Gladpost

I brevlådan idag låg det INGA räkningar för omväxlings skull, utan riktig gladpost i form utav ett uuunderbart vackert och uppmuntrande kort från en uuuunderbar Zara! Tack ska du ha vännen. Jag blev alldeles varm i hela magen :-) Du ska veta att det betydde jättemycket för mig!

Är så glad för alla underbara vänner jag fått genom scrappingen. Tycker om er allihop SÅ mycket!

Uppmuntran nummer två idag var att en av mina lo:er som jag hade gjort efter SWE´s skissutmaning hamnade på deras blogg. Totalt överraskande och roligt! Det var den här...

...som jag faktiskt fick gjort i helgen, efter allt kalasande. Det är jag och Aron när han är...få se... ett halvår gammal ungefär. Vi är på vårutflykt till Varberg och ska äta glass i Societetsparken. Tänk, det är redan 6½ år sedan. Tiden flyger verkligen iväg!

Efter dessa härliga och välbehövliga uppmuntringar så spelar det inte längre så stor roll att natten var som den där dikten av Viktor Rydberg. "Regnet smattrar på taken, endast mamman är vaken..." Eller var det något med en tomte och snö? ;-) Fast här var det mamman som mest sprang omkring hela natten till behövande barn både här och där.

Kissningar, vällingar och omnattningar om vartannat hela natten. Jag minns att jag, när jag var uppe och gjorde välling klockan halv fem, undrade om jag över huvud taget skulle få sova något. Det fick jag tillslut. LITE! och med alla barnen i min säng. Trångt och inte så skönt för min onda rygg som jag tillskansat mig när jag satt och sorterade plock till adventskalenderswappen igårkväll. Visserligen helt självförvållat men inte desto mindre oskönt och inte blev det bättre efter trängselsovningen heller precis :-)

Men som sagt, det känns ganska obetydligt just nu. Bara det inte blir samma visa i dag igen. Herr tomten får gärna vara vaken utan mig i natt. Fast det får gärna låta bli att snöa....