Undrens tid är inte förbi

Well, jag måste säga att detta trodde jag ALDRIG att jag skulle få berätta. Den förlorade sonens.... nej, fel. Sonens förlorade glasögon är återfunna!!!!!! Efter att i mer än ett år varit spårlöst försvunna är de nu tillbaks. Hittade av ingen annan än den lille slarvern som själv tappade bort dem.

Noah fick glasögon i oktober 2005. Efter bara några veckor försvann de som i tomma intet och har inte gått att finna sedan dess. Först letade vi som IDIOTER! Vände upp och ned på huset ett antal gånger och slet vårt hår i förtvivlan. De där små dyrgriparna brukade försvinna iallafall minst en gång om dagen, men hittills hade vi ju iallafall alltid hittat dem. Men icke sa nicke, inte denna gången.

Efter x antal veckor (ganska måååånga) gav vi upp och insåg faktum. De skulle nog inte komma tillbaks. Det var bara att knata tillbaks till glasögonaffären, gräva djuuupt i plånboken (2500 kr närmare bestämt) och beställa ett par exakt likadana som de försvunna.
Tack och lov har iallafall det paret hängt med sedan dess. Borta och återfunna ett otal gånger, repiga och med ett antal bytta delar, visst. Men de är fortfarande kvar.

Men till miraklet då...
I natt, vid etttiden, vaknade Noah sedvanligt för att gå på toa. Efteråt ville han... sedvanligt, lägga sig i fotändan av min säng. Precis när han lagt huvudet på kudden så sätter han sig upp med ett ryck.

"Mamma", säger han, "Jag hittade ett par glasögon i Byggare Boben idag!"
(Byggare Boben är en sån där tyg tunna som går att trycka ihop. Ganska stor, med allsköns bråte i, bollar, hjälmar, en och annan bil och legobit, sköldar och svärd.)
"Dom var EXAKT likadana som dom andra och dom bara låg där. Dom var alldeles trasiga... ja inte glasen, men det där andra!"

Mamman drar djupt efter andan och får behärska sig för att inte springa och vända upp och ner på den där tunnan på stört. Men jag lyckas lugna mig och väntar tills sonen somnat med att engagera maken, flytta tunnan från barnens rum, vända ut och in på varenda grej, leta, leta, och vi hittar... INGET! (mer än leksaker och damm)
Lite snopna återgår vi till ursprungsplatsen, där tunnan stått och fortsätter leta där. Hittar först inget. "Kan han bara ha hittat på det här den lille luringen? Neeej, det kan han väl inte..."
DÅ! ligger de plötsligt där, på skåpet som hyser alla leksakslådor. Hela och fina, mindre repiga än de nya, fast med lite gnagmärken på skalmarna. Det var väl det som var "alldeles trasiga" antar jag.

Så nu... sitter jag här och tittar, fortfarande förundrad, på glasögontvillingarna som ligger uppe på tv:n. Och jag måste säga... det trodde jag aldrig... det gjorde jag faktiskt inte.
Men det är ju alltid trevligt att bli överbevisad ;-)
Undrens tid är inte förbi!