Viljornas kamp

Natten till igår var det krig. Och alla vet ju att det inte är någon bra idé att kriga på natten.
Då vill en mammas kropp sova... och sova... och sova. Inte vara involverad i en massa ställningstaganden, envishet, uthållighet och viljekamp. Utgången av striden är ju dömd på förväg att bli inte så bra för mammans del, men inser man det när man ligger där i mörkret?
Nej just det, kanske för att det är natt och hjärnan just VILL SOVA, inte tänka!

Klockan tre vaknar Elia och bestämmer sig för att han vill ha välling.
Mamman är inte alls av samma åsikt.
Pappan sover som vanligt som en sten och märker ingenting. Iallafall ger han inte sken av att märka någonting.
Elia bestämmer sig för att skrik och snyftningar nog är en bra taktik för att få som han vill.
Mamman tycker inte det är en bra taktik. Hon säger NEJ!
Mamman tror att barnet snart kommer att somna om och att det ska bli lugnt. Klockan är ju ändå TRE på natten.
Barnet är inte av samma åsikt.
Han funderar en stund.
Pappan snarkar vidare.
Ahhh äntligen... mamman tror hon vunnit och att han somnat om.
Men nu har barnet bestämt sig.
Skrik och snyftningar ÄR nog en bra taktik trots allt.
NEJ! det tycker inte mamman.
Och det tycker inte mamman heller de sjuttioelva gånger till när envisheten själv prövar sin taktik, om och om och om igen.
Mamman TYCKER INTE att det är någon bra idé med välling mitt i natten.
Hon tycker det inte och hon tycker det inte och hon tycker det inte.
Inte ens klockan fem tycker hon det.
Men då börjar hon nästan lipa vid tanken på att det snart är dags att gå upp och att hon hållit på med det här fjantigt jobbiga kriget i TVÅ timmar, MITT I NATTEN och att ungen verkligen INTE HAR SOMNAT än.
Då går hon och gör välling.
Barnet somnar på fem sekunder.
Mamman somnar.
Ungefär då ringer väckarklockan...
Känns det som iallafall.
Barnet sover och sover.
Mamman måste gå upp.

Kan man vara en curlingförälder mitt i natten?
Eller kan man få någon sorts dispens mellan klockan ett och fem?
Det borde räknas som psykisk tortyr att behöva vara ståndaktig och pedagogisk mitt i natten.
Iallafall funkar det inte här.
Jag är sorgligt opedagogisk klockan tre... och klockan fem.
Krig är inte min grej.
I varje fall inte mitt i natten.
Och inte med en motståndare av denna überklass.
Det är bara att inse fakta...

13 kommentarer:

  1. oj va jobbigt!
    Jag har gett upp och insett att det är kört, mellan klockan två och klockan halv fem är det amnesti hemma i vårt hus.
    Anything goes och minsta motståndets lag.

    Jag.tjafsar.inte.på.natten

    Jag kan helt enkelt inte.

    Eftersom V var en sömnstrulare i lyxklass och dessutom envisaste kungen av trots och vi inte fick sova mer än en timme i stöten i över ett och ett halvt år lärde jag mig snabbt när det var dags att ducka.
    Ville grabben ha en banan mitt i natten - här varsegod bara du sooooover.

    Hoppas Elia sover gott i natt!
    -Och hans mamma med!

    SvaraRadera
  2. Tror att våra respektive har "lärt" sig att rävsova.. Dom MÅSTE ju höra när dom små tokskriker??!!
    Har kommit på att om Sanna vaknar mitt i natten så är det bara välling som gäller.. Det tummar jag inte på;-) Ingen idé!!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. åh, jag avundas dig inte.

    Tror att jag oxå gett med mig.
    Hoppas du får en lugnare natt inatt!

    ha det!

    Kramisar

    SvaraRadera
  4. Hoppas att du har fått sova bättre inatt och att den unge Elia inte fick för sig att ha välling mitt i natten igen.
    Många kramar

    SvaraRadera
  5. Ser vad konstigt mitt inlägg ser ut.
    Med unge Elia, men jag givetvis the young Elia, inte unge som i ungen;)
    Kramar om igen

    SvaraRadera
  6. Tur att de slutar vakna mitt i nätterna och skrika efter välling! F gör det aldrig numera. ;) (han är 16 ha ha ha)

    SvaraRadera
  7. Hehe. Vem har sonen ärvt sin envishet från? Kan det vara mamma?
    kram
    bammie

    SvaraRadera
  8. Nä det tror jag väl aldrig att det kan var efter mig...*svart tunga*

    SvaraRadera
  9. Fy, att kriga på natten är inget vidare. Ge honom välling om han vill ha det han komer inte att vilja ha det i all evighet.

    KRAM

    SvaraRadera
  10. Här e en till som hade gett sig! Att du orkade hålla så länge som du gjorde?! Helt otroligt!
    Hoppas att du fick lite sömn natten som gick!
    kram Tina

    SvaraRadera
  11. Han kanske faktiskt va hungrig?!Eller törstig,inte alltid så lätt för de små liven att skilja på. För att bevara din sinnesro och få sömn - kriga inte på natten, möjligtivs om han vill gå upp och leka!
    När de blir 16 så är det som Lilo säger - då skriker de inte efter välling...Då är det lättare att man själv skriker att de ska släcka! Å då både somnar och vaknar man oftast först.. Ha det bra i natt!

    SvaraRadera
  12. Ja du om man ger med sig på dagen lite då och då är det väl inte konstigt om man gör det på natten...
    Kram

    SvaraRadera
  13. Men är det inte märkligt att alla fäder tycks vara utrustade med någon slags på och avslagbar hörsel på natten? De bara stänger av så att vi mammor får ta hand om allt krigande. Hur gör de det? Och var sitter knappen? Jag skulle så gärna vilja se hur en far hanterar en sådan här situation. Hos oss skulle han garanterat gett Isabel välling på tre röda sekunder OCH suttit vid hennes sängkant tills hon somnat om... OCH spolierat alla tidigare krig jag haft under vår intensiva sömnkurs som nu börjat ge resultat.

    Ungen vägrade att sova i egen säng, vägrade att sova i vår säng. Det var också tortyr hela natten tills jag kom på att nu får det vara nog, "nu sover du i din egen säng eller ligger vaken men JAG och pappa sover. Gör som du vill bara du gör det tyst!" sa jag, för naturligtvis var det bara jag som vågade säga det. Numera funkar sovandet riktigt bra, väldigt många nätter... ;)

    SvaraRadera