Det ekar i min hjärna

Eller det borde nog iallafall göra det, för det känns ungefär lika tomt där som inuti en ballong. Luft! Och vad skriver man då? Svårt!

Kanske om att man kavat runt hela dagen tillsammans med sin man och son. Först på Gekås (tillsammans med några tusen andra ;-) ) och sedan på Hajen stormarknad. Vad är man sedan? Trött ja! Såpass trött att hjärnan känns som något slags vaacumfyllt hål.

Eller så kanske man skriver om när man sitter, efter allt kavande, och pratar med någon slags undersökningsdam som ringt från Sifo och det, POFF!!! blir kolmörkt, telefonen dör och strömmen försvinner :-) På nedervåningen hör man barnen, "IIIIIII Paaaapppa, var ääääär du? Det är så mörkt!!!" (Jo vi bor ju på landet, och det är december och försvinner strömmen så.... det blir MÖRKT!) Sedan, RIIIINGER det igen och man får treva sig ner för trappan och fram till fasttelefonen för att försöka svara utan att slå sig fördärvad på vägen.
"Du försvann!" "Jooo, det blev lite mörkt här liksom och lite strömlöst..."
Men nu fick vi ju användning för alla juleljusen :-)

Or... man måste kanske berätta, för alla scrap och pysseltokiga, att man på Gekås hittade en plastbox med, håll i er nu, 26 stycken minipunchisar (stansar), för, håll i er ännu mer, det fashionabla priset 149 kronor!!!
Oh la la! skulle min äldste son sagt. Och det kommer han kanske att göra också, när han får puncharna i julklapp... ;-)
(Som en liten parentes köpte jag även en lika billig box med lite större stansar till en pysseltokig nioåring. Ibland är Gekås en guldgruva!)

Slutligen kanske man förtäljer att man just varit uppe och kört upp sin man ur mellansonens säng, där han för övrigt sov lika vackert och hårt som törnrosa, för att han ska mjukfoga det sista i badrummet så man kan få en lång varm dusch nån gång innan jul. (Och så man kan få andas efter den långa meningen...)

Duschningen har varit lite misärisk sen vi rev vår mögeldusch. Eller nej... det var väl överdrivet. Men den har inte varit riktigt så varm som jag skulle önska att den varit. Jag vill nämligen ha typ SKÅLLHETT vatten! Men det har tyvärr inte kära, älskade, underbart generösa vännernas dusch velat ha. (Tack snälla för att vi sluppit se ut som ingrodda troll och fått duscha hos er!) Iallafall, den har varit sådär lagom... säkert mer än nog varm för en normal människa, men liiite för sval för mig.

För att inte tala om älskade mammans dusch, som jag också provat två gånger. Den har varit... KALL!! De eldar nämligen för att få varmvatten, och båda gångerna jag kommit dit så har snopet nog varmvattnet... tagit slut... är det tillåtet när man bara får duscha högst två gånger i veckan? Jag bara undrar?

Men nu har jag iallafall väckt maken. Så snart kanske... då ska jag duscha så länge att jag gör slut på allt skållhett vatten vi har. Sedan kan de mer normala få ta över :-)

Kanske skriver man om sådant när hjärnan känns ihålig? Det gör man nog.
Och sedan går man och lägger sig och vilar sin storhandlingströtta kropp.
Sweet dreams!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Alla juleljusen som gjorde myspys av tråkigt strömavbrott. Fina julklappsfynd i Ullared. En flitig och tålmodig make som orkat med att "valla" mig runt på diverse shoppingställen hela dagen. En ännu mer tålmodig och charmant son som inte rymt en enda gång och charmat alla Gekåsbesökare han mött.