ÖRK

Har just vaknat upp efter ett drygt dygn i ett sumpigt, mörkt, bottenlöst hål - känns det som.

Kan någon förklara varför man - när man klarat sig igenom nästan två veckor av magsjuka i familjen, sex magsjuka barn (egna och kusinerna) helt plötsligt, fyra dagar efter att den siste blivit frisk, när man är helt säker på att man klarat sig, då....KABOSCH!!!! - varför man då åker på det själv? Jag fattar ingenting!

Det blev ett väldigt invecklat stycke där ovan ser jag, men jag orkar inte ändra. Hoppas någon förstod vad jag menade iallfall. Lyckades lägligt bli dålig precis till dubbelavsnittet av Grey´s anatomy åtminstone, så det passade ju liksom lite in i tiden. (Att vara sjuk ackompanjerad av en sjukhusserie menar jag...om man nu ska försöka hitta något positivt med det hela.) Kan nästan höra ambulansradion...

...*krsch, piiiip, krrrr, piiip, kerrresc* (ljuden som alltid kommer sådär före meddelandet) Inkommer med 33-årig magsjuk kvinna. Hittad svårt medtagen på soffan i sitt vardagsrum... *krsch, piiiip, krrrr, piiip, kerrresc*...

Sedan rullar de snabbt in mig på en bår och jag blir professinellt omhändertagen efter konstens alla regler. Visst hade jag passat in? (Om någon såg Grey´s så måste ni iallafall tycka det...lite)

Riktigt så tv-aktigt var det dock inte. Istället låg jag hela natten på den otroligt obekväma soffan och kunde inte sova någonting och ingen märkte ens att jag varit dålig förrän på morgonen för darlingen hade somnat klockan åtta när han lade barnen...så häftigt var det. NOT!

Nu är jag dock tillbaks på banan igen. Lite mör, men glad att eländet är över för denna gång iallafall!