Jag trodde det skulle bli bättre nån gång

Alla som känner mig vet att under de senaste sju åren så har jag endast haft enstaka (väldigt enstaka) nätter då jag fått ha min säng för mig själv och kunnat sträcka ut mina (för den delen inte såvärst långa) ben i sin fulla längd. Trängre och trängre har det också blivit. 

Det började med en man (för 14 år sedan) som på något märkligt vis alltid rullade mot mitten och över mitten och... ja ni förstår bilden. Sedan utökades trängseln med en liten knodd som älskade att sova med sin mor och far. Två år senare var det dags för en liten murkla till, som av någon anledning inte heller ville sova själv. Det började nu bli en aaaaning svettigt om nätterna. När det var dags för trean att göra entré så hade ettan börjat bli lite mer självständig och kunde hålla sig i sin säng, iallafall några timmar varje natt. Tvåan hade utvecklats till en nattvandrare som fortfarande ligger än här och än där, oftast minst halva natten hos oss. Men trean...ojojoj...detta barn har blivit mittensovarnas världsmästare. 

På fyra år är de nätter han sovit i sin egen säng lätt räknade på ENA handens fingrar :-) För all del så får vi väl skylla oss själva, det har ju varit sååå mysigt att ha en liten varm kille med ulligt hår i sängen. När vi sedan inte tänkt oss att skaffa fler barn så håller man ju fast vid den siste lille så lääänge man kan :-)
Men nu har till och med han kommit över "sovaimitten" fasen och börjat sova i sin egen säng och jag tänkte i min enfald att NU, nu kanske man skulle kunna få en chans att sträcka ut benen, iallafall varannan natt. Tror någon att det blev så? Noooooope, ofcourse not! Minst en, ofta två, små killar kommer ju fortfarande vandrandes någon gång under natten. De lägger sig härsan och tvärsan lite hur som helst så det blir oerhört svårsovet. Och som glasyren på kakan kommer en ny familjemedlem, KATTEN, som också kommit på att det är jättemysigt att knö sig ner mellan alla varma armar och ben. 

Men ORKA! Hon är ju besvärligare än tre barn tillsammans. Lägger sig ALLTID precis dikt an så man inte kan dra täcket till sig en endaste millimeter och råkar man vifta för mycket på tårna så tror hon genast att man vill leka och börjar gnaga på täcket för att få tag på det som finns där under. Tycker hon att man sover för länge (typ efter klockan fyra!) så hoppar hon upp på nattduksbordet och börjar putta ner saker på golvet, eller ställer sig på fåtöljen och klöser allt hon orkar för att skaffa sig lite uppmärksamhet och det får hon ju såklart. Jag blir MER ÄN GALEN!!! Och nej... det går inte att hålla henne ute, för de dörrar som på kvällen stängdes just i detta syfte öppnas under natten av trötta små killar som ska gå och kissa eller lägga sig i mammas och pappas säng. Behöver jag nämna att de är bra på att öppna dörrar men inte fullt lika bra på att stänga dem efter sig?! Nähä, inte det nä...

Så det är väl bara att gilla läget och inse att livet som "lyxsovare" är över för min del. Benen och ryggen börjar ju liksom böja sig i lämplig ställning redan när jag går och lägger mig så det är väl kanske synd att bryta den fina traditionen. Tur att alla kiddosarna är så ljuuuvliga att man är beredd att stå ut med vad som helst för deras skull. Och katten... ja hon är väl illans gullig hon också... men lite mindre mitt i natten... och ändå mindre när hon försöker äta upp min tår klockan halv tre en tisdagnatt... ändå mindre då... 
Kanske kan jag impregnera någon av barnens sängar med  nån god kattlukt så hon hellre lägger sig där istället. Där brukar ju ändå vara tomt efter ett tag... Ingen dum idé alls. En strömming under minstingens täcke kanske gör susen... Hm...

14 kommentarer:

  1. Hej!
    jag hittade till din sida från "det stora grå huset".
    du skrev rätt till mitt hjärta kändes det som... kände igen mig i allt.. du skrev så fint!!
    vill bara säga det..och nu ska jag kika runt h'r på din sida... du skriver ju helt fantastiskt målande om dina härliga sovvanor med dina busfrön!!
    Kram A-C

    SvaraRadera
  2. Hej goa vännen!!

    åh, jag önskar att du skulle få sova själv i den del av sängen...jag är evigt tacksam att jag får ha mini fred...min mina ungar får ju alltid komma om de är rädda.....men jag uppskattar det oerhört att få sov i fred..
    Du jag blev så nostalgisk i dag..kom och tänka på min älsklingfilm: Mycket väsen för ingenting, har du sett den? Jag har sett den många, många gånger..längtar så efter att få se den...letade upp den på cdon..har beställt den.Du får komma och se den med mig när den kommer....sign no more...sign no more.. snart kommer filmen hit till mig...
    Johanna och jag kommer nån dag med frökatalogen....
    Tar du med mobilen till jobbet..så vi kan bestämma om kvällen..
    kram

    SvaraRadera
  3. Så väl jag känner igen det där - allt utom katten för det har vi ingen. Men ett mammaplåster på natten har jag också. Vet inte riktigt hur jag sover men det är armarna över huvudet som gäller och sen ska man balansera på ytterkanten av sängen;)

    SvaraRadera
  4. ...har ni slutat att stänga in katten i tvättstugan på kvällen?
    Det var en bra lösning tycker jag.
    Du vet väl att det är du/ni som sätter standarden...fast du tycker nog att det är lite mysigt!?
    Kram Ewa

    SvaraRadera
  5. Tell me about it...i´ll know what you are talking about!!!

    Ja jisses...dessa ungar....
    Många ggr lika danthär. Men då sover vi i en allför liten bäddsoffa!!!
    Det kan komma både en eller två...o så våran lurviga vovve med!!Vår "säng" är som en Sillburk!!Lika välproppad!!!
    De nätterna man får sova ifred är ju underbara...ja så underbara de kan bli ien bäddsoffa!!

    SvaraRadera
  6. Hahaha! Jodu, någon gång blir det säkert bättre för dig också. Kanske blir det till att skaffa en lyxsäng som du ställer i din fina, nya tvättstuga? :-)

    SvaraRadera
  7. Här kommer en länk till hemtex där de visar hur man gör en hissgardin....fick tips om denna sida..tänkte att du vill nog ha receptet på en hissgardin...

    kram Anna
    http://www.hemtex.com/sv/Start/Tips/Sy-en-hissgardin/

    SvaraRadera
  8. Det sänder genast iväg mig i mitt minne om min son som också skulle sova hos oss. Han den stollen kunde inte ligga stilla han roterade som en propeller i sängen så man hade än armar och än fötter i ansiktet hela natten. Man blev ju måttligt imponerad när man fick en smäll på näsan antingen av det ena eller andra, och det var ju inte bara en gång per natt.
    Dom växer ju det små liven så en gång får du också sträcka ut dig. Håll ut vännen. KRAM

    SvaraRadera
  9. Att sova trångt är ju bara ett av det värsta som finns. Jag får då bara panik.
    Men sättet du beskriver trängseln på gör det lite mysigt på något sätt =)

    SvaraRadera
  10. Hej!

    Satt och små log när jag läste ditt inlägg. Låter precis som här hemma, fast jag har bara ett barn, en katt och en gubbe i sängen. Men det räcker till. Jag vet inte när jag sov en hel natt senast, men man vänjer sig vid det med :)

    Ha det bra/ Wilmas vind

    SvaraRadera
  11. *garv*
    Ja du, vi har 7 katter... Tur att barnen sover där dom ska iaf ;) =D

    PS: Bygg en såndär stoor familjesäng som är så poppis.. Kanske vore nåt, så ALLA får plats.. ;) Kraam!!

    SvaraRadera
  12. Hahahahahahaha...guuud du skriver så härligt! Jodå vi har småtroll i vår säng oxå imellanåt. Fast inte lika ofta som ni! Däremot så vaknar A varje natt av att han inte har täcket på sig och han ropar och ropar tills nån av oss orkar resa oss upp ur sängen och gå dit och dra över täcket igen...Och minstingen ropar strax därpå och vill bara kolla så vi är där igen...*gääääääsp* Tonårskillen han sover som tur är i sin säng..hehe...nu har den delen av hans tid börjat att det är fullt sjå att få upp honom på mornarna istället! Eller få honom i säng på kvällen! Jisses!

    Men nångång får man nog sova en hel natt igen...och då tror jag man längtar tillbaks hit igen, lite grann iallafall.. ;o)

    Kram/Cattis


    http://kathis.blogg.se/

    SvaraRadera
  13. Hihi, att du kan sova alls! Spännande nattliv :) Vilken smart katt ni har! Påminner lite om min katt jag hade när jag var liten... Bestämd dam, givetvis, och hon adopterade min säng. Men det var mysigt. :) Ja, visst är mitt bloggnamn lite tokigt... Jag skulle ha "ärtan-pärtan" först men när det var upptaget blev det 3,14 stycken rumpa-rum, haha!

    SvaraRadera
  14. Gud vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg! Vi som nu väntar vårat första barn längtar mest tills lillknodden kommer ut, men om några år kommer jag nog också att ta upp kampen om min egen sängplats! Tack för ett gott skratt! / Elin

    SvaraRadera