Lilla snigel akta dig...

...akta dig, akta dig, lilla snigel akta dig, annars tar jag dig.
Det där lät nästan som inledningen till en Agatha Christie bok om man har de känslor för sniglar som jag har just nu.

Sedan ett par år har vi ovälkomna gäster i vår trädgård...jo kirskål, visst, men i jämförelse med dessa gästerna är kirskålen rena drömgästen. Vi är nämligen gästade av...MÖRDARSNIGLAR!!!!! Eländiga, slajmigt inkräktande små kreatur.


Dessa slemproppar gillar att äta, och det gör de, FORT. Jag vet inte vem som kommit på att sniglar är långsamma för det är inte särskilt sant. Kanske springer de inte i någon topphastighet men ÄTER fort gör de minsann. De är lika glupska som, som...ja, jag hittar inte ens någon jämförelse.

Allt hade väl varit väl om de älskade maskrosor eller om deras favoriträtt var kirskål (tänk den fantastiskt lyckade kombinationen.) Men ack nej, dessa godbitar får stå orörda. Vad de verkligen gillar, och då menar jag verkligen, är typ allt som man inte vill att de ska gilla, som sallad till exempel. Späd, nyutsprungen, yttepytteliten babysallad...

Jag har förundrats i år över att det varit så lite sniglar i trädgården. Jag har undrat vart de tagit vägen. Jag har tänkt, och hoppats att de kanske dött av den långa kalla vintern. Jag har spanat på de vanliga ställena och inte hittat så många alls, bara ett fåtal stackare som inte blivit långlivade efter att jag lagt ögonen på dem.

Jag har också lagt ner mycket möda på mitt grönsaksland. Jag har gödslat och grävt runt. Jag har krattat och sått och jag har väntat. Och väntat. Och väntat. På att det ska börja gro. På att salladen åtminstonde ska sticka upp sina gröna små skott ovan jordytan. Jag har väntat och tänkt att det nog tar så lång tid bara för att det är så kallt ute, bara för att jag glömt täcka landet med fiberduk. Så måste det vara...

INTE!!!!!! Så var det inte alls!!! Igår upptäckte jag nämligen med stor fasa var alla babysniglar var, som jag trott var döda eller utflyttade. Flyttat hade de kanske gjort, men inte långt, bara till grönsakslandet. I mitt omsorgsfullt planerade grönsaksland levde de i största välmående och hade käkat upp ALL sallad. Där det varit små söta hjärtblad, späda, fina skott var det nu bara stubbiga små "pinnar" kvar. VE OCH FASA!!!

Behöver jag säga att de inte levde länge efter det? Men de dog iallafall mätta om någon nu tycker att jag är en barbarisk djurplågare. Nu är det strid på hög nivå som gäller. Har de gett sig in i leken så får de leken tåla. Grönsakslandet är nu mer välbevakat än kungliga slottet. Snigelkorn är utströdda och flera gånger idag har stora sökpatrullen "nosat" sig igenom landet på jakt efter möjliga inkräktare. De ska inte tro att de ska få käka min sallad i fred och ro något mer. Nu är det slut på roligheterna. Snart åker fiberduken på så inga fler slipper in. Måste bara så lite NY sallad först.

Stackars sniglar tycker kanske ni. Jo, det är möjligt att det är lite synd om dem och de hade mer än gärna fått äta allt möjligt ogräs här i trädgården (vilket de ju naturligtvis inte har en tanke på), MEN, MEN, MEN... att flytta till grönsakslandet är bara att gå över gränsen. Då har jag bara en sak att säga och sen får det vara nog... DON´T MESS WITH MY SALAD!!! If you´re messing with my salad, you´re messing with ME! Var så säker... var...så...säker...

4 kommentarer:

  1. *Skrattar*
    Jag håller med dig, dessa sniglar ska inte hålla till i grönsakslandet. Jag hade också förklarat krig med en gång.
    De hade, som du säger, gärna fått äta gräs och maskrosor. Då hade man sluppit klippa gräsmattan.
    Håller tummarna för att du vinner kriget.
    *Kramar om*
    PS. Tycker dessutom att dessa sniglar är mycket äckliga. *Blää*

    SvaraRadera
  2. Ja man kan gråta blod över dessa varelser. Jag som inte är speciellt trädgårdsintresserad har gett upp alla försök att plantera fina blommor och annat då de fullkommligt skövlar allt, hur trist som helst.
    Kram

    SvaraRadera
  3. You go girl! Kill them all in .. namne!

    SvaraRadera
  4. Hrm.. appropå stavning som vi talade om häromkvällen.. NAME skall det ju vara!

    SvaraRadera