How about cleaning up?

När jag en gång för länge sedan (på stenåldern ungefär) jobbade på ISS (städbolag) så hade de en storstädningsstyrka, eller en saneringsgrupp kanske det kallades?!
I vilket fall som helst, DEN styrkan/gruppen skulle jag desperat behöva här nu, idag. Undrar om de kan komma på så kort varsel?
Tjena, så här ser ut...

Jag börjar allvarligt fundera på om mina barn kanske egentligen inte är mina barn utan avkomlingar till gödselspridaren hos bonden här bredvid.
Och skulle de inte vara det, så har de iallafall god potential att få anställnig som det när de blir lite större, det är en sak som är säker.

Ingen kan som de så fenomenalt snabbt göra en städning ogjord.
Ta en sak i handen.
Gå en bit.
Kom på att, näe jag skulle nog göra något annat.
Släpp saken där du står.
Gå och hämta en annan sak.
Starta proceduren från början...
Så går det till.
Om och om och om igen.

Eller...
Kom på att kläderna du nu har på dig inte passar dig så bra just nu.
Klä av dig på plats och ställe.
Låt kläderna ligga snyggt utspridda mitt på golvet.
Gå till din garderob för att hämta nya.
Riv ut halva, eller hela, garderoben i jakten på den perfekta tröjan och byxorna.
Klä dig.
Plocka inte in röran du skapat utan gå genast därifrån.

Det verkar så otroligt lätt.
Jag fattar inte hur de gör bara.
Hur det är möjligt att skapa ett sådant förfall på så kort tid?

Ett annat jobb de skulle klara med glans är ju som sån där scenograf eller vad det heter, på teater eller filminspelning. Som ska skapa en autentisk miljö för att det ska se så verkligt ut som möjligt. Inte kliniskt rent utan lagom stökigt.
Det är bara att hyra in mina pojkar.
Easy peasy, lätt som en plätt kommer de att skapa den stökiga miljön på nolltid.
Enda kruxet är väl kanske att de inte klarar av att sluta när det är LAGOM stökigt ;-)

Det är ju förresten en strålande idé.
Om jag hyr ut dem för att stöka ner någon annanstans, så kanske jag kan hinna ordna upp oredan här hemma medan de är borta.
Är de hemma så blir det ju liksom dött lopp hela tiden.
Jag plockar och de går efter för att stöka ut igen.
Nej, jag ljög, det är inte dött lopp.
De leder.
Nästan alltid.
Just nu leder de STORT!

Bara nu inte andra mammor kommer och snor denna strålande idé.
Då blir det ju kanske jobbigt med konkurrensen.
Undrar om man kan ta patent på idéer?
Eller på sina barn kanske?
Hm...

Eller så tar jag mig bara i kragen och går ifrån datorn, skickar ut barnen på den ultraklafsiga gräsmattan för att leka och startar saneringsprojektet här och nu.
Sen släpper jag in dem igen.
OM... de skriver på ett kontrakt som säger att varje sak som hamnar på golvet utanför deras eget rum har rätt att elimineras, med omedelbar verkan.

Fast de vet väl inte ens vad eliminera betyder...


IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Mina underbara, älskade, söta pojkar!!! och att de bara har två armar var, så de inte hinner stöka till det mer än de redan gör. Att det faktiskt är sol, så barnen kan gå ut när jag ska städa. För någon saneringfirma lär jag väl inte få hit...

8 kommentarer:

  1. Vet du vi kanske skulle starta en firma ihop, där vi hyr ut våra barn.
    Mina har jag redan erbjudit som preventivmedel men ingen har nappat. Liksom hyra ut dem i avskräckande syfte till sådana som vill men inte borde skaffa barn...

    Jag har gett upp kampane mot mina tillstökare och insett att jag ALLTID ligger steget efter. Jag kommer aldrig i fatt, för städar jag ett rum stökar de till ett annat, det blir liksom rundgång...

    SvaraRadera
  2. hon som fortfarande inte börjat städa...12 januari, 2007 11:44

    C...
    Jo precis! Som en never ending story liksom...round and round we go... ;-)

    SvaraRadera
  3. Likadant är det här! Dottern är helt klart värst... allt överallt liksom. Det slutar nog inte förrän de flyttar hemifrån!!!

    SvaraRadera
  4. Ja du innan vi fick barn så förstod man inte riktigt det där att ett hus blir slitet... Det förstår vi nu om man säger så...
    Hyr ut dem men jag behöver inte just denna tjänsten...
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken briljant idé! Lovar att jag inte skall skicka ut mina barn att konkurera med dina pojkar.

    Har det likadant här hemma, fast här är ju dottern värst.

    Kul är det inte iallafall!

    SvaraRadera
  6. Tack för underbar läsning:)
    Mina barn är än så länge rätt så hanterliga men jag bara väntar på att de ska börja "skräpa" ner mer.
    Filip har kommit igång så smått med att släppa sina kläder överallt, så det blir väl bara värre vad jag förstår *ler*.
    Skickar massor med kramar

    SvaraRadera
  7. Ja nu fick man sig ett gott skratt igen. Tack för det. Jag lovar det blir bättre när de flyttar hemifrån. Åtminstone blev min son det. Fast jag hade ju haft större glädje om han blivit det tidigare. :)
    Kram Bammie

    SvaraRadera
  8. Min lille kille älskar att hälla ut innehållet i lådor!!
    Men hör och häpna! Det är tydligen lika roligt att lägga tillbaka sakerna igen.....?! Är det något fel på min lille grabb då???
    Eller så är det kanske så, att han befinnersig i den åldern när man lär sig av detta =). Han är ju bara två...

    (men om vi ska vara helt ärliga så ränner han ut med en hel del saker från sitt rum till vardagsrummet oxå =) )

    SvaraRadera