Nattlig mystik

Det händer underliga grejer hos oss på nätterna. Underliga nattliga vandringar äger rum som är helt utanför min kontroll. Faktiskt så börjar jag undra om jag, eller min säng, har blivit magnetiserade som Jack Black i filmen Be kind rewind. (Vilket för övrigt är en mycket rolig film som jag dessvärre inte tror finns på dvd i Sverige än... men kolla in den när ni får möjlighet.) Och är det inte magnetism vi talar om så vet jag då inte...

Igår såg jag klart och tydligt hur barnen somnade sött och lugnt (nåja...) i sina sängar vid niotiden. Snark, snark och allt var frid och fröjd trodde jag. Observera TRODDE jag! för när jag klockan halv ett kommer upp för att lägga mig själv, vad ser jag då? Jo inte en, inte två, utan TRE små grisar som ligger och sover - inte i sina sängar utan i min och M´s säng. När drogs de dit liksom?

Nåväl, jag orkade inte med något kånkande och bärande utan gick och lade mig i gästsängen istället och där sov jag gott tills klockan fyra då inte en utan TVÅ små grisar helt plötsligt låg och knödde med mig. WHAT? Det måste ju bara vara något magnetiskt, eller? Det var bara att knalla iväg igen. Denna gången till min egen säng för nu låg där ju bara en svettig son vilket betydde ganska gott om plats för den trötta mamman. Där fick jag iallafall sova klart (jo jo, klart...) tills halv sju då klockan ringde. 

ÖRK! Jag gillar INTE sådana här nätter. Kan ingen slå mig med en stekpanna eller något så jag blir avmagnetiserad. ELLER säga till maken att han slutar hänvisa sönerna till min säng när de vill krypa ner i hans (vilket inatt var lika med A´s säng, för inte heller maken fick ju plats i dubbelsängen.) ;-) En smart kille den där... vilken jag för övrigt varit gift med i 14 år idag. Hur snabbt som helst har dessa lyckliga år gått, och jag hoppas att de blir lika många och många fler därtill. Love you honey! fastän du skickar de nattvandrande barnen vidare till mig... :-)