Den MÖRADE sardinen är uppe och vaken skulle jag väl kanske skriva. Eller den mörade sardinen är nu UPPE. För vaken känns det som om jag varit hela natten. Why??? Jo minsann, håll i hatten för nu ska jag exklusivt för er avslöja de faktorer som lätt kan få en mamma att känna sig både mörad och aptrött efter en liten söndagsnatt.
Börja en fredag med att bestämma dig för att göra "helrenovering" på din säng. Med en fyraåring som då och då "läcker" under natten så har sängen en tendens att bli rätt päcklig efter ett tag, även om du efter varje tillfälle försöker skrubba och tvätta så gott det går. Riv alltså ut och tvätta ALLT som går att tvätta, madrasser, täcken... you name it, även om det inte råkar vara päckligt just nu. Bäst att vara övernoggrann. Häll dessutom massa såpvatten på resårbottnarna och SKRUBBA, SKRUBBA, SKRUBBA!
Så! Nu har du försäkrat dig om att du inte kan sova i din säng på x antal nätter, om du inte har någon turbotorkningsstation vill säga, allt tvättat måste ju nu torka.
Nu är det bra att ha en gästsäng. Gärna en modell 120cm bred, från ditt ungdomsrum, med en bäddmadrass modell "lakanstunn", från den tiden då tjocka , härliga, mjuka sådana inte ännu var uppfunna. Se sedan till att ha en man och minst tre barn i huset. Förslagsvis sådana som verkar ääälska ditt sällskap. Nattetid allra mest.
Bestäm dig nu för att tillbringa ett par nätter i denna säng istället för din egen. Se det gärna som ett intressant experiment. "Hur ont kan en människa få i sin kropp och hur trångt kan det bli i en 120 säng?"
Första natten kanske du och maken får ligga där helt själva - hela natten. Det är bra att börja med en mjukstart. Sviterna efter detta lär bara bli ytliga muskelinflammationer i minst en axlel pga. den näst intill obefintliga bäddmadrassen och svårigheten att vända sig fritt och flaxigt om natten. Men.... det kan man väl leva med, en natt.
Andra natten bör du addera, säg kanske ett litet barn. Lite sådär mot mitten av natten. Lägg gärna barnet tvärsöver fotändan så du säkert inte kan sträcka ut benen. Då får du lite ont i knäna också eftersom du inte får möjlighet att sträcka på dem på ett par timmar. Hur känns det i axeln idag? Ont? Lite svårigheter att lyfta armen? Perfekt, du är på väg mot en muskel och ledhistoria som kan sitta i i veckor!
Tredje natten börjar du med att placera dig jämte maken. Sent, alldeles för sent, när du börjat räkna på klockan att du verkligen MÅSTE upp om ett x antal små korta timmar. Efter sisådär tio minuter, byt ut maken mot ett gnällsigt barn. Lägg maken i det gnällsiga barnets säng och försök somna. Bortse från att täcket försöker sno sig iväg till det gnällsiga barnet hela tiden för att lämna dig bar och kall, det bör gå att sova efter ett tag ändå.
Ge det hela två timmar och kasta sedan in ytterligare ett barn. Lite större och mer utrymmeskrävande denna gång. Placera detta barn på din andra sida. En ypperlig förutsättning för lite "sardin-feeling" och ännu lite mer inflammation i din axel.
Mot slutet av vad som brukar kallas natt, men som du upplevt mer som en tuff prövning för att hålla dig från vanvettets brant, addera det tredje och sista barnet tvärsöver dina fötter. Testa en stund. Försök vända dig åt något endaste håll, en enda milimeter och inse för ditt eget bästa ganska snabbt att detta är en total loose-loose situation. Krångla dig ur sängen utan att mosa någon barnakroppsdel och fly fältet. GE upp tanken på någon mer sömn denna natt och känn på din nu totalmörade och ledbrutna kropp med en känsla av tillfredställelse. Experimentet blev lyckat. Mörare än såhär är nog svårt att bli och axelhistorien lär säkert sitta i iallafall fram till mitten av december.
Well... sådär är väl ungerfär min status denna måndagsmorgon i det flämtande slutet av oktober. Prova gärna själva! Eller inte. Jag föreslår helst INTE. Försök istället lära er något av andras (läs mina) misstag och se till att ha en rejäl bit plastat frotté i sängen om du råkar ha läckande barn. Eller ännu bättre. Se till att barnet(nen) sover lugnt och tryggt i sina egna sängar heeeeeela natten lång. Då lär du slippa både massiv tvättinsats OCH mörade kroppsdelar och får istället sova ett långt och lyckligt liv.
Men det är ju alltid lätt att vara efterklok... det är det jag är nu om någon undrar...
Mot ny segrar! och ny sömn... förhoppningsvis... någon dag...
Stackars dig! Men det var kul läsning och jag har tagit tillvara ditt tips om inplastat osv...hoppas du får sova ostört inatt!
SvaraRaderaAnnika
Du är underbar! Älskar att titta in i din blogg och läsa dina härliga berättelser.
SvaraRaderaJag håller tummarna hårt för att du får sova bra i natt.
Kramar om
Hihihi...
SvaraRaderaStackare! Jag ska med ens sluta klaga...jag har ju bara en man och ett litet barn kan bara ana hur det skulle vara med två till...
Känns ibland som att ett tomt rum med bara madrasser överallt skulle vara lösningen...
Men å andra sidan kan jag slå vad om att efter kort antal timmar så kommer alla ligga på en ändå.
Man är som en magnet liksom.
:-)
tank pa mig som typ jamt sover i den dar gastsangen... men, men, mig gor det inget. Jag tycker allt att den ar ratt skon, jag brukar sova bra, det maste vara du som ar for mjuk! Kram
SvaraRaderaHelt underbar läsning att förgylla min morgon med, hoppas din axel går över lite fortare än så, kan verkligen förstå att du nu har plastad frotté i era säng, det där skulle väl ingen vilja uppleva. Jag kan tycka det är trångt i vår säng när vi alla inkl hund sover i vår säng och vi har ändå varsin 105cm-säng.
SvaraRaderaKramizar
Ha ha ha *skrattar rått*, jag behöver inte vara orolig för barn i sängen längre ialla fall. ;)
SvaraRaderaFast jag funderar på att skicka Laban till dig! Vad sägs om morrande hund med stinkande godisben?? Som han helst vill ha uppe vid kuddarna?? Gosigt va? Och du lär ju inte märka någon större skillnad som du har det på nätterna! ;)
Ja, vad säger man - håll ut! Inplastat - jag kanske är det lösningen - men det kommer andra tider.
SvaraRaderaHoppas det blir lite sömn snart!