Hur blidde det såhär?

Hur hände sig detta?

Att jag helt plötsligt blev en så sopig bloggare?

Min teori är att det var LIVET som kom ikapp en stund.

Kanske iallafall...

Det kan ju åtminstone vara bra att skylla på det.

Om det nu mot förmodan skulle bero på något annat mindre smickrande.

Som till exempel att jag bara rätt och slätt gått och blivit LAT?!

Men det kan jag väl aldrig tro.

När skulle jag ha tid att vara lat?

Möjligtvis på fredagkvällar mellan klockan 22 och 24.

EFTER att barnen lagt sig och INNAN de börjat vakna igen för att kissa/dricka/byta säng och vad de nu mer gör på natten.

Men den lilla stunden kan väl inte vara orsak till ett halvhavererat bloggande?

Då brukar jag ju ändå aldrig blogga.

Bara snarka och smådregla på kudden i tv-soffan.

Varför dreglar man förresten så lätt när man somnar till någon annan stans än i sängen? Ännu ett av livets mysterier...

Men nu bloggar jag iallafall.

Jag ANSTRÄNGER mig verkligen!!

För klockan är 00.57 och det är NATT.

Och vid denna tiden brukar bara min galne make vara vaken, INTE jag.

Men jag gör det för er, bara för er... som läser det här. 

I morgon eller någon annan dag.

Ni är väl kanske inte så många...

Men fatta då hur snäll jag är som sitter här mitt i natten och skriver ändå!

Eller så är jag bara korkad, jag vet inte riktigt vilket?

Säkert mest korkad.

Men det bjuder jag väl på då.

Och så bjuder jag på ett "God Natt".

För nu får det vara slut på nattsuddandet.

Tjipp.