Det är din hjärna som talar...eller inte...

Kanske mer att den INTE talar. Det börjar bli kraschvarning på min hjärna nu tycker jag. Oroväckande!

I går kom ett brev från ögonmottagningen, med en kallelse att Noah skulle dit på kontroll. När jag öppnade den så liksom klack det till i mig. Jag kände sååå väl igen det där... kanske lite för väl... hade inte vi fått ett sådant brev förut...?
Och jo men visst, när jag kom lite längre ner på sidan stod det hur prydligt och upplysande som helst "Noah skulle varit här 5/10". Ridå!!

Den första lappen finns ingenstans att hitta och informationen som jag helt klart måste ha tagit in i hjärnan vid någon tidpunkt skuttade antagligen lika glatt vidare den. Fort! Argh... jag avskyr att glömma bort saker! Och eftersom jag vet med mig att jag inte kan komma ihåg ALLT i huvudet så avskyr jag ännu mer när jag glömmer bort att skriva upp det i almanackan OCKSÅ! Den är ju liksom en livsnödvändighet. Men inte till så mycket nytta när man inte kommer ihåg att använda den.

Men ha, ha... trodde ni att det var nog med detta. Inte då! Jag står i godan ro i duschen, igår kväll klockan halv sju, efter ett stärkande träningspass med gräsklipparen. Maken jobbar över och barnen ska strax skyfflas in i duschen de också. DÅ!!! Ploinggg.... trillar poletten ner, som manna från himmelen eller något, iallafall helt oväntat.

"Det är ju tionde oktober IDAG!", inte på torsdag som jag gått och tänkt hela veckan. Vilket betyder att i detta nu, just som jag står där dyngsur och schamponerad, så börjar skolstyrelsemötet som jag skulle varit med på.

Skölj, skölj, torka, torka, spring till telefonen, ring skolan, ring maken... stressa, stressa, ät en korvbit, prata och knyt skorna samtidigt. INTE! Gör inte det! för då gör ni säkerligen som jag och biter av er halva läppen (nästan iallafall...) Och sedan får man ila iväg till möte med stress i magen, halvtorrt hår OCH en onödigt blodig och söndertrasad läpp. Det hade räckt med stress och blött hår kan jag tycka så här i efterhand.

Jaa... sådär går det till i mitt hjärnkontor just för tillfället. Någon som har tips på vilohem för trötta hjärnmedarbetare? Eller kanske ännu hellre, några unga, vitala och snabbtänkta hjärnmedarbetare att låna ut? Det går bra att lämna meddelande om det i kommentarerna isåfall. Alla förslag tages tacksamt emot.

Dessutom... kontentan av det hela... mitt visdomsord till er idag. Ät inte salami när du är stressad och använd din filofax om du har en! Glöm inte det!