klar och hög luft, lätthet i hjärtat och ett leende i mungipan.
Märkligt hur stor inverkan vädret har på ens sinnelag.
Kanske spelar det också lite in att jag igår fick många timmar hos min underbara frisör som pillade mig i håret, klippte och färgade. Ren avkoppling utan några som helst höga pojkljud ;-)

Jag blev inte ens sur fastän jag skrev ett lååångt inlägg här i morse som försvann med ett poff när jag skulle publicera det. Någonstans där ute i cyberspace finns det kanske, men inte här iallafall ;-)

Idag har jag och Elia varit på shoppingtur för att försöka hitta lite presenter. Elia ville bara köpa en massa saker till sin allra bästaste vän som han säger. En tjej på Noahs förskola som är lika gammal som Elia. Varje gång vi lämnar eller hämtar så börjar de leka direkt, de liksom bara fortsätter där de slutade sist, så gulligt.

Men iallafall, när vi sitter i bilen så pratar Elia för sig själv om allt han ska köpa. "Jag får nog köpa en tröja till henne och en bil och en bok och en boll...(mummel, mummel) så ska hon nog ha en garderob också. Jag måste köpa många presenter...." Gullunge! Och denna lilla dam fyller inte alls år eller nåt sånt. Han vill bara att hon ska ha presenter, av ingen anledning alls antar jag, mer än att han tycker om henne.

Väl i affären gick han direkt för att titta efter en tröja, men hittade tyvärr ingen som föll honom (eller mig ;-) ) i smaken. Det slutade med att han fick köpa en bok. Något annat bra hittade vi inte. Och när vi är på väg hem så säger han bekymrat, "Men mamma, hur gör vi med tröjan och bollen då?" :-)

Hoppsan, nu var det redan middagsdags. Det är väl bäst att fixa det med en gång för snart kommer det väl in tre utsvultna fotbollsspelare som börjar rota i skafferiet annars. Är de hungriga så är de minsann det NU och inte en minut senare och då gäller det att plocka fram de lasersnabba superkrafterna så det går undan ;-)

Gladpost



I brevlådan idag låg det INGA räkningar för omväxlings skull, utan riktig gladpost i form utav ett uuunderbart vackert och uppmuntrande kort från en uuuunderbar Zara! Tack ska du ha vännen. Jag blev alldeles varm i hela magen :-) Du ska veta att det betydde jättemycket för mig!


Är så glad för alla underbara vänner jag fått genom scrappingen. Tycker om er allihop SÅ mycket!


Uppmuntran nummer två idag var att en av mina lo:er som jag hade gjort efter SWE´s skissutmaning hamnade på deras blogg. Totalt överraskande och roligt! Det var den här...


...som jag faktiskt fick gjort i helgen, efter allt kalasande. Det är jag och Aron när han är...få se... ett halvår gammal ungefär. Vi är på vårutflykt till Varberg och ska äta glass i Societetsparken. Tänk, det är redan 6½ år sedan. Tiden flyger verkligen iväg!

Efter dessa härliga och välbehövliga uppmuntringar så spelar det inte längre så stor roll att natten var som den där dikten av Viktor Rydberg. "Regnet smattrar på taken, endast mamman är vaken..." Eller var det något med en tomte och snö? ;-) Fast här var det mamman som mest sprang omkring hela natten till behövande barn både här och där.

Kissningar, vällingar och omnattningar om vartannat hela natten. Jag minns att jag, när jag var uppe och gjorde välling klockan halv fem, undrade om jag över huvud taget skulle få sova något. Det fick jag tillslut. LITE! och med alla barnen i min säng. Trångt och inte så skönt för min onda rygg som jag tillskansat mig när jag satt och sorterade plock till adventskalenderswappen igårkväll. Visserligen helt självförvållat men inte desto mindre oskönt och inte blev det bättre efter trängselsovningen heller precis :-)

Men som sagt, det känns ganska obetydligt just nu. Bara det inte blir samma visa i dag igen. Herr tomten får gärna vara vaken utan mig i natt. Fast det får gärna låta bli att snöa....

Måste bara visa...

vad jag hittade i min trädgård härom dagen. En nyutslagen vallmo, i mitten av oktober. Konstigt eller ej, man blev iallafall glad över att få se den. Så vacker!

Och nu är årets födelsedagar över för denna gången, här hemma iallafall. Men när jag tänkte att jag skulle pusta ut, inflikade någon vänlig själ genast att det nu bara är nio veckor kvar till jul...

Jaaa, jag vet inte riktigt om jag ska hurra eller gömma mig under täcket. Inte för att jag inte älskar jul, för det gör jag verkligen! Och jag älskar advent, alla ljus och förberedelser. Men jag har en tendens att stressa up mig och göra allt till MÅSTEN istället för lustfyllda projekt och den ovanan önskar jag verkligen att jag kunde ändra på.

Bara tanken på alla julklappar, som jag egentligen älskar att fixa blev mig lätt övermäktig... Om jag hittar precis DEN DÄR! saken till rätt person så är det helt fantastiskt och jag gillar att klura, fundera och hitta på. Men när man inte hittat något och i sista stund ränner Kungsmässan runt med barnen gråtandes och svettiga i släptåg. Det är ingen höjdare! Så långt från julefrid man kan komma...

But... jag ska försöka ta det med ro i år. Ska verkligen jobba på det. Och handla julklappar över internet stressfritt (scrapgrejer till alla ;-) ) tända en massa ljus och bara njuta.

Fast så var det ju det där om barnen skulle ha paketkalender... Det är ju bara sex veckor dit, och vad i hela friden ska man stoppa i den?...

Frid till er alla... och mig... ;-)

Grattis Aron!

HURRA, HURRA, HURRA för Aron som fyller sju år idag!!!

Dagen har mest bestått av smörgåstårtefixning och städning. Efter uppvaktning av jubilaren förstås, som fick både scrapsaker och snickarbälte i födelsedagspresent. En mångsidig liten kille minsann! :-) Och det har redan scrappats och stämplats tackkort och skickats iväg. Det är mammas pojk det ;-)

Kortet ovan fixades till sent, sent igår kväll (hrm...som vanligt...) Men trots den sena timman och stressen så blev jag faktiskt riktigt nöjd. Det blev ett kort som passade till mottagaren.

Små, små kryp och chokladtårtor

I går var det stor luskammningsdag här hemma hos oss. Lössen hoppar runt, runt på skolan och nu behöver ALLA barn kammas på en gång. Detta ska ske över helgen , men vem kan vänta när man misstänker att ens barn kan ha löss? Inte jag iallafall. Hellre kammar jag då en gång till på lördag.

Efter att ha inlett med A, storebrodern som jag tänkt skulle ta detta bäst av dem alla, så fick jag raskt be en innerlig bön att detta barn aldrig måtte få besök av de små lusliven. Vilka skrik, vilket gnäll, pip och elände detta var... Han kunde inte för sitt LIV fatta varför de var tvungna att göra en kam med så tätt mellan piggarna när det bara luggades. ;-)

Men efter lite gråt och tandagnisslan bak köksön så blev vi färdiga tillslut och småbröderna blev också kammade. N muttrade mest och frågade en gång var femtonde sekund om hur många minuter det skulle ta tills vi var klara. "Är det 7 minuter nu, eller 2½ eller 27 mamma?"
E har ju så ljust kort litet hår så honom hade det nog räckt att titta på men den petiga moderna kammade samvetsgrannt även honom och han satt så still och tyst så. Kanske för att det gick ungefär dubbelt så fort som på de andra.

Resultat. Ingenting! Pust! Inte på maken eller på mig själv heller, men örk va massa vax och gojegojrester man kunde kamma ut ur mitt hår, fast jag hade tvättat det. Måste nog sluta gynna de där mojstillverkarna så mycket. Jag har väl lagrat i håret så det räcker ett tag framöver ;-) Blä!!

Idag väntar två chokladtårtor på att bli bakade, golven på att bli dammsugna, tvätten på att bli inlagd i garderoberna och några fönster fortfarande på att bli avtorkade. Sedan har vi utvecklingssamtal på skolan och kvällskundmöte för käre mannen så det ska nog räcka till idag också. Men choklad lät lockande, så jag börjar nog i den änden för att få lite smetrester att styrka kroppen med inför dammsugningen. Adios!

Är ni uppmärksamma

...så kanske ni märker att jag iallafall bytt typsnitt i Bloggen. Provade att byta hela layouten igårkväll men när jag sedan skulle ändra färger så gick inte ALLA att byta, bara en del. Jo, det går säkert, om man kan HTML, men vitsen var ju att man inte skulle behöva kunna det. Så jag lade iallafall ner. Det blev inte så snyggt med vitt och rosa och så en grön bakgrund som jag inte kunde ta bort och illgröna pilar som jag inte heller kunde byta färg på... ;-) Jag får väl hålla mig till det gamla vanliga tills jag blir HTML proffs. I evigheten eller så...

En spännande dag (not!) väntar med... FÖNSTERPUTSNING! Finns det något tråkigare? Svar nej, och just därför är det så otroligt nödvändigt här, just nu. Jag vågar inte ens säga hur länge sedan det var jag putsade något fönster i detta hus för då blir jag väl lynchad av Svenska husmödrars riksförbund eller något liknande.

Vi kan ju säga det såhär lite fint, att sent på em. om solen ligger lågt och skiner på vissa fönster, så kan man tro att det är smogg utomhus på Kronogården... och det var INTE ett dugg överdrivet, jag lovar. Så det är väl bara att skrida till verket, tråkigt eller ej, för annars tror vi väl snart att vi blivit insnöade...

Baka baka liten kaka


Här är han. Lillbagar´n i egen hög person. Resultatet av mitt nattliga arbete. Ser ni var akvarellpennorna kommer in? På de små bakverken ja... roligt litet pyssel... Ritade, målade och monterade på chipboard. Och det syns inte här, men jag har Crystal Laquer på de små sockerkornen så de ska se lite sockriga ut. Pill, pill... :-)

Nattliga tankar

Sitter här som bäst och funderar på om jag skulle ta och byta utseende på bloggen. En tanke som återkommit flera kvällar nu, men alltid typ vid denna tiden = alldeles för sent, så jag orkar aldrig ta tag i det. Känns som ett litet sånt där oöverstigligt projekt även om det med största säkerhet är jättelätt om jag väl får tummen ur någon gång.

Jag har ju redan fått byta från blogger till blogger beta, vad nu det är för skillnad?! Men det ska visst vara bättre, lättare att modifiera sin blogg och med mer finesser. Innan jag vågade trycka på den knappen så satt jag också och värkte på det i flera dagar. Livrädd för att allt skulle kapsejsa om jag möjligtvis tryckte lite för hårt eller för löst ;-) Men inget myskopysko hände ju som synes. Svårt var det inte heller.

Hur var det nu med hon den där människan som ville kunna allt och veta exakt vad som händer innan hon lärt sig det.... även vad som sker när man trycker på nya livsfarliga bloggknappar. Hmmm... minns någon hennes namn. Började på E...?! Kan jag väl aldrig tänka mig... ;-)

Och i denna sena timma har jag också fått stulit till mig lite scraptid. Det blev en layout till skissutmaningen på Scrapbutiken. Jag bestämde mig innan jag började för att välja ett gammalt kort ur lådan och att jag bara skulle få använda chatterboxpapper som mönstrat. Det blev ganska roligt, och lyckat.

Kortet blev ett från 2003 på Noah, då snart 2 år, som hjälper till vid bakbordet och pappren... Ja, det får ni se i morgon när jag fått fotat lo:en och lagt ut den här. Jag fick till och med använt mina akvarellpennor lite, men hur får ni inte veta än. (Märker någon att jag försöker skapa oliiiidlig spänning här? Tänk vad besvikna ni ska bli imorgon när det inte var så märkvärdigt som jag försökt göra sken av ;-) )

Nähä... sängdags. Klockan är fem i tolv och inte blir det väl sovmorgon i morgon heller. Måste kolla lite i nya CK bara, innan jag somnar. Det blir väl en sida eller två, sedan börjar bilderna blurra ihop sig. Som vanligt! Kanske är det någon här som brukar gå och lägga sig för sent...? Men inte kan väl det vara jag?! Neeehhhh...

Lätt panik och lite "gnäll"

Varför hinner alla andra men inte jag? Det känns som om jag aldrig hinner skapa, scrappa eller pyssla. Det enda pysselrelaterade jag kommer i närheten av är när jag dammsuger arbetsrummet eller sorterar räkningar vid "tråkskrivbordet" jämte mitt trevliga bord.
Vet inte om det är för att tiden helt enkelt inte räcker till eller för att jag är typ halvapatisk och inte orkar med mer än det jag verkligen MÅSTE. Kanske en kombo av båda.

Det sjuka är att jag verkligen LÄNGTAR efter att få skapa. Men efter fullproppade dagar med högljudda barn, fullproppade kvällar med högljudda barn som inte vill lägga sig och en man som jobbar länge och sedan när han äntligen kommer hem jobbar halva natten på vår tvättstuga (han är sååå flitig och duktig!!!), så orkar jag bara inte mera. Och orkar jag , så blir det oftast nåt sånt där måsteprojekt i hast och halvpanik. Som inbjudningskorten till Arons barnkalas igår kväll klockan halv elva...

Kanske borde jag också, som "bara" är hemma hela dagarna ha hur mycket tid som helst. Men det har jag inte!! Eller så har jag det fast jag är för dum för att fatta det och för dålig på att utnyttja den. (Eller så har jag just nu bara mindervärdeskomplex för att jag inte har något "riktigt" jobb enligt resten av världen?!) Fast med två pojkar som ska skjutsas och hämtas varje dag för att vi inte har skolskjuts och valt friskola, och med en pojke hemma hela dagen och tre pojkar som är hemma hela eftermiddagarna och inte är på fritids så blir det... mycket körande, mycket stökande, mycket leksaker överallt, mycket matlagning, mycket tvätt, mycket städning, mycket... ja jag vet inte...

Allt det där är säkert bara en dålig ursäkt och jag är säkert bara ostrukturerad och omotiverad och hinner kanske bara med hälften av vad jag borde. Men så är det iallafall. Och jag längtar efter pyssel och tid, eller ork att känna att jag har tiden som jag kanske har fast jag inte tror att jag har den... (och en hjärna som klarar av att läsa den där sista meningen ;-) )

Det är din hjärna som talar...eller inte...

Kanske mer att den INTE talar. Det börjar bli kraschvarning på min hjärna nu tycker jag. Oroväckande!

I går kom ett brev från ögonmottagningen, med en kallelse att Noah skulle dit på kontroll. När jag öppnade den så liksom klack det till i mig. Jag kände sååå väl igen det där... kanske lite för väl... hade inte vi fått ett sådant brev förut...?
Och jo men visst, när jag kom lite längre ner på sidan stod det hur prydligt och upplysande som helst "Noah skulle varit här 5/10". Ridå!!

Den första lappen finns ingenstans att hitta och informationen som jag helt klart måste ha tagit in i hjärnan vid någon tidpunkt skuttade antagligen lika glatt vidare den. Fort! Argh... jag avskyr att glömma bort saker! Och eftersom jag vet med mig att jag inte kan komma ihåg ALLT i huvudet så avskyr jag ännu mer när jag glömmer bort att skriva upp det i almanackan OCKSÅ! Den är ju liksom en livsnödvändighet. Men inte till så mycket nytta när man inte kommer ihåg att använda den.

Men ha, ha... trodde ni att det var nog med detta. Inte då! Jag står i godan ro i duschen, igår kväll klockan halv sju, efter ett stärkande träningspass med gräsklipparen. Maken jobbar över och barnen ska strax skyfflas in i duschen de också. DÅ!!! Ploinggg.... trillar poletten ner, som manna från himmelen eller något, iallafall helt oväntat.

"Det är ju tionde oktober IDAG!", inte på torsdag som jag gått och tänkt hela veckan. Vilket betyder att i detta nu, just som jag står där dyngsur och schamponerad, så börjar skolstyrelsemötet som jag skulle varit med på.

Skölj, skölj, torka, torka, spring till telefonen, ring skolan, ring maken... stressa, stressa, ät en korvbit, prata och knyt skorna samtidigt. INTE! Gör inte det! för då gör ni säkerligen som jag och biter av er halva läppen (nästan iallafall...) Och sedan får man ila iväg till möte med stress i magen, halvtorrt hår OCH en onödigt blodig och söndertrasad läpp. Det hade räckt med stress och blött hår kan jag tycka så här i efterhand.

Jaa... sådär går det till i mitt hjärnkontor just för tillfället. Någon som har tips på vilohem för trötta hjärnmedarbetare? Eller kanske ännu hellre, några unga, vitala och snabbtänkta hjärnmedarbetare att låna ut? Det går bra att lämna meddelande om det i kommentarerna isåfall. Alla förslag tages tacksamt emot.

Dessutom... kontentan av det hela... mitt visdomsord till er idag. Ät inte salami när du är stressad och använd din filofax om du har en! Glöm inte det!

Burkar, burkar, burkar

Måste bara få visa mina underbara burkar jag köpt under helgen. Är nog lite burkgalen när jag tänker efter. Älskar burkar...

De första är till min tvättstuga, när den blir nyrenoverad och klar. Förhoppningsvis inom en inte allt för avlägsen framtid ;-)




Och till sist min nya fina brödburk, med TVÅ praktiska fack, det ni... ;-)



Nu ska jag återgå till det inte lika roliga uppackandet av resväska och iordningställande av "resgods". Tråkigt arbete, men värt det om man ser till vilken trevlig helg vi hade med hela tjocka släkten i Uppsala. Inte Christine och Oskar dock... ni var saknade!!! Men vi har inte glömt ert löfte att ni skulle komma hit i Oktober... eller hur var det?! ;-)

Har ändrat lite...


...på sista layouten jag gjorde i lördags, som jag inte blev riktigt nöjd med. Känner mig väl inte helt tillfreds nu heller, men orkar inte pilla mer. Det är väl bara att inse att allt man gör inte kan bli superdupermästerverk. Tyvärr! Fotona är jag iallafall väldigt nöjd med. De är fina! (Kan ju inte bli annat med så vackra barn ;-) )


Dessutom ville den bara böja sig när jag skulle fota, så den ser helt skev ut också. Det är den inte i verkligheten, när den ligger ner ;-) Ack om man hade haft en bra scanner och inte en kass, som jag...

TV

Vad är det med tv nu för tiden egentligen? Eller kanske, vad är det med tvprograms-planerarna nu för tiden?

Mig veterligen har veckan sju dagar. Sju bra dagar som man kan sprida ut de braiga tv programmen på så det blir lite lagom att titta på varje dag. Gör tv det? Nej! Såklart inte! De måste prompt trycka ihop alla bra program samtidigt. Alla kanaler, samma dag, samma tid eller överlappande.

Man kan ju undra vad syftet är. Att få oss att hålla på med annat än att titta på tv de sex resterande dagarna kanske?! En god tanke förstås. Att ge mig tid att scrappa istället för att sitta framför dumburken. Men ändå lite korkat tänkt av planerarna om de vill att jag ska titta bara på just deras kanal.

Världsligt problem, jag vet. Och det är säkert bara jag som har en sådan udda programsmak att jag upplever det såhär. Men man kan väl ändå få undra, och fundera, och reta sig lite. Fast bara en liten stund...

Lite nytt




Lite fick jag iallafall gjort på "scrapmaran" i lördags. Egentligen en layout till, men jag är inte riktigt nöjd, så den måste omarbetas lite. Borde kanske inte, men det liksom kliar i mig annars...(perfektionisten i mig som talar kanske ;-) )

Det underbara fotot på Elia ska Denise ha credit för. Det är bra med småsystrar ibland!! ;-) och det ursöta Penny Black motivet på kortet tackar jag Molle för. Hon lärde mig också hur man embossar och jag blev riktigt stämpelbiten. Inte bra!! Ännu en sak att göra, som man inte kan låta bli :-)

Det allra roligaste var att få färglägga med akvarellfärger. Det var längesedan jag hade framme mina akvareller. Men nu kände jag att jag saknar dem!! Då kan det ju vara en bra ursäkt att måla stämplar kanske, för att få använda dem lite... ;-)