Jag känner mig blåst

Dels har det ju stormat nåt otroligt här så takpannorna har flugit hejvilt och varken el eller telefon har fungerat, så blåst kan man väl känna sig i den meningen. Men det var inte det jag i första hand tänkte på.

Zara använde idag snygga jobbord i sin blogg. Såna som jag inte så ofta svänger mig med. Som coaching och målbilder. Och genast kände jag mig hopplöst tappad bakom en vagn, instängd i skafferiet eller skyfflad bakom tvättmaskinen.
Nu var väl inte Zaras ord så jätteextrema egentligen, men på söndagar när jag läser GP:s jobbilaga skulle man nog kunna missta mig som nån slags alien om man skulle råka fota i rätt ögonblick.
Jag fattar ingenting!
En del annonser innehåller så många nya fina jobbord att jag inte ens fattar vad det är för något jobb de vill ha tillsatt.

Det är bara att inse fakta. Jag är UTE!
Vill man verka cool och smart i jobbsammanhang så kan man inte vara hemma med sina barn i sju år och inte uppdatera sig på jobborden.
Särskilt inte om man inte ens var så bra på snygga jobbord från början.

Så nu sitter jag här och känner mig som en riktig lantis, en inmöglad gammal ostmacka, en enstöring...
Mina jobbord är liksom på en mer oglamourös nivå. Som smutstvätt, trotsålder, dammråttor, bamselotto, psykbryt, gräsfäckar och storhandling. Inget man så gärna svänger sig med i stora vida världen om man säger så.

Det är väl kört för mig antar jag. Hur ska jag någonsin kunna få in en fot någonstans när allt jag kan säga är syskonbråk och prickigkorvmacka, liksom.
Hå hå, ja ja... jag orkar nästan inte ens tänka på det. Jag tror jag går och sätter mig vid smutstvätten istället. Där kan jag kanske visualisera min nästa målbild. Vad nu den kan vara? Att komma igenom frukostdisken kanske? ;-)

13 kommentarer:

  1. Du är bara för go du Evelina...

    Jag kan säga att jag kände mig ganska ute i fredags då jag skulle gå ut eftersom jag för det första inte hade någon aning om hur man klär sig för en kväll på krogen längre och för det andra inte viste vad drinkar eller annat i baren smakade då jag innan i fredags drack min sista drink september 2001.

    Kramisar i massor.

    SvaraRadera
  2. Äsch... jag pratar som vanligt på jobbet och förstår inte alls min chefs ekonomispråk! Jag säger "Menar du att vi ska drutta pengarna dit?" Och han svarar "Ja, på ditt språk är det det jag menar". Så du ser, det går det med. ;)

    SvaraRadera
  3. Och här sitter en på ett jobb och önskar att mitt dagliga vokalbulär bestod lite mindre i fokusera, avancera, pressa, aktionsplan, minimera, targets, maximera volym och istället var lite mer gräsfläck, Pettson och Findus, Bamselotto, legobit, gräva grävskopa och leka tiger.

    Jag beundrar dig för ditt val och önskar att jag själv hade både vett och möjlighet att göra samma prioritering. Att jag kunde välja familjen framför ett helt hysteriskt jobb som jag hatar!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker också det är starkt att vara med sina barn!
    På något sätt har man ju varit delaktig till att de kommit till ;-)

    De där orden kan man säkert läsa in när de behövs. kanske finns någon fin liten glosbok eller något....
    Ha ha.
    Annars kan ju du och jag träffas lite nu och då, för jag snackar nog mest som du ;-)

    SvaraRadera
  5. Men jag skrev ju en lång kommentar här igår... den är borta...
    Well jag skrev att du har ju det bästa av alla jobben och framför allt det mest krävande.
    Jag har aldrig stannat sju år på samma arbetsplats som du. Jag har aldrig haft den ljudnivån på min arbetsplats och jag har aldrig haft så otacksamma medarbetare.
    Att slänga sig med vokabulär är lätt när man sitter på sitt tysta kontor :o)
    Kram

    SvaraRadera
  6. VA!!! Vem är det som äter upp mina kommentarer? Hrmmpf...är det tillåtet att de bara kan få försvinna sådär?!...

    SvaraRadera
  7. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Din blogg är underbar att läsa.
    Skickar tusen kramar till dig, du är bäst!

    SvaraRadera
  8. Du kommer klara dig utmärkt!!

    Mammajobbet gör ju att man måste hänga med. Vilka leksaker, kort, spel m.m. som är inne.

    Du är kanonbra. Bli bloggare eller krönikör på någon tidning, då skullle fler få njuta av allt kul du skriver!!

    Ha det!

    Kramisar Molle

    SvaraRadera
  9. Hörru!! Tänk då på en svägerska som får svårt att andas och hjärnsnurr när du talar om embossing, cropping, rub ons och brads... det enda jag känner till som låter som brads är brats, och de har jag tillräckligt av på jobbet! Blöt puss och mycket kärlek,

    SvaraRadera
  10. Jag håller med alla andra, du gör ett jobb som inte många andra skulle klara.

    Sedan tycker jag fortfarande att du ska börja skriva en bok. JAg är övertygad om att någon kommer vilja ge ut den.

    SvaraRadera
  11. Du är för skön vännen!
    Jag håller med din svägerska.Det är inte alla som vet vad embossing, cropping,rubons,brads,cybercrop och doodling är.
    Detta är något som du kan vara stolt över för detta är du väldigt duktig på.
    Ha en bra dag.KRAM

    SvaraRadera
  12. Evelina njuuuut av att vara hemma...snart är du ute i arbetslivet och knegar på igen...
    Kram från Tina som har ÅNGEST över att börja jobba igen...

    SvaraRadera
  13. Å jag skulle aldrig klara av det du gör! Det kan inte vara lätt med tre barn, killar dessutom.
    Du ska vara stolt tycker jag.

    SvaraRadera