500 decibel och ökande...

Mina hjärna är på gränsen till härdsmälta känns det som. Den är så trött, så trött, så trött...
Nej, jag har inte alls jobbat ihjäl mig och gått in i väggen. Det är mina barn som är orsaken. Eller närmare bestämt deras enorma röstkapacitet. Man kan säga att de låter. Mycket. Ännu mer. Hela tiden. Och sedan ännu lite mer om det nu är möjligt.

Jag fattar inte hur begåvade de egentligen har blivit på "utsöndra tröttande ljud" sidan. Kunde man få betyg i det skulle de nog få minst MMMMMMVG. Lätt!!

När de står låter de. När de sitter låter de. När de går låter de. När de springer låter de ännu mer. När de spelar x-box låter de som ett eko av spelet. Dubbla x-box ljud, förställ er det. Det är ju ingen lugnande klassisk musik vi talar om här alltså.

När de leker låter de. Som bilar, flygplan, tåg, rockmusiker, verktyg eller något annat ljudligt. När de är sams låter de och när de bråkar låter de (öronbedövande!) De låter, låter, låter och låter.

När jag åkte hem från Göteborg i början på veckan så råkade jag få på P1 av någon anledning. Där var det något program om kropp och själ och programledaren bad lyssnarna spela in och skicka till henne ett exempel på deras ljudvardag. Jo men visst. Hoppsan Kerstin viken katastrof det skulle bli om de spelade upp min ljudvardag i radion. Minst hälften av lyssnarna skulle nog få akut hjärnsmälta omedelbart. Att jag inte fått det ännu måste nog räknas som ett kvalificerat mirakel tror jag. Men ibland känner man verkligen hur det pyser och bubblar i hjärnventilerna.

Idag var som ni kanske förstår inget undantag. 500 decibel under flera timmar (kanske bara en lätt överdrift) och mamman förvandlades till arga och eldsprutande draken. Pust! Det tar också på krafterna och är så nedslående. Men vi försonades, och drakfjällen trillade från mammans rygg i takt med att ljudvolymen minskade. Nu är det ganska lugnt och skönt. Kanske bara 150 decibel, och de sitter still...

Nähä...inte nu längre. Full fart framåt och hopp på varandra. Ja, ja... Ingen som kan uppfinna väldigt klistrigt tuggummi... som klistrar igen munnen. Bara för en liten, liten stund?!

3 kommentarer:

  1. Visst är det härligt...INTE, med ljudnivåer över det normala varje dag. Jag fattar inte hur de orkar låta hela tiden. Det är som du säger, även om de sitter still så låter de, för då har de ofta nån leksak i händerna som det håller på att slå med eller liknande...
    Hoppas att du får en tystare dag idag.
    *Kramar om*

    SvaraRadera
  2. Det måste vara något med killar och ljud nivå för allt de förstar sig låter, jag förstår inte...
    Här är det också högt i tak dagarna i ända, men vi har ju bara två mot dina tre...
    Hoppas de var tysta när de sov inatt i alla fall!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Helt otroligt är det, eller hur? Nu har jag en som istället för att låta högt (utom när hon skriker fula ord till sin bror) tjatar om allt möjligt. Allt hon vill ha, eller SKA ha, allt hon vet bäst och allt annat. Det är otroligt... hon kan prata hur länge och hur mycket som helst utan att bli hes!

    SvaraRadera