Å det regnar här idag...

Tillslut kom regnet, det har varit väntat hela dagen och nu kom det tillsist, med riktigt blaffiga droppar. Men det försvann ungefär lika snabbt som det kom. Min syster har varit här och passat mig och hjälpt mig knäppa byxorna ;-) idag. Det är så knäppt att man inte ens nästan kan klä sig själv. ( Prova tillexempel att ta på er en BH med en hand. Chansen är stor att ni fortfarande står där om en vecka! ;-) Jag lade ner ganska omgående...) Fast övar man flitigt så lär man sig säkert. Nu har brorsan kommit hit istället.Han underhåller Noah med x-boxen, så att han inte längtar ihjäl sig efter Aron som kommer hem ikväll efter sin "semester" hos farfar och farmor.

Det har varit jobbigt igår och idag, reaktioner efter operationen och medicinerna tror jag. Har ju nästan förträngt alla känslor kring det här tror jag men tillsist kommer de över en, inte så angenäma. Fortfarande är känslan efter fingret helt overklig. Hur kan det kännas som det fortfarande sitter där? I kramp och med blodförlust ungegfär. Jag hoppas/ber/önskar verkligen att den känslan ska försvinna... FORT! Det känns som det värsta. Och när folk säger att, jo det har de hört att folk som förlorat kroppsdelar känner det som om de är kvar alltid. Det är kanske så, men jag VILL INTE!!!! höra/veta/tro på det alls!

MITT I ALLT MITT ELÄNDE OCH GNÄLL, ÄR JAG IALLAFALL TACKSAM FÖR : Att jag har så fantastisk familj och vänner som hjälpt till att "ta hand" om mig. Tack alla som varit här och"passat" mig, alla som uppmuntrat, peppat och tänkt på mig. Tack! Det värmer! Jag är glad att ni finns!!!

Ni ska få en liten glad och somrig krabbfiskebild iallafall, så ni inte blir helt utmattade av allt elände. Visst är de söta "mina" killar :-)