Rådjursfunderingar


Foto: Sten Gustafsson/Myra



Söndag morgon. Jag och pojkarna åker i bilen på väg till kyrkan när ett rådjur plötsligt hoppar över vägen.

Elia: Oåååååpppp, vad var det? SÅG du mamma? Var det ett rådjur?

Jag: Jaa. Det var ett rådjur.

Elia: Var det litet eller?

Jag: Näe, det var nog ganska stort.

Elia: (med sin "tycka lite synd om" röst) Men hade det ingen mamma och pappa då?

Jag: Jo... men det var nog ett mammarådjur.

Elia: Ja, pappan var säkert ute och jagade. (Funderar lite)
Eller... vad äter rådjur?

Jag: De äter ju gräs och blad och buskar och sånt.

Elia: Ja just det... (som om det var det självklaraste i världen) han var säkert och samlade gräs och blad och sånt då.


8 kommentarer:

  1. Älskade barn!! Vet precis hur gullig han låter, vill bara pussa på honom! Vi skulle önska en "big brother" kamera på Elia för man vill inte missa nått han säger. men snart kommer ni, åh vad vi längtar!

    /faster christine

    SvaraRadera
  2. De är för härliga de små liven:)
    Vilka underbara kort du har gjort till utmaningen, så fina!!
    Kramar om

    SvaraRadera
  3. Hehe.. Samla alla kommentarer och funderingar i en liten pekbok! Kul att ha kvar;-)

    SvaraRadera
  4. Ja så klart... ibland kan saker vara så självklara och ibland så komplicerade. Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar liten funderare du har*ler*
    Vilken tur att man har barn som ser till att man ständigt får höra söta och gulliga saker........plocka undan och städa efter....

    ha en bra vecka!

    kramisar

    SvaraRadera
  6. Underbar kommentar OCH bild

    SvaraRadera
  7. Dom är ljuvliga dom små liven....Och vilken underbart foto på er där uppe..*pekar* =)

    SvaraRadera
  8. Ja barn är helt underbara (nästa alltid), så fina kort du har gjort Evelina.

    Kram E

    SvaraRadera