Layouten jag gjorde på scrapmaratonet i lördags. Prins Äppelblom, det är Aron det, 2½ år gammal. På tagen som sticker fram bakom fotot står historien bakom "Prins Äppelblom" titeln.
När Arons faster Ann-Sofi på den tiden bodde granne med oss hade hon en fin guldpapperskrona inne hos sig. Det var såklart jättespännande att få ha krona på sig och när Aron blev krönt så fick han namnet Prins Äppelblom. En underbart gullig liten prins som plockade pärlhyacinter till sin totalcharmade mamma och smälte hennes hjärta.
Lite senare försökte den rare lille prinsen äta upp pärlhyacinterna vilket naturligtvis gjorde mamman helt förfärad. Hon utbrister "Du får ABSOLUT inte äta pärlhyacinter, det är giftigt, man kan DÖ om man äter dom, hör du det?" Varvid den lilla teaterapan stannar upp mitt i en rörelse, stelnar till som en pinne och faller baklänges, raklång ner på gräsmattan samtidigt som han säger..."Nu är jag döööd!"
Hrm...mamman kanske överdrev en aaaning, men prinsen tog det iallafall på största allvar, eller inte... Söt var han iallafall, som alltid. Min älsklingsprins.
IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att jag känner mig lite mer energisk och inspirerad än förra veckan. Förhoppningsvis är jag inspirerad nog att göra ett storröj här hemma, men det återstår att se ;-) .
Ni ser väl förstås inte hälften för allt ligger ju ovanpå vartannat, men en liten glimt av min lycka kan ni kanske känna ;-) Går här och plockar lite bland sakerna. Lyfter och kikar lite här och lite där och vill inte lägga undan dem. Måste bara titta lite mer på dem först :-)
Annars har det minsann varit en händelserik helg. I fredags packade jag halva dagen och åkte bil halva. I lördags lyckades jag backa på en bil (hejjja meejj!!!) Vi har inte riktigt varit kompisar på sistone V70:n och jag. Först knöcklade jag till en plåtfälg lite, sedan bytte vi till sommardäck och då repade jag aluminiumfälgen nästan med en gång och nu satte jag alltså in nådastöten. Nej, usch jag ska inte skoja om det. Det var HEMSKT! Jag borde kanske inte köra bil, fast det har gått bra i 15 år innan så jag fattar inte riktigt vad som hänt just nu.
Iallafall...sedan i söndags var det examensfest och igår grejade vi hemma hos Martins syster och man nästan hela dagen och sedan åkte vi bil halva natten hem ;-) Oh, and I forgot, Elia hoppade studsmatta och skadade benet också, så att han haltade och hade ont. Vi böjde och klämde och det verkade inte kännas så vi beslöt att avvakta tills idag. Men när han inte ville gå över huvud taget i morse kände vi att vi var tvungna att ringa vårdcentralen. Så det gjorde vi, och dit åkte vi och sedan har jag och Elia varit i Varberg och röntgat hans lilla ben också. Ett heldagsprojekt!!
Som väl var så var det inga skelettskador. Han haltar fortfarande men går nu iallafall så det var väl någon stukning i fot eller knä. Vi funderade på att köpa en studsmatta själva men nu veeeet jag inte riktigt... Det hjälper tydligen inte med varken skyddsnät eller att de inte får hoppa för många på en gång. Det gick bra att skada sig ändå.
Hopps, nej nu börjar Grey´s anatomy. Måste rusa...(zoooom...)
Varje sommar är striden hård. Kirskålen gör sitt bästa för att invadera hela min trädgård och jag kämpar febrilt för att hålla den stången.
Mysigt men ganska ansträngande just under själva utflykten alltså, men så här på behörigt avstånd en rätt så angenäm upplevelse ;-) och ett trevligt minne att stoppa i ryggsäcken.
IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Att mina barn inte trillade ner för något stup igår ;-) och att det underbara sommarvädret bara fortsätter och fortsätter.
