Tror ni att ett barn kan försvinna på STOOORA (inte!) ICA i Horred en tisdag i november. Ett litet barn, försvinna, som i gå upp i rök ungefär...?!
Svaret är JA!! Iallafall om man är tre år, heter Elia och är son till MOI, mig, mamman, the mother!
Vi handlar, har lite bråttom, ska bara ha mjölk, knäcke och grönsaker, snabbar oss genom affären. Så snabbt det nu kan gå med tre killar i släptåg. Noah hittar ett litet hörn att gömma sig i, "Tittut mamma", haha jätteroligt. "Kom fram därifrån nu UTAN att välta hundra kilo varor på mig"... Vänder mig om... VAR är Elia?
Jag går ett varv runt affären (tur vi inte snackar ICa Kvantum Kungsmässan här... den var nog stor ändå...), två varv runt affären, tre varv runt affären, ropar, ropar, fyra varv runt affären, ett varv ute, några varv till inne, en snäll butiksmedarbetare engagerar sig, (TACK TACK TACK!!!) jag går ut och kollar igen, kommer in... och hon har hittat honom!!
Var var han då tror ni, hela tiden, utan att bry sig om sin mammas förtvivlade rop och sprintervarv runt affären? Jo förstår ni, han hade hittat ett alldeles lagom litet osynligt hörn bakom några "torn" med lösgodis där han glatt satt och snaskade när han tillslut blev hittad.
AHHRGH! Man vet inte om man ska bli arg, glad, förtvivlad, lättad... tusen miljoner känslor rusar genom kroppen. Men jag blev nog mest lättad, och lite sträng... när jag försöker förklara att man absolut inte får springa iväg och gömma sig och sedan inte svara när mamma ropar och sedan lite mer snabbt att man inte heller får ta godis förstås.
Väl hemma frågar jag sedan rymlingen om han kom ihåg vad det var man inte fick göra när man var i affären.
"Man får inte tjuva godis mamma, det lovar jag."
"Jaha men det var något mer också, som kanske var ännu viktigare, kommer du ihåg?
Det lilla helgonet ser ut som ett frågetecken.
"Man får inte gömma sig!"
"NÄ man får inte gömma sig OCH ÄTA GODIS mamma. Jag ska inte det" Zoooommm!!
Och så var han borta... Tjuva godis lär han väl inte göra någon mer gång, men gömma sig, vi får väl se. Konstigt hur något jag sa sådär mer i förbifarten kunde fastna så mycket hårdare än något som jag försökte inpränta i det lilla livet säkert tio gånger på två minuter. Godis är väl godare än bannor kanske? och mera värda att lägga på minnet. Vare sig det gäller att äta dem, eller INTE äta dem?!
Pust! Vi går nog inte till affären imorgon tror jag...
Usch vad läskigt. De vet inte vad de gör med oss stackars mammor när de gömmer sig på det sättet. Man får ju panik.
SvaraRaderaOch de tycker bara att de gör en rolig sak...
Dessa små liven, aldrig en lugn stund;)
Kramar om
Hihi... Vilken goding!
SvaraRaderaLåter som något Isabel med glädje skulle göra.
Men du, jag måste bekänna att jag är din absolut största beundrarinna. Jag har fullt sjå med ett barn i en pytteliten affär, jag fattar inte att du klarar av TRE!!! Du borde ha något slags pris eller medalj eller något!
Fy villken hemsk känsla. Har varit med om dem mååånga gånger och då på Kungsmässan. Våran son försvann så fort vi komm innanför dörrarna. Vi lärde oss snart att han stack till Hanky Pakny så det var ju bara att ge sig dit och hämta honom.
SvaraRaderaFörstår att det var godare och lungnare att sitta där och smaska godis.
Ha en bra dag, KRAM
Mums, godis är gott! Förstår precis din panikkänsla! Du kan ju alltid koppla dem på något sätt... så de sitter ihop alla tre och med dig? ;) Får klura mer på något bra slags koppel... =)
SvaraRaderaUsh, jag kan verkligen känna oron du fick uppleva.
SvaraRaderaVilken tur att han kom väl tillrätta iallafall!
Man kan ju hoppas att han lärde sig mycket av sitt lilla tilltag!*ler*, mer än att inte tjyva godis menar jag.
Kramisar Molle