Hoppsan var ordet!

Här har ni scenen. Mamman (moi) kommer in i arbetsrummet där två små killar nyss suttit och ritat bara för att upptäcka att någon skrivit på kontorsstolen. Prydligt skrivet med blyerts, stor bokstav i början på namnet och resten små bokstäver, står det; Noahs stol. Både på ryggstödet och sitsen. Mamman vänder sig till de två som kan antas vara skyldiga till dådet och frågar VEM som i hela fridens namn kommit på den dumma idén att rita på stolen.

Raskt börjar beskyllningarna hagla. "Det var han." "Nej, det var han." Det var Noah som skrev." "Nehej, för det var Aron som visst skrev..."

Ordkriget pågår en liten stund, sedan hittar mamman sin fattning igen och säger lugnt, " Men Aron, det är ju faktist du som skrivit det, eller hur, för Noah kan ju inte skriva små bokstäver än, det vet ju du också!!"

Då tystnar allt kiv. Aron tittar på sin mamma, gör en grimas och säger: "HOPPSAN!"
(Och mamman biter sig i läppen för att inte börja skratta åt sin överrumplade son.)

Hoppsan kan man säga ja. Det gäller att ha noga koll på HUR man skriver och hur den andre skriver innan man börjar skylla ifrån sig ;-) Betänk det!

IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att Aron blev frisk så han kunde följa med på bondgårdsutflykten idag. Mys och pratkvällen på verandan med min man igår kväll.

6 kommentarer:

  1. Detta skall jag komma ihåg. Tyckte att det var bra och det verkade ju som att det räckte att han sa HOPPSAN.

    Ha en bra dag. KRAM

    SvaraRadera
  2. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, din blogg är ett nöje att läsa. Tack för att du ger mig många glada fniss och skratt.
    *Massor av kramar*

    SvaraRadera
  3. Hi, hi, ja så kan man också lösa saker.
    Hoppsan vad bra!
    Kramiz

    SvaraRadera
  4. Minns hur de alltid skyllde på varandra.... och fortfarande gör faktiskt när jag tänker efter. Tänk om man själv skulle göra så titt som tätt! "Nej, det var sambon!" Populär man skulle bli då. =)

    SvaraRadera
  5. Mja Bettan, det räckte inte riktigt...han fick allt klämma ur sig ett förlåt också. Och hade det inte varit en typ otvättbar stol så hade han allt fått gnugga en bra stund med. ;-)

    SvaraRadera
  6. *skrattar*
    Du skriver helt underbart!

    SvaraRadera