När jag en gång för länge sedan (på stenåldern ungefär) jobbade på ISS (städbolag) så hade de en storstädningsstyrka, eller en saneringsgrupp kanske det kallades?!
I vilket fall som helst, DEN styrkan/gruppen skulle jag desperat behöva här nu, idag. Undrar om de kan komma på så kort varsel?
Tjena, så här ser ut...
Jag börjar allvarligt fundera på om mina barn kanske egentligen inte är mina barn utan avkomlingar till gödselspridaren hos bonden här bredvid.
Och skulle de inte vara det, så har de iallafall god potential att få anställnig som det när de blir lite större, det är en sak som är säker.
Ingen kan som de så fenomenalt snabbt göra en städning ogjord.
Ta en sak i handen.
Gå en bit.
Kom på att, näe jag skulle nog göra något annat.
Släpp saken där du står.
Gå och hämta en annan sak.
Starta proceduren från början...
Så går det till.
Om och om och om igen.
Eller...
Kom på att kläderna du nu har på dig inte passar dig så bra just nu.
Klä av dig på plats och ställe.
Låt kläderna ligga snyggt utspridda mitt på golvet.
Gå till din garderob för att hämta nya.
Riv ut halva, eller hela, garderoben i jakten på den perfekta tröjan och byxorna.
Klä dig.
Plocka inte in röran du skapat utan gå genast därifrån.
Det verkar så otroligt lätt.
Jag fattar inte hur de gör bara.
Hur det är möjligt att skapa ett sådant förfall på så kort tid?
Ett annat jobb de skulle klara med glans är ju som sån där scenograf eller vad det heter, på teater eller filminspelning. Som ska skapa en autentisk miljö för att det ska se så verkligt ut som möjligt. Inte kliniskt rent utan lagom stökigt.
Det är bara att hyra in mina pojkar.
Easy peasy, lätt som en plätt kommer de att skapa den stökiga miljön på nolltid.
Enda kruxet är väl kanske att de inte klarar av att sluta när det är LAGOM stökigt ;-)
Det är ju förresten en strålande idé.
Om jag hyr ut dem för att stöka ner någon annanstans, så kanske jag kan hinna ordna upp oredan här hemma medan de är borta.
Är de hemma så blir det ju liksom dött lopp hela tiden.
Jag plockar och de går efter för att stöka ut igen.
Nej, jag ljög, det är inte dött lopp.
De leder.
Nästan alltid.
Just nu leder de STORT!
Bara nu inte andra mammor kommer och snor denna strålande idé.
Då blir det ju kanske jobbigt med konkurrensen.
Undrar om man kan ta patent på idéer?
Eller på sina barn kanske?
Hm...
Eller så tar jag mig bara i kragen och går ifrån datorn, skickar ut barnen på den ultraklafsiga gräsmattan för att leka och startar saneringsprojektet här och nu.
Sen släpper jag in dem igen.
OM... de skriver på ett kontrakt som säger att varje sak som hamnar på golvet utanför deras eget rum har rätt att elimineras, med omedelbar verkan.
Fast de vet väl inte ens vad eliminera betyder...
IDAG ÄR JAG TACKSAM FÖR: Mina underbara, älskade, söta pojkar!!! och att de bara har två armar var, så de inte hinner stöka till det mer än de redan gör. Att det faktiskt är sol, så barnen kan gå ut när jag ska städa. För någon saneringfirma lär jag väl inte få hit...