Små, små kryp och chokladtårtor

I går var det stor luskammningsdag här hemma hos oss. Lössen hoppar runt, runt på skolan och nu behöver ALLA barn kammas på en gång. Detta ska ske över helgen , men vem kan vänta när man misstänker att ens barn kan ha löss? Inte jag iallafall. Hellre kammar jag då en gång till på lördag.

Efter att ha inlett med A, storebrodern som jag tänkt skulle ta detta bäst av dem alla, så fick jag raskt be en innerlig bön att detta barn aldrig måtte få besök av de små lusliven. Vilka skrik, vilket gnäll, pip och elände detta var... Han kunde inte för sitt LIV fatta varför de var tvungna att göra en kam med så tätt mellan piggarna när det bara luggades. ;-)

Men efter lite gråt och tandagnisslan bak köksön så blev vi färdiga tillslut och småbröderna blev också kammade. N muttrade mest och frågade en gång var femtonde sekund om hur många minuter det skulle ta tills vi var klara. "Är det 7 minuter nu, eller 2½ eller 27 mamma?"
E har ju så ljust kort litet hår så honom hade det nog räckt att titta på men den petiga moderna kammade samvetsgrannt även honom och han satt så still och tyst så. Kanske för att det gick ungefär dubbelt så fort som på de andra.

Resultat. Ingenting! Pust! Inte på maken eller på mig själv heller, men örk va massa vax och gojegojrester man kunde kamma ut ur mitt hår, fast jag hade tvättat det. Måste nog sluta gynna de där mojstillverkarna så mycket. Jag har väl lagrat i håret så det räcker ett tag framöver ;-) Blä!!

Idag väntar två chokladtårtor på att bli bakade, golven på att bli dammsugna, tvätten på att bli inlagd i garderoberna och några fönster fortfarande på att bli avtorkade. Sedan har vi utvecklingssamtal på skolan och kvällskundmöte för käre mannen så det ska nog räcka till idag också. Men choklad lät lockande, så jag börjar nog i den änden för att få lite smetrester att styrka kroppen med inför dammsugningen. Adios!