Öron eller inte öron - det är frågan

Små grytor har också öron säger de ju, men jag undrar jag...

Jag skulle hellre vilja säga;
-Små grytor har INGA öron, eller...
-Små grytor har öron när dom vill, eller...
-Små grytors öron är inte att lita på...

Iallafall mina små grytors öron.
Och dessa påståenden grundar jag på följande fakta.
-Grytorna reagerar inte när deras ömma moder för sjuttioelfte gången ber dem gå och ta på sig ytterkläderna eller borsta tänderna (dock inte samtidigt.)
-Grytorna får plötsligt RADARHÖRSEL när ordet godis nämns, eller viskas.
-Grytorna kan skrika besinningslöst och utan stopp i megafalsett utan att själva få ont i öronen det minsta, medans trumhinnorna knastrar betänkligt hos alla andra inom en mils radie.
-Grytorna kan kivas vilt och höra varndras minsta okvädningsord om det så viskas i en stormvind, men de hör absolut inte den ömma moderns vädjan om syskonsämja, eller ROOOOOOP och KRAV på omedelbar tystnad.
-Grytorna måste fråga samma fråga, eller upprepa samma fras "mamma jag vill ha dricka" eller "mamma jag är fäärdig" hundra miljoners gånger även om man vänligt svarade den första gången och sedan dess inte gjort något för att meddela att man ändrat ståndpunkt i frågan.

Stora grytor däremot...
-vill såååå gärna få vila sina öron iallafall fem minuter om dagen.
-har mycket ömtåliga öron som hör minsta lilla knaster och inte tål falsettskrik i timmar.
-önskar nästan att öronen (de egna) ville trilla av ibland så det blev lugn och ro.

Hoppet är väl att se små grytorna öron även de blir stora en vacker dag, och upptäcker hur fantsatiskt underbart vacker tystnaden kan vara ;-)
Och det är ju tur att små gytor är väldigt, väldigt söta så man emellanåt (när de sover ;-) kan ha överseende med deras något bristfälliga öronfunktion.