Welcome to the real world

Hm...funderade igår på varför man alltid tänker sig att saker ska vara på ett visst sätt och varför de sedan aldrig blir på just detta vissa sättet. Håller just i dagarna på med mycket bakning och matlagning av en viss anledning och då tänker man ju (eller jag) att det ska va så himla mysigt när man håller på och fixar. Att det ska vara sådär som i en inredningstidning, eller en trevlig roman.

Allt ska vara perfekt städat runtomkring, fönstret ska stå på glänt och en ljum vind ska smeka ens kind, man ska höra fågelkvitter eller en radion som står på lite i bakgrunden, barnen ska leka så snällt och fridfullt vid sidan om och själv har man lite mjöl på kinden, frid i sitt hjärta och ett ljuvt leende på läpparna... You get the picture?

Blir det någonsin på det viset då? Inte här iallafall. Det är inte städat för det hann man inte innan om bullarna skulle hinna jäsa innan man skulle hämta barn i skolan. Det är iskallt ute - och inne, så fönstret får vara stängt och fyser om fötterna gör man hela tiden. Inget fågelkvitter, ingen radio, bara ett gnällsigt litet barn som inte alls vill att mamma ska baka och hänger i ens ben för att man ska gå ifrån köksbänken.

När man ska ta ut plåten ur ugnen finns det ingenstans att ställa den för överallt är det fullt med obortstädade grejer. Ok, det är bara att maka på febertermometrar, gammal reklam, bakbunkar och hopprep och klämma ner plåten mitt i röran då. Hur oromantiskt som helst. Mjölet som skulle varit på kinden ligger i en hög på golvet, det ljuva leendet har flugit sin kos och friden i hjärtat byttes raskt i stress när man insåg att nu var det dags att SLÄNGA in de sista bullarna i ugnen om inte sonen skulle få stå och gråta vid skolan för att mamma aldrig dyker upp.

Welcome to the real world!!

Men även om det för det mesta är totalt oromantiskt att laga mat och baka här så blir turligt nog bullarna ganska goda ändå. Och långt efteråt, när man äntligen fått diskat alla bakbunkarna och lagt undan febertermometern och hopprepet så är det ganska trevligt att fika med ungarna i bulldoften även om man fortfarande har smulor under fötterna.

Någon gång, jag säger någon gång, helst i sommar ska jag dock ha mig en inredningstidnings/roman-romantisk bakstund. Det SKA jag! Måste kanske bara låna ut barnen först och storstäda, vänta på högtrycket, värmen och att sommar ska börja sändas på radion. Men då ni, då, den dagen minsann... vilken underbar dag det ska bli...

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Allt som jag hann baka trots oromantiken ;-) . Att Elias feber försvann lika fort som den kom och att vi faktist har en mysig braskamin som vi kan elda i när det är istid i maj.