Denna dag, ett liv

Vad skriver man en dag som denna?

När man själv blivit hur gripandes urtrist genomförkyld som helst.
När man har en treåring som man trodde hade börjat pigga på sig, men som helt plötsligt rasar ihop igen och ligger i soffan med feber och bara vill sova.
När man har en femochetthalvtåring som gråter bittra tårar för att han inte fick gå till BVC idag och ta poliospruta (Hör på den ni!!) och som man var tvungen att baka tröstchokladmuffins till.
När sjuåringen bara vill spela fotboll och paja golvlamporna i vardagsrummet där den sjuka treåringen ligger.
Vad skriver man om då?

Då kanske man skriver att solen strålar ute, fast det är iskallt, och att sjuåringen som vill sparka fotboll tvärvägrar att göra det utomhus.
Att det blir gulaschsoppa från gårdagen till lunch.
Att jag funderar fram och tillbaks på om jag ska erbjuda treåringen en skvätt alvedon eller inte.
Det kanske man skriver...

Eller så skriver man att det blir pizza ikväll för att den sjuka mamman inte orkar laga mat.
Att femåringen och sjuåringen tillsammans tröstade sig med sex stycken chokladmuffins och att det är tveksamt om de orkar någon soppa nu.
Att det är tråkigt att man missar den goda maten och det trevliga sällskapet på det trevliga kalaset som man skulle varit på ikväll.

Eller så går man och lägger sig på sängen en stund och stirrar i taket, i ett försök att samla kraft för att gå och värma den där gulaschsoppan från igår.
Kanske gör man det.
Eller så värmer man de där soppan med en gång, utan att tänka så förfärligt mycket.
Kanske gör man det...
Men bara kanske...