Igår återupptog jag min nya goda vana som jag drog igång för sisådär en månad sedan. Denna vana (som tyvärr ännu inte hunnit bli någon vana...) består i att jag sätter Elia i vagnen och går en rask promenad på ca. ½ timma efter det att vi lämnat Aron och Noah på förskoleklass/förskola.
Tanken var att jag skulle kunna göra detta tre dagar i veckan när båda de stora killarna är iväg samtidigt. Och när jag började, då för ungefär en månad sedan, så lyckades jag hålla igång EN VECKA!! Sedan blev ett barn sjukt, två barn sjuka, ett annat barn sjukt och slutligen som grädde på moset lyckades jag själv bli sjuk också! Där lades de goda förutsatserna om morgonpromenader på is i ca. tre veckor.
Så var det då dags igår att på nytt ta itu med denna hälsosamma aktivitet. En härligt styrkande promenad i strålande solsken. Och det var också allt det blev, EN ynka promenad. När eftermiddagen kom var nämligen en man nere för räkning - IGEN! Aron fick feber.
Jaha vad gör man då? Det var bara att raskt is-lägga promenadvanan ännu en gång. (Inga direkta svårigheter med den saken för här utanför på gångar och garageplan är det gott om den där varan, is alltså = typ livsfara för alla morgonstressade mammor.)
Hm,det där med isen var ju en parentes. Men vad jag ville komma till var att det ska bli intressant att se om de där promenaderna någonsin får tillräckligt med tid på sig för att bli någon god vana. Eller om de fortsätttningsvis kommer att bli lika frekvent avbrutna som de blivit hittills? Om så skulle bli fallet ser det mörkt ut för min "gamla" okonditionerade kropp.
Får väl helt enkelt hoppas på en frisk vår med mycket hälsoambition från min sida och få avledande manövrar från annat håll. Då kanske det kan gå vägen...eller inte...
Tycker aldrig det slår fel att när man bestämmer sig för att tex börja motionera så slutar det alltid med att man själv blir sjuk eller något barn och så skiter sig allting...
SvaraRaderaNu får det faktiskt se till att bli vår så att alla dessa sjukdomar försvinner.
*Kramisar*
Känner igen det där med goda föresatser, man vill mycket men det kommer ofta något i vägen, jag köpte gymkort förra våren och tränade flitigt typ 2-3 gånger i veckan fram till november, har inte varit där sedan dess... fy på mig.
SvaraRaderaKram Zara
Älskade "lilla" gumman!!!!!!!!!
SvaraRaderaLivet är minsann ingen dans på rosor alla dagar!
Men det kommer en ny dag med nya möjligheter.....
Som doktor Phil säger i boken, sjustegsmetoden:
"Inse också att det händer sådant som du inte kan råda över!"
Du kan ju inte ta på dig skulden för att du inte kan ta din morgonpromenad när regnet står som spön i backen! Eller för dig Evelina att barnen blir sjuka! Det finns en annan som du kan rikta den ilskan emot, eller hur?
Att bli arg på sig själv eller gå under omständigheterna och på något sätt ge upp, vad det än gäller, skatter odyl. då (enligt Phil) internaliserar du yttre händelser på ett felaktigt sätt!
Du tar ju på dig skulden för vädret, isen eller vad det nu är!
Du ska alltså vara realistisk när det gäller vad du själv kan och inte kan styra. "Känn efter hur pass bra du själv mår eller hur löst dina kläder sitter. Det är tecken på framgång!"(citat Dr. Phil) Eller att ni ändå fick en solskenspromenad igår, du och Elia. Att du lyckades betala in skulderna osv...SEGER! Seger är regel nederlag är undantag!!!!!! Jag tackar Gud för dig Evelina! En underbar fru till min älskade son och likaså mamma till mina älskade barnbarn! Köpte något till dig i söndags för att uppmuntra dig för just detta. Att du är en kvinna som valt att vara hemarbetande för familjens skull! Vet inte om jag ska skicka det eller om vi ses snart????????? Nu måste jag sluta men glöm inte att kasta alla dina bekymmer på Herren, han ska göra det! Han älskar dig och har all omsorg om oss alla som förtröstar på honom!
Kramar kärmor Bless!