Granen står så grön och grann i stugan

Eller inte inne i stugan, ännu. Men väl inne i ladugården för lite acklimatisering innan vi tar in den nästa helg. Inte för att det behövs särskilt mycket acklimatisering denna underligt varma decembermånad, men det är väl bäst att hålla på traditionerna så inget går fel ;-)



Vi hade beställt perfekt väder till denna granletardag och vi lyckades verkligen. Mitt bland alla regn och ruskdagar så dök det upp en soldag. Out of the blue kan man väl säga. Och vi tackade och tog emot. För då gick det ju till och med att fika lite lussekatter och varm choklad ute i skogen, till barnens stora förtjusning.



Barnen ja, de var mycket tappra och tålmodiga. Elia nästan mer kröp än gick i den något varierande terrängen (för att uttrycka det försiktigt.) Inte förrän riktigt på slutet började han tjuta, men då hade han också blivit rispad av en gran, så han såg ut som en indian (observera rimmet ;-P ) och var typ genomvåt överallt utom under regnbyxorna, så det var väl legitimt vid det laget tycker jag nog.

Aron drog och släpade sin lilla (eller den var ganska stor för att vara liten) gran ända till bilen. Under något litet klag och knot visserligen, men det var det lilla det. Han börjar bli stor, vår sjuåring. (Hur nu det gick till när jag fortfarande är så himla ungdomlig fortfarande ;-) ) Och Noah´n, söte Noah´n. Han hängde efter Erik som en litet plåster som vanligt :-) Erik är verkligen favoriten no.1, den store idolen, stjärnan på Noah´s himmel för tillfället.

"Mamma, har Erik regnbyxor?" "Jag vet inte det." "Nähä, då tar jag inte det än!"
"Mamma, ska Erik ha stövlar?" "Ja, det tror jag alldeles säkert." "Bra, jag tar mina med!" :-)



Ett gäng granar blev det tillslut och lite ris av olika slag. En släpkärra full, närmare bestämt. Vi tog till ordentligt när vi ändå var ute ;-) Nej... men vi var ju några stycken och det var inga minigranar vi hittade precis. Den perfekta granen måste vara grön och grann, ha grova barr, vara tät och jämn och lagom hög! Inga spretgranar kommer innnanför min dörr inte! Julgransperfektionisten har talat!

Ni vet väl att jag brukar frisera mina granar med sekatören också...:-) Jo, det ÄR sant! Därför kan det också ta sin lilla tid att hitta den, så det inte behöver bli allt för mycket friserande. Men idag gick det ovanligt lätt måste jag säga. Det har funnits år när vi knatat runt mest hela skogen i vårt sökande. Men i år bara stod den där, nästan mitt framför näsan på oss. Lucky day!

Så nu ska det väl bara städas lite, IGEN! så allt är färdigt för att ta in härligheten till tredje advent. Eller städa, jag vet inte. Jag har kommit på att i denna familjen är det en omöjlighet att städa i god tid, för att ha det fint till jul. Ska det hålla sig så får jag nog städa natten till julafton. Det blir ju kaos och bombanfall på tio minuter här, så någon vidare framförhållning på städfronten är nog meningslöst att satsa på, tyvärr. Så är det med barn (mina iallafall) stökiga små gödselspridare, men ack så söta. Tur för dom ;-)

Vi får väl förbereda annat istället. Godis kanske? Eller förresten, dom äter ju maken upp fortare än man hinner blinka så... jag kanske bara ska ligga lågt och softa tills "dan före dan"?! Knappast va... ;-)

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Perfekt väder, jättefin gran, mysigt fika i skogen, två ljus tända och julsångstexter som rör vid det inre.