Helgen i snabbspolning

FREDAG
Ompyssling av ett styck sjukt barn och två bröder som tycker att sjuklingen är tråkig som inte vill leka. BVC-besök och poliospruta med 5 1/2 åringen som sett fram emot detta i flera veckor. För tre veckor sedan då det blev inställt pga. att lillebror var sjuk så grät han floder. Ja, ja endel tycker ju vissa saker är roligare än andra ;-)
Han satt kolugn och stilla och tittade när distriktssköterskan gav honom sprutan. Inte en grimas han gjorde.

Jag: "Oj vad duktig du är! När jag skulle ta sprutor när jag var liten gnällde och pep jag jättemycket."
Noah: "Jaha, fast jag bara biter ihop." (flinar..)

Kvällen var väldigt lugn. Maken somnade samtidigt med barnen efter hans övermänskliga arbetstempo under den gångna veckan.


LÖRDAG
Fortfarande ett styck sjukt barn.
Blev GAAALEN på att alla pojkarnas strumpor av någon konstig anledning alltid ligger i tvätten eller någon annan stans och inte går att finna, så jag drog iväg till Kungsmässan för storhandling av strumpor. Det visade sig bli lite mer än strumpor i påsarna. Dagens fynd var fem tröjor för 75 kronor styck på Polarn & Pyret. Nöjd!
Resten av dagen spenderades med familjen. Noah och jag kollade på melodifestivalen och han tyckte exakt likadant som mig om ALLA bidragen. :-)

Noah: "Mamma, tycker du att denna låten var bra?"
Jag: "Nja, sådär.."
Noah: "Det tycker jag också!"
Ta detta gånger åtta bidrag så har ni vår konversation under kvällen, mellan tummen och pekfingret. Och råkade jag ändra mig... så gjorde han det också. Gullis!

SÖNDAG
Äntligen alla friska!
Pysslade två kort på morgonen. Gick ut och hackade av isglaceringen från bilen. Typ en centimeter is runtom. Det tog en stund... Åkte och postade brev.
Skypade med svärfar som fyllde år. Eftermiddagsvisit hos syster som också fyllt år.
Alla barn somnade i bilen på väg hem. Alla barn vaknade vid hemkomsten. Alla barn ville äta. Alla barn ville inte sova.

Det var väl helgen i korthet.
Och till sist måste jag bara berätta att maken idag varit hos tandläkaren för första gången på sisådär, håll i er nu, tio år eller så. (Skyll inte på mig!) Resultatet då... han fick ta bort lite tandsten. Ungefär vad jag också brukar få göra (fast en gång om året.) Tack och lov är vi välsignade med väldigt bra tänder i den här familjen. Men jag tror ändå att han tänker gå lite oftare i fortsättningen :-)

Konversation med maken efter tandläkarbesöket.
Jag: "Hur gick det då?"
Han: "Jo han frågade hur länge sedan det var jag var hos tandläkaren sist. Jag sa tre år sedan och han sa oj, om jag gråter mot tandsköterskans axel förstår du vad det betyder va..."
Jag: "Men det är ju säkert minst TIO år sedan du var hos tandläkaren."
Han: " *flinar i luren* Hoppsan... ja fast jag ville ju inte skrämma ihjäl honom på direkten."

Nej det var ju barmhärtigt. Stackars tandläkaren hade nog gråtit direkt om han fått höra den nyheten ;-)