Fynd från arbets-rums-rensningen

Tänk vad man kan hitta när man börjar rensa i sina gömmor. Måste erkänna att arbetsrumsrensningen mest producerat SKRÄÄÄP, (hittills 1 sopsäck!!), men några små fynd har jag också gjort. Bland annat min konfirmationsklocka som fortfarande är orörd efter...ja hur länge sedan är det, jag har blivit så gammal att jag inte ens minns när det var, 18 eller 19 år sedan i år. 19 ÅR!!!!! kan det vara möjligt? då måste jag ju vara minst 60 nu, eller 33 snart om man räknar mer noggrannt. Suck, vart tog livet vägen?
Iallafall så har jag aldrig använt den. Var för smal och tjusig för min smak, och för stor. (Runt handleden alltså.) Det är den fortfarande så jag vet inte om den kommer att bli använd något i fortsättningen heller, den är nog tyvärr inte riktigt i min stil. Men det är roligt att den kommer fram emellanåt så jag får titta lite på den åtminstone.



Sedan hittade jag något som jag använder betydligt mer än klockan. Min blå Zig-penna. Den hade något barn, eller mannen, fast jag finner inte det så troligt, tryckt in i en pappkartong som var full med typ wellpappsstrimlor av någon emballagesort. Rena turen att jag öppnade den för att kolla och inte bara hivade den direkt. Där låg massor av smågrejer. Pennor, stickor, linjal, sax, klister...En riktig skattgömma alltså.



Nästa fynd var en liiiiten gammal pappplåda som varit häftstift i. Nu var den full med gamla småspik. Gissa vem den tillhörde, jo snickarn i familjen som sprider spik och skruv överallt såklart. Kanske inget dyrbart direkt, men jag gillar gamla förpackningar och sparar den som "inspirationsprydnad".



En riktigt rolig grej hittade jag sedan, som bevisar att det inte bara är i mig det finns samlargener. Kärmor (svärmor) har tydliga sådana också. (Och jag vet att de även smittat av sig till hennes son.) Hittade nämligen märkband från det Martin gick i ettan. En hel hög, sparade av, ja inte sjuåringen antar jag, utan hans mamma. Fast hon var snäll nog att skicka med honom dem när han lämnade boet. SÅÅ gulligt!!! Och faktiskt riktigt praktiskt också. Det är ju bara att klippa bort allt runtom AHLGREN och sedan kan alla smågrabbarna Ahlgren återanvända pappas märkning! Fiffilurigt va! :-) Ibland lönar det sig verkligen att spara. ( :-) igen. ) Det vet min svärmor, hon är min samlaridol! Och fyndaridol!!! (apropå ingenting.) Hon är GRYM! på att göra fynd. En förebild för varje prismedveten kvinna! (som jag då....)



Sist ett visdomsord som alla bör ta till sig. En favoritseriestrip från gymnasietiden. Lika aktuell än idag. Tur den kom fram ur garderoben innan jag glömde bort mig och gjorde ett förfärligt misstag i trafiken.



Näpp, nu ska jag rusa iväg med min sockerkaka (klassförälderns plikt och ära) till föräldramöte. Och imorgon...mot nya fynd i lådornas skrymslen och vrår.

8 kommentarer:

  1. Du är helt oslagbart rolig kära svägerska!! Det är en fröjd att läsa om dina dagar. Jag känner att snart har ditt rensar ryck spridit sig ända till uppsala... snart! Jag borde i alla fall. Puss på dig vi borde ses snart / malin

    SvaraRadera
  2. så trevligt att blanda lite text å bilder, du kan verkligen detta med data om man jämför med mig. såå tråkigt att ja inte är med å ränsar ja som ÄLSKAR att göra det. ska försöka få martin att ränsa ladugården när vi kommer på semester i sommmar. kliar redan i fingrarna på mig!
    love

    SvaraRadera
  3. stog visst inte vem det var ifrån på förra inläget men det va bara jag, christine

    SvaraRadera
  4. Vad mycket roligt du hittade när du rensade. Den lilla lådan med spik är jättesöt.
    Jag har lagt till dig bland mina favoriter i min blogg, hoppas det är ok?
    Kommer du på någon scrapmara i Fjärås?
    *Kram*

    SvaraRadera
  5. Jösses vad saker du hittat, du måste gjort en ordentlig utrensning, vad härligt!
    Gillar också asken med häftstift!
    Kram Zara

    SvaraRadera
  6. Jag kommer på maran i April :)
    *Kram*

    SvaraRadera
  7. Haha! De där märkbanden måste ha varit Grejen (med stort G) för alla föräldrar på glada 70-talet! Aldrig sett dem sedan dess.
    Fördelen med att flytta ofta är att man inte kan samla på sig så mycket skräp. Tur mig, som annars är en inbiten samlare. =)

    SvaraRadera
  8. Så underbart! Jag blev alldeles rörd och varm i hjärtat när jag såg märkbanden. Tänk vad jobbigt jag tyckte att det var när Martins lärare ville att vi skulle märka alla kläder! Det var verkligen inte min grej kan jag säga! Så du förstår Evelina att inte kunde jag göra mig av med dessa band när jag väl skaffat dom. Dom måste gå till historien! Precis som du sa så kan du ju använda dom till farmors gullegossar.
    Kram Ewa

    SvaraRadera