WHAT???????

GAHHHHHH!!!!!
Min fyraårings grabbhalva med tusenmiljarders rävar bakom varje öra står fem centimeter bakom mig och klipper hål i min nya femhundrasjuttioniokronors lammullskofta.
HÅL!
Vad händer med världen?
Vad hände med uppfostran av mina barn?
Uppenbarligen funkade den inte särskilt bra när det gäller klippning i diverse föremål iallafall.

"Det var Aron som viskade det i mitt öra!"
Sure bacon.
Bara det att Aron är sex kilometer bort i skolan.
Och med den väl utvecklade selektiva hörsel som grabbsen i denna familjen har ställer jag mig tveksam till att en viskning skulle höras sex kilometer. Även om det skulle råka vara medvind.

"Fast han viskade innan han gick till skolan!"
Hmmm... förlåt mig för att jag känner mig en aaaaaning skeptisk till detta påstående käre son.

"Allt är ditt fel mamma!"
Ja just det. Det är ju så det är! Sorry för att jag var så förvirrad och tveksam och skeptisk.
Det är ju MITT fel det är. Som vanligt och som alltid!
En praktisk lösning på alla världens problem.
Skyll på mamma!
Skyll på mig!
Varsågoda.
Jag är van vid detta laget.
Jag brukar alltid be mina söner klippa sönder mina femhundrasjuttioniokronors lammullsskoftor.
Det är så roligt att jag bara inte kan låta bli det! ;-)
NOT!

Och nu... vi ska sy och vi ska sticka... suck...

5 kommentarer:

  1. Käre gode Gud!!!

    SvaraRadera
  2. Ja, vad ska man säga?! När Gustav slog hål i väggen vid ett ytterst jobbigt arganfall för ett halvår sedan blev han först alldeles tyst och vrålade sedan: "Det var ditt fel pappa!!!". Ja, det var ju pappa som hade fått honom att bli så arg. Hmmm.

    SvaraRadera
  3. Ja...Jisses =O dessa ljuvliga små troll... ;o)

    Hoppas du kunde fixa koftan!

    Kramis!

    SvaraRadera
  4. Monica: Ja, det är tur att vi har timmerväggar i det här huset...;-) Så slå sönder dem gör nog inte kiddsen förrän de blivit lite starkare!

    Cattis: Ja, jag har sytt och jag har stickat... ;-) Inte så vackert, men helt iallafall!

    SvaraRadera
  5. Skönt att du fick fixat koftan.
    Dessa små liv, "han viskade i mitt öra"...jodu det känner vi igen.
    Kramen

    SvaraRadera